Författararkiv

”Så kan det bli ibland vetu.” – Ett historiskt reportage med i sitt slag unika bilder, berättelser och anekdoter på, om och med Blåvitts Bertil ”Bebben” Johansson   Leave a comment

När den första riktiga boken om Bebben exponeras på Bokmässan 2017, kommer mycket gamla minnen och bortglömt material upp till ytan. Överallt går snacket igång bland fotbolls-intresserade – om en av störste genom alla tider, åtminstone när det kommer till IFK Göteborg. För Bertil ”Bebben” Johansson är stor. Större än de flesta. Han berör än idag folk i hela Göteborg, liksom i hela vårt övriga land och det på ett sätt som få andra. När kollegan och blåvitt-supportern Richard Johansson visar upp bilder på jobbet, då visar dem sig passa in perfekt i sammanhanget. Bilderna vittnar om en tid som få talar om idag. En tid då matcher av vänskaplig och lustfylld karaktär nådde ända ut till öarna i Göteborgs skärgård. Stefan Thylin tar naturligtvis upp de sommarmatcher som spelades på öarna under 1980- och 1990-tal. Men bilder saknas helt. Så ligger de nu där på bordet. Helt okända för oss andra. 

Som nästan alltid i specifika sammanhang av den här arten, leder det ena till det andra och frågorna de hopas: Hur kan bilderna bäst exponeras? Får dem publiceras? Vem äger dem? Hur får vi fram skärpan bättre… ja, som sagt. Frågorna hopar sig. Sen på det, nästa steg. ”Grävet”. Vilka är det på bilderna? När togs dem? Vilket lag handlar det om? Var spelades matcherna? Vem frågar man? Vem kan bäst svara på detta… och viktigast av allt: hur kan all insamlad fakta levandegöras?

När Bertil ”Bebben” Johansson kontaktas är det en vecka kvar till jul. Han har precis varit på vårdcentralen med sin fru Solveig. Bebben lider av lågt blodtryck, även om han själv tycker att det känns precis som vanligt. Pigg, snackvänlig och full av rävar bakom öronen drar han igång. Resan han tar mig, och nu er med på, är av ett helt eget slag. För ingen kan berätta om gamla tider som Bebben. Ingen kan heller skapa dramatiska toppar som Bebben. Sen det där med den blåvita identiteten…

Oavsett vad det handlar om, så finns den där – den genuint blåvita själen. Det vackra. Det stolta och så ibland, det där skoningslöst brutala. Ingen kan som Bebben få med det blåvita i allt. Även om det nu som här, först och främst är tänkt att handla om sådant värdsligt som: Badjävlar, parhästen Fölet, öbor och gula kort. 

Det lag som under 1980- och 1990-talet besökte öarna i Göteborgs skärgård för årliga sommarmatcher hette officiellt Badgästerna. Av öborna kallades laget kort och gott för ”Badjävlarna”.

Badgästerna/Badjävlarna spelade genom åren mot en mängd olika kombinationer av ö-lag, i grunden skapade ur de bägge lagen Hönö IS och Öckerö IF. Sommarmatcherna spelades på Prästängen på Öckerö, hemmaplan för Öckerö IF och Heinövallen på Hönö, hemmaplan för Hönö IS. Det var alltid mycket folk på de där matcherna. Ett par tusen människor, minns IFK Göteborgs Bertil ”Bebben” Johansson, en av centralgestalterna i laget Badgästerna.

– Men man kände ju varandra. Visst, de försökte la vinna. Alla vill vi ju vinna. Men man tog ju inte i så man tappade andan precis. Men det var väldigt roligt, påpekar Bebben.

Samtliga sommarmatcher spelades under 1980- och 1990-talet. Bilden med Bebben, Fölet och Richard är, liksom de andra två bilderna, från 1980. Om det är samma år som Prästängen på Öckerö invigs, det ska här lämnas osagt. Richard Johansson är däremot bestämd när det gäller årtalet.

– Det var samma år som OS i Moskva gick, det är därför jag minns det så väl.

Richard gör sen vidare klart, efter viss diskussion, att bilderna är tagna på Prästängen, då Heinövallen på Hönö vid tiden för tillfället var omgiven av träd.

En annan storspelare i Badgästerna, också han från IFK Göteborg, var Bengt ”Fölet” Berndtsson. Trots bilden med de bägge giganterna tillsammans, menar Bebben att han och Fölet inte spelade i samma lag speciellt ofta.

– Laget bytte spelare hela tiden, då många spelare som kom ut till öarna kom ”från stan”. Ibland kom de inte ut och då hade vi andra gubbar som var med., säger Bebben.

Det gör inte bilderna mindre speciella.

Det gäller kanske framför allt bilden, där några av de allra största blåvita spelarna genom alla tider står tillsammans, djupt försjunkna i ett ingående samtal. Något som en liten pojke med stora ögon får möjlighet att bevittna på riktigt nära håll. I Stefan Thylins nya bok om Bebben finns inga bilder på Badgästerna med. Bilderna, som är tagna av Richard Johanssons pappa Roger Johansson, längre fram i tiden personlig rådgivare som banktjänsteman på SE-banken – för just Bertil ”Bebben” Johansson, är därför att betrakta som unika i sitt slag.

Ett antal av alla de spelare med i Badgästerna som Bebben väljer att nämna under samtalets gång, är i tur och ordning:

Bengt ”Fölet” Berndtsson född 26 januari 1933, död 4 juni 2015, var mittfältare i IFK Göteborg. När han efter 17 säsonger slutade spela hade ”Fölet” spelat 599 A-lagsmatcher för IFK Göteborg. På dessa matcher gjorde han 125 mål. Men hans styrka låg i att ta sig runt motståndarbacken och servera välriktade inlägg till lagkamraterna, oftast ”Bebben” Johansson eller Owe Ohlsson.

Göran Harry Svensson, född 11 juni 1945, mittfältare i IFK Göteborg. Harry Svensson debuterade för IFK Göteborg 1965. 1971 anslöt Svensson Djurgårdens IF.

Owe Ohlsson, född 19 augusti 1938 i Hälsö, före detta fotbollsspelare i bland annat IFK Göteborg. Han spelade på många positioner. I IFK Göteborg spelade han som forward.

Björn Ericsson, född 10 september 1942, försvararen som blev svensk mästare med IFK Göteborg 1969. Björn Ericsson var anfallare när han värvades till IFK Göteborg från Kullens BK, men kom att skolas om till mittback.

Samt två killar till från ”Kullen”. Bebben syftar här på Kullens BK, vid tiden i division 3. Till det ytterligare två spelare som Bebben minns väl: Reine Andersson från Lunden och Kent Harman målvakt i Gais. Med i Gais A-lag 1969.

Vidare berättar Bebben om flera av de spelare som tog sig ut från ”stan”, när andra inte dök upp. Inte minst gäller det ”Hesen” från Gais. Mer om honom senare.

Bebben drar här på eget bevåg den kända storyn kring ”det gula kortet” (den händelse som finns omnämnd i boken och som handlar om Bebbens enda gula kort i karriären). Han stannar till vid minnet av den förvirring som uppstod kring varför han fick det där kortet. Naturligtvis fanns det en förklaring, men den kom först efteråt, berättar Bebben.

Vid tillfället var Ingemund Bengtsson, dåvarande jordbruksminister, domare i matchen. Journalister och fotografer drev på det hela, för de ville ha något exceptionellt att lyfta fram från tillfället.

– Det var ju inte så jäkla lätt att fixa på beställning, säger Bebben.

Värt att notera: Detta var inte en vanlig sommarmatch med Badgästerna, utan det här var tillfället då Prästängen på Öckerö invigdes. Ett minst sagt publikstarkt event med stor bevakning från media. Säkert ett par tusen människor på plats, minns Bebben.

Berättelsen som sådan finns redan återgiven i Stefan Thylins bok om Bebben. Därför nämns händelsen nu ytterst med fokus på följande förklaring: varför Bebben egentligen fick det där gula kortet. Just det är nämligen tidigare inte uttalat i skrift.

– Jo, när det var en fem, sex minuter kvar av matchen slängde målvakten ut bollen och då klack det till i huvudet på mig. Upp med skjortan och så tog jag bollen i skjortan och sprang slalom mellan gubbarna, med bollen studsande i skjortan. Då blåste Ingemund Bengtsson. Sen kom han fram och visade kortet. Då fick fotografen bilder och grejer vetu.

Det går fort värre när Bebben själv slänger ut nästa fråga: Vad gjorde jag för fel? Svaret ska komma lika fort det.

– Domaren, han visste ju inte något. Jag visste det inte själv. Det blev en jäkla diskussion om det må du tro. Alltså, bollen studsade ju i skjortan och jag rörde ju inte händerna. Men här kom det, fast det visade ju sig först efteråt. Man får inte använda hjälpmedel. Det var ju skjortan i detta fall. Men då under matchen visste ju inte jävel detta.

Mer okänd för gemene man är nog den anekdot som Bebben själv väljer som avslutning på samtalet om sommarlaget Badgästerna. Berättelsen handlar om en spelare i Gais med smeknamnet ”Hesen”. En spelare som aldrig fick vara med och spela, hur mycket han än frågade.

– Han kallades för ”Hesen” för att han pratade så här (Bebben härmar hur en hes person pratar).

– Snälla, jag kan väl få vara med, sa han. Nej, nej, nej, sa vi. Det var brorsan och jag som höll i det vetu.

– Det var alltid fullt, säger Bebben och skrattar. Tills en match där det fattades folk. En del hade åkt hem. Vi var väl en tolv man. Då sa vi till honom: Nu får du hoppa in.

– Owe Ohlsson spelade center. Owe spelade mig. Hesen blev Fölets högerarm. Jag spelade snett åt Fölet. När Fölet fick bollen, rullade han den vidare till Hesen. Det stod en massa småungar just där. Kommentaren: ”Kastar ni sten eller?” fälldes.

Men det pojkarna uppfattat som ”sten” skulle visa sig vara något helt annat.

– Det var Hesens hälsena. Den hade gått rätt av. Han rörde bollen en gång, konstaterar Bebben.

– Så kan det bli ibland vetu.

Annonser

”Utmaningens” nästa steg: Förslag till IFK Göteborgs styrelse kring hantering av inkomna gåvo-medel   Leave a comment

 

IFK i Europa

Under torsdagen, nästan på dagen en vecka efter att supporter-initiativet ”Utmaningen” dragit igång, kontaktas IFK Göteborgs ekonomichef Lena Mattsson. Anledningen till kontakttagande är i grunden – att ha alla nödvändiga fakta på bordet, då ett förslag kring hantering av inkomna gåvo-medel till IFK Göteborg börjar ta form. Förslaget växte fram efter att måndagens årsmöte redovisat inkommen summa på 163.000:- (under torsdagen en summa som, enligt Mattsson nått upp till drygt 192.000:-). En summa som av många applåderats både högt och lågt, men som vid tillfället inte hittat färdig form hos mottagaren IFK Göteborg. Initiativtagare Lotta von Linnemann (administratör på Facebook-sidan En annan del av Blåvitt…) hörs i Blåvittpodden ungefär samtidigt som IFK Göteborg går ut med följande information på sin hemsida: 

”På nästkommande styrelsemöte ska en diskussion föras hur gåvorna bäst ska komma att användas.”

Något som vid tillfället framgick tydligt från många olika håll, var just det som ovan citat trycker på, och med all rätt: för en diskussion om hur inkomna gåvo-medel bäst ska användas behövs. I den vevan, efter att tillsammans med Linnemann ha ägnat hela helgen åt att bevaka flödet mot IFK Göteborgs gåvo-konto, föddes en första tanke om att lägga ett förslag, riktat direkt mot IFK Göteborgs styrelse. Mycket för att få med ett antal olika, vad som ska visa sig – för supportrar viktiga punkter:

  1. Säkerhetsaspekt: Inga diffusa ”svarta hål”, tack. Låsning av medel gäller.
  2. Öronmärkta medel: Låsta under lång tid, för ett för föreningen specifikt syfte.
  3. Besparingsform: Medel som bidrar direkt till en ökning av föreningens kapital.

Vid en närmare genomgång av IFK Göteborgs stadgar  samt kompletterande samtal med personer kunniga på området, synas ett för ändamålet passande verktyg lite extra i fogarna. Nämligen IFK-fonden (punkt nummer åtta).

Då IFK-fonden först upprättades var det med följande syfte:

8.1.1 Fondens ändamål är att åt föreningen skapa ekonomisk trygghet och att fondens innehåll ska användas då föreningen råkat i ekonomiskt trångmål eller föreningens framtid och idrottsliga verksamhet står på spel.

Ett syfte som rimmar väl med den typ av initiativ som just nu genomförs från supporterhåll. Då säkerhet för fonden, liksom krav på långsiktighet och en form för besparingar (se punkter ovan) synas närmare, framkommer snart en bild som är snudd på exakt lik vad som efterfrågas:

8.1.4 Fonden förvaltas av en vid årsmötet vald kommitté på tre (3) personer, därav minst en (1) ledamot måste tillhöra styrelsen. Kommittén väljes på ett (1) år i sänder och kommitté- ledamot ska ha tillhört och fullgjort sina skyldigheter till föreningen under minst tio (10) år.

8.1.5 För fondens medel ansvarar kommittén, vilken är underkastad samma ansvarighet och revision som föreningens styrelse.

8.1.6 Fondens medel bör placeras på bank eller i värdepapper med betryggande säkerhet.

8.1.7 Fond får disponeras när styrelse, revisorer och fondkommitté är eniga om att medel till föreningens fortsatta arbete är behövliga.

8.1.8  Endast fondkommitténs tre (3) ledamöter tillsammans äga rätt att uttaga fondens i bank innestående medel.

I årsskiftet förvaltade IFK-fonden över två- och en halv miljon kronor. Fonden bidrog under 2017 med en kapitalökning på 325.000:- till föreningens egna kapital. Att se gåvo-medel från IFK Göteborgs supportrar, som på ett säkert sätt, under lång tid, tillfaller föreningens egna kapital är i sig så långt ifrån diffusa ”svarta hål” som det går att komma. När insamlade medel på sikt omsätts till konkret handling kanske det är till något så centralt som ett återköp av Kamratgården. Varför inte?

——————————

IFK-fonden är värd sin plats som – ett av de alternativa förslag lämpliga att lyfta, då IFK Göteborgs styrelse på kommande styrelsemöte diskuterar frågan närmare. Det är min personliga förhoppning att framtaget förslag tas med i kommande diskussion och att supportrars fokus på: säkerhet, långsiktighet och besparingsform tas i beaktande.

Efterföljande kommunikation från styrelsen, riktad mot det faktiska upphovet till frågan – IFK Göteborgs bidragande supportrar, ses redan i detta nu som ytterst välkommen.

Postat 09/03/2018 av guldalex i Okategoriserade

Det blåvita nyförvärvets pappa Christer Ingebrigtsen om sin sons kvaliteter som spelare   Leave a comment

Ibland blir själva idén om ett samtal inte riktigt som det först var tänkt. Inte heller samtalets väg blir alltid så som först planerats. Som när en fråga om en specifik detalj ställs till en person som inte är i första rum och den frågan exempelvis handlar om en vänsterfot och hur den på bästa sätt kan komma till sin rätt. Som den här gången, när jag på vinst och förlust tar kontakt med pappan till IFK Göteborgs norska nyförvärv Mikael Ingebrigtsen. En pappa som, ska det visa sig, har betydligt mer med sin son att göra än vad som först visat sig.

Mikael Ingebrigtsen är född och uppvuxen långt upp i den norra delen av Norge. Närmare bestämt i Tromsö. Pappa Christer däremot är sen flera år bosatt i Stavanger, en stad som i och med söndagens kontraktsskrivning tagit honom betydligt närmre sin sons destination. Något som kommer att få konsekvenser framöver. Positiva sådana.

– For min del blir det ikke noe problem. Jeg har bodd i Stavanger siden 2008 – blir nok verre for mora som bor kvar i Tromsö. Bil eller fly til Oslo – mye nærmere enn Tromsø ja, perfekt sånn sett. Vi gleder oss stort til å besøke storstuen deres.

Christer Ingebrigtsen är till vardags manager i koncernen Sparebank 1 SR-Bank i Stavanger, men på ett tidigare stadium var det sonens fotboll i Tromsö som stod i fokus. Rent praktiskt i betydligt större utsträckning än idag.

– Jeg trente Mikael fra han var 6 til 11  år, deretter ett år som oppmann for laget (en administrativ rolle for laget, planlegging reiser, kontakt med foreldre og klubb m.m.) – som 12-åring ble han så tatt opp i Elitelaget til Tromsø (U14), og senere opp på TIL2 som 14-åring. På elitelaget hadde de ansatte fast lønnede trenere, så da var min trenerjobb ferdig.

Allt ska visa sig spela in när det täta band som far och son Ingebrigtsen äger nu tydliggörs för den blåvita gemenskapen. Det som senare under vårt samtal leder oss in på frågan: hur det kom sig att valet till slut föll på IFK Göteborg.

– Vi har finsiktet IFK helt siden forrige sommer for Mikael, sammen med klubber i Holland og Danmark, og IFK toppet vår liste. Mye på grund av Gren og Poya og det arbeidet de har startet på. Tankene deres om klubb og lagbygging appellerte til oss, og deres tanker om bruken av Mikael føler vi er spot on på dette stadiet. Mikael kunne tjent større penger i Holland og Danmark, men for en 21-åring skal ikke pengene telle mest.

Här var det från början tänkt att samtalet skulle ta vid. Laddad med en enda fråga – om något som åtminstone jag saknat information om i rapporteringen sen Mikael Ingebrigtsen offentliggjorts som spelare för IFK Göteborg. Hans vänsterfot.

Christer, jag har sett att det nämns mycket om Mikaels höger-ytter position, samt hans vana att spela i en tia-position… Men jag ser väldigt lite nämnas om hans vänsterfot. För mig blir kombinationen höger-ytter och vänsterfotad spelare intressant, inte minst när det kommer till svårigheten för en mötande försvarare att täcka den yta som uppstår – om spelaren i fråga drar in i ”boxen” från högersidan, med en utpräglad vänsterfot. Vad säger du om saken, leder det till svårigheter för motståndaren på det sätt som här beskrivs?

– Jeg er enig med deg. Mikael liker å dra seg innover i banen hvis han spiller høyrekant, men fremfor alt liker han å ha mye ballkontakt og sette opp kombinasjoner i angrepsfasen. Således liker han godt å ligge tett opp mot midtspissen for å kombinere seg igjennom i midten. Han skyter dessuten godt med begge bein, og har også skåret mål i Eliteserien med hodet. Sist sesong skåret han omtrent like mange mål som høyrekant som midtspiss (center forward som dere sier).

Gott att höra. Vad mer kring Mikael är värt att lyfta, tycker du? Som exempelvis: positioner, fördelar och kvaliteter, liksom områden att jobba vidare på.

– Han treffer med pasningene sine, helt i toppen i Eliteserien sist sesong, og gjør ofte riktige og enkle valg. Han spilte i 5 ulike posisjoner for 2 ulike trene sist sesong (høyre vingback, indreløper midtbanen, høyre- og venstre kant angrep, og midtspiss). Han jobber med å bli enda råere på å gjøre ting selv, litt for snill enda. Han bør også skyte oftere fra utenfor 16-meteren siden han har en svært god venstrefot. Ett godt tips i så måte er å slippe til Mikael på frispark når läget er til høyre for midten av målet.

Och så det där med Mikaels längd som spelare. Så kort, i en liga som bokstavligen är fysiskt hård, hur tacklar han detta bäst, tror du?

– Ingen problem, han et smart og intelligent i spillet sitt, som kompenserer for manglende fysikk. Han har dessuten lagt på seg 2 kg muskler i vinter.

Lite snack om geografiska avstånd, den allsvenska säsongen och starten av Svenska Cupen tillkommer – och på det några väl valda ord om glädjen över att få se matcher på Gamla Ullevi i år, men sen är det stopp. Samtalet är över.

Och allt detta på grund av en liten undran om vad en vänsterfot på en högerytter kan betyda…

Alltså, har det här engagemanget transporterats från far till son, när det på riktigt är dags att styra kosan mot Kamratgården och Göteborg. Då kan vi få vara med om mycket lyckosamt under årets säsong. Kanske till och med tidigare än så.

Intervju: En presentation av IFK Göteborgs nya A-lagsmålvakt Tom Amos   Leave a comment

ugvheVKz_400x400

Han kom till IFK Göteborg från Mossens BK. Det är över tio år sen nu. Han har varit blåvit i över halva sitt liv. Mer egen produkt än Tom Amos går knappt att hitta. I veckan signerades ett kontrakt på två år – med IFK Göteborgs A-lag. För Tom Amos är det slutet på en lång resa, genom mängder av år i Akademin och dess olika u-lag. Det är samtidigt början på något som är just en början. Det ryms mycket känslor vid ett sådant tillfälle.

Ett halvt liv. Då är inte Tom Amos 20 år än. Det fyller han i februari. Född 1998, sen tio år tillbaka med i IFK Göteborgs Akademi. Först som både utespelare och målvakt, sen vid intåg i U-16, endast målvakt. Det är en lång tid och till det en oerhörd mängd olika tillhörigheter som spelare. Tiden för uppflyttning till Blåvitts U17-lag till idag, är en period som jag har haft det stora nöjet att få följa på nära håll. Det gäller även Tom Amos. Jag har sett honom ta kliv genom U-17 till U-19, i U-21 och på träning i A-laget. Jag har fått bevittna flera års Gothia Cup-spel, Liga-spel, Ligacups-spel. Jag har även följt flera av de utlands-turneringar som Tom Amos deltagit i och genomfört mellan åren 2014-2017.

Nu är det er tur att stifta bekantskap med målvakten Tom Amos. En målvakt som precis fått sitt livs första A-lagskontrakt. Med klubben i sitt hjärta, där en stor del av livets alla vänner och minnen ryms. Den plats på jorden Tom älskar att vara på. Men innan genomgång av resan fram till idag. Det här:

Hur känns det så här efter offentliggörandet av ditt nya kontrakt för IFK Göteborg A-lag?

– Det känns otroligt skönt. Man gick och var lite orolig under hösten, om vad som skulle hända. Kontrakt eller inte. Men jag fick ett kontrakt, och kunde inte bli lyckligare. Så skönt känns det, med ett jättebra gäng.

Ja, nu har du till slut landat i den skarv som så många spelare innan dig fått känna av. Inte många får chansen, ännu färre lyckas fullt ut… vad avgjorde för din del, tror du?

– Ja du. Tyvärr får vissa inte chansen som andra. Det kan bero på helt olika saker. Jag fick la chansen för att dem trodde på mig. Man får mer och mer självförtroende efter varje träning man gör och blir mer säker. Det gäller att ha ett mål framför sig, vart man vill, men ändå inte för höga mål.

Här uppstår ett mindre resonemang om vilken betydelse pågående intresse för målvaktskollegan Pontus Dahlberg kan tänkas ha. Vidare vilka ekonomiska vinningar som finns att beakta, i och med en tänkbar försäljning av Dahlberg, samtidigt som Tom flyttas upp. Men det där blir inte riktigt klarlagt. Det blir mest till spekulationer, därför får det vänta. För Tom har naturligtvis sin bild klar över hur han ställer sig till ett läge där Pontus Dahlberg lämnar sin plats till förfogande…

Men först ut, den genomgång av Tom Amos alla år i elitdelen av IFK Göteborgs Akademi. De år som tagit honom dit han är idag. Tiden för start är årsskiftet 2013/2014 – den tidpunkt som markerar Tom Amos första elitdel, då som del av Akademins U17-lag.

Tom, jag har gått igenom dina perioder sen du kom in i U-17, med start försäsongen 2013/2014. Genom U-17, vidare till U-19, spel i U-21 och på det träning med A-laget. Innan vi går ned på en mer detaljerad nivå, där du får kommentera din framfart år för år, hur ser du idag tillbaka på den långa tid i blåvita färger som det i ditt fall ändå handlar om?

– Jag kom till Blåvitt när jag var nio, tio år gammal. Jag har alltså vart här i tio år nu. Det är en lång tid, där man fått vänner för livet och mycket skratt. Jag var både utespelare och målvakt fram till U-16. När jag kom upp i U-17 så började det på allvar, kändes det som. Sen fick man kämpa sig igenom alla dessa U-lag. Och väl ta chansen när den kom. Sedan har man haft tränare under alla år som hjälpt en, som har vart anledningen till att jag är där jag befinner mig idag.

Vid en återblick till december 2013 hittar jag dig med i rapporteringen om kommande års nya U17-trupp. Ett år som tog dig in i spel vid sidan av målvaktskollegan Pontus Johansson. Ligacups-spel i januari, då du kliver in i match. Väntar gör också utlands-turneringar, Gothia Cup-spel och en hel säsong fylld av matcher. Även en skadad tumme. Hur minns du ditt första år i Akademins elit-satsning?

– Det kändes grymt. En bra trupp med en bra tränare. Allt var nytt, men jag kände nästan varje spelare i truppen, så det blev jättebra. Jag minns att vi hade en bra stämning och kemi i laget. Det blev också mycket speltid för mig.

Du själv, Felix Von Heine och Isak Hjertén fortsatte sen tillsammans in i kommande säsong 2015. Spelade du, om än endast i perioder, även i U-19?

– Jag tror vi fortfarande spelade fullt ut i U-17 då.

Under 2015 är ni tre målvakter. Ni kör på med liga-spel, utlands-uppdrag och Gothia-cup. Hur stor nytta har målvakter av varandra när en hel säsong, fylld med mängder av matcher, ska klaras av?

– Det gäller att pusha varandra hela tiden. Nu kanske inte dem andra fick så jätte-mycket speltid under den perioden vi spelade tillsammans. Men det gäller att hålla uppe humöret och försöka hjälpa varandra hela tiden.

Där finns det verkligen en fin anda målvakter emellan. Hur viktig är den andan för dig?

– Just den andan som finns är viktig. Man måste kunna funka som ett team. Annars är det något som är fel.

U-19 Trupp 2016

2016 väntar U-19 för dig. Du flyttas upp till ett lag med en mängd starka spelare. Här finns också Pontus Dahlberg med i truppen. Beskriv säsongen som gick.

– Pontus flyttade upp till A-laget ungefär då, så vi tränade inte så jätte-mycket med varandra under 2016. Vi hade i alla fall ett grymt bra lag, men det räckte tyvärr inte i ligan. Det var en grym och lärorik säsong med en bra tränare i Thomas Olsson.

Här finns under året bland annat spelare som August Erlingmark och Pontus Dahlberg med. Spelare som du nu ännu en gång ska återförenas med. Hur ser du på det?

– Känns grymt. Jättebra fotbollsspelare och fantastiska människor. Det kommer att bli roligt och intressant.

Under året möter du som sagt Thomas Olsson som tränare. Eijlert Björkman har du fortsatt med dig efter två år i U-17. Vad har dessa båda tränare betytt för dig under din tid i U-lagen?

– Olika karaktärer, men väldigt bra tränare båda två. De har sina egna tankar om hur laget ska spela. Jag gillar dem jättemycket och är tacksam för det dem gjort för mig!

När du sen kommer in i årets säsong 2017, kanske det sista året i föreningen, samtidigt som träningar med A-laget börjar ta vid, spel i U-21 och U-19 fortsätter… vad såg du framför dig vid årets start?

– Början på året började med att jag följde med A-laget på träningsläger i Dubai. Riktigt bra start på året och på säsongen. I U-19 gjorde vi en grym säsong, tyvärr blev det inte vinst i finalen. Thomas utsåg mig till kapten efter sommaren och jag försökte leda laget så gott jag kunde.

Och just det där med A-lagsträningar genom året. I mötet med både Stefan Remner och Sven Andersson som målvaktstränare och Pontus Dahlberg och Erik Dahlin som målvaktskollegor. Vad har det klivet gett dig och din utveckling fram till idag?

– Det har gett mycket. Stefan har jag haft som tränare sen jag kom till Blåvitt, ungefär. Sven var en jättebra tränare. Pontus och Erik är otroligt bra målvakter och oerhört schyssta. Vi kommer att vara ett bra team tillsammans, genom att pusha varandra hela tiden.

Vad mer exakt är det Pontus och Erik hjälpt dig med sen du kom in i deras gäng?

– Tips på vad jag kan göra istället. Till exempel hur man kommer upp snabbare efter att man tagit ett skott. Sedan när det inte gått bra för mig på en träning kanske, så är man lite deppig. Då finns dem där.

Hur tycker du säsongen gått för egen del, från försäsongs-läger fram till ditt nya A-lagskontrakt blev klart?

– Jag tycker det har gått bra faktiskt. Fått bra respons från tränare och spelare. I ligan gick det bra också. Sedan blev jag ju även utnämnd som kapten, så det visar ju också något positivt.

Absolut. Vinst i U19-ligans semi-final borta på Grimsta IP mot Brommapojkarna, med ett blåvitt publikstöd utöver det vanliga. Som målvakt och kapten, hur högt rankar du den matchen för egen del?

– Det var en grym stämning. Riktigt mäktigt. Kul att vi hade lite supportar med oss. Välförtjänt vinst då vi hade hela matchen. Det var den bästa matchen under året och vi vann. BP skapade nästan ingenting.

22549705_794133960789299_3909919011170435760_n

Därmed är vi framme där vi började. Finalen mot Elfsborg blev ett fall, sen gruppspels-matcher i Ligacupen och där är vi nu. Hur nådde IFK Göteborg och du fram till ditt nya tvåårs-kontrakt?

– Jag tror det viktigaste i ett sådant här läge är att tro på sig själv. Sätta ett mål i taget. Sen är det fan bara att köra. Våga göra misstag. Där är vi nu.

Här slutar genomgången av Tom Amos tid i Akademins elit-satsning. En tid som är mindre än hälften av den sammanlagda tid, liksom det arbete och slit, som lagts ned från start. Med ett rykande färskt kontrakt i hand och självförtroendet på topp, så är det som Tom själv säger ”fan bara att köra”. Och det nya börjar snart. Bokstavligen!

1 januari börjar ditt kontrakt gälla, sen väntar träningsläger i Spanien och matcher på det. Hur ser du på allt detta, nu när du vet att du kommer att vara med från start 2018?

– Det känns verkligen jättebra. Detta är bara början. Det kommer att bli extremt roligt och lärorikt. Ja, det kommer att bli super.

En hel del undrar vilka dina egenskaper som målvakt är. Vad har du med dig idag och vad behöver du förbättra?

– Jag är väl ganska säker med fötterna, men dem måste också förbättras. Jag måste våga lite mer. Jag behöver definitivt bli större. Så jag får jobba på fysiken. Annars är jag en lugn målvakt.

Lugn, säger du… även under stress, i ett pressat underläge på ett välfyllt Gamla Ullevi, där publiken börjar tappa humöret?

– När det väl kommer till det läget på Gamla Ullevi, så får vi se. Jag är en lugn målvakt, så det är upp till bevis.

Sen var det ju det där med Pontus… Om han lämnar framöver, exempelvis i sommar och du får chansen att kliva in där och möta den stora blåvita hemmapubliken, tar du chansen?

– Om jag får chansen, så tar jag den!

 

Intervju: August Erlingmark om att få och ta chansen i IFK Göteborgs A-lag   Leave a comment

c1b-edjwqaaz0p4

Efter att ha gått igenom gamla anteckningar från tidigare genomförda intervjuer, sticker några slarvigt skrivna meningar ut lite extra. Det handlar om IFK Göteborgs före detta sportchef Håkan Milds dragning om hur unga spelare bör slussas in på ett förberedande vis i A-laget. Milds uppfattning är att genomslaget blir som bäst när äldre rutinerade spelare ”tar hand om” de unga spelare som får kliva upp på A-lagsnivå. Att på ett tidigt plan få vägledning och stöd, liksom tydliga gränser satta för sig – för att ge spelaren en chans att förstå vad det handlar om att spela fotboll på en blåvit högstanivå. Håkan Mild tycker vid tidpunkten för tillfället (2012) att IFK Göteborg varit duktiga på att ”slussa” in spelare, allt efter rådande beskrivning. Intressant att notera, då dörren åter öppnats upp mellan IFK Göteborg Akademi och A-lag. En yta som flera unga spelare nu aktivt prövas i.

Under torsdagens besök i Prioritet Serneke-Arena, då Blåvitts A-lag kör förmiddagsträning, riktas därför fokus mot ytterligare en U-spelare med på toppnivå. Mittfältaren August Erlingmark från IFK Göteborgs U19-lag har, liksom Edvin Dahlqvist (porträtterad i den senaste intervjun om Blåvitts unga spelare i A-laget), redan varit med och tränat med A-laget. För unge herr Erlingmark väntar närmast en två månader lång testperiod. En test fylld av lärande, stöttande och fostrande. För visst är det som Håkan Mild hävdar vara nyckeln till framgång väl synligt. Och då talar vi här endast om ett ynka 90 minuters långt träningspass, i början av en ny lång försäsong.

 

Ok, August… ytterligare en träning med A-laget för dig. Så här i efterhand, hur upplevde du dagens träning?

– Det var roligt. Lärorikt som på alla andra träningar.

Under tvåmåls-spelet tog det ett tag innan du fick bollkontakt, för att senare få kontakt i vart och vartannat läge. Var det på grund av hur du själv justerade din position, eller vad berodde det på?

– Jo, så kanske det var. Jag tänker inte så mycket under spelets gång, men det är mycket möjligt. Jag brukar vara lite trög i starten och så var det säkert idag med. Jag justerade väl ingenting direkt, utan hamnade väl automatiskt i vissa ytor där bollen hamnade.

Och det slutar med att Tobias Hysén rundar av mot dig, för att ge dig en hel drös med klappar på axeln. Hur känns en sådan sak?

– Alltid kul med beröm och framför allt från honom. Jag har kollat på Blåvitt på Ullevi sen jag var liten, så att få träna med spelarna jag sett upp till och fortfarande ser upp till är stort.

Därifrån till kunskapen om hur man lägger an ett avgrundsvrål. Alltså, din nick-miss mitt framför mål. Ditt vrål hördes över hela PSA. Tro mig.

– Haha, ja så var det kanske. Det var ju ett jätteläge jag missade. Klart man blir förbannad.

Jag intervjuade precis Edvin Dahlqvist. Ni två kom in i Blåvitts U17-lag samtidigt, i samband med försäsongen 2015. Du blev rätt omgående uppflyttad till U-19. Det här fortsatte under 2016, med sommarspel ihop med A-laget och därtill ytterligare träningar under hösten. Jag vill här passa på att ställa samma fråga som till Edvin. Hur kommer det sig att det gått så fort för just dig?

– Jag har faktiskt ingen aning. Jag har väl gjort det bra, men samtidigt haft lite tur. Jag har haft bra tränare i U-17 och i U-19/U-21 som gett mig förtroendet att vara en viktig spelare i lagen och det har gett mig självförtroende. Men det är svårt att säga varför det har gått så fort.

Du kom från Sävedalens IF och blev därefter spelare i U-17. För de som inte känner till dig så väl, men säkert har bra koll på far din. Vad är du och vad är absolut inte han?

– Jag har växt upp på Ullevi och sett mängder med matcher när han spelade, men jag har inga minnen av hur han var som spelare. Ärligt, jag har ingen aning om vad jag har som inte han hade.

Ok, om du skulle beskriva din idealposition och spelstil idag. Hur är den, enligt dig själv?

– Innermittfält eller mittback helst. Min speluppfattning och spelförståelse är min största styrka. Fysiken har jag fått på senare tid. Jag är även en helt ok passningsspelare och jag har en del ledaregenskaper.

I det läge där du nu befinner dig, med träning i A-laget, under en försäsong. Vilket mål har du satt upp för dig själv?

– Jag har ett mål. Att få göra debut i A-laget i år. Jag har även fler mål, men de håller jag för mig själv.

Under fredagen kommer en ny spelare att ta plats på mitten, nämligen nyförvärvet Abdul Razek. Hur förhåller du dig till att det kommer till och faller ifrån spelare, stör det dig, eller känns det som en extra sporre att jobba vidare ifrån?

– Det är faktiskt ingenting jag tänker på. Sådant är vardag i fotbollen, så det stör mig absolut inte.

För att förtydliga och markera ett slut på vårt snack för den här gången: Du kommer fortsatt att träna med A-laget, men hur ser det ut med matchtid för dig framöver? Faller du in i U-19 och deras matchplan under försäsongen?

– Allt jag vet är att jag kommer träna med A-laget i januari och februari. Jag vet inte hur tränarna resonerar, om jag kommer att spela U-19 matcher eller inte. Jag vill spela alla matcher jag kan, men vi har inte bestämt någonting ännu.

Låter bra August. Hoppas det blir som du vill. Kämpa vidare, med höjd blick, så kommer det säkert att gå galant det här.

Yes, det ska jag göra. Jag kämpar på.

Postat 06/01/2017 av guldalex i Okategoriserade

Intervju: IFK Göteborgs Edvin Dahlqvist om sitt kliv in i A-laget   Leave a comment

ckylsndwyaa9d7w-1

Det är nästan midnatt och datorn ska precis stängas ned för dagen. Det plingar till. Upp poppar en bild på en ung landslagsspelare. ”Tjenare. Här är det inte dött. Jag är i USA och det är lite tidsskillnad, därför långsamt svar”. Bakgrunden till att Edvin Dahlqvist, spelare i IFK Göteborgs U19-lag, kontaktas under tisdagen, är för att Fotbollskanalen gått ut med besked om att speltid i A-laget väntar.

Bröderna Edvin och (storebror) Hampus Dahlqvist har precis som så många andra spelare i IFK Göteborgs U-lag, följts nära de senaste åren, inte minst Edvin. En plats som vänsterback i U-17 togs för exakt ett år sen, uppflyttning till U-19 följde så tidigt som i mitten av sommaren, efter det har flera provträningar med A-laget genomförts under hösten. Nu ger A-lagets ledning den blivande 18-åringen (född 1999) chansen – att under en längre period få träna med de stora grabbarna. Inte konstigt att killen med semester, på andra sidan Atlanten, villigt möter upp för vad som ska visa sig bli: ett väl tilltaget mitt-i-natten-snack.

 

Det gavs under tisdagen besked om att du kommer att köra med A-laget ett par månader för att pröva. Låter trevligt.

– Ja, det ska bli kul. Spännande.

Minst sagt snabb framfart, även om det blev en del träningspass med A-laget redan i höstas, inte sant?

– Det stämmer bra. Jag har gjort en sju, åtta pass skulle jag gissa på, så det känns absolut bra.

För bara ett år sen var du inne i en första försäsong med U-17. Sen i juli klev du upp till U-19 och nu ska du på allvar ingå i A-lagets träningstrupp. Vad är det som gör att det tar sådan fart för just dig?

– Ja, det stämmer. Vet faktiskt inte vad som har hänt. Jag har haft en snabb utvecklingskurva, men samtidigt en del tur med tanke på min position och så vidare. Men självklart har träningen varit bra och just klivet upp i U-19 gav mig en extra kick, tror jag.

Tur är inte vad din tidigare tränare i U-17 Eijlert Björkman lyfter fram om dig precis. Han talar snarare om din förmåga att ge allt när det behövs som mest, agera ypperligt som lagkapten och att du tränar hårdare än många andra. Har han fel?

– Haha, det är klart att det ligger något i det också. Att ge allt är något som jag alltid haft med mig och att fått vara kapten i U17-laget gav mig förmodligen ett större ansvar att vara ännu bättre och visa framfötterna.

Och nu ska du, åtminstone under en tid, få ge allt på A-lagsnivå. Vilket mål har du och ledningen satt upp för din kommande träningsperiod?

– Det ska bli otroligt kul att få vara med på den nivå som man vill nå. Mitt mål är väl framförallt att verkligen ta vara på varje träning. Att ge absolut allt för att få bästa möjliga utveckling, men samtidigt få lära mig utav den här miljön och utvecklas så mycket som möjligt som fotbollsspelare.

Du när jag tittar närmare på noteringar i olika trupp-listor kring dig som spelare, framgår det att du fungerar som både vänstermittfältare och vänsterback. Hur väl stämmer det, enligt dig?

– Det stämmer väl. Jag föredrar helt klart vänsterbacken, men känner mig även trygg på vänsterkanten.

Så när det nu öppnar sig en plats bakom ordinarie vänsterback, då tar du chansen att visa vad du går för?

Haha, det hade verkligen varit kul. Får jag chansen så ska jag ta den, men att ta en plats i A-laget som vänsterback är inget jag siktar på i nuläget. Att jag ska utvecklas så mycket som möjligt är det som gäller, i första hand som vänsterback.

Edvin, jag måste bara avslutningsvis be dig uttrycka känslan kring det läsare kommer att få se på bild ovanför den här texten. 

– Oj. Förmodligen ett utav eller kanske det bästa fotbollsminnet jag har i den blåvita tröjan. Efter vinst mot Napoli nere i Italien med 4-2. Obeskrivlig känsla!

Kaptensbindeln är på.

– Ja. Det är helt klart en fantastisk bild.

Önskar dig härmed en fin fortsatt vistelse i USA och en lyckosam hemkomst. Kommer förbi och kollar in någon träning när du är tillbaka, ok.

– Stort tack. Vi ses.

 

Notering: Fotot ovan är taget efter att IFK Göteborgs U17-lag i juni 2016 säkrat finalvinst i den italienska cupen Torneo Internazionale di Calcio Giovanile.

Postat 04/01/2017 av guldalex i Okategoriserade

Intervju: Billy Nordström om sitt nya blåvita kontrakt   Leave a comment

Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-84

När IFK Göteborgs Billy Nordström säger tack och hej är det bara några timmar kvar till det är dags att genomföra den första resan till Varberg. I morgon startar försäsongen med Varbergs Bois. Den klubb som Billy Nordström är utlånad till och som kommer att vara adress året ut, som det ser ut idag. Klart är att ett nytt kontrakt nu löper på med IFK Göteborg. Två år, med option på ytterligare ett är det som gäller. Ett kontrakt som både Billy Nordström, IFK Göteborg och ansvarig agentfirma finner högst tillfredsställande. Det enda som egentligen stör Billy Nordström en aning, är att Göteborgs-Posten inte fått fram det som för honom är centralt.

– Det här känns som en riktigt bra lösning. Tyvärr verkar det inte som att GP riktigt fick med att jag ganska tydligt uttryckte tacksamhet för Varbergs BoIS och att jag ser väldigt mycket fram emot säsongen med dem. Tryck gärna till dem lite, tack.

Inga problem. Du, när jag synar laget Varbergs Bois ser jag att du kommer att köra ihop med Erik Lund, Blåvitts gamle backräv. Din spelarvän Muhammed Dizdar har lämnat, men du känner väl även tränaren väl, Jörgen Wålemark?

– Det stämmer. Jag hade ju Jens Wålemark, Jörgens bror, i ett halvår när jag spelade i IFK Göteborgs U-lag. Andra halvåret innan jag gick upp i U-19 hade jag Eijlert Björkman. Så var det.

Jörgen Wålemark blir nu din tränare och sportchef i Varbergs Bois. Han ger dig ett riktigt fint omdöme på klubbens hemsida. Har du sett det?

– Nej, men han sa säkert inga dumma saker. Jörgen är väldigt trevlig och jag ser väldigt mycket fram emot att få imponera på honom.

Nej, inga dumma saker här inte. Tvärtom.

– Bra det!

Vad har du själv satt upp för mål inför säsongen med Varberg Bois?

– Förhoppningsvis som minst att matcha deras topp-fem placeringar de senaste två åren. Jag hoppas även att jag kan bidra med mitt spel.

Vad är det i ditt spel som du tror kan bidra till laget?

– Att visa upp mina offensiva kvalitéer och bidra offensivt. Nu får jag även en ypperlig chans att förbättra defensiven och ta ytterligare steg.

Kommer du att ta dig till Varberg genom att börja pendla eller flyttar du ned?

– Börjar med att pendla, se lite hur det känns.

Och träna med laget kommer du att göra inom kort?

– I morgon.

Om IFK skulle ha behov av dig och vilja få hem dig tidigare, finns den möjligheten, eller är den här säsongen helt vigd för Varbergs räkning?

– Det finns en slags lösning att använda, utan att gå in i detaljer.

Gott att höra. Måste säga att det ska bli väldigt intressant att följa din utveckling under säsongen.

– Ska bli skönt att få lira lite på heltid så att säga.

Önskar dig lycka till Billy. Bara kör på nu!

– Yes, vi kör på detta. Svinga lite mot GP åt mig, tack.

Fixat!