Archive for the ‘U-19 Allsvenskan 2013’ Category

SM-semifinal U-19: IFK Göteborg är laddade för match!   Leave a comment

Inbäddad bildlänk

Laget är på plats. Matchdax klockan 16.00. Någon vecka tidigare än förra årets semi-final i U19-serien, då mot just Brommapojkarna, på Grimsta IP. En match som den gången slutade med 3-1 till Blåvitt. Final följde mot AIK. SM-Guld bärgades. Men det var då det…

Det är ett minst sagt laddat IFK Göteborg på plats i Stockholm. Resan är avklarad. Snacket rullar på Twitter, både bland spelare och supportrar. Tyvärr ingen TV-sändning av matchen, men live-rapportering tar vid – genom Brommapojkarnas officiella Twitter-konto, liksom en del blåvita följare som är på plats när klockan slår 16.00.

 

Lämplig läsning inför matchen hittar du bland annat här:

Brommapojkarna efter förlust mot Hammarby

Jakebox rapport på Bluewhite-bloggen

 

 

 

U-19 i England: Efter 3-3 mot Manchester City – Intervju med Blåvitts målvakt ”Sulle”   Leave a comment

guld-sulle

Då. 131102: IFK Göteborgs guldmålvakt Sulejmen ”Sulle” Sarajlic behöver ingen presentation. Förste-målvakt i U-19, tränad av A-lagets Stefan Remner. Med i det mesta som har med U-lag och framtid inom Blåvitt att göra. Idag mästare. Guldvinnare! Guldmålvakt i IFK Göteborg.

Nu. 140209: IFK Göteborgs målvakt Sulejmen ”Sulle” Sarajlic får se bollen passera via muren, ta en annan riktning. För sent! Manchester City ska i sista minuten kvittera till 3-3. Idag besviken. Allt annan än en vinnare, åtminstone är känslan hos förra årets guldmålvakt just precis så. 

IFK Göteborgs U19-lag är på träningsläger i England. Den första av lägrets sammanlagt tre tränings-matcher är avverkad. När kontakt tas med Blåvitts målvakt, är de flesta av lagets spelare på väg mot dagens obligatoriska träningspass. Målvakt Sulejemen Sarajlic däremot, gör till skillnad mot de flesta av sina lagkamrater, helt om. Han kopplar i stället på, för vad som ska visa sig bli – ett riktigt avslappnat snack. Matchen mot Manchester City, träningslägren i Spanien och England, målvaktstränare Stefan Remner och året som komma ska – allt betas av. Det en dag då 3-3 är exakt samma sak som en bittert svidande förlust.

 

—————————————————————————————-

 

Här hemma följer vi naturligtvis er framfart och vistelse i England med stort intresse. Hur är läget, så här dagen efter matchen mot Manchester City?

– Kroppen svarar mest från lägret i Spanien med A-laget. Annars är det okej. Det är mer att man är ledsen över att vi inte vann. Jag vet att ifall vi hade spelat lite fler matcher innan den här och fått spelat ihop oss lite mer, så är jag säker på att vi hade vunnit.

Ja, ni befann er i ett underläge, som ni sen vände till en ledning. 3-2 läge till slutet av matchen, när Manchester City kvitterar till 3-3. Hur gick det där till?

– Vi tar en onödig frispark utanför straffområdet, när vi kunde gett dem en frispark högre upp i banan, om vi hade velat stoppa dem. Men det är sånt som händer när vi är unga och oerfarna. Sen så slår de bollen i muren, där den styrs åt andra hållet av målet och jag hinner inte vända för att ta den.

Bet du dig i tungan där, eller blev det till ett skrik som sträckte sig över hela countyt?

– Det blev nog ett skrik och en väldig besvikelse. Speciellt på deras straffmål, där jag gick rätt, men inte tog bollen.

Men 3-3 mot ett lag tillhörande en av vår tids starkaste akademier – i världen! Så här i efterhand, hur värderar du och resten av laget resultatet i matchen?

– Jag blev inte speciellt överraskad av dem. Jag tror att vi hade lite för stor respekt för dem i början. Det enda vi, eller jag tycker de gjorde riktigt bra, var hur de satte press på oss. Resultatet är vi ju såklart besvikna över. Vi kunde ju ha sagt att vi vann med 3-2 mot Manchester City.

Två matcher ytterligare för er, den första mot Burnley FC om bara några dagar. Du har ju tagit dig direkt från A-lagsläger i Spanien till U19-läger i England. Hur använder du dig av den långa träningsperioden, som en fördel, eller är du bara trött nu?

– En väldig fördel. Jag tycker om att träna mycket.

Du som verkligen lever i U-verksamhet, hur bra är Manchester City enligt dina mått mätt?

– Ha ha ha… det är svårt att säga. Jag tror inte att de hade med sina största stjärnor mot oss direkt. Jag tror att de bästa är uppe och nosar i A-laget och spelar med B-laget. De är ju trots allt 18 år.

Deras Akademi, slår den Blåvitts inklusive Kamratgården?

– Det var en svår fråga faktiskt! Jag tycker att Kamratgården är fantastisk.

Sett med lite perspektiv, vad tycker du om Marbella-lägret med A-laget?

– Marbella… Vad kommer jag ihåg? Träna, äta, vila, träna äta vila. Bra läger, mycket mycket träning. Jag känner att jag får en bra utveckling. Jag fick träna väldigt mycket med Stefan Remner och man lär sig verkligen hur mycket som helst.

Men inget matchspel förrän igår. Två matcher kvar under vistelsen i England. Hur ser du på det?

– Jag ska börja våga mer. Våga lita mer på mig själv. Man får göra misstag i en träningsmatch. Vi lär oss och jag ser väldigt positivt på det. Hela laget… vi kommer nog att lita mer på varandra.

Är det den biten som Remner trycker mycket på – våga lita på sig själv?

– Nej, det tycker jag inte. Det är väldigt mycket olika saker. Jag måste i alla fall börja träna mer styrka. Det har jag fått höra av Stefan!

Ok, ett ord om året som kommer, med ny säsong, matcher… Vad ser du framför dig?

– Utveckling!

Ta klivet upp?

– Förhoppningsvis.

Kämpa! Glöm inte att njuta mellan varven… Så, blir det vinst härnäst?

– Jag ser bara vinst framför mig. Sen får vi se efter matchen.

Gott Sulle! Vi fortsätter att följa er framfart i England. Tack för att du tog dig tid! Vi hörs!

– Tack för det. Vi hörs.

 

 

Analys av IFK Göteborgs U-verksamhet 2013 – Eijlert Björkman har ordet   Leave a comment

Eijlert Björkman maj 2013

Söndag 10 november 2013. Eijlert Björkman, tränare för IFK Göteborgs U-17 lag, skickar i sedvanlig ordning ett kort meddelande om slutresultatet i årets upplaga av Mariedal Cup.

– 30 sekunder från kvartsfinal. Så nära, men istället hemresa efter följande resultat i de tre sista matcherna. 3-4, 4-5 och 5-2.

En enda kort replik efter två hela dagars ihållande kommunikation och rapportering, leder till något som i slutänden ska utveckla sig till en fullmatad intervju. Årets U-verksamhet för IFK Göteborg, i stor som i smått, hamnar på ett ytterst naturligt sätt i fokus för pågående samtal. Ett första försök till analys av året som gått, skulle man kunna säga.

Eijlert Björkman, del av IFK Göteborgs inre arbete sen 1982. Trettio minuter efter säsongens absolut sista match, ännu en gång på väg hem till Göteborg – mitt uppe i händelsernas centrum, som alltid.

Känns som er ”story of the year” Eijlert. Med några sekunder kvar är det återigen stopp.

– Ungt lag möter två till tre år äldre spelare. Blir en bra erfarenhet där andra ledare får utveckla vidare.

Säsongen är slut – för dig och det U-17 lag som vi lärt känna så väl under året. Många av dina spelare ska nu vidare till U-19. Några ska lämna, samtidigt som nya ska fylla upp nästa års trupp… På klassiskt maner, mitt i flåset, på väg hem – Hur är känslan?

– Alltid lite vemodigt, men vi kommer att få ihop en bra grupp nästa år, som det ser ut. Några av de nya spelare som kom i sommar/höst är nu varma i kläderna och ytterligare några är aktuella. Några av de uppflyttade 97:orna kommer säkert komma till U-17 för match. Till Tyskland i januari är alla 97:or aktuella, sedan har vi Gothia Cup.

Bygga vidare på det som körts in under året, inte minst sen i somras alltså… Lite kort – en första sammanfattning av säsongen som gått, hur lyder den?

– Vi har i år spelat i en mycket bättre serie, där varje motståndare varit inspirerande att möta. Håller tummarna för samma serie nästa år. De internationella turneringarna kanske inte inneburit så många bra resultat, men grymt bra erfarenhet och många bra matcher. Viktigt för spelarna att få mäta sig både nationellt och internationellt. Resultaten av detta kommer vi att se dels i U-19, men även i senior-sammanhang. Vi har haft två mindre bra perioder – dels månadsskiftet och början av juni, sedan andra halvan av augusti. Vi hade en del skador och fick ändra en del i backlinjen. Tyvärr gjorde det tidiga baklängesmålet (självmål) i kvartsfinalen att vi kom av oss och sedan inte kom upp på rätt nivå. Det är ju ofta så att årets resultat mäts ifrån en slutprodukt, men slutprodukten för vår del är ju slaget dit vi ska leverera. Vi gläds istället åt att U-19 deltog i slutet. 10 före detta U-17 spelare och samtliga målskyttar i semi- och final spelade i U-17 i år eller förra året. Vikten av satsningen på U-17 går aldrig att komma ifrån, annat än att det både är nödvändigt och har burit frukt.

Som ledare, hur ser du på säsongen som gått?

– Jag som ledare är aldrig nöjd om vi inte vinner, men anser och inser vad U-17 ligger i näringskedjan inom IFK Göteborg. Det är ju faktiskt 4:e laget.

Om du jämför organisationen av IFK Göteborgs U-lag (16/17/19/21) i år med hur det såg ut för några år sen. Vad är skillnaden?

– Till en början så var jag ensam anställd som U-19 tränare och person för fotbollsgymnasiet. Idag är man tre heltidstjänster (Alf Westerberg, Thomas Olsson och Tim Ramquist) och jag själv med på gymnasiet tillsammans med övriga nämnda. Alf är idag mer eller mindre tredje tränare på A-laget, vilket skapat en träningssituation med en spetsgrupp av spelare som tränar mer eller mindre permanent med A-laget. Den kopplingen var inte lika tydlig förut. Det ihop med att det här är andra året med en heltidsanställd tränare på U-17, så går utvecklingen åt rätt håll. Fortfarande är resurserna i U-19 avsevärt större än i U-17, men på sikt måste U-17 närma sig U-19 ytterligare. IFK Göteborg har som mål att lägga ännu mer energi på U-16 (15-16 år) och att ge bättre resurser redan där.

”Öppna dörrar i utvecklingen”, ett uttryckt som jag kommer på mig själv med att använda oftare och oftare. En transparens och fingertoppskänsla – en medveten satsning, där Blåvitt ser ut att rusta för att hänga med i dagens kravfyllda elitmiljö, eller?

– Ungdomarna i vår förening måste förberedas för nästa steg om vi skall få fram tillräckligt bra spelare. Kravbilden höjas tidigare på alla inblandade – både spelare, ledare och klubb.

2014 inleds precis som i år med en turnering i Tyskland. Vad händer fram tills dess – för dig, liksom för det ”nya” lag som nu ska till att formeras?

– Uppehåll tar vid nu. Jag har haft 29 utvecklingssamtal på drygt en vecka.

18/11 startar vi gymnasieträningen.

25/11 kör U-17 igång.

30/11 möter vi norska Stabeck U-17 i Oslo utomhus.

7/12 spelar vi Skövde Futsal cup, som träning inför Tyskland.

Vi tränar sedan fram till 19/12 och tar sen ledigt över helgerna.

Fredag 3/1 tränar vi inomhusfotboll och tisdag 7/1 drar träningen igång.

Torsdag 9/1 åker vi med Bröndby U-17 till Gaildorf i Tyskland på inomhuscup med de flesta storklubbarna i Tyskland, liksom Bröndby och ytterligare några storklubbar. Detta är inte futsal, utan spel med vanlig fotboll med väggar runt om. Det var väldigt intressant och givande att delta i år, så vi ser fram emot det även nästa år. Sedan är vi inne på 2014, men det tar vi lite längre fram.

————————————————————————-

Tilläggas kan att en en genomgång av årets, liksom nästa års trupp pågår för fullt. Truppen för U-17 är ännu inte helt klar. Ännu återstår att fastställa exakt vilka spelare från nuvarande U-16 som ska flyttas upp, liksom vilka extra spelare som ska bli aktuella för en uppflyttning till U-19 inför nystarten 2014.

Truppen för U-19 2014 börjar däremot nå sin slutform. En bra och tydlig dragning av truppen finns redan nu publicerad på Alltid Blåvitt, Svenska Fans. http://www.svenskafans.com/fotboll/ifkgoteborg/ett-framgangsrikt-ungdomsar-gar-mot-sitt-slut-493064.aspx

Värt att notera: En första presentation av nya spelare i U-19, som inför säsongs-start 2014 lyfts upp från U-17, kommer inom kort att komplettera länkad artikel ovan.

IFK Göteborgs säsong 2013 är slut – Tack och hej med dig!   2 comments

DSC_0334

En ensam ryggtavla på en enastående målvakt och person där till. Över året en av de bästa, om inte landets bästa. Idag under egen förmåga, men samtidigt… ett par tabbar, ett mål mer insläppt. Lite på efterkälke, tappat grepp i allra sista minut – lite som säsong 2013 i stort.

Det är med blandade känslor som dörren till årets allsvenska säsong för IFK Göteborg nu slängs igen. På ett sätt oerhört skönt och med ett rätt hyfsat facit i hand ändå, inte minst vid ett jämförelseperspektiv med de tre föregående säsongerna. Ett rejält kliv uppåt – i allt. Det år då Spöket från 2009 äntligen kastades åt sidan. Ett år då organisation, kvalité och framtidsanda återigen präglar spelare, ledare och supportrar – på Kamratgården och Gamla Ullevi. Trots ett riktigt facedown-läge senaste månaden – sammantaget ett riktigt anständigt år. Tack för det!

Samtidigt är år 2013 allt annat än skönt. Riktigt oskönt om sanningen ska fram. Att inte räcka till, men med vissheten om att allt egentligen är bättre än vad det ser ut att vara… det är vånda. Förvisso det många andra lag lever med ständigt och jämnt. Men i IFK Göteborg har det alltid varit och kommer alltid att vara oacceptabelt.

Spelare som viker ned sig när det gäller som mest. Skador. Spelideér som plötsligt inte existerar. Självförtroenden som rasar, ledargestalter som lyser med sin frånvaro, uteblivet flyt – allt när det behövs som mest. Oskön jävla skit!

Däremot växer och frodas allting omkring föreningen IFK Göteborg. Besökssnittet på Gamla Ullevi går upp. Nytt Akademibygge tar föreningen rätt in i framtiden. U-lagssatsningen bär frukt och toppas till slut med ett makalöst fint SM-Guld, det för föreningens starka U-19 lag. Supporterföljen av rang till flertalet bortamatcher med Europa-matcherna mot Slovakiska Trencin som årets absoluta höjdpunkter. Inte minst den påtvingade bortaresan på Olympia. Vilken uppslutning. Va!

Att se nytillträde klubbdirektör Martin Kurtzwelly stå bland gormande blåvita supportrar på Olympia, iklädd klubbens smäckra respresentations-kavaj. Tjöta, leva sig in, heja på. Precis som alla oss andra! Det är en syn som gör mig oerhört stolt. Jag känner mig privilegierad att få vara del av något så jordnära och samtidigt så själsligt djupgående. Där ett lag med en fantastisk tradition och enorm back-katalog är i fokus – för en och för alla. Klubbdirektör eller ståplats-supporter, ung eller gammal. I år har känslan varit där igen. Känslan när så många förenas tillsammans. Just det tar jag mig med mig från år 2013. Lägg där till cup-finalen på Friends-Arena, liksom Änglarnas 40-års fest på Valand. Sen… ETT TUSEN Änglar på ett och samma Kamrattåg med destination Solna. Euforisk kamratskap.

Här tar det stopp… orden upphör.

Sportsligt däremot. Visst, cup-finalen på Friends. Vi som befann oss på ståplats när Pontus Farnerud dundrar in guld-straffen. Sanslöst. Sanslöst. Sanslöst. Hur ironisk kan sen inte fotbollens grymma verklighet visa sig vara. Att just Farnerud är den som ger IFK Göteborg en titel. Ett guld och en omedelbar Europa-biljett. Några månader senare ska samma blåvita hjälte bokstavligen vittra sönder framför oss alla. Smärta, sprutor och en i grunden slutkörd kropp.

Vad är nu den titeln värd? En förtidspensionerad mästare.

Jag har skrivit mycket om Farnerud på senaste tiden. Mer än om någon annan spelare på länge faktiskt. Kanske i förberedande syfte, i ett slags ”lugnet före stormen” tillstånd. Någonstans medveten om vad det hela är på väg att landa. Hannes Stiller är en sak, liksom David Moberg Karlsson. Det är alltid trist när bra spelare och fina människor slutar i vår föreningen, men det är tidens gång. En spelare börjar – en spelare slutar.

Men i fall #21. Det är så nära sorg det går att komma i den värld vi känner som fotbollens/livets vagga. Då har jag ändå suttit nära ett flertal spelare, det i timmar under slutintervjuer för Supporterklubben Änglarna. Jag har sett tårar komma nedför kinderna på Stefan Selakovic, väntat in Sebastian Eriksson när orden inte längre finns kvar. Om Pontus Farnerud skulle ta den stolen, på Kamratgården nu, snart… nej, fan vet om det skulle fungera.

Förbannande jävla klena människoskapelse. Skit är den. Bara skräp!

I övrigt…

Att stupa på slagfältet, inte nå ända fram i mål, vara sämst när det gäller… slitna klyschor använda i både tid och otid. Inte minst i höst. Jag hoppar helst över allt det där. Vi vet tillräckligt om allt det där som INTE fungerat, inte sant!

Det kommer ett nytt år folks! Nya spelare kommer att ansluta till vår redan erfarna trupp och en offensiv kommer garanterat att utvecklas ytterligare, Alven är kvar, liksom stora delar av lagets stabila försvar. Haglund och Jakob är kvar, åtminstone ett tag till, hoppas jag. Stahre är kvar. Det är bra. Bara att jobba vidare med andra ord. Ja, något åt det hållet i alla fall.

Nej, nästa år då jävlar…

Vi ses och hörs då – Tack och hej!

 

 

IFK Göteborgs Fredrik Alnäs lämnar   Leave a comment

image

U-lagsspelare Fredrik Alnäs (född 1994) meddelar i kväll på Twitter att han efter 10 års tid i IFK Göteborg nu lämnar klubben. 

– Efter 10 fantastiska år i den blåvita dräkten säger jag tack för mig. Jag har så många fina minnen från resor och andra upplevelser, samt alla härliga människor jag lärt känna. Så många kompisar jag fått under dessa år! Kommer förhoppningsvis tillbaka någon dag. Alltid blåvit i själen. Tack för allt!

Efter att ha följt Fredrik Alnäs under många år i IFK Göteborg olika u-lag, liksom Fredriks äldre bror Robin, inte minst under tiden i U-19 med Eijlert Björkman som tränare, är det med fast vetskap om att det nu lämnar en spelare med många olika kvaliteter. Både när det gäller den enträgna viljan att ständigt utvecklas, liksom den så värdefulla förmågan att övervinna allt – från skador till att få sitta på bänken och som nu… att lämna klubben i sitt hjärta.

På frågan om vad som händer härnäst, om det blir till att följa storebror i fotspåren och flytta till USA, svarar Fredrik:

– Svårt att säga, men tror jag håller mig till Sverige. Vill lyckas här.

Något som knappast lär bli ett problem för redan nu minst sagt erfarne Fredrik Alnäs.

Ett stort tack för de här åren önskas dig Fredrik. Lycka till och välkommen åter!

 

 

Dagens Bild: IFK Göteborgs guldlag bänkat på Gamla Ullevis hedersläktare   Leave a comment

563641_10151944002756382_768626179_n-1

IFK Göteborgs U-19 lag är svenska mästare i fotboll. Dagen till ära placerade på Gamla Ullevis hedersläktare. Från vänster till höger syns bland annat: Suleymen Sarjalic, Bilhall Titi, David Guiterrez, Martin Zanjanchi Johansson… Foto: Marcus Gentzel. 

 

 

SM-Guld 2013: Segerintervju med Blåvitts Guldmålvakt Sulejmen Sarajlic #1   Leave a comment

Guld-Sulle

IFK Göteborgs guldmålvakt Sulejmen ”Sulle” Sarajlic behöver ingen presentation. Förste-målvakt i U-19, tränad av A-lagets Stefan Remner. Med i det mesta som har med u-lag och framtid inom Blåvitt att göra. Idag mästare. Guldvinnare! Guldmålvakt i IFK Göteborg. Ha!

När jag får tag på ”Sulle” sitter han tillbakalutad i lagets spelarbuss, på väg mot Göteborg, även om eget stopp blir Borås, där flickvän väntar. Lycklig men samlad, möt här Sveriges bästa målvakt i U-19 sammanhang.

Hallå där Guldgubbe! Hur känns det att vara mästare?

– Helt fantastiskt. Jag önskar att detta kunde ske varje dag, ha ha! Jag klagar inte.

Vad gör du/ni just nu och hur ser segerkvällen ut framöver?

– Vi sitter på bussen allihopa, bakåtlutade, njuter av segern, hög musik, då och då går någon segersång igång. Eftersom jag är muslim så dricker jag inte, men det finns väl säkert många som ska ut och festa. Rykten säger att många ska ut på Valand någonstans, ha ha. Jag har ingen koll. Vet inte vad nätterna har att erbjuda. Jag ska stanna i Borås hos och med tjejen och njuta hela natten!

Till dagens match och året som gått. Du har utan tvekan varit en av lagets viktigare spelare. Hur värderar du guldet för egen del?

– Guldet är verkligen något som vi har kämpat för tillsammans. Att vara viktig för detta lag är helt fantastiskt, men utan mina lagkamrater är jag ingenting. Jag har fått mycket hjälp av min backlinje och resterande spelare. Vi har roterat då och då, men vi har skött det jättebra!

Jag tycker att jag har följt laget länge nu. I år har stor påfyllning av tidigare U-17 spelare skett. Vad beror det på att allt fallit på plats på det sätt som du beskriver?

– Vi kommer i överens bra, även om det blir tjafs ibland. Vi är ett fantastiskt lag med en massa vinnare och vi bara kör! Och om vi gör fel diskuterar vi situationen vad som kunde gjorts bättre, vart man vill ha varandra och hur vi ska lösa det nästa gång. Det har stärkt oss och gjort oss säkra och vi har litat på varandra mer och mer under säsongen. Sen har vi krigat jävligt mycket. Mycket mer än andra lag tycker jag, i alla fall defensivt.

Hur mycket har er, för året nya tränare, Alf Westerberg betytt för resultatet som ni nu på riktigt börjat njuta av?

– Alf har betytt mycket. Han kom in och på så kort tid gjorde han oss till ett så kompakt och inspelat lag. Det tog honom inte lång tid. Så bättre kunde han väl inte har gjort det.

Summera gärna säsongen. Dels för laget, dels för egen del.

– Det började med en cup i Norge, några hade blivit uppflyttade.. Vi älskade inte varandra om man säger så. En katastrofal cup rent ut sagt. Jag spelade bara en match. Men det såg inte ljust ut. Vi trodde inte på varandra. Men se nu! Vi har tagit SM-guld och är bäst i Sverige! Det var ingen som trodde det om man säger så. Men det är helt fantastiskt, vi håller ihop hela tiden. Och vi är SM-mästare! Vad mer kan jag säga? Ha ha.. Helt underbart!

– För min del… så började det med ett läger i Spanien med A-laget och jag fick riktigt mycket träning med Stefan Remner som har hjälpt mig så mycket till att vara den jag är idag. Under hela säsongen har jag tränat med honom och Hoffa. De båda har hjälpt mig riktigt mycket. Förra året fick jag inte spela så mycket. Men tränarna såg mig som förstaval i år. Men som sagt, utan Stefan hade det inte gått lika bra. Han är som min andra farsa. Han har hjälpt mig riktigt mycket. Men jag är ingenting än. Jag har en lång bit kvar och jag ska kämpa, kämpa. Sen får vi se om jag håller.

Men nu först ska du bara njuta av detta. Ett stort jävla megagrattis till guldet Sulle!

– Tack så jävla mycket och tack till alla som har stöttat oss. Vi är tillsammans SM-mästare!