Archive for the ‘Familjen Hysén’ Category

Signerat Aremyr: IFK Göteborg – IFK Norrköping   Leave a comment

Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-8Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-11Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-24Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-31Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-36Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-45Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-86Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-84Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-29Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-35

Annonser

Comeback! Signerat Aremyr: IFK Göteborg – Djurgårdens IF i bilder   2 comments

Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-109Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-20Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-21Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-24Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-25Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-27Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-40Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-55Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-93Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-136

Silly Season: En för året återkommande bubblare… på väg hem redan nu?   Leave a comment

Tobbes magical move

Briljant, mästerligt, fantastiskt, vackert… efterlängtat! Samtidigt går det hela lite i grått. Det här var ju ändå ett tag sen. Foto: Fredrik Aremyr.

Redan när Tobias Hysen bestämde sig för att ställa upp på en avskedsintervju för Supporterklubben Änglarna fanns tonläget där.

– Om det mot förmodan inte fungerar i Kina, eller om det känns som att det räcker om ett år… då blir det till att ta ett snack med IFK Göteborg igen.

– Även om det då kommer att ske på Blåvitts villkor, där en lägre lön kanske väntar, mindre möjligheter till krav och så vidare… 

Alltså, Tobias Hysen var då (i det förra transferfönstret) i ett läge där ovisshet samsades med äventyrslusta. Inga garantier fanns inför framtiden – viktigt då att inte sälja ut allt på ett bräde. Ett resonemang och ett förhållningssätt inte på något sätt unikt för fotbollsvärlden. Snarare ett mänskligt sätt att möta förändringar på. Inte minst med tanke på vad som följer med i fråga om ansvar  – som spelare, make och familjefar.

Jag minns så väl hur mycket av intervjutiden som ägnades åt just förnuftiga resonemang. Rådslag med familj och vänner, tankesmedja efter tankesmedja då det slutgiltiga beslutet en dag oundvikligen stod inför dörren. Sällan har jag väl mött en spelare så angelägen om att göra ”det rätta” i en given situation. Men det är också det som personifierar Tobias Hysen – som spelare, men framför allt som människa. En högst professionell person, med mycket hjärta och hjärna. Väl medveten om spelets regler i livet.

Det här är samma person som under eftermiddagen använder sig av det offentliga rum som Twitter idag fungerar som. Även om gamle kompanjon Wernbloom ser till att hacka sönder ytan så gott det går, ser jag ändå ”Tobbe” i de tweets som prånglas ut. Inget hymlande om vad som gäller, inga snedsprång, och som alltid – med stor respekt för Blåvitt och dess trogna supportrar.

Få spelare med blåvit livs-etikett, är så noggranna i sitt sätt att agera som just Tobias Hysen. Bara se de svar han ger i hänvisad avskedsintervju. Att låta supportrar öppet få konfrontera personen bakom privata beslut i livet, och det i en intervju! Ta sig tid att sakligt förklara bakgrund, motiv, verklighet… Det är ytterst ovanligt.

 

Så, med allt detta och mer därtill…

Frågan på allas läppar. Här och nu: Kommer han hem, allas vår ”Tobbe”?

Ja, det tror jag absolut.

Frågan är nog snarare (som så ofta nu för tiden) när. Inte om.

 

Min egen ståndpunkt i allt det här, ja den är lika klar nu som tidigare.

Oavsett när det sker…

 

Välkommen hem Tobbe!

 

 

Krönika/analys: Dagen efter smällen på Gamla Ullevi- rätt läge att blicka framåt   Leave a comment

imageInnan match – ett program som inte ens hamnar i min näve. Direkt efter slutsignal – ett historiskt dokument som snappas upp och för all framtid bevaras i den attraktiva delen av det blåvita arkivet. 

Det är oerhört svårt att finna rätt ord när matchen på Gamla Ullevi till slut blåses av. Matchtavlan visar på ofattbara 6-2 till IFK Göteborg. Minnet tar sig oavkortat tillbaka till den där klassiska öppningsmatchen, på den nya arenan, när en viss 08-klubb klev in och kort därefter brutalt skickades ut. Glad påsk Djurgården efter siffrorna 6-0 myntades den gången redan innan matchen ens var över. Det den gången.

Även om värmen på Gamla Ullevi under gårdagens allsvenska omstart toppar den historiska premiären 2009, så är upplevelsen snarlik. Vem minns inte rader av blåvita supportrar på nya Kommandobryggan (själv placerad bland någon av de främre raderna) utan tröja (den lilla detalj som till slut skiljde mig från mängden av lycko-rusiga kamrater)… alltså, den där magin. Övertaget. Känslan ”det här är vårt hem, här vinner vi”, den känslan fanns där igår, liksom då. Magin. Alla målen. Drömmen om framgång och guld. Vi vet allt om året 2009. Vi vet ingenting om hur det går i år. Inte igår. inte idag. Inte på länge än.  

Sen är det som alltid viktigt att inte tappa fotfästet. Att se saken för vad den är. IFK Göteborgs Gustav Hessfelt hör under kvällen av sig. Fingret är i vanligt ordning höjt:

Visst, riktigt skönt med vinst, men liksom förra matchen ska vi inte dra för stora växlar på detta. HIF är i gungning…

Så är det, svarar jag tillbaka. Helsingborg är inte att känna igen. Men samtidigt… att äntligen få se spelglädjen visa upp sig inne på Gamla Ullevi, det var inte igår.

Så där håller det på ett tag… men visst. Rätt ska vara rätt. Det pratades David Accam innan match. Sjumålskytt på tolv spelade omgångar. I ett lag som inte lyckats alls. Det är i nivå med allas vår saknade Tobias Hysén. Klart att det spelar in när laget, sargat och svagt, ställer upp utan Accam. För det här var som att möta ett lag utan ryggrad… ungefär som att möta ett Blåvitt utan stark defensiv, som om det vore vår offensiv, som… ja, ni fattar säkert själva vad jag fiskar efter.

Här går som alltid att välja fokus.

Helsingborgs svaga insats och bleka defensiv, eller Blåvitts nykomponerade offensiv i bästa 442-modell – med Lasse Vibe, Robin Söder, Jakob Johansson och Sam Larsson i absolut toppform. Klart att perspektiv två får störst uppmärksamhet (även om Hessfelt säkert lägger armarna i kors nu och spelar butter).

Alltså, någonstans vill jag behålla följande nycklar till på torsdag (lugn, de kommer strax).

På torsdag gäller nämligen ett gammalt mått på fotboll – som i VM-semifinalerna vi alla nu med spänning väntar på: Vinna eller försvinna. Så är det.

VINNA eller FÖRSVINNA!

Matchen mot Luxemburgs Fola Esch och gårdagens offensiva bomb mot Skånes Helsingborg visar oss två helt olika ansikten. Ett tillknäppt, ruffigt och fult ansikte – ett öppet, välmående och vackert. Det är därför oerhört svårt att veta vad nytta gårdagen egentligen gör för returmötet på Luxemburgs nationalarena redan på torsdag kväll. Nog för att hemmalaget behöver ta poäng och det fort som bara den. Något som skulle kunna betyda att det öses på för fullt framåt och det på direkten. Något som i sin tur kan skapa användbara ytor, bjuda på omställningsmöjligheter… samtidigt som det gäller att fortsätta på inslagen linje rent offensivt.

Kapten Mattias Bjärmsyr ska styra sin backlinje med järnhand på torsdag. Han ska visa vägen för sitt blåvita lag. Det duger inte att det svajar och har sig, att löpningar miss-tajmas och armar flaxas runt i frustration. Disciplin och organisation ägs redan. Bara att hålla sig till inkörd plan.

Offensivt däremot. Att fortsätta på inslagen linje – där Vibe/Söder får fortsätta köra på, leka och stötta varandra. Där Johansson i sin tur fyller på med extra krut in i motståndarens box, där Larsson och Augustinsson får hålla på bäst de vill och äga sin älskade vänstra flank.

Nycklarna kommer här:

Förtroende. Mikael Stahre ska fortsätta visa just det.

Glädje. Fortsätt känn spelglädje killar.

Kyla. Vibe inför passningen till Johansson. Håller boll, tittar upp och lägger pass – pang så sitter den där.

Briljans. Sam Larsson fixar den saken så fint på egen hand.

Mod. Ta kamp. Ta ett kort. Agera europeiskt. Om nödvändigt  – svina på i värsta Basel-style.

Vilja. Löp. Kämpa. Kräv. VINN!

 

Så… hänga med huvudet nu. Se gårdagens bombardemang på GU som en engångshändelse. Inte en chans.

Huvudet och medvetenheten om värdet av att använda detsamma. Håll det bara kallt, så kommer resten av sig själv.

 

VI är som alltid med er – till det bittra slutet!

 

FRAMÅT!

 

 

 

IFK Göteborg – IFK Norrköping: Supportertankar och matchminnen inför årets kamratmöte på Gamla Ullevi   Leave a comment

Farnerud 2013

Sista tillfället på hemmaplan med Pontus Farnerud. En av flera minnesvärda inslag när vi senast tog emot Peking och vann på Gamla Ullevi.  Foto: Fredrik Aremyr

Jag tar mig en titt på sammandraget av förra årets möte mot Peking på Gamla Ullevi. Säsongsavslutet då Tobias Hysén kliver av efter tidigare skada, Pontus Farnerud och Hannes Stiller tackar för sig… Ja, jisses. Pontus Farnerud. Så saknad. Fortfarande. På så många sätt. 0-0 i halvtid efter ett antal chanser i första halvlek. Ett Blåvitt som i slutfas av säsongen inte fungerat framåt ( yes, så var det redan då), med bortaförluster i bagaget och i sista match – häng på Europa-plats.

Andra halvlek bjuder som vi minns på förändringar. Positiva sådana. Darijan Bojanic får visa upp sitt ”rätta jag” redan efter tio minuters spel. Ett distansskott med högern som når vänster kryss, otagbart för målvakten. Bojanics första allsvenska mål i den blåvita tröjan. (Mmm, det där avslutet som finns där… såg det senast i förra veckan under träning.) Pang och 1-0 till Blåvitt. Sen är det ju faktiskt Bojanic som åter tar sig in, jämns med höger kortsida. Bollens skickas till en ren Lasse Vibe som bara har att placera bollen i mål. Då har ändå en mängd avslut avlossats under matchen. En toppspelande målvakt för Peking, som sista utpost, är skillnaden mellan 2-0 och… 5-0. Sen kom ju Hannes ”Killer” Stiller in som ni minns och… ja, var med och gjorde mål, fick se till att skicka Blåvitt mot nytt Europa-spel…

Det som här blir intressant vid en jämförelse mellan avslutande match för säsong 2013 och dagens match mot IFK Norrköping, är dels att se hur mycket styrka och vilja som finns på hemmaplan. Samtidigt hur svårt det är att få in bollen i mål. Det är också tacksamt att ta med i beräkningarna hur laget klarar sig ut anfalls-esset Tobias Hysén. Svart på vitt – utan Hysén krävs individuella prestationer. Då genom en hungrig, löpande Darijan Bojanic – idag genom vem?

Mycket av de diskussioner som pågår på supporterplan, ihop med vad avslutande träningspass inför dagens match gett ”hint” om, är att förändring på gång. Äntligen, tycker många. Dags att bryta mönster (igen) skulle man kanske kunna summera det hela som. Snack går om att träningen igår visar en Malick Mané som tar plats på topp-position istället för Robin Söder. I ena änden chans för omstart, i den andra – chans till spel. Om det är en för dagen offensiv förändring, del av dagens matchplan, då säger jag tack.

Det är dags att pröva någonting nytt!

Nästa del i diskussionen handlar främst om hur och vilka som ska fylla på i anfallsfasen? Vilka ska hänga med in motståndarens box? Vilka ska agera i djupled? Vilka ska komma med in från flankerna?

Många vill, förutsatt att May Mahlangu åter är med från start, se Lasse Vibe hänga med från högerkanten, Sam Larsson från vänsterkanten, Mahlangu fylla på och ta sig fram i djupled, Jakob Johansson likaså. Bakom hela det här offensiva gänget finns nämligen en av ligans starkaste backlinjer – med en tillhörande städgumma i Gustav Svensson som nu kommit in i det hela och viktigt värre – gör det jäkligt bra. Om tränare Mikael Stahre bara vågar släppa Gurra och försvarslinjen. Vågar lita på gänget! Då finns det mängder av offensivt material, och därmed enorma möjligheter till olika anfalls-alternativ. Allt det vi saknat under Mahlangus frånvaro, även om Joel Allansson gjorde det riktigt bra på mitten senast mot Djurgårdens IF.

Men… om det här nu ska kunna fungera i praktiken då måste det löpas, löpas och åter löpas. Här handlar det enligt många mycket om saker som att VILJA, ha tillräcklig förmåga och spelförståelse… men ytterst handlar det om en sak och det allena:

LÖPA, LÖPA och åter LÖPA.

– Offensivt spel i fart, som går ut på att göra mål, det är vad fotboll går ut på och det ska ju vara det roliga med att spela fotboll. Här en röst bland alla de supportar som vill se fart och fläkt i den sista hemmamatchen innan VM-uppehåll och stor spellucka tar över.

Lite av allt det där vi stod inför, krävde och önskade när förra årets säsong skulle avslutas, inte sant?

Matchen då Bojanic fick chansen och tog den. Kommer Malick Mané på motsvarande sätt – få chansen och i såna fall ta den?

Det hoppas vi nog alla, trots allt. Tre poäng gäller. Ett snyggt avslut innan påtvingat uppehåll på hemmaplan likaså.

Snart är vi där Kamrater.

FRAMÅT – KROSSA PEKING!

 

Återblicken: En död blåvit Silly-season – Glöm din dröm!   Leave a comment

Kjetil Waehler efter IFK-ÅFF 130901

Kjetil ”Bestefar” Waehler, uppmärksammad och stolt målskytt, här efter en kämpego hemmamatch mot Åtvidabergs FF, september 2013. Men det var då det… Foto: Fredrik Aremyr

Det är inte lätt att leverera en text om silly-season så här nära säsongs-premiär och tuff bortamatch mot Gnaget. Inte nu när det åter ska börja. Allvaret! Aningens udda och i de flestas blickfång just nu, är en pågående händelse, del av IFK Göteborgs silly-period 2014. En mer aktiv värvningsperiod än på mycket mycket länge ska tilläggas. Det vet vi nu. Men inför årets försäsong och stora värvningsfönsters öppnande… vem hade kunnat föreställa sig ett scenario likt det vi precis fått uppleva?

Som det skulle gnällas sen. Redan innan fönstrets öppnande, innan det nya året ens hinner ta fart, hörs rop och spridda skall om att det behövs förstärkningar. Visst, Blåvitts trupp 2013 blir hastigt och (mindre) lustigt av med tongivande personer som Hannes Stiller och Pontus Farnerud. Mikael Dyrestam går i samma veva helt upp i rök. Lämnar gör även Logi Valgardsson. Vid en första anblick synnerligen logiska skilsmässor för en klubb med ambitioner på att vara med i toppen nästkommande år. Dessutom klara för ett Europa-spel med måstestämpel – På alla sätt bättre än den nyligen genomlidna Trencin-fadäsen. Men supportrars känslospröt är som alltid rejält långa och ytterst känsliga. Att släppa två offensiva- och två defensiva spelare samtidigt, mer eller mindre frivilligt, det ger genast ett starkt utslag på många blåvita antenner.

När årets första ”fönster” väl öppnar händer precis ingenting. Då har förvisso Martin Smedberg Dalence anslutit, men den historien är vid tillfället redan välkänd. En enkelresa från Peking (den svenska varianten) är redan avverkad innan årets julklappar delas ut till alla barn. Huvudpersonen själv är tidigt och besöker hemstaden. Han stampar rastlöst med båda fötterna, men sen står han ändå där till slut och ler mitt i Isladan. Det är fortfarande 2013.

Den stora smällen ska komma, men först efter årsskiftet. Nog för att snacket om ett intresse från långväga klubbar nått Göteborg, det redan tidigare under året… men när väl det riktiga Peking, långt borta i öster börjar leverera texmassa i form av kinesiska tecken, då gungar allt på Kamratgården. Ja, i hela stan. En kvickt hopsatt intervju för supporterklubben Änglarna blir från eget håll ett sista tack och hej. Sen är det tyst. Otäckt tyst och stilla. IFK Göteborgs stora stjärna Tobias Hysén är borta. Kanske för alltid. Slaget i ansiktet är stenhårt. Alla blåvita tappar andan, sväljer och blundar. Hur i hela friden ska det här gå? Ingen vet. Ingen vågar ens fullfölja tanken, inte längre än till ett tyst ”lycka till” (ett och annat skrik ska också höras, då främst om svek)…

Tobbe själv har svårt att släppa taget. Han talar om Blåvitts försäsong och kommande cupspel som om ingenting har hänt. Men åker gör han. Heliga nummer sju är plötsligt bara en bland alla oss andra. En blåvit supporter i exil.

Silly-season 2014 är igång på allvar.Vem ersätter Hysén, kontra – ingen kan ersätta Hysén, ska komma att dominera näst intill hela försäsongen. Läger i Turkiet och Spanien, spel i Svenska Cupen och därtill en bedrövlig insats i Växjö Ishall. Det ska nu mot alla odds visa sig komma in spelare, men det ska dröja. I många supportrars tycke och smak, på tok för länge för att kunna upplevas som tryggt och bekvämt. Mikael Dyrestam prövar dubbla klubbar i engelska Championship, ingenting leder till utdelning. Ragnar Sigurdsson byter Danmark mot Ryssland, vilket betyder gott klirr i den blåvita kassan. Dyrestam upplevs av England som för dyr. Något som ser till att bidra exakt noll till blåvitts kassa. Tunt i backlinjen är det också. Till slut ska dessutom Jonathan Azulay lånas ut till Östersund, Erik Lund gå till Varberg och nu för ett par dagar sen… Vår norske storkrigare Kjetil Waehler tok-chokar alla då han helt oanmält sätter sikte på hemland och spel i Drammens Strömsgodset. Anledningen till det stavas Gustav Svensson.

Då två offensiva spelare – en för lagets mittfält – en för ökad spets i anfallet köps in av IFK Göteborg, ytterst roddat av avgående sportchef Håkan Mild, då tystnar all kritik och gnäll. Helsingborgs eminente dribbler May Mahlangu och Sogndals Malick Mané ansluter båda inom en intensiv tvåveckors-period. Förvisso ska det handla om en skadad mittfältare, men en skadad spelare av rang. Rehab dras igång på stört. Mané prövas samtidigt i match-situation. I en första U21-match mot Falkenberg körs det för fullt. Sen blir det vidare spel i cup-kvarten mot Sirius, liksom i veckans U21-möte mot Halmstad.

När allt det här pågår ligger en önske-värvning och gnager i bakgrunden. Guld-spelaren från 2007, den store dirigenten på Blåvitts defensiva mittfält, den nära kollegan med årets kapten Mattias Bjärsmyr… en av de riktiga favoriterna på KG… Ur kaos kommer ordning sägs det. Så även den här gången och det minst sagt bokstavligt. Från en liga i ett land helt upp och ned kommer Gustav Svensson. Egen presentation på Ullevi inför 5000 blåvita supportrar. Jublet är årets i särklass största. Med all rätt. Men genast kommer ett efterspel som ska visa sig få konsekvens direkt. Dels ett minutiöst pappers-arbete med en Ukrainsk klubb i ilska, och så en planerad plats på plan… Platsen bredvid polarn Bjärs. Platsen som hålls av lagets Bestefar. Just det där ska visa sig kosta. Och i samma veva försvinner en annan person. En av de största i IFK Göteborgs historia.

Sportchef Håkan Mild lämnar efter sju långa år sitt livs uppdrag. Ex-blåvite Mats Gren presenteras som ersättare. Samma kväll skickar norska Strömsgodset en förfrågan till IFK Göteborg. Klubben vill med kort varsel skriva kontrakt med mittback Kjetil Waehler. En back-kris spelar in, liksom Waehlers önskan om att få spela vidare, den lilla tid som är kvar… förståeligt, men besvikelsen hos blåvita supportrar är enorm. Det finns flera anledningar till det.

Ingen normalt funtad och fotbollskunnig person missunnar en 38-årig spelare att trygga sina sista år på elittopp-nivå. Att en spelare i samma veva ser en chans att få flytta hem med familjen, inte heller det är något att höja rösten mot. Men att en klubb som inte är beredd att betala några egentliga pengar, i ett läge där kris på rådande position råder, med bara några dagar kvar innan vårens transfer-fönster slår igen… att i det läget kräva att spelaren i fråga ska ansluta på momangen och samtidigt öppet visa noll hänsyn till rådande situation för IFK Göteborgs premiärmatch av Allsvenskan. Det landar inte gott hos någon.

Reaktionen låter inte heller vänta på sig: Rop på stängda dörrar utåt, fullföljande av kontrakt och stenhård konsekvent linje året ut uttrycks både vitt och brett. Framför allt idag. Norsk media gör under förmiddagen klart att Kjetil Waehler lämnar IFK Göteborg. Att sen ”Kjetil-gate” hamnar mitt i blickfånget av stormatchen mot antagonisten i norr… här ännu ett irritationsobjekt. Men än är inte sista ordet sagt i det här Sned-ärendet med stort S.

Alltså, sämre timing får man fan leta efter!

Det om detta. Silly-season våren 2014 är över. Nästan i alla fall. Midnatt mellan måndag och tisdag stänger det på riktigt. Lämnar Bestefar? Kommer det in någon ersättare, eller kliver unge talangfulla Patrick Dyrestam upp i stället?

Oops, det var så sant. Broder Mikael hamnade också i Norge. Ålesund närmare bestämt. Ja.

Förresten, vem håller idag med om det där som efter nyår basuneras ut på auto-repeat – Blåvitt Måste Värva?

Tänkte väl det.

 

 

 

Tidigare opublicerad del ur Änglarnas avskedsintervju med Tobias Hysen – Om försäsong, förfester och Svenska Cupen-spel på Valhalla.   Leave a comment

Tobias Hysén mot Degerfors, Valhalla feb 2012

Det är nu ett tag sen allas vår #7 lämnade IFK Göteborg för Kina och den kinesiska klubben Shanghai East Asia. Men även om Tobias Hysen är långt ifrån oss rent geografiskt, betyder inte det att personen ifråga kopplat bort fokus på hem och hjärteklubb. Tvärtom. Det om något blir riktigt tydligt under den avskedsintervju som genomförs för supporterklubben Änglarna, bara några dagar innan avresa. Engagemanget omkring Blåvitt är totalt. Tobbe pratar vitt och brett om i stort sett allting, även om sådant han själv inte kommer att få vara med om – inte i år, inte på länge. Någonstans i mitten av intervjun tas en avstickare. Den beskrivs i texten så här:

”Här ska nu avskedsintervjun med Tobias Hysen ta en rejäl omväg förbi både Blåvitts kommande försäsong, Svenska Cupen och förfester på Valhalla IP. Det finns all anledning att återkomma till det specifika samtalet, men det får ske lite längre fram och då i ett annat forum.”

Passande forum och tidpunkt är här och nu. Försäsongen är i full gång. En match på Valhalla har redan spelats, ytterligare en väntar. Det vankas inträde i Svenska Cupen och det redan på lördag. Hög tid att släppa lös Tobbe… en allra sista gång.

 

Hannes Stiller var riktigt hård när hans avskedsintervju för Änglarna gjordes i november 2013… När han tyckte till om kommande försäsong för Blåvitt sa han: ”Förfester på Valhalla i all ära, det är roligt, men samtidigt helt fel. Vad vi ska göra är att slipa på och hitta den sista biten i spelet, det är absolut viktigast. Det har blivit fel fokus och det har kostat ordentligt. När sen allt togs mot säsong och snäppte upp några hack, då blev det plötsligt svårt.” Håller du med Hannes här?

– Jo, det är klart alltså… Förfesterna i sig är helt fantastiska att spela. Det blir nästan som tävlingsmatcher, med tanke på stämning, intensitet och hela den biten. Vi ville verkligen vinna de matcherna som var på Valhalla. Fokuset blir kanske lite fel då det är just försäsong. Fokuset på försäsong ska ju ligga på att identifiera de brister man har haft och jobba med det på träning, och framför allt ta med det på match för att få bort det i matchsituationer. Det är lätt att jobba med det på träning när du kan isolera en övning och verkligen bryta ned delarna i ett spel, till en viss yta. Det är då så styrt mot just det problem som är. På match händer det så mycket andra saker. Det är svårt att träna på vissa saker under match, för det man tror ska hända kanske inte händer. Tanken är då, tycker jag… att man får styra matcherna mot de situationer som man vill träna på. Vill du träna på defensiva omställningar, och jag säger inte här att man ska tappa bollen med flit, men man får kanske gå med någon spelare någon gång, för att få omställningarna mot dig och träna på det. Ska du träna försvarsspel så får du kanske ställa hela laget på en halva av plan och låta motståndarna ha bollen i vissa matcher. Det tycker jag blir svårt att göra på Valhalla.

– Ställer vi oss mot till exempel SönderjyskE, ÖIS eller Degerfors, eller vilka vi nu möter på Valhalla, och bara låter de lagen ha bollen, då blir det en visselorkan om att vi ska framåt. Där är svårigheten med att spela de här matcherna på hemmaplan. Vi vill vinna, publiken vill vinna, men fokuset kanske egentligen borde vara på att lära sig en spelidé och hela den biten. Där tycker jag någonstans att vi var starka under försäsongen 2013. Vi sket lite i vilka vi mötte. Även när vi mötte Nyköping borta så ställde vi oss på försvar i första hand. Mot Brage på Valhalla så ställde vi oss och försvara. Vi var extremt starka bakåt. Sen beroende på motstånd fick vi givetvis mer eller mindre ytor att ställa om på. När vi väl vann bollen så hade vi istället mer eller mindre tid med bollen.

– Det kanske får bli en förståelse eller kommunikation där – mellan klubben och målsättningen med försäsongen, så att när du kommer till förfesterna på Valhalla vet alla att: idag är det här i fokus. Sen vill man alltid vinna matcherna, det är aldrig någonting som förändras, men det får inte bli en frustration över att det ser ut på ett visst sätt, för då kanske det är meningen. Det tror jag man kan fundera på. Hur det ska läggas upp.

Vill marknadsföringen en sak här och den ”sportsliga delen” en annan?

– Det behöver egentligen inte vara någon motsats. Marknadsavdelningen vill dra in så mycket folk som möjligt på Valhalla. Men om alla de som kommer till Valhalla vet vad vi är där för… Visst, vi är där för att vinna matchen, men vi är där för att vinna matchen på ett speciellt sätt. Jag tror inte det behöver vara något fel. Vi kan spela hur mycket matcher som helst, men om folk vet att idag kommer vi att träna på försvarsspel, därför möter vi ett lag som vi tror kommer utmana oss. Nästa match vill vi träna mer anfallsspel och då kommer det kanske att se lite ”Hawaii” ut. Tredje matchen vill man träna på båda sakerna. Då ska allting sitta. Men går då folk till första matchen och förväntar sig att få se ett Blåvitt som spelar en offensiv sprudlande fotboll, då är det klart att de blir besvikna om vi ställer oss på halva plan. Det handlar i grund och botten om kommunikation och att få ut en planering för året. Det här och det här kommer vi att träna på under försäsongen och det kommer att återspegla sig under matcherna.

Nu kommer i och för sig Svenska Cupen och förändrar en del av allt det här… Tycker du Svenska Cupens inträde tidigt på vårkanten har gjort att försäsongen fåt en annan spets?

– Det tycker jag att den har gjort. Jag tycker att det var ett jättebra upplägg. Nu blir det skarpt läge direkt. Inget ont om Brage och Nyköping som vi mötte under försäsongen 2013, men det blir en liten mjukstart med tävlingsmatcher mot lite sämre motstånd. Därmed inte sagt att du kan gå på pumpen. Det kan du ju bara fråga Kalmar om, som åkte dit mot Nyköping och därför inte gick vidare, trots att de sen slog oss. Jag tycker som så här: De var tvungna att göra någonting. Med tanke på att vi ändå spelar de här förfestmatcherna på Valhalla, så tycker jag cupmatcherna är ett bra komplement. Vi var lite förundrade över hur det kunde komma mer folk på träningsmatcherna än på cupmatcherna. Men det fick vi reda på sen. Det var biljettpriser och hela den biten som styrde. Kan man få en nivå under cupmatcherna, så det blir fullt på Valhalla… det vore naturligtvis det allra bästa.

Den frågan har dryftats mycket i blåvita supportled. Vad gjorde egentligen publikskillnaden för matcherna? Det handlar ändå i grunden om att vinna och med tanke på den final som sen genomförs och vinns, finns det nog ingen idag som anser att Svenska Cupen är ointressant. Här handlade det supportermässigt mest om den första matchen på Valhalla. Den första matchen på året. Sen när det väl blev frågan om tävlingsmatch, då var inte kopplingen där på samma sätt. Här handlar det plötsligt om ett mindre publikstöd i ryggen, för ett Blåvitt med siktet inställt på en titel där framme någonstans… Vad säger du själv om allt det här?

– Jag förstår ju att alla supportrar inte kan gå på alla matcher. Det handlar om tillgänglighet och hela den biten också. Men det som jag någonstans kan tycka… alltså, nu förstår jag att första matchen blir väldigt speciell mot Örgryte. Det är klart att det var två speciella matcher att gå på då, men om man nu ska välja någon match, ska man helt klart välja den avgörande matchen. Återigen, all respekt åt alla lag, men det är klart – jag ser ju hellre att det är fullt mot Kalmar än mot Brage. För mot Brage tycker vi att vi ska kunna lösa det ändå, medans Kalmar är en fullvärdig motståndare så tidigt på säsongen. Det är klart att det publikstöd som finns när det är riktigt fullt, det hade kunnat leda till att vi faktiskt hade kunnat vinna en sån match. Sen ska du kunna vinna matcherna ändå. Publikstödet ska inte behöva betyda att du vinner eller förlorar en match, men samtidigt… det där vet man ju själv hur det är med. Det räcker att titta på matchen hemma mot Malmö FF. Där skriker vi ju nästan in 1-1. Samma sak med Halmstad borta, då det är ett jävla tryck på slutet, när vi känner att vi försöker få in lite bollar i straffområdet. Alltså, man ska inte underskatta det där. Absolut inte.

Då fick vi även det avklarat och överstökat. Alltså, det här blir en förlust när du nu lämnar oss Tobbe… Snacket, analyserna, vridandet och vändandet på allt, allt, allt. Nu byter du allt det här fina mot kinesiskt tugg. Lycka till.

– Ha ha, tack för den du.

 

Här svänger det återigen tillbaka till ordinarie planerad intervju. En fortsättning många säkerligen redan tagit del av (hela avskedsintervjun med Tobias Hysen finns här www.anglarna.se ). Vad vi däremot inte vet något om är hur resten av försäsongen kommer att utveckla sig. Stundande spel i Svenska Cupen står för dörren. Redan på lördag är det dags för årets första tävlingsmatch mot Värnamo och det på självaste Valhalla. Låt oss fylla stället till bredden den här gången. Väl mött alla Änglar!