Då Supporterklubben Änglarnas stora intervju med IFK Göteborgs sportchef Mats Gren tar vid bara några timmar efter stängningen av sommarens transfer-fönster, inleds tillfället med en snabb check om läge, stämning och sist men inte minst – May Mahlangu och hans mystiske agent.

Det är ju faktiskt bara några timmar sen transfer-fönstret stängde. Hur är läget?

– Det är bra. Nu har det ju inte varit lika stressigt för mig, som då transfer-fönstret ”in” stängde 11 augusti. Nu var det fönstret ”ut”, som mest var det nervöst bara. Att sitta och vänta på om någonting skulle dyka upp, som vi skulle behöva ta ställning till. Men det gjorde det inte nu. Så det var ganska skönt faktiskt.

Det är skönt med en stängning av fönstret alltså?

– Jo, det är faktiskt ganska skönt. Det blir mer lugn och ro. Det blir inte så mycket spekulationer överallt. Jag känner att spelarna också kommer att ha fullt fokus här. Även för mig, då jag vet att det inte kommer att hända något mer.

May Mahlanghus agent. Finns han, eller är det en ”osynlig man”?

– Haha. Jag har faktiskt haft lite extra kontakt med honom den här veckan.

Så du har pratat med honom. Då finns han alltså. Ok.

– Ja, jag har pratat med honom. Jag har bett honom att han måste komma upp, så att vi kan sätta oss inom det närmaste och titta på allting. För att se hur saker ser ut, liksom vad de har för tankar och funderingar.

För nu blev det ingenting den här gången, så nu är han med oss, inte sant?

– Ja. Nu är han med oss hela året ut.

Det känns bra.

– Absolut.

 

Intervjun i sin helhet kommer att publiceras i kommande nummer av Änglarnas medlemstidning Blått o Vitt. Är du ännu inte medlem. Teckna medlemskap idag! http.//www.anglarna.se 

 

 

För oerhört länge sen nu… Mats Gren i IFK Göteborgs A-trupp. Året är 1984. Fullt ös då. Många år senare råder fullt ös åter. Klubben är densamma, platsen är densamma. Mycket är sig likt. Men långt ifrån allt. 

I kommande nummer av Supporterklubben Änglarnas medlemstidning Blått & Vitt kommer ett flertal av de nya personer som det senaste året klivit in i föreningen IFK Göteborg att presenteras och porträtteras. Eget uppdrag för numret är att göra en första ingående intervju med IFK Göteborgs nya sportchef Mats Gren. Adressen för ändamålet är oavkortat Blåvitts supportrar och ytterst Supporterklubben Änglarnas alla medlemmar.

Det finns med tanke på kommande tillfälle all anledning att stanna upp någon minut. Ta tillfället i akt och tillåta sig att fundera kring IFK Göteborgs läge som förening. Som den gigant i svensk fotboll som klubben faktiskt är. En kraft att räkna med. I Europa. I elitskiktet. I toppen. Då som nu –  med fokus på NU.

Det kan många gånger vara till fördel att ha ett stolt förflutet, med fina tillfällen att visa upp för eftervärlden. Fina tillfällen att dagligen få vara stolt över. Fina tillfällen att minnas. Lägg därtill en hel drös med titlar och mängder av ovärderlig erfarenhet.

Det kan o andra sidan bli till en påtvingad tyngd, som en gammal sliten ryggsäck modell större. En oönskad roll att bära. En roll som till slut tenderar att bli en börda. Övermäktig att följa upp. Övermäktig att leva med.

IFK Göteborg är vare sig vi vill eller inte där. Inte minst efter igår kväll.

Malmö FF har precis klivit in i Champions-Leagues prestige-fyllda gruppspel. De är där nu.

Det känns inte bra. Helt enkelt för att det hade kunnat vara vi. 

Expertkommentator Lars Lagerbäck summerar läget väldigt väl, efter att Red Bull Salzburg på bortaplan fått plocka ned skylten förknippad med energi – dryck som spel. Lagerbäck tillåter sig (och det sin vana trogen) att hålla sig torr och distanserad. Något han kan göra. För han vet. Han har varit därute. På den stora arenan då det verkligen gäller. Del av den värld vi själva varit i så många gånger.

Lars Lagerbäck passar på att skicka en uppmaning till resten av fotbollslandet, som det så passande heter. För mig är det ingenting annat än en personlig passning till den forna mästarklubben ute i Europa. IFK Göteborg.

– Nu får resten av landets klubbar se till att putta ned Malmö FF från den tron de nu håller på att bygga upp. 

Så rätt. Så riktigt. Så på kornet.

Lars Lagerbäck sätter fingret på IFK Göteborgs kommande så viktiga uppgift:

Att återigen ta oss dit. Till Europa. Till fotbollens finrum. Till glans och flärd. Sportsligt som ekonomiskt. Att åter ta oss till den arena som är vår. Som vi kan och för evigt är besläktade med.

För kan MFF. Då kan vi. Punkt!

 

Vad anser då vår nya sportchef Mats Gren att IFK Göteborg måste göra för att åter ta oss in, upp, dit?

Han som var med när Blåvitt var som bäst. När det begav sig på riktigt. Han som vet vad som krävs. Åtminstone på planen.

Men när det gäller klubben. 2015 och framåt. Vet Mats Gren då, som nybliven sportchef, vad som krävs?

På tisdag är det dags. Då ska Mats Gren tas på pulsen.

Bland annat behandlas följande centrala nedslag: Framtid. Vision. Kravbild. Arv. Topp-placeringar. Europa. Akademi. Ekonomi. Organisation. Spelare. Dagens köp- och säljmarknad.

 

Många är de frågor som redan nått mig på olika sätt. Mycket är relevant. Mycket är bra. Mycket ska med. 

Kanske sitter du med en egen fråga eller kommentar. Ett problem, en farhåg, eller varför inte en idé om HUR vi alla tillsammans ska lyckas. En vacker dag. Väldigt snart.

Lämna gärna en kommentar här på bloggen, eller för den delen – skicka ett mejl till guldalex@hotmail.se  Det går också bra att lämna en kommentar på Twitter @GuldAlex. Du väljer själv vad som passar bäst. 

För att ta del av det slutgiltiga resultatet med Mats Gren, liksom allt annat i kommande nummer av Änglarnas Blått & Vitt, krävs att du är medlem. Om du inte redan är det, gå in på www.anglarna.se och lös medlemskap.

Stort tack!

 

 

 

För några år sen fyllde en mycket stor blåvit profil 40 år. Det uppmärksammades bland annat med ett inslag i IFK Göteborgs årsbok. Nu är det april 2014. Efter ett officiellt avslut som sportchef genomförs omgående en semester-resa till New York. Väl tillbaka i Göteborg blir det avtackning av kollegor, sponsorer och media. Tårta på Kamratgården, avskedspresenter och tal i mängd. En intervju i Radio P4, sen är det dags för Håkans sista (och enda) intervju för Supporterklubben Änglarna. Inte som spelare (en intervju gjordes 2004) men som sportchef. Sent ska syndaren vakna, som det så passande brukar heta.

Håkan Mild har lämnat IFK Göteborg. Han är inte längre en del av gänget på Kamratgården. Han kommer förvisso att besöka Gamla Ullevi, men då som en av  alla oss andra. Som supporter. Förvisso mycket hängiven, men för första gången utan ett formellt blåvitt uppdrag. Hur det kommer att gå? Håkan själv har ingen aning, mer än att det kommer att bli tufft som bara den. En epok är över. En ny tar vid, så som livet i stort…

Supporterklubben Änglarna träffar Håkan Mild efter en dag fylld av uppmärksamhet. Ett tillfälle präglat av samtal, samförstånd, diskussioner och kamerablixtar. Lejonet & Björnen på Danska vägen blir naturlig spelplats. Håkan själv är uppklädd, avslappnad, snacksalig och på ett sprudlande gott humör. Resultatet av samtalet får medlemmar ta del av i årets första nummer av Änglarnas medlemstidning Blått o Vitt. Ute någon under april. Oavkortat, exklusivt och befriande.

Håkan Mild – en fullt igenom fantastisk person.

 

Här några citat omkring både personliga och aktuella ämnen… Några smakprov på vad som komma skall kort och gott. Håll till godo!

 

* Håkan Mild kommer på måndag för att se IFK ta emot MFF, men hur han kommer att fungera på läktaren återstår att se.

– Alltså, jag har ingen om hur jag kommer att bete mig. 

Du ska få känna vånda och elände på läktaren som alla oss andra Håkan.
– Mmm, det blir väl så. Ja, vi får se hur det går.

 

* Håkans understatement of the day:

– IFK har alltid betytt väldigt mycket för mig.

 

* Håkans funniest of the day:
– Mmm, idag fick jag ringa på dörren när jag kom till KG. Det var något nytt.

 

* Håkans hyllning of the day:
– Roger Gustafsson är fortfarande den största. Alltid ett steg före alla andra.

 

* Håkans allra innersta of the day…

Alltså, du säger hela tiden ”Vi” om IFK. Kan du verkligen släppa det här?
– Ha, ja du. Det kan jag nog.

 

* Sen ska sägas…
Att höra Håkan prata om supporterarbete, efter veckans händelser är en fröjd.
– Vi ska inte främst ägna oss åt fördömanden. Vi ska istället lyfta fram det vi jobbar med, det som går att påverka, följa det och tillsammans göra det så bra det går.

 

* Sen en uppmaning till alla oss supportrar, i synnerhet Änglarna.
– Ni måste fortsätta arbetet. Inte stanna upp. Fortsätt som ni gör.

 

Uppfattat The Magnificent #7.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är dags att ta farväl och det en gång för alla. Håkan Mild lämnar IFK Göteborg och med det jobbet som sportchef. Torsdag 27 mars är sista arbetsdag. Nycklarna lämnas in efter dagens slut sen får andra ta över… 

Håkan Mild har tackat ja till en sista intervju för Änglarna och medlemstidningen Blått o Vitt. Första numret för året kommer att släppas en bit in i april. Numret blir av historisk natur då Håkan en sista gång tar sig an att möta alla oss blåvita supportrar.

Om vi i redaktionen är laddade? Lita på det!

Och… du e la medlem? Om inte gå in på http://www.anglarna.se bums!

Om du vill bidra med en en sista hälsning till Håkan Mild gör det genom att använda följande adress: guldalex@hotmail.se Materialet samlas sen ihop på lämpligt sätt och överlämnas vid intervjutillfället 3 april. Tack!

 

 

Supporterklubben Änglarnas jubileumsnummer av medlemstidningen Blått och Vitt är en unik utgåva. Ett tjockt dubbelnummer, där årets sista Blått o Vitt utgör ena halvan (inkluderad är bland annat Hannes Stillers avskedsintervju till alla blåvita supportrar). Andra halvan av tidningen är en fullständig re-produktion av Änglabladet nummer 1, utgivet 1973. Mycket nostalgiskt material väntar den som är medlem i föreningen – allt från original-annonser, till presentation av spelare och ledare årgång -73. Det bjuds med andra ord på en riklig dos blåvitt julgodis!

Du e la medlem?

Om inte, gå in på www.anglarna.se 

 

 

 

 

En stor man har gått ur tiden. Eftertanke och vördnad präglar just nu en hel värld. När beskedet kommer om att frihetskämpen Nelson Mandela somnat in, vid en ålder av 95 år, river och sliter höststormen Sven tag i Väst-Sverige. Bildligt talat riktigt passande, även om symboliken ter sig en aning futtig i sammanhanget.

Få är de i vår närmaste omgivning som träffat ANCs ledare Nelson Mandela. Än färre är de som på ett högst personligt sätt kan berätta om saken. En som både har och kan är IFK Göteborgs tränare Eijlert Björkman. Under en lång och minst sagt heltäckande intervju för Supporterklubben Änglarnas medlemstidning Blått och Vitt, återger han exklusivt sina möten med den store ledaren. För det är just möten det handlar om – sammantaget tre till antalet.

Här och nu – ännu en gång i tryck. Håll till godo folks!

Du har arbetat med ett utvecklingsprojekt för Västsvenska Idrottsförbundet/Riksidrottsförbundet i SIDAS regi ”Idrott åt alla i Sydafrika”. Du har sagt att den kanske allra mest kända och betydelsefulla person du träffat och pratat med är Nelson Mandela. ”En fantastisk person som man inte kan sluta att beundra”. Du sträcker dig faktiskt så långt att du menar att Nelson Mandela är en av de personer du träffat, som ihop med din egen personlighet, skapat den profil som du idag håller i din utövning som tränare. Berätta för oss vanliga dödliga om ditt möte med Nelson Mandela.

– Alltså, det är Proletärens FF som har den kontakten med Sydafrika politiskt under Apartheidtiden. De ville påverka friidrottsförbundet att göra en insats. Tre idrotter skulle de satsa på. I slutänden blev det fotboll, handboll och basket. Lagidrotter skulle skapa ett enande, det var syftet kan man säga. När vi kommer till Johannesburg i Sydafrika, så är det sagt att vi kanske kommer att få träffa Nelson Mandela, men det bekräftas aldrig. När vi sen sitter på hotellet, kommer helt plötsligt en signal om att nu är någonting på gång. Vi åker iväg med en minibuss, ut till en förort till Johannesburg. Där har man förberett en lokal. Det var hur mycket folk som helst utanför det där huset. Inne hade man dukat upp och det satt folk vid olika bord, i olika grupperingar. Mitt i rummet var ett bord dukat och det skulle visa sig att det var dukat för oss i idrottsrörelsen.

Helt plötsligt hör vi hur det börjar tjuta på utsidan av huset. Vi blev oroliga, för det fullkomligt kokar. In i lokalen kommer en man klädd i grön träningsoverall. Det är Nelson Mandela. Han kommer fram till oss och sätter sig ned med oss vid vårt bord. Han pratar och lämnar en hälsning till idrottsrörelsen och tackar för supporten. Han gör klart hur viktig den är för folket. Sen skrev han under med sitt namn. Man får ju så djupa intryck av en sån grej, så för mig tog det lång tid innan jag ens fattade vad han hade för betydelse för folket i Sydafrika.

Han från Proletären står bredvid mig. Jag står med handen uppsträckt och knuten näve. Då viskar han till mig – Du har la aldrig stått med knuten näve? (Här skrattar Eijlert hejdlöst).

Sen fick jag chansen att träffa Nelson Mandela en gång till, året efter. Jag skojade med honom, för det här var efter valet, då han blivit vald som president. Jag frågade om han kom ihåg mig. Haha, det fanns ju inte en chans. Jag träffade honom även en tredje gång, på en cricketmatch, men då var det så mycket folk, så det gick inte ens att nå fram.

Alltså, vi fattar inte hur stor han är som person. Hade han inte varit på plats, den tid det var Apartheid i Sydafrika, då hade landet fallit samman och inbördeskrig stått för dörren. Så är det.

Texten ovan är, efter godkännande av Eijlert Björkman, en åter-publicering av ursprunglig material, tryckt i Blått och Vitt #3 2010.

 

 

Då Änglarna i mitten på november träffar Hannes Stiller på Kamratgården, infinner sig en mycket speciell känsla. Efter genomförd avskedsintervju för Blått o Vitt signeras årsböcker och gamla minnen avlöser varandra. Ett efter ett. En sista blåfärgad kråka, från en idag legendarisk blåvit spelare, blir till en exklusiv signatur. En allra sista gång… #19 etsas fast i det övre högra hörnet på årsbok 2009. Ett levande dokument över Stillers första och största år i IFK Göteborg. Stolthet, vemod, känslor och skratt… allt ryms under den där sista eftermiddagen med en av – modern tids riktigt stora.

Allas vår Killer Stiller has left the blåvit building.

 

 

Foto: Fredrik Aremyr.

Nyss hemkommen från årets blåvita spelarresa möter Hannes Stiller upp för en full-laddad avskedsintervju på Kamratgården. Val av inledning på dagens intervju för Änglarnas Blått och Vitt är given – då ett helt gäng goa blåvita killar under onsdagen åter nått Göteborg. Italien, Rom, Cagliari och Sebastian Eriksson…

Glad i hågen – Hannes Stiller levererar här en rykande färsk rese-rapport. Håll till godo!

 

Precis hemkommen från årets spelarresa. I år med destination Italien och Rom. Hur kommer det sig att det år efter år blir en ny spelarresa och att ni i år hamnade i Rom?

– Från början var det väl ett initiativ från mig – att vi skulle göra en resa ihop under vintern. Sen umgås vi väldigt mycket året runt ändå, fast inte på det här sättet. Första året åkte vi till London. Jag tror vi var nio personer då. Sen var vi i Amsterdam andra året och hälsade på Tobias Sana, då var det ännu lite färre. I år var vi fem stycken som åkte iväg till Rom (Tobias Hysén, Stefan Selakovic, Robin Söder, Hjalmar Jonsson och Hannes Stiller).

– Nu hade vi lite tur det här året, att Sebban (Sebastian Eriksson) spelade. Nu var det inte tanken från början, men det blev väldigt roligt för oss. När vi bokade resan var han inte aktuell för spel egentligen, så det blev en extra krydda och det var ju skitroligt. Samma sak förra året när vi träffade på Sana, som vi inte hade träffat på ganska länge. Likadant i år att vi möter upp med Sebban. Nu var det väl i och för sig bara en timme som vi satt och snacka med varandra, så som man gjorde förr.

– Sen är vi alla intresserade av olika saker. Alltså, jag ville ju till Rom. Jag är väldigt historie-intresserad och eftersom vi inte hade varit där innan, så får man en chans att kombinera alla de här grejerna samtidigt. Pizza och lite öldrickande. Att fastna på någon restaurang någonstans och kolla på Premier-Leuguefotboll. Umgås och prata helt enkelt. Vi sammanfattar året och pratar samtidigt om allt och inget Precis som när vilka som helst åker iväg. Det ger mig väldigt mycket och jag tror de andra känner likadant.

Var det här sista resan med gänget eller bara fortsatt livslång vänskap?

– Fortsatt livslång vänskap skulle jag vilja säga. Det är klart att det blir någon typ av avslut samtidigt, men vi är fyra stycken som har åkt med på alla resor. Jag har svårt att se att vi inte fortsätter att resa ihop tillsammans framöver. Sen umgås vi som sagt privat också, med familjer och allt.

Men så speciellt ofta träffar du inte Sebban, åtminstone inte nu för tiden. Hur var det att träffa honom?

– Det var bra, tycker jag. Nu var det kvällen innan match som vi träffade honom. Han började ju någonstans under kvällen att fokusera på match. Då han varit utanför laget, så är det klart att det var en extremt viktig match för honom och hans fortsättning i Cagliari. Fast samtidigt… Sebban är ju Sebban. Han är ju som han är. Han har inte ändrat på sig. Han har blivit några år äldre kanske.

Han fattar alltså fortfarande inte hur det har kunnat bli någonting av honom eller?

– Så är det ju. Men sen har han blivit äldre, det märker man på honom. Sen pendlar det ganska fort, från ena sekunden till den andra. Alltså, han är ju ganska negativ, haha.

Det menar du inte.

– Jo, men det är ju lite med glimten i ögat samtidigt. Det var jätteroligt att prata med honom. Sen att se honom spela matchen. Roma borta alltså. En fin match att spela.

Ni såg ju faktiskt matchen på plats och det med Sebban från start! Vad tycker du, skötte han sig?

– Vi satt och pratade om just det på läktaren. Det blir ju så att man sitter och tittar på honom hela tiden. Hur han rör sig och allt. Det blir väldigt mycket fokus på honom, så man får försöka ta bort det där. Alltså, man har ju ändå ett känslomässigt engagemang till honom. Man vill att det ska gå bra för honom. Det blir lätt att man vinklar det till att han är bättre än vad han egentligen är, men jag tycker han gör det jättebra. De saker han är inblandad i ligger han ju väl på plus. Han såg jättefin ut i aktionerna, i det han gör och att han tar rätt beslut. Han har ju en chans när jag är ute på toaletten, hehe… men han har ju faktiskt två riktigt bra chanser i en match mot Roma borta. Visst, det är klart att Roma styr laget, men det han gör för Cagliari och den kvalitén han visar på plan, det tycker jag han ska ha ett väl godkänt betyg för.

Förra året ramlade ju Tobias Hyséns grabb i marken när ni var på resa i Egypten. Det blev sjukhusbesök och biltransporter, det ena med andra. I år då, har ni några nya fadäser att återge för oss som inte var med på resan?

– Nej, nu får jag tänka. Alltså det händer ju en massa grejer, men…

Nu var det i och för sig inga barn med på årets resa.

Nej, det var det inte. Det här var en annan typ av resa. I Egypten var det jag, Tobbe och Sella som åkte med familjerna, så det var en helt annan resa. Nu var det väl mer jag själv som hamnade på något halvsunkigt hotell utanför stan, utan wi-fi och en toalett som inte fungerar, men inga större incidenter. Vi är ju ganska vårdade av oss, haha.

 

Här går intervjun in i en helt annan del – där Hannes Stillers hela fotbollsliv mer eller mindre ska komma att avhandlas. Högt som lågt, men med en värdig blåvit touch på allt. Resultatet tar du del av i kommande nummer av Änglarnas medlemstidning Blått o Vitt. Ute i mitten på december. Over and out folks!

 

 

Hannes Stiller. I varje supporters ögon – en sann blåvit hjälte. Nu ska han lämna IFK Göteborg, det efter mängder av effektiva och starka insatser mellan åren 2009-2013. Supporterklubben Änglarna tar naturligtvis tillfället i akt och uppvaktar huvudpersonen i fråga. Ambitionen är att föreviga en viktig del modern blåvit historia.

I årets sista nummer av medlemstidningen Blått o Vitt (som är ett speciellt 40-års jubileumsnummer för föreningen), publiceras allt värt att veta om allas vår Stiller Killer.

Dags att ta farväl och det en gång för alla.

Du e la medlem?

 

 

Gammalt tjöt, samma effekt. När Tobias Hysén väl kommer på tal, då lyssnar alla. Konstigt vore det väl annars… Foto: Fredrik Aremyr.

 

IFK Göteborgs anfalls-stjärna berör!

Inte ens Pontus Farneruds tårdrypande besked om att det är färdigspelat i Blåvitt, når samma beröringsnivå som när ett rykte drar igång om att Tobias Hysén är på väg bort. Tätt sammanknuten som han är med både klubb, supportrar, stan i sig, liksom den traditions-starka blåvita släkten Hysén. Tobbe är IFK Göteborg!

Mängder av tweets och inlägg har passerat sen i förmiddags, när Fotbollskanalen plötsligt gick ut med information om att förhandlingar inletts med israeliska Maccabi Haiffa. Kort efter lunch publicerar israeliska sportsidan One i sin tur uppgifter som ska visa sig överensstämma väl med vad som tidigare nämnts. http://www.one.co.il/Article/225587.html

Bland annat lyfts hur eftersökt Tobias Hysén är för den grön-vita klubben i det förlovade landet. På en tioende plats i den israeliska ligan, med endast nio mål gjorda på säsongens tio matcher och med avsaknad av en ritkigt stark striker… det är ett uttalat sug efter den blåvite anfallaren. Han som på egen hand stänkte in två baljor i en VM-kvalmatch – mot självaste Tyskland. Men det är också det enda som står i sann proportion till nivå och prestation av den 32-årige svensken.

Transfersumman 600-700.000 € nämns, det för ett kontrakt på 3 1/2 år. Anledningen till den nedbantade summan på prislappen uppges vara den höga ålder spelaren i fråga uppnått. Ett visst mått av motsägelse i uppgifterna uppstår här – då den fantastiske spelaren norrifrån plötsligt blivit för gammal. Klart att den israeliske klubben i en förhandlingssituation lägger för och emot, men att vår superspelare Tobias Hysén ska vinnas över ”snabbt, lätt och billigt”, nej tack!

Här landar också en av dagens alla reaktioner, inte minst från många av de engagerade supportrar som diskuterar transfer-ärendet på diverse forum och sociala medier.

Oförståelse, oro, ilska, i vissa fall till och med i förväg uttalad sorg, präglar mycket av flödet från blåvita, men samtidigt… Många lyfter också, precis som GTs Henrik Leman när han bloggar om saken – upp möjligheten att vinna en extra dimension i blåvitts framtida spel, om nu just nämnde Hysén lämnar. Oavsett hur vi ställer oss till de kategoriska lägren – ljus och mörker, himmel och helvete…

IFK Göteborgs anfalls-stjärna berör!

Sen är det en prekär situation som återigen uppstått (för det är inte första gången transfer-rykten når hela vägen hem från Israel, i juli var det Maccabi Tel-Aviv som var i fokus), då få har bilden klar av vilket Blåvitt som väntar på andra sidan skranket, om nu Tobias Hysén mot förmodan ändå lämnar IFK Göteborg för utlandet.

– För vem fyller och det helst ”lite snabbt” den plats som så länge ägts av Allsvenskans i särklass vassaste anfallare, ja en i runda slängar rak femårs-period?

– Vem köps in och var finns den spelaren just nu? I Norge, Danmark, Allsvenskan… 

– Vad kommer en motsvarande spelare, på den nivån det ändå handlar om här – vad kommer en sådan spelare att kosta?

– Har IFK Göteborg råd med det just nu?

– Finns spelaren i själva verket bara bakom närmsta hörn, och vid ett sånt typ av val, är det då återigen dags för en ny sjundeplats, inklusive snabbt respass ur kommande säsongs europa-spel?

Mycket frågor, få snabba svar. Som alltid när det gäller spelare på väg ut ur – in till IFK Göteborg. Framför allt när det gäller en spelare som Tobias Hysén – vår givna skyddsängel och samtidigt, vår riktigt blödande akilles-häl.

För tillåter vi oss att inom en snar framtid se en skadad, föråldrad Hajsen, med hjärta för klubben och med stora ledaregenskaper, men som fysiskt inte pallar nivån som anfallskung i Allsvenskan och som dessutom, år för år, bara blir långsammare och långsammare…

Vad väljer vi då?

Vad väljer du?

Vad säger hjärtat – vad säger skallen?

Nu och på sikt!

 

Hur det än blir med det och allt som nu kickas rakt in i vinteruppehållet…

IFK Göteborgs anfalls-stjärna berör!

 

(Så är det Tobbe – Kom igen. Tjöta, såga – vad fan du nu har lust med. Vi kan ta det, inga problem.)