Archive for the ‘Krönikor’ Category

Silly Season: En för året återkommande bubblare… på väg hem redan nu?   Leave a comment

Tobbes magical move

Briljant, mästerligt, fantastiskt, vackert… efterlängtat! Samtidigt går det hela lite i grått. Det här var ju ändå ett tag sen. Foto: Fredrik Aremyr.

Redan när Tobias Hysen bestämde sig för att ställa upp på en avskedsintervju för Supporterklubben Änglarna fanns tonläget där.

– Om det mot förmodan inte fungerar i Kina, eller om det känns som att det räcker om ett år… då blir det till att ta ett snack med IFK Göteborg igen.

– Även om det då kommer att ske på Blåvitts villkor, där en lägre lön kanske väntar, mindre möjligheter till krav och så vidare… 

Alltså, Tobias Hysen var då (i det förra transferfönstret) i ett läge där ovisshet samsades med äventyrslusta. Inga garantier fanns inför framtiden – viktigt då att inte sälja ut allt på ett bräde. Ett resonemang och ett förhållningssätt inte på något sätt unikt för fotbollsvärlden. Snarare ett mänskligt sätt att möta förändringar på. Inte minst med tanke på vad som följer med i fråga om ansvar  – som spelare, make och familjefar.

Jag minns så väl hur mycket av intervjutiden som ägnades åt just förnuftiga resonemang. Rådslag med familj och vänner, tankesmedja efter tankesmedja då det slutgiltiga beslutet en dag oundvikligen stod inför dörren. Sällan har jag väl mött en spelare så angelägen om att göra ”det rätta” i en given situation. Men det är också det som personifierar Tobias Hysen – som spelare, men framför allt som människa. En högst professionell person, med mycket hjärta och hjärna. Väl medveten om spelets regler i livet.

Det här är samma person som under eftermiddagen använder sig av det offentliga rum som Twitter idag fungerar som. Även om gamle kompanjon Wernbloom ser till att hacka sönder ytan så gott det går, ser jag ändå ”Tobbe” i de tweets som prånglas ut. Inget hymlande om vad som gäller, inga snedsprång, och som alltid – med stor respekt för Blåvitt och dess trogna supportrar.

Få spelare med blåvit livs-etikett, är så noggranna i sitt sätt att agera som just Tobias Hysen. Bara se de svar han ger i hänvisad avskedsintervju. Att låta supportrar öppet få konfrontera personen bakom privata beslut i livet, och det i en intervju! Ta sig tid att sakligt förklara bakgrund, motiv, verklighet… Det är ytterst ovanligt.

 

Så, med allt detta och mer därtill…

Frågan på allas läppar. Här och nu: Kommer han hem, allas vår ”Tobbe”?

Ja, det tror jag absolut.

Frågan är nog snarare (som så ofta nu för tiden) när. Inte om.

 

Min egen ståndpunkt i allt det här, ja den är lika klar nu som tidigare.

Oavsett när det sker…

 

Välkommen hem Tobbe!

 

 

På semester – Eller… i väntan på nästa blåvita match   Leave a comment

1069243_10201246538097911_738637711_n

När blåvita Kamrater tar sig ut i Europa syns, hörs och… syns de. Då – Trencin och Slovakien. Nu – Györi FC, ETO Park, Ungern och Slovakien! Foto: Andreas Hermansson.

 

Efter en fantastiskt fin sommarlunch i glada vänners lag…

Noterar vid dagens första uppkoppling på lap-topen glatt att Blåvitts Tipselit Trophy-lag precis just nu utövar revansch på Valhalla IP, det efter gårdagens debacle mot Right to Dream. 3-0 står (och slutar) det i B-slutspelets match mot ACBB Paris. Målskytt till de två första målen är tydligen Victor Edvardsen. En spelare som verkligen hade behövts på plan igår. Ett bollskickligt lag i RTD som tvingas släppa ytor i djupled… där hade Victor kunnat fånga upp boll i fart, men tyvärr. Ja ja, alltid lär man sig något av det också. Om det råder inget tvivel.

Vidare snappas upp att det är mycket blåvita supportrar i rörelse inför kvällen Europe League-match i Ungern. IFK Göteborg är på väg mot matcharenan, då bortaläger slagits ned i slovakiska Bratislava. Supportrar i sin tur är på väg mot arenan de med. Tåg, buss, bil… alla vägar bär till ETO Park. Typ.

IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre mönstrar idag ett blåvitt bortalag i något av en 451-formation. Lasse Vibe på topp, med May Mahlangu tätt bakom sig, placerad i djupled. Ingen Robin Söder får plats, vilket är detsamma som att ett direkt offensivt understöd härmed saknas. Planen är tydligen att defensivt stoppa motståndarna i ungerska Györi FC och det redan på mittfältet.

Låter och ser säkert bra ut på pappret det där, för visst är det i grunden klokt att agera med låg profil på bortaplan. För att en vecka senare ösa järnet på hemmaplan. Men för mycket tänk och taktik kan i den här typen av sammanhang oönskat bidra till att det låser sig. Då hamnar Stahre o Co i ett läge där en ”plan B” snabbt ska plockas fram… något som allt för ofta, åtminstone det här året, tenderat att lysa med sin frånvaro.

Men visst, ett oavgjort resultat (med eller utan mål) får väl ändå ses som en hygglig nivå resultatmässigt inför en väntande retur på Gamla Ullevi. Även om jag personligen hellre vill se ett Blåvitt som agerar offensivt starkt. Ett lag – tydligt fokuserat på vinster och segrar genom hela EL-kvalet… men, vill man inte alltid det?

Semester var det ja.

Inte lätt att hänge sig åt en sådan tillvaro när det oavbrutet erbjuds blåvita aktiviteter, samtidigt som Gothia Cup pågår och Allsvenskan väntar in med ny match redan på söndag.

Blir till att färga semestern blåvit. Som vanligt. Som alltid. En sjukdom utan bot. Härligt och eländigt på en och samma gång.

Nej, dags att knäppa en öl folks. Innan jag fastnar här för gott.

Skål för Blåvitt ska det va!

 

 

 

 

Återblicken: En död blåvit Silly-season – Glöm din dröm!   Leave a comment

Kjetil Waehler efter IFK-ÅFF 130901

Kjetil ”Bestefar” Waehler, uppmärksammad och stolt målskytt, här efter en kämpego hemmamatch mot Åtvidabergs FF, september 2013. Men det var då det… Foto: Fredrik Aremyr

Det är inte lätt att leverera en text om silly-season så här nära säsongs-premiär och tuff bortamatch mot Gnaget. Inte nu när det åter ska börja. Allvaret! Aningens udda och i de flestas blickfång just nu, är en pågående händelse, del av IFK Göteborgs silly-period 2014. En mer aktiv värvningsperiod än på mycket mycket länge ska tilläggas. Det vet vi nu. Men inför årets försäsong och stora värvningsfönsters öppnande… vem hade kunnat föreställa sig ett scenario likt det vi precis fått uppleva?

Som det skulle gnällas sen. Redan innan fönstrets öppnande, innan det nya året ens hinner ta fart, hörs rop och spridda skall om att det behövs förstärkningar. Visst, Blåvitts trupp 2013 blir hastigt och (mindre) lustigt av med tongivande personer som Hannes Stiller och Pontus Farnerud. Mikael Dyrestam går i samma veva helt upp i rök. Lämnar gör även Logi Valgardsson. Vid en första anblick synnerligen logiska skilsmässor för en klubb med ambitioner på att vara med i toppen nästkommande år. Dessutom klara för ett Europa-spel med måstestämpel – På alla sätt bättre än den nyligen genomlidna Trencin-fadäsen. Men supportrars känslospröt är som alltid rejält långa och ytterst känsliga. Att släppa två offensiva- och två defensiva spelare samtidigt, mer eller mindre frivilligt, det ger genast ett starkt utslag på många blåvita antenner.

När årets första ”fönster” väl öppnar händer precis ingenting. Då har förvisso Martin Smedberg Dalence anslutit, men den historien är vid tillfället redan välkänd. En enkelresa från Peking (den svenska varianten) är redan avverkad innan årets julklappar delas ut till alla barn. Huvudpersonen själv är tidigt och besöker hemstaden. Han stampar rastlöst med båda fötterna, men sen står han ändå där till slut och ler mitt i Isladan. Det är fortfarande 2013.

Den stora smällen ska komma, men först efter årsskiftet. Nog för att snacket om ett intresse från långväga klubbar nått Göteborg, det redan tidigare under året… men när väl det riktiga Peking, långt borta i öster börjar leverera texmassa i form av kinesiska tecken, då gungar allt på Kamratgården. Ja, i hela stan. En kvickt hopsatt intervju för supporterklubben Änglarna blir från eget håll ett sista tack och hej. Sen är det tyst. Otäckt tyst och stilla. IFK Göteborgs stora stjärna Tobias Hysén är borta. Kanske för alltid. Slaget i ansiktet är stenhårt. Alla blåvita tappar andan, sväljer och blundar. Hur i hela friden ska det här gå? Ingen vet. Ingen vågar ens fullfölja tanken, inte längre än till ett tyst ”lycka till” (ett och annat skrik ska också höras, då främst om svek)…

Tobbe själv har svårt att släppa taget. Han talar om Blåvitts försäsong och kommande cupspel som om ingenting har hänt. Men åker gör han. Heliga nummer sju är plötsligt bara en bland alla oss andra. En blåvit supporter i exil.

Silly-season 2014 är igång på allvar.Vem ersätter Hysén, kontra – ingen kan ersätta Hysén, ska komma att dominera näst intill hela försäsongen. Läger i Turkiet och Spanien, spel i Svenska Cupen och därtill en bedrövlig insats i Växjö Ishall. Det ska nu mot alla odds visa sig komma in spelare, men det ska dröja. I många supportrars tycke och smak, på tok för länge för att kunna upplevas som tryggt och bekvämt. Mikael Dyrestam prövar dubbla klubbar i engelska Championship, ingenting leder till utdelning. Ragnar Sigurdsson byter Danmark mot Ryssland, vilket betyder gott klirr i den blåvita kassan. Dyrestam upplevs av England som för dyr. Något som ser till att bidra exakt noll till blåvitts kassa. Tunt i backlinjen är det också. Till slut ska dessutom Jonathan Azulay lånas ut till Östersund, Erik Lund gå till Varberg och nu för ett par dagar sen… Vår norske storkrigare Kjetil Waehler tok-chokar alla då han helt oanmält sätter sikte på hemland och spel i Drammens Strömsgodset. Anledningen till det stavas Gustav Svensson.

Då två offensiva spelare – en för lagets mittfält – en för ökad spets i anfallet köps in av IFK Göteborg, ytterst roddat av avgående sportchef Håkan Mild, då tystnar all kritik och gnäll. Helsingborgs eminente dribbler May Mahlangu och Sogndals Malick Mané ansluter båda inom en intensiv tvåveckors-period. Förvisso ska det handla om en skadad mittfältare, men en skadad spelare av rang. Rehab dras igång på stört. Mané prövas samtidigt i match-situation. I en första U21-match mot Falkenberg körs det för fullt. Sen blir det vidare spel i cup-kvarten mot Sirius, liksom i veckans U21-möte mot Halmstad.

När allt det här pågår ligger en önske-värvning och gnager i bakgrunden. Guld-spelaren från 2007, den store dirigenten på Blåvitts defensiva mittfält, den nära kollegan med årets kapten Mattias Bjärsmyr… en av de riktiga favoriterna på KG… Ur kaos kommer ordning sägs det. Så även den här gången och det minst sagt bokstavligt. Från en liga i ett land helt upp och ned kommer Gustav Svensson. Egen presentation på Ullevi inför 5000 blåvita supportrar. Jublet är årets i särklass största. Med all rätt. Men genast kommer ett efterspel som ska visa sig få konsekvens direkt. Dels ett minutiöst pappers-arbete med en Ukrainsk klubb i ilska, och så en planerad plats på plan… Platsen bredvid polarn Bjärs. Platsen som hålls av lagets Bestefar. Just det där ska visa sig kosta. Och i samma veva försvinner en annan person. En av de största i IFK Göteborgs historia.

Sportchef Håkan Mild lämnar efter sju långa år sitt livs uppdrag. Ex-blåvite Mats Gren presenteras som ersättare. Samma kväll skickar norska Strömsgodset en förfrågan till IFK Göteborg. Klubben vill med kort varsel skriva kontrakt med mittback Kjetil Waehler. En back-kris spelar in, liksom Waehlers önskan om att få spela vidare, den lilla tid som är kvar… förståeligt, men besvikelsen hos blåvita supportrar är enorm. Det finns flera anledningar till det.

Ingen normalt funtad och fotbollskunnig person missunnar en 38-årig spelare att trygga sina sista år på elittopp-nivå. Att en spelare i samma veva ser en chans att få flytta hem med familjen, inte heller det är något att höja rösten mot. Men att en klubb som inte är beredd att betala några egentliga pengar, i ett läge där kris på rådande position råder, med bara några dagar kvar innan vårens transfer-fönster slår igen… att i det läget kräva att spelaren i fråga ska ansluta på momangen och samtidigt öppet visa noll hänsyn till rådande situation för IFK Göteborgs premiärmatch av Allsvenskan. Det landar inte gott hos någon.

Reaktionen låter inte heller vänta på sig: Rop på stängda dörrar utåt, fullföljande av kontrakt och stenhård konsekvent linje året ut uttrycks både vitt och brett. Framför allt idag. Norsk media gör under förmiddagen klart att Kjetil Waehler lämnar IFK Göteborg. Att sen ”Kjetil-gate” hamnar mitt i blickfånget av stormatchen mot antagonisten i norr… här ännu ett irritationsobjekt. Men än är inte sista ordet sagt i det här Sned-ärendet med stort S.

Alltså, sämre timing får man fan leta efter!

Det om detta. Silly-season våren 2014 är över. Nästan i alla fall. Midnatt mellan måndag och tisdag stänger det på riktigt. Lämnar Bestefar? Kommer det in någon ersättare, eller kliver unge talangfulla Patrick Dyrestam upp i stället?

Oops, det var så sant. Broder Mikael hamnade också i Norge. Ålesund närmare bestämt. Ja.

Förresten, vem håller idag med om det där som efter nyår basuneras ut på auto-repeat – Blåvitt Måste Värva?

Tänkte väl det.

 

 

 

Rapport/analys: Blåvit slutträning på Ullevi – Nu väntar kvartsfinal   Leave a comment

Sam Larsson mot Värnamo försäsong 2014

Vi minns… Sam Salabim – Värnamo 2-0. Foto: Fredrik Aremyr.

I förmiddags var vetskapen om eventuell semi-finalmotsåndare i Svenska Cupen precis noll. Framåt middagstid samma dag står det klart att både Helsingborgs IF och Malmö FF tagit sig vidare. Kvar väntar två söndags-matcher där först och främst IFK Göteborg tar emot Uppsalas skräll-gäng Sirius. På Borås Arena möts i samma veva Elfsborg och Häcken, en match som på förhand besitter en högst oviss utgång. Ett Skåne-lag i semin 1 maj eller… Ja, det går givetvis att ägna sig åt diverse tombola-aktiviteter, men så här – lördagskväll dagen innan måste-match. Nej tack!

Desto trevligare och betydligt mer konkret i sin form är det att ägna en liten stund åt de avtryck som lämnades tidigt under förmiddagen på Ullevi. Samling för träning vid 10.00. De flesta från supporter-media värda namnet är givetvis på plats. Solglimtar och kall vind, men utan ett enda regnstänk. Inte mycket att klaga över där. En gräsmatta som dessutom lyser och frodas av friskt grönt gräs. En mycket vacker syn!

Att se tränare Magnus Edlund lunka omkring med gula koner, samtidigt som huvudtränare Mikael Stahre manar igång den gigantiska trupp som han idag förfogar över. Även det är högst tillfredsställande. Ingen hets, inget gapande. Ingenting av den varan. Flyt, tempo och fokus däremot – vilket jäkla driv på planen, tänker jag. Så mycket spelare igång sen då. Hela och friska är de. Jag kan i ärlighetens namn inte komma på när det hände sist. Måste vara åratal tal sen sist. Just detta får mig vid tillfället att både minnas och tjöta loss om gamla uttalanden. Representanter från blåvit supportermedia ser väl måttligt intresserade ut, men trots det. Här är vad som vägs in i dagens starka syn på plan:

När Elfsborg tog guld 2006 var en stor skillnad mot Blåvitt att truppen var maximerad. Det på alla fronter. Med ett mål satt på: tre bra spelare på varje position blev det året hållbart. Både när det gällde att rida ända in i mål, men även när det kom till delar som att: hålla sig starka trots mycket matcher, slitage på spelare under höstsäsong och så vidare. Yes, ni fattar min poäng.

Att se ett IFK Göteborg mönstra en spelar-trupp med i runda slängar 25 spelare, det skapar stor trygghet och ger åtminstone mig ett direkt intryck av stor satsning och en medveten framförhållning. Att säsongen igenom kunna lägga upp spelpjäser i form av udda byten, olika sifferkombinationer på plan, allt beroende på motstånd och matchbild. DET och just DET har jag väntat på länge. Nu är vi där.

Tack för det Håkan!

Bara en mittback extra av rang fattas oss. Jonathan Azulay är med och tränar på Ullevi. Sista passet med gänget ska det visa sig. På eftermiddagen meddelar GT/Expressen att Azulay tar sig till Östersund, trots allt. Patrick Dyrestam kommer enligt Stahre att få chansen och… vid ungefär samma tidpunkt meddelar Fotbollskanalen att storebror Mikael Dyrestam är på väg till norska Ålesund. Även om vi ännu inte vet den slutgiltiga utgången av all pågående turbulens och rörelse, vad kan man säga?

Dagens träning då? Uppvärmnings-övningar och kvadrater genomförs och skapas efter sedvanligt mönster. Ett tvåmåls-spel tar vid. Spelande lag bjuder på en U21-liknande samling mot ett start-färdigt gäng – snarlikt den ”elva” som senast klev in mot GIF Sundsvall. En skillnad till trots. Emil Salomonsson tar kanten till höger istället för trotjänare Adam Johansson. Det kan snabbt tolkas som att det blir åka av i morgon. Köra sönder motståndet genom att vräka fram snabba räder på kanterna. Senast det begav sig var det just med dominans på högerkanten. Men med rätt ytor till vänster kommer säkerligen lirar-pojken ovan, tillsammans med kollega Ludwig Augustinsson att köra lite dansnummer på kanten. Bara det inte glöms bort att backa hem också. Om inte kommer Kapten Bjärmsyr farande, som senast mot Sundsvall. Nödvändigt, men föga trevligt för den som blir utsatt.

Nyförvärvet Malick Mané äger en hel del boll under tvåmåls-spelet och visst ser han sugen ut. Gäller bara, att om det blir spel i morgondagens match, så ska löpningar och positions-spel sitta därefter. Det här visade sig få en lite rostig nyans senast i U21-mötet mot Falkenbergs FF. Inte konstigt då det var första matchen med laget, och det endast en vecka efter ankomst, men likväl noterat. Nåja, släpps Mané bara in i boxen är han giftig värre. Det får idag gå även för dansken Lasse Vibe. Att placera just honom i en konkurrens-situation som forward, det är ett drag jag hoppats på inför årets säsong. Senast mot Sundsvall fick vi se hur rätt det kan bli. Likaså idag. Vibe äger sin yta, rushar på som om det gäller livet. Glad, pigg och i riktigt god form, som det ser ut. Att se Vibe stanna kvar sist på plan och gång efter annan vräka på den stora kanonen mot Marcus Sandberg. Jäklar vilken högerbössa karln sitter inne med. Vibe sträcker armarna högt mot skyn efter ett praktmål på Stenstod Sandberg. YES, vrålar Vibe och skakar armarna åter. Självförtroendet där!!!

Sirius då? Njae, jag väljer att säga ”pass” här. 30 matcher utan förlust. En klättring uppåt, och det från en serie till en annan, stadig framfart i Svenska Cupen… Här är det inte läge för underskattning mina vänner. Sirius är i kvartsfinal av en anledning. Vill du ändå veta mer om vilket motstånd som väntar – Ta del av Barabens lokala Uppsala-skribent Magnus Thorn och hans eminenta kartläggning. Det räcker så.

Sen då? Laget försvinner. Bilar startas upp. Skribenter drar mot lunch-hak och besök på Blåvitt-shopen. Själv tar jag mig vidare i snålblåsten, mot bil och värme. Ett tips: Kläd er rätt i morgon. Det kommer att bjudas på svinigt Ullevi-väder. Men det kommer att vara mödan värt. Det ska vara värt mödan. Det finns inget annat!

Väl mött Kamrater – Krossa Sirius!

 

 

 

 

Analys: ”Rätt” val av ny sportchef för IFK Göteborg allt mer brinnande   8 comments

Flagga-tavlaKG.jpgMed rätt vind i seglen kan den blåvita skutan komma långt. Vad nu ”rätt” är? Foto: Guld Alex.

Diskussionen om vem som ska efterträda IFK Göteborgs sportchef Håkan Mild tilltar i styrka. Under förmiddagen har frågan dryftats ordentligt, och det bara genom mitt twitter-konto (@GuldAlex). En stor anledning till det är att avstamp tagits ur den krönika som Göteborgs-Postens Mattias Balkander skrivit i dagens tidning. Upphov till både krönika och efterföljande twitter-diskussion, är de förslag på nya styrelseledamöter som IFK Göteborgs valberedning igår lämnade under en presskonferens på Kamratgården. Förslagen i sig ger säkert de flesta med god insikt- och kunskap om föreningen IFK Göteborg, en magkänsla att det är förändringar på gång. Förändringar som vid en direkt förlängning kommer att ställa extra stora krav på val av ny sportchef. Varför? Det finns flera anledningar till det. Framför allt en enskild faktor, större än alla andra, kan visa sig vara direkt avgörande. Låt mig förklara…

Redan under föregående årsmöte tog en lång epok slut. IFK Göteborgs starke man Gunnar Larsson lämnade då skutan. Efter en halv livstid tog ett styre präglat av familjära lösningar och traditionella föreningsvärderingar plötsligt slut. Kvar blev en styrelse med en ny ordförande (som senare under buller och bång självmant skulle avgå). En ny valberedning tog samtidigt form, förvisso med ett byte av tidigare starka män: Gunnar Larsson mot avgående ordförande Kent Olsson. Resten av valberedningen fylldes samtidigt på med nytt ”tänk”, genom nya personer. Joakim Brinkenberg och Marcus Toremar, blev tillsammans med Kent Olsson, första klivet mot en ny tid. Efter gårdagens press-träff vet vi än lite mer varåt den nya tiden lutar. Precis som GPs Balkander är inne på – valberedningens förslag på nya ledamöter (inklusive ny ordförande, en post som alltså inte erbjuds någon redan sittande ledamot) för Blåvitt in på ”nya, okända spår”.

Ytterligare styrelseledamöter tillhörande Kent Olssons period som ordförande lämnar till årsmötet sina uppdrag. Både Tore B Karlsson och Kaj Thorén försvinner, liksom ordförande Bertil Rignäs (även om han formellt redan avgått, ett uppdrag som Conny Blessner axlar fram till föreningens årsmöte 6 mars). Kvar sen tidigare, som det nu ser ut – blir ledamöterna Stefan Albrechtsson, Lars-Rune Bohlin, Mikael Kjellström och Ulf Ivarsson. Conny Blessner och ledamot Cecilia Andersson föreslås  få nytt förtroende, vilket i praktiken betyder omval. Men lägg här alltså till förslag på tre nya ledamöter, där en av de nya dessutom är tänkt som föreningens ordförande. Karl Jartun (ordförande), Kristina Cohn Linde (ledamot) och Olof Myhrman (ledamot) är samtliga, i blåvita kretsar, nya namn. Det här väljer jag att se som en central del i steget mot – ett nytt IFK Göteborg. På gott eller ont, det låter jag ännu vara osagt.

Då de tre nya personerna inför stundande årsmöte är på väg rakt in i den blåvita gemenskapen, kan jag inte låta bli att fundera över följande: Hur mycket av nuvarande sportchef Håkan Milds avgång (tidpunkt för avslut inkluderat) har med ovanstående att göra? Näringsliv, marknadskrafter och juridik är den gemensamma kappsäck som  ”de nya” tar med sig in i föreningen. Vidare… känt är att föreningens valberedning ägnat tid åt att samtala med föreningens stor-sponsorer, samtidigt som ekonomiskt fokus mer och mer blir till ett genomgående tema på Kamratgården… Oavsett Håkans motiv till avgång, studera, glass-buisness, you name it… den mängd förändringar vi ser omkring vår förening just nu – för mig är det här ingen slump. Att allt dessutom händer mer eller mindre samtidigt, det förstärker bara rådande känsla ytterligare.

Frågan är nu bara: Var hittar vi kärnan i fotbollen i allt det här? Var är bransch-kunnandet – sporten, idrottens vanskliga lagar och komplexa logik någonstans?

Fram tills nu har mycket av fotbollens ”kärna” rymts inom både: styrelse, sittande sportchef och ledning. När en stor del av nämnda tre ”block” nu byts ut och tenderar att ändra riktning, blir det extra brinnande att välja ”rätt” när det kommer till – ny sportchef. Någonstans måste nämligen den sportsliga produkten tryggas. Blir det inte resultat på plan är investeringar och vinst-bringande framtids-byggen lönlösa. Det förstår de flesta som verkar i- eller nära idrottens värld. Det behövs därför en rejäl portion kunskap om fotbollens snåriga nutid. Allt ifrån hur spelare tänker till hur agenter verkar, hur transfer-marknaden fungerar, vilka faktorer som i slutänden avgör vid en försäljning- eller ett köp av en spelare. Givetvis krävs det fingertoppskänsla och ”know-how” omkring ytterligare minst tusen saker. liksom en arbetsinsats utöver det vanliga.Det krävs förståelse och vilja att nå- och klara av att hantera årligt spel i Europa, samtidigt ett starkt fokus på föreningens akademi, med en förmåga att kunna arbeta ihop med personer som Roger Gustafsson, chef för IFK Göteborgs akademi – med ett fotbollskunnande på en nivå som… ja, jisses.

Precis här föddes morgonens diskussion. För vem har egentligen den sportsliga kunskap som krävs? Vem äger den bäst? Konkret: Vem platsar in på IFK Göteborgs- och i synnerhet sportdirektör Martin Kuryzwellys ”nedbantade” lista?

De namn som återkommer, samt de namn som någon gång dyker upp, är namn som även den här förmiddagen tar plats på en slags ”Twitter-lista” – lite på lek, lite på allvar: Carl Fhager. Magnus Erlingmark. Stefan Albrechtsson (sen ett år tillbaka styrelsemedlem i IFK Göteborg). Niklas Alexandersson och Jörgen Lennartsson (ni vet, han som aldrig tänker sätta sin fot på KG så länge Håkan Mild är sportchef). Där har ni förmiddagens Twitter-lista!

– Vem av de här fem herrarna klarar samtliga krav listade ovan?

– Vem är tillgänglig?

– Vem är beredd att sälja sin själ till IFK Göteborg de närmsta fem åren?

– Vem vill, vem kan, vem ska?

Listan på namn bjuder förvisso på både: bredd i yrke, erfarenhet och kunskap, men om någon av de här personerna är ”rätt” för jobbet som sportchef i IFK Göteborg? Inte en aning.

Vad tror du?

 

 

Analys Marbella 2014 – Och ännu mer på ämnet ”fasta situationer”   Leave a comment

1690549_10151967555704094_716005328_n

När Göteborgs-Posten under onsdagens blåvita träning passar på att göra ett TV-inslag, nog handlar hela inslaget då om fasta situationer. Guld Alex-bloggens gästbloggare Freddie Rosander bildar tillsammans med sina polare ”mur”, då Martin Smedberg-Dalence pangar frisparkar. Det finns en anledning till varför…

Det ska genast sägas att det är långt ifrån var dag som den här bloggen mejslar fram ett inlägg samtidigt som ämnet i fråga precis avhandlas av annan media. Det är hur som helst inte medvetet, åtminstone inte den här gången. Men så är fallet! Göteborgs-Postens utsände Spanien-reporter Mattias Balkander sätter just precis nu fingret på ett gammalt kärt blåvitt ämne. Precis samtidigt snickrar den här bloggen på en uppföljning av både träningsrapporter och frågor till berörda om, just det!

Fasta situationer. Ett signum i IFK Göteborgs historia. Kanske än mer bakåt i tiden, än nu… i alla fall är känslan så. Niclas Alexandersson nere vid hörnflaggan, Sella… ja, om vi håller oss kvar i modern tid nu. Blåvita mål gjorda på fasta situationer lever kvar i minnet. Samtidigt produceras de fortfarande i stor mängd, precis som Balkander tydligt och klart redovisar, inte minst genom talande statistik http://www.gp.se/sport/fotboll/1.2261626-se-upp-har-drar-blavitt-pa-for-fullt

Även 2014 har börjat med stort fokus på just fasta situationer. Det gäller träningar under IFK Göteborgs första läger i Turkiet, liksom träningsmatcher på Valhalla och Härlanda Park. Övningarna är många, timmar som läggs ned på frisparkar, hörnor, avslut kan redan nu räknas om i hela dygn. Pågående tränings-läger i spanska Sotogrande är inget undantag. Bara under onsdagens bägge träningspass ägnas en stor del av tiden åt fasta situationer, liksom avslut och det från en mängd positioner. Gula plastgubbar ställs upp framför mål. Hörnor avfyras i mängd – från både höger och vänster. En medveten strategi i IFK Göteborgs försäsongsfokus. Absolut! Offensiva fokus, där en stor del av det offensiva vapnet för i år stavas just: fasta situationer.

Värvningen av ex-blåvite Martin Smedberg Dalence är kanske ett av de mer tydliga tecknen på att tränare Mikael Stahre med lag i år är på väg mot en delvis förändrad spelidé. Att i ett renodlat 442-spel lägga än mer vikt vid att komma ut på planens bägge ytter-hörn, för att därifrån måtta inlägg – in i box och där gå på avslut… sen att få frisparkar med sig och det runt hela boxen. Allt det här syns och det mer och mer för varje dag som går mot säsongsstart. Att hela föregående eftermiddag i stort sett uteslutande ägnades åt fasta situationer och avslut talar för sig själv https://guldalex.wordpress.com/2014/01/29/marbella-2014-traningsrapport-22-signerad-freddie/

Då G-P nyligen körde en lunch-chat med IFK Göteborgs lagkapten Mattias Bjärsmyr, tog jag tillfället i akt att ta avstamp från just ovanstående träningsrapport.

Här återges fråga och svar – svart på vitt:

Enligt bevakare av er eftermiddags-träning igår lät det i en rapport så här: ”Under de fasta situationerna så slår Ludwig Augustinsson en klockren hörna som Bjärsmyr dunkar dit. Bra nivå där.” Är det alltså du som ska trycka in bollarna på fasta i år?

– Man kan aldrig räkna med mig som målskytt, sedan hoppas jag att jag skall göra lite fler mål än vad jag alltid gjort. Jag är egentligen iskall framför mål.

Mattias Bjärsmyrs hint om att andra spelare först och främst ska ta ansvar i anfallet är given, men samtidigt säger placeringen av Bjärsmyr – på Augustinssons hörna en hel del. Det är match i kväll, mot ett defensivt starkt Steaua Bukarest (yes, jag såg deras träningsmatch mot numera ökända Union Berlin i förra veckan). Vem vet? Kanske IFK Göteborgs lagkapten är en av de starka som kommer att ta en central plats i boxen i år? På fasta situationer alltså. Vi har sett det hända förut, inte sant.

Sen… givetvis. Och det är väl främst det som tiden efter att anfallsgigant Tobias Hyséns flytt till Asien också handlat om – Vem ska fylla hålet efter Tobbe? Liksom den stora frågan: Vem ska sätta huvudet på alla fina frisparkar, hörnor och inlägg signerade Smedberg-Dalence och Augustinsson, när nu Hannes Stiller fått lämna sitt kära Blåvitt?

”Tobbe” själv var tydligare på den punkten än någonsin tidigare, när avsked via telefon togs för några veckor sen http://anglarna.se/2014/01/06/tobias-hysens-avsked-till-alla-blavita-supportrar/ Han klargjorde utan omsvep att trots Stillers kyla i boxen, så behövs det en kille med en decimeter extra i längd. Och visst har han rätt. Många är de ”tänkta” avslut de sista åren som så där ytterst retfullt bara seglat över Stiller o Co.

Så… NU har Blåvitt sin gyllene chans!

In med ett fyrtorn. Stor och stadig ala Mathias Ranegie (en spelare som just Tobias Hysén har en förkärlek att återkomma till när han pratar lämplig spelartyp), med den där 1.95-1.98 längden till förfogande. Men gott folk, även om det tränas fasta situationer inför kvällens premiärmatch mot det gamla spöket Steaua Bukarest. Vem tar rollen som central anfallspjäs i IFK Göteborg 2014?

Ett och ett halvt dygn återstår innan fönstret smälls igen med ett brak.

Samtidigt… match i kväll folks.

Krossa Bukarest!

 

 

Personligt porträtt på bloggen: IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre   Leave a comment

Stahres goes wild.jpg

Att tidigt en söndag morgon mötas av följande artikel http://www.expressen.se/gt/sport/stahre-oppen-for-nytt-kontrakt-med-blavitt/ vilken känsla. Att se ordet ”självklart” i skrift när en förlängning av tränar-kontraktet för IFK Göteborg kommer på tal. Stort!

Många är de tillfällen de senaste två åren då samtal förts med IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre… Träningar, matcher, presskonferenser, korridorer på Kamratgården. Med kaffe i hand, utan kaffe i hand. Tillfällena som ”Gnagaren/Staren” funnits där är… många. Ibland kärva, ibland glädjefyllda, ibland fyllda av frustration, ibland fyllda av ett grymt jävlar anamma. Mikael Stahre som tränare är professionell, fylld av integritet. Ständigt i rörelse, ständigt blicken fäst framåt. Aldrig grå och oberörd – Alltid närvarande och passionerad.

Under förra veckan passade jag på att spana in A-lagets träning under ett pass på Härlanda. Som så många gånger förr – Mikael Stahre och hans nära kompanjon Magnus Edlund står placerade mitt på plan. Spelarna är samlade omkring Blåvitts tränarpar. Stahre hörs (som alltid) mer än Edlund, men spelarna lyssnar, tar in och justerar, allt eftersom Stahre/Edlund ger sina instick, tips och anvisningar. Alltid!

Mikael Stahre kan nog vid en första anblick ses som lite kufisk. Kläderna hänger lite på sniskan, mössan är lite för stor och allt som oftast neddragen lite snett nedanför ögonlinjen. Tider följs till viss del, till viss del inte alls. Väldigt lite utanför arbetet med laget verkar beröra Stahre. Samtalen med folk utanför laget, som supportrar, journalister och nyfikna besökare skiftar också friskt. Ibland är humöret på topp, charmen påkopplad. Då flödar samtalen under obegränsad tid och helt fritt. Nästa gång kan det motsatta råda. Buttra korta kommentarer. Knappt ett hej, ännu mindre en hälsning.

Koncentrationen på uppgiften som tränare är alltid 100 procent. Det är alltid uppgiften som prioriteras. Den där professionella tränaren igen. Den personliga- och yrkesmässiga tränaren – allt paketerat i en och samma person. En skön mix som jag med tiden har lärt mig att både uppskatta och respektera. Den pondus och närvaro som alltid finns där… även när flera minusgrader plågar laget, en tidig morgon på Härlanda Park, i första halvan av januari. Det spelar ingen roll. Närvaron är där. Alltid!

Jag trivs med Mikael Stahre vid rodret. Spelarna höjer sig i hans närvaro. Det känns att det är på riktigt. Tron på att ”lyfta berg” finns där. De där delarna som är så olika hos olika tränare – eller rättare sagt människor. Den energi och det engagemang som vår blåvite tränare besitter. Helt perfekt i ett elitlag med stora  ambitioner. Perfekt för IFK Göteborg.

Jag hävdar bestämt att en förlängning av Mikael Stahres kontrakt in i 2015 och framåt är nödvändig. Så mycket omsättning som IFK Göteborg de senaste åren fått uppleva, vare sig det gäller spelare, organisation eller verksamhet i stort… det behövs en fast plattform att verka från. Trygghet och kontinuitet för att kunna prestera på topp – dag efter dag, match efter match, år efter år.

Mikael Stahre och Magnus Edlund ger oss allt det. Trygghet, stabilitet och en stor dos framtidstro!

Visst, det ska villigt erkännas. Jag har tidigare skrivit ned Stahre rejält på den här bloggen, inte minst i samband med ett antal rejäla bottennapp på Gamla Ullevi, sensommaren/hösten 2012. Frustration, fakta… Tja, året var fördömt och eländigt rakt igenom. Hårda ord, del av ett mörkt förlutet. Nu borta för alltid.

Samtidigt, jag stod ensam kvar och pratade med samma person direkt efter den ökända träningen, dagen innan match mot Gefle. Samma höst. Mmm, tillfället då Skatås våldgästas av ett femtiotal uppretade ”supportrar”. Tufft värre, för både spelare och tränare.

Den ”coolness” tränare Mikael Stahre visade upp direkt efter avslutad träning, mitt i den svavelosade tystnad som rådde. Det glömmer jag aldrig. Ett leende i mungipan, en tyst kommentar om att det ”aldrig är optimalt när ett pass på en arbetsplats behöver avbrytas”. Kärvheten i tonläget, men även då – den där underfundiga humorn som alltid tycks följa med vår tränare. Till och med en dag som den här.

Mikael Stahres ord:

– Mmm, sånt här får man ta. Det följer med när man leder en förening av den här storleken. IFK Göteborg berör många och så ska det också vara. Sen, så…

Du har vart med förr, antar jag?

– Mmm, det kan du tro. 

Den blicken folks. Det räcker så.