Författararkiv

Inför torsdagens tungviktsrond mot Qarabag – Möt IFK Göteborgs koordinator Gustav Hessfelt   Leave a comment

wpid-gustav.jpg

När vi hörs framträder snabbt intensiv barnnärvaro och det genom respektive telefonlur. Från ett håll ett envetet hostande, från det andra ett återkommande tjutande. Ingen reagerar, trots att klockan börjar dra sig mot läggdags för samtliga små. Det är som det är. Småbarnsfamiljelivet har idag en given plats i Gustav Hessfelts liv. Dagen innan avfärd till Azerbajdzjan, snacket får ändå plats. Det blåvita snacket. För det är en viktig match som står för dörren. Kanske bland det viktigaste som hänt under Hessfelts tid på Kamratgården. Åtminstone som anställd koordinator.

Det är på grund av dessa omständigheter en högst intensiv och fullständigt fullspäckad halvtimme som utspelar sig. För att det som sker och händer – här och nu, placeras in i rätt sammanhang. Att det som händer i och med avgörande match i play-off, med ett annalkande gruppspel i Europa League, förstås ur ett förenings-vänligt perspektiv. Det är enligt huvudpersonen för kvällen oerhört viktigt. Ett perspektiv där det ekonomiska är med, men automatiskt inte är prio ett. Ett önskvärt sammanhang där det som är bäst för föreningen IFK Göteborg får råda, det är vad som den här gången ytterst ger upphov till att Gustav Hessfelt tar bladet från munnen och talar rätt ur sitt blåvita hjärta.

Om vi börjar i rätt ände. Vad är ditt uppdrag för IFK Göteborg?

Mitt huvuduppdrag är att hjälpa spelarna och ledarna med allt det som inte har med fotboll att göra. Framför allt att se till att allt runtomkring fotbollen fungerar. Det kan vara allt ifrån att fixa lägenheter till att ordna personnummer för nyanlända spelare. Som nu när Scott Jamieson anlände. Det visade sig att han var brittisk medborgare och genast blev allt mycket enklare… Alltså, det gäller att kunna allt omkring de här bitarna. Lagar, visumregler, arbetstillstånd. Som när killarna från Ghana kom hit (Kasim Prosper och Sabah Lawson). Ska de arbeta här, eller vad är det som gäller? Beroende på hur ett ärende som deras behandlas, kan saker och ting till slut lösas på ett vettigt sätt. Här är det Migrationsverkets regler som gäller. Sådant ägnar jag tid åt att ta reda på. Det gäller att lösa saker. Det tar ett antal år att skaffa sig den kunskap som krävs för att klara den typen av uppgifter. Nu arbetar jag heltid för IFK Göteborg och har gjort så de senaste åtta åren.

Utöver det du nämner, finns det ytterligare uppgifter knutet till ditt uppdrag?

Ja, jag har även hand om IT- och telefonifrågorna på Kamratgården. Framför allt gällde det i samband med byggandet av den nya Kamratgården. Både bygget i sig, men också det som den sportsliga avdelningen skulle ha installerat hos sig. Barackerna som användes i samband med bygget av nya Kamratgården. Det var mycket av det som installerades då som jag hade koll på. Sen allt som är på Kamratgården, som planskötsel, gräsplaner och det som har med fastigheten att göra. Mycket av det har jag hand om idag.

Förr satt olika personer till höger och vänster och gjorde mycket av det du idag gör på egen hand. När ditt uppdrag som koordinator först preciserades för åtta år sen, hur kom det till egentligen?

Det var Håkan Milds idé helt och hållet. Håkan var den som hade varit ute i världen och sett hur det fungerade. Jag antar att han såg att det var dags för Blåvitt att ha någon som löste det här. Det tar ganska mycket tid att hantera den här typen av uppgifter. Håkan ville lägga tid på att köpa och sälja spelare, och se till att laget fungerade så bra som möjligt.

Som nu när jag jobbar ihop med Mats Gren. Det var väldigt bra att jobba under Håkan och det är väldigt bra att jobba under Mats, men de är två helt olika personer. Bägge två har samma driv, att vilja göra IFK Göteborg bättre hela tiden. De har samma erfarenheter och syn på det, men under Mats har jag fått ännu mer ansvar och insyn i olika frågor. Han har gett mig ännu mer ansvar när det gäller saker och ting som ska ske, både när det gäller truppen och saker kring Kamratgården. Jag känner själv att det är ett enormt spännande arbete på Kamratgården just nu. Vi jobbar jävligt hårt allihop, det ska faktiskt sägas. Nu när Mats gick in som klubbdirektör och sportchef… vi jobbar nog hårdast någonsin idag. Vi har tappat tre personer ur organisationen och vi har ont om pengar. Då måste vi lösa det genom att använda andra resurser.

Sen… vi behöver mer pengar för att kunna göra mer saker och allt det där… men en sak som är väldigt viktig att förstå är att vi måste hamna i en situation där vi har koll på vår driftskostnad. Där den går runt utan spelarförsäljningar och extra ordinära insatser.

Det här är oerhört viktigt. Som när det gäller vår scouting. Vi tar in spelare som inte för dyra, men som ändå håller bra standard, så vi kan hålla oss ute i Europa. Här vill jag poängtera hur imponerad jag är av det arbete som Olle Sultan och Mats Gren gör. Hur duktiga de är när det gäller vår scouting. Spelare som kan fungera hos oss och som också kan ge en bra peng tillbaka till oss om de går vidare. Vi kommer aldrig ifrån att det kostar pengar det här, men vi behöver inte ta i så vi kräks. Det gäller istället, som nu, att hitta en rimlig nivå på saker och ting.

10846314_10203411037976395_4549747055671873162_n

Innan vi styr in på det som väntar, med resan till Azerbajdzjan och den viktiga matchen mot Qarabag. Många har säkert sett inslaget i ”Appen” Blåvitt Inifrån som du gjorde med Mats Gren om just det du är inne på, nämligen scouting. Ett inslag som du anser är väldigt viktigt att ta del. Vad var det Mats Gren sa som är så viktigt?

Saker och ting sker inte av en slump. Det är inte så det fungerar. Om folk skulle se hur hårt Mats Gren och Olle Sultan jobbar med just de här frågorna. Olle är nästan… alltså, inte ens jag skulle klara av att se så mycket fotboll och samtidigt ha sådan koll på allt. Nummer ett här är bakgrundsarbetet. Det som gör att det längre fram blir till en värvning. Det är ingen slump om det i slutänden blir en värvning.

Nummer två är den öppenhet som Mats Gren visar om hur vi gör. Hur hans kontaktnät är runt omkring. Hur hämtar man hit en spelare från Australien? Alltså, det är ju rätt snyggt gjort, måste jag säga. Det blir jag lite imponerad av och det är något jag tycker att det ska spridas ljus över. Helt enkelt ge Mats Gren cred för det arbete han gör och det sätt som han och Olle Sultan jobbar på. Det jag vill belysa med inslagen i Blåvitt Inifrån är hur hårt vi alla jobbar. Säkerhet, ekonomi, Akademi… alla jobbar för att det här ska bli så bra som det bara går. Det reportaget med Mats symboliserar väldigt väl det som jag tycker är bra på Kamratgården. Det är sådant jag vill förmedla. Saker som det kanske inte alltid pratas så mycket om.

IFK Göteborg är nu väldigt nära att ta klivet till det som ännu inte skett under 2000-talet, nämligen att ta sig in i ett europeiskt gruppspel. Du åker med till Baku i Azerbajdzjan, och då ska sägas att du inte är den som vanligtvis jobbar på bortaresor. Hur kommer det sig att du åker med den här gången?

Det finns egentligen två svar på den frågan. För det första: Vi måste hjälpas åt. Jag hjälper vår materialförvaltare Rolf Gustavsson. Jag blir assisterande för honom under resan. Så jobbar vi även under hemmamatcherna. För det andra: Jag ska försöka filma och köra lite reportage av olika art. Filma publik, som när vi var i Finland. Klacken var het fantastisk. Finns det en möjlighet för det även i Baku ska jag nog försöka filma där också. Försöka filma från ett annat håll än det som TV visar. För det finns en annan sida som är oerhört intressant. Supportrarna och deras engagemang.

Och så det som händer bakom kulisserna. Det som görs, men kanske inte alltid syns. Som jag förstod saken, direkt efter att det stod klart att IFK Göteborg var redo för play-off, redan på båten till Sverige satte ni er ned och började jobba med visumansökningar – alla de delar som följer med det här mycket specifika resmålet som ni nu står inför. Hur kommer det sig att ni agerar på ett sådant sätt?

I det läget vet vi om att vi kommer att få ett lag från Azerbajdzjan. Det är inte lätt att veta redan då vad det är som gäller. I det läget blir det en mängd personer som börjar ta kontakt med olika myndigheter och instanser i Azerbajdzjan. Vi har fått oerhört mycket hjälp av Chargé d Affairs på Svenska ambassaden i Baku. Det är en liten ambassad, men de har hjälpt oss oerhört mycket. Hur vi ska chartra ett flygplan. Hur stort ska det vara? Kan vi få hjälp att lösa saker för våra supportrar? Det blir en hel del att ta tag i. Det blir att säga ja till vissa saker och nej till andra. Vi vet om att det är ett oerhört arbete och vi får inte glömma att vi är i mitten av en säsong. Killarna har ju kört två matcher i veckan i sju veckor. Det är ett oerhört högt tempo som fotbollspelare. Det gäller att vi löser alla bitar så smärtfritt som möjligt. Det är någon slags ”Grand finale” vi är ute på nu, innan det blir tolv dagars ledighet inför matchen mot Malmö FF borta. Jag vet ju att spelarna vill göra sitt yttersta för att göra morgondagen till en glädjens dag och det ska vi förhoppningsvis ha med oss hem när vi möter Helsingborg på söndag.

Verkligheten av idag, med andra ord?

Alltså, fotbollslivet är upp och det är ned, vilket innebär att vi alltid måste vara på tårna. Men det är som vi sa på jobbet nyligen. De flesta var lediga i maj och i juni, men nu när det är juli och är augusti, då har alla jobbat, när man egentligen skulle vara ledig. Men det är så det fungerar och det vet alla om. Allt detta bara för att vi ska lyckas.

DSC_0010

Och där står ni nu. Truppen är uttagen, alla är med utav de som är tillgängliga och nu ska ni ned. Är allt klart för avfärd till Baku?

För vår del är allt klart. Vi har haft en visumansökan som hänger kvar för en reporter från Aftonbladet som ska med (nu löst), men annars är allt klart. Sådant försöker vi lösa in i det sista, så att alla de som vill vara med ska kunna förmedla bilden av vår vistelse hem till Sverige. Förberedelserna har varit ganska noggranna. Allt är rekat och klart. Det känns bra, tycker jag.

Ni åker i ett chartrat flygplan. Fyra till fem timmars resa. När ni kommer ned ska det vara träningspass med mera. Hur ser upplägget ut för er väl på plats i Baku?

Först ska vi checka in, sen blir det lite mellanmål. Vi tränar mellan klockan 20-21 (18-19 svensk tid) på arenan. Sen blir det vila. Dagen därpå är det förberedelser i olika former. Sen är det match klockan 20.30 (18.30 svensk tid).

Du som kan det blåvita gänget väldigt väl. Stämning, läget i truppen, laddning… Vad ser du framför dig?

Jag har en väldigt skön känsla. Det är på samma nivå som inför matchen i Helsingfors. Jag tror att killarna ser fram emot den här matchen. Det är ett väldigt bra lag vi möter, man får inte glömma av det. Fotbollsvärlden har blivit väldigt liten, eller stor… Jag vet inte vilket ord jag ska använda mig av här, ha ha. Det spelar ingen roll om du möter ett lag från Azerbajdzjan, Belgien eller Litauen… oavsett, nog kan de spela fotboll. Alltså, fotbollen har blivit väldigt global. Se de första tio minuterna mot Qarabag. Vi fick knappt låna bollen, men samtidigt skapade de väl inte så där mycket. Jag hoppas och tror att vi får en liknande matchbild den här gången. Sen vet vi att det kan vara 30-35 grader varmt. Kanske 30 000 hemmasupportrar, vilket de normalt brukar ha på sina matcher. Det är klart. Det blir en holmgång. Samtidigt ska man veta om att de hade jämna matcher mot Victoria Plzen, som är ett bra lag, men vi är också så bra.

Det är lätt att prata om motståndarna och deras styrkor, men samtidigt har vi spelat bra borta. Det här blir vårt prov. Lyckas vi med det blir det en rolig Kamratgårdsdag på lördag, som du skrev på Twitter, ha ha.

Men samtidigt, återigen… Efter matchen i Baku har vi rehab-träning, sen är det hemresa och match på söndag igen. Den matchen på söndag blir så jävla viktig för oss, det kan jag säga. Alltså, matchen mot Qarabag hemma. Vi vinner med 1-0. Omklädningsrummet efteråt, man kan tro att det är världens fest därinne. Det blir det aldrig. Killarna var trötta och så, visst… men det här är halvlek. Vi är inte där än. Det finns ingenting att jubla över förrän vi tar oss till Europa League. Det finns inte heller något att jubla över förrän vi har tagit det där SM-guldet. Man kan vara nöjd med en säsong, tycka att det var ok att komma tvåa eller trea, men det gäller att vinna. Alltid. Det spelar ingen roll vad det handlar om.

Slutligen, vad ser du som avgörande om det ska kunna gå vägen det här?

Om alla spelarna, när domarens pipa ljuder i 93e minuten, hållit sig till Jörgen Lennartssons matchplan, då tror jag det kan gå vägen. Börjar någon att gå utanför uppsatt matchplan och göra saker på egen hand, då tror jag inte att vi fixar detta. Vi måste göra det som i förväg är bestämt att vi ska göra. Något annat finns inte. Vi har kapaciteten att klara av detta, det vet vi efter 1-0 hemma, det är därför vi är här nu. Görs bara allt på rätt sätt så kan det bli väldigt trevligt det här.

Stort tack och trevlig resa.

Tack. Nu kör vi.

 

Samtliga bilder togs för en tidigare intervju i  Änglarnas Blått och Vitt år 2014. Fotograf vid tillfället var Fredrik Aremyr.

I fokus: Kjetil Waehler och kärleken till det blåvita supportersällskapet   Leave a comment

IFK-HBK 2014-106 Kjetil tackar GU

 

I förra veckan skrev det före detta blåvita mittlåset Kjetil ”Bestefar” Waehler följande på sitt Twitter-konto:

”Jeg har bestemt meg at 2016 sesongen blir min siste. Ønsker å avslutte på topp og vil gjerne bli husket for akkurat dette. Jeg har hatt en lang og innholdsrik karriere, og det er godt å vite at jeg hadde vært kapabel i noen år til om nødvendig når jeg er ferdig.
Det kommer et liv etter fotballen, og forhåpentligvis kommer jeg til å gjøre noe som bringer meg tilbake til fotballen på et senere tidspunkt. Jeg håper jeg har vært et forbilde for mange yngre spillere. Med en strukturert og disiplinert fotballhverdag kan man nå langt. Jeg håper jeg inderlig kan avslutte med et cupgull og skal fortsette å yte 100% i de månedene som gjenstår.”

Den 40-årige norrmannens karriär är både lång och stabil, på många plan rejält respektingivande – inte minst gäller det perioden i blåvit dress mellan åren 2012-2014. Tre raka säsonger präglade av kvalitet, lojalitet och en stark känsla för både klubb och blåvit supporterkultur. För det är starka känslor som bubblar upp till ytan när det nu är dags att göra bokslut. En avslutande höstsäsong i norska Vålerengen, med en het jakt på norskt cupguld, sen är det slut.

När jag väl når huvudpersonen är det knappt en vecka kvar till blåvit hemma-match på Gamla Ullevi och därtill play-off till Europa League, något som Waehler själv tyvärr aldrig fick vara med om.

Men oavsett typ av närvaro, kommande uppgift för IFK Göteborg engagerar stort. Fokus under vårt samtal landar också mycket riktigt kring relevanta områden som: Tiden i Blåvitt, kommande matcher på vägen mot Europa League, synen på det blåvita supportersällskapet och det som för Waehler själv är vad livet som fotbollsspelare i grunden ändå handlar om – Att vara en god förebild.

Kjetil, nu har du i och för sig en höst kvar med Vålerengen innan du lägger skorna på hyllan, men om du tillåter dig att blicka tillbaka på din karriär, vad ser du?

Først av alt har jeg vært utrolig heldig å få mulighet til å spille på høyt nivå så lenge. Jeg har vært i fine foreninger, fått landskamper og bidratt på en positiv måte i alle klubber. Skulle gjerne ha spilt i en større klubb og vunnet flere trofeér i en periode, men det er ikke så mye jeg angrer på.

Din tid i Blåvitt. Hur värderar du den idag?

Jag hadde to supre sesonger 2013/2014, Tycker jeg fikk mye ufortjent skit i 2012, men både laget og jag viste en god moral og slo tillbaks. Följer med på IFK og hoppas jag kan få oppleva klubben i Europa League på Gamla Ullevi med alle de fantastiske fans.

Alltså, du är ju oerhört omtyckt i det blåvita supportersällskapet. Vad tror du det beror på?

Jag tror det beror på at jag har en bra attityde og vil det beste for laget og aldri gir opp.

Dina känslor för Blåvitt och lagets supportrar, både när du var aktiv i klubben och idag. Hur är de?

Det var fantastisk å spille på GU och jag sto med frysninger värje gang Poseidon ble spilt. Ingenting kan måle seg med en fullsatt Ullevi! Det å bli hyllad av supporterne der inne var fantastisk og jag drömmer meg lite tillbaks når jag ser dom sjunga nu.

Du säger själv att du hoppas att du har varit en god förebild genom åren, inte minst gentemot de som är yngre. Vad lägger du in i begreppet förebild?

At jag alltid har gitt 100 procent på trening, och i tiden innan och efter trening. Jag tror at jag har vist at så lenge man er seriøs kan man holde på lenge og at det aldri er for sent og lykkes. For mig har fotballen blitt en livsstil og det er viktig att vara nogra.

Jag har ett antal bilder från blåvita träningspass där du tar dig tid med just yngre spelare. Exempelvis Ludwig Augustinsson tiden efter hans långvariga skada. Hur yttrade sig ditt stöd till andra spelare under din tid i Blåvitt?

Ludwig var en kille jag visste ville nå langt. Det var en dröm att trena med en slik spelare och det att vara en stöd for honom da han var skadat var fantastisk.

Slutligen, något du vill hälsa IFK Göteborgs supportrar?

Dere lyfter laget framåt når det behövs, og jag hoppas jag kan åka tillbaks for att kolla på supporternes innsats på läktarna, den är magisk.

Stort tack!

Lycka till nu.

 

Signerat Aremyr: IFK Göteborg – GIF Sundsvall   Leave a comment

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-13

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-16

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-29

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-33

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-50

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-55

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-57

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-72

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-74

Fredrik Aremyr IFK Sundsvall 2016-78

© & Foto: Fredrik Aremyr, Supporterklubben Änglarna 2016.
Dela gärna bilderna men behåll vattenstämpel samt ange fotograf. Vänligen respektera detta och beskär eller redigera ej bilderna!

 

Signerat Aremyr: IFK Göteborg – Hammarby IF   Leave a comment

Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-68Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-37Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-60Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-65Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-66Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-42Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-98Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-109Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-111Fredrik Aremyr IFK - Hammarby 2016-164

Signerat Aremyr: IFK Göteborg – IFK Norrköping   Leave a comment

Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-8Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-11Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-24Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-31Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-36Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-45Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-86Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-84Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-29Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-35

Comeback! Signerat Aremyr: IFK Göteborg – Djurgårdens IF i bilder   2 comments

Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-109Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-20Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-21Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-24Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-25Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-27Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-40Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-55Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-93Fredrik Aremyr IFK-Djurga¦èrden 2016-136

Hjörtur Hermannsson – Extramaterial. Del 1   Leave a comment

DSC_1035

Att det blåvita lånet Hjörtur Hermannsson varit med om mycket har redan framgått i följande artikel publicerad på IFK Göteborgs officiella hemsida. Att utökat utrymme skulle krävas för en vidare presentation stod tidigt klart. En överenskommelse med IFK Göteborg, om användande av extra material, slöts därför redan på tidigt stadium. Här den första delen av två, där huvudpersonen i fråga ges tillfälle att berätta sin story, om allt ifrån tiden i moderklubben Fylkir och dagens isländska fotboll, till hur det är att som provspelare kasta sig ut i Europa, för att i ett senare skede, väl på plats i den holländska storklubben PSV Eindhoven, krascha samman på grund av skador, inte bara en utan två gånger, och det inom loppet av ett enda år.

Fylkir: Det var enorma år. Det är ju min moderklubb. Platsen där jag växte upp. Det har varit fantastiska spelare i klubben genom åren, som Ragnar Sigurdsson och många andra före honom. Spelare som senare tagit sig utomlands. Jag var 15 år när jag gjorde min debut för Fylkirs A-lag. Jag spelade för A-laget en- och en halv säsong, innan jag lämnade för spel i PSV Eindhoven. Som ung spelare, bara 15, 16 år, fick jag en hel del erfarenhet av att spela i den isländska högstaligan. Under den här perioden spelade jag som inner-mittfältare. När jag var yngre spelade jag i stort sett alltid på mittfältet. I landslaget har jag däremot alltid spelat som försvarare. Jag tror att det är utifrån detta som min grund läggs som fotbollspelare. Det är härifrån mitt tänk som spelare kommer. Att alltid tänka offensivt. Om det inte är möjligt att agera framåt, säkra då bakåt. Men först då.

Fotbollen på Island idag: Precis som i Fylkir är allt nu för tiden mycket bättre kring den isländska fotbollen, om vi exempelvis jämför med när Ragnar spelade i klubben, för tio år sen. Vi har idag en del riktigt vassa tränare i den isländska ligan. Så var inte fallet när Ragnar spelade där. Snarare tvärtom.

Provspel i Europa: Jag hade kunna lämna Island och Fylkir betydligt tidigare. Jag provspelade i AC Milan. Jag var även i engelska Reading. Jag fick anbud från i princip hela världen. Men jag ville inte lämna Fylkir när jag var så ung. Jag ville gå färdigt grundskolan innan jag flyttade utomlands. Jag kände också att den miljö som jag befann mig i då, gav mig chansen att kliva in i Fylkirs A-lag. Efter det kände jag att för att kunna ta nästa steg som fotbollsspelare måste jag lämna Fylkir och Island. I slutet var jag ärligt talat lite för bra. Det var också den riktiga orsaken till att jag lämnade Fylkir. Jag fick vid tidpunkten ett antal olika anbud, bland annat från PSV Eindhoven. Vid tillfället kändes det som ett riktigt bra val. Det var ett naturligt kliv för mig, och Holland som fotbolls-nation har historiskt sett varit riktigt skickliga på att lyfta fram unga spelare. Det gäller även isländska spelare.

 

”Det är alltid tufft att slå igenom i ett ungdomslag, men samtidigt är det just det som är utmaningen”

 

Jupiler League: Jag kan skatta mig lycklig som får spela i en liga som Jupiler League, eftersom vi spelar matcher precis hela tiden.

Kvaliteten på ligan. Hur är den egentligen?

Ligan i sig ska inte underskattas. Visst, den varierar i kvalitet, utifrån placering i tabellen. Nedre delen av ligans lag är kanske inte de bästa, men det är en oförutsägbar liga. Du kan vinna, likväl som förlora mot vilket lag som helst. Är man spelare i någon av ligans topp-klubbar, kan man möta spelare som har spelat runt 300 matcher. De är i slutet av sin karriär. De har spelat utomlands länge och har kommit hem igen. Det gör att det finns en del riktigt bra spelare i ligan. Det finns därtill klubbar som är riktigt stora. Klubbar med en enorm historia och med stora supporterskaror. För mig som ung spelare, liksom för alla de spelare som är i min ålder… det är ovärderlig erfarenhet, för att vara på den nivå det handlar om. Det är riktiga matcher vi talar om, inte som en liga med B-lag som har lite kul, där vinster inte spelar så stor roll.

Och allt sker i detta fotbollstokiga land.

Så är det. Holland lever och andas fotboll jämnt. I allt. Till det kommer alla tv-sända matcher, talk-shows och supportrar, även för Jupiler League.

 

Skadorna

I mars 2014 drabbas Hjörtur Hermannsson av en allvarlig skada. Det ska visa sig handla om en knäskada och på det ett brutet ligament.

Skadeperioderna i stort: Det har varit en riktigt tuff tid. Framför allt den första skadan, då jag aldrig tidigare hade varit skadad under en längre tid. Det var ett riktig test. Det fanns en mängd tecken, vilka alla visade på de fina kliv jag tog just då. Sen, som en blixt från klar himmel, blev jag skadad.

Skada nummer ett: Ska man se ironin i det som sker, så är det att jag som försvarare skadas i motståndarens box. Jag skulle inte ens vara där. Jag skulle inte vara där för att anfalla… Jag ville avsluta på volley. Jag sköt och någon sprang in i mig. Rätt in i mitt lår. Jag ramlade omkull, men låret stannade kvar i luften. Det slet sönder mitt ligament, samtidigt som flera andra skador i knäet uppstod. Det var riktigt tungt att smälta. Tur i oturen var ingenting helt krossat, utan det var mer att olika delar knäckts. Därför behövdes ingen operation efter skadetillfället. Men fem månaders rehabilitering krävdes för att bli fullt återställd.

Var genomförde du din rehabilitering?

Jag var hemma på Island under hela perioden. Det är någonting som jag vill ge PSV cred för. De skickade hem mig, så jag inte skulle behöva sitta och må dåligt över det som skett. Det var värt mycket för mig.

I augusti 2014 är Hjörtur Hermannsson helt återställd. Spel tar vid, men redan bakom nästa hörn vankas ett nytt elände. I februari 2015 är det dags igen. Den här gången är det vänster höft som klappar samman. Effekten av skadan låter inte vänta på sig. Operation och ytterligare fem månaders frånvaro blir det pris Hjörtur får betala.

Skada nummer två: Den här skadan är något som har växt fram genom åren. Plötsligt stegrar den iväg och det fort. Jag kollade läget redan under hösten 2014. Jag började genomföra ett antal övningar, men i december blev det trots det, ännu lite sämre. Efter vårt juluppehåll gick skadan ned. Jag spelade alla våra matcher i januari, liksom ett antal matcher i februari, då med ansenlig smärta i höften. Jag tog smärtstillande medel vid tillfället. Under en av de matcher som följde tog det plötsligt stopp. Det gick helt enkelt inte att ta det vidare.

Efter det gjorde vi upp en plan för hur skadan skulle hanteras. När vi gick igenom olika alternativ, såg vi att det som fanns att välja på var: några ställen i Holland, operation på Island, eller en operation i Göteborg. När den chansen dök upp var det inget snack om saken.

Operation på IFK-kliniken i Göteborg: PSV sa till mig: ska du göra den här operationen, se då till att göra den i Göteborg. Vi har förvisso kvalificerade läkare på Island, men när det gäller den här typen av operation och skada, så görs det kanske maximalt runt tio operationer på Island. På IFK-kliniken i Göteborg gör de runt 1000 operationer varje år. Bara på den kliniken. Det var därför inte mycket att tveka på. Även den här gången var PSV väldigt hjälpfulla, det ska sägas. Något jag är väldigt tacksam för idag.

 

I del nummer två berörs områden som: Första tiden i IFK Göteborg, relationen till spelare och sportchef, samt synen på blåvita supportrar. Till det följer en handfull supporterfrågor, av mer eller mindre lätthanterlig art. Precis som det ska vara.