Archive for the ‘Säsong 2012’ Category

I fokus: Kjetil Waehler och kärleken till det blåvita supportersällskapet   Leave a comment

IFK-HBK 2014-106 Kjetil tackar GU

 

I förra veckan skrev det före detta blåvita mittlåset Kjetil ”Bestefar” Waehler följande på sitt Twitter-konto:

”Jeg har bestemt meg at 2016 sesongen blir min siste. Ønsker å avslutte på topp og vil gjerne bli husket for akkurat dette. Jeg har hatt en lang og innholdsrik karriere, og det er godt å vite at jeg hadde vært kapabel i noen år til om nødvendig når jeg er ferdig.
Det kommer et liv etter fotballen, og forhåpentligvis kommer jeg til å gjøre noe som bringer meg tilbake til fotballen på et senere tidspunkt. Jeg håper jeg har vært et forbilde for mange yngre spillere. Med en strukturert og disiplinert fotballhverdag kan man nå langt. Jeg håper jeg inderlig kan avslutte med et cupgull og skal fortsette å yte 100% i de månedene som gjenstår.”

Den 40-årige norrmannens karriär är både lång och stabil, på många plan rejält respektingivande – inte minst gäller det perioden i blåvit dress mellan åren 2012-2014. Tre raka säsonger präglade av kvalitet, lojalitet och en stark känsla för både klubb och blåvit supporterkultur. För det är starka känslor som bubblar upp till ytan när det nu är dags att göra bokslut. En avslutande höstsäsong i norska Vålerengen, med en het jakt på norskt cupguld, sen är det slut.

När jag väl når huvudpersonen är det knappt en vecka kvar till blåvit hemma-match på Gamla Ullevi och därtill play-off till Europa League, något som Waehler själv tyvärr aldrig fick vara med om.

Men oavsett typ av närvaro, kommande uppgift för IFK Göteborg engagerar stort. Fokus under vårt samtal landar också mycket riktigt kring relevanta områden som: Tiden i Blåvitt, kommande matcher på vägen mot Europa League, synen på det blåvita supportersällskapet och det som för Waehler själv är vad livet som fotbollsspelare i grunden ändå handlar om – Att vara en god förebild.

Kjetil, nu har du i och för sig en höst kvar med Vålerengen innan du lägger skorna på hyllan, men om du tillåter dig att blicka tillbaka på din karriär, vad ser du?

Først av alt har jeg vært utrolig heldig å få mulighet til å spille på høyt nivå så lenge. Jeg har vært i fine foreninger, fått landskamper og bidratt på en positiv måte i alle klubber. Skulle gjerne ha spilt i en større klubb og vunnet flere trofeér i en periode, men det er ikke så mye jeg angrer på.

Din tid i Blåvitt. Hur värderar du den idag?

Jag hadde to supre sesonger 2013/2014, Tycker jeg fikk mye ufortjent skit i 2012, men både laget og jag viste en god moral og slo tillbaks. Följer med på IFK og hoppas jag kan få oppleva klubben i Europa League på Gamla Ullevi med alle de fantastiske fans.

Alltså, du är ju oerhört omtyckt i det blåvita supportersällskapet. Vad tror du det beror på?

Jag tror det beror på at jag har en bra attityde og vil det beste for laget og aldri gir opp.

Dina känslor för Blåvitt och lagets supportrar, både när du var aktiv i klubben och idag. Hur är de?

Det var fantastisk å spille på GU och jag sto med frysninger värje gang Poseidon ble spilt. Ingenting kan måle seg med en fullsatt Ullevi! Det å bli hyllad av supporterne der inne var fantastisk og jag drömmer meg lite tillbaks når jag ser dom sjunga nu.

Du säger själv att du hoppas att du har varit en god förebild genom åren, inte minst gentemot de som är yngre. Vad lägger du in i begreppet förebild?

At jag alltid har gitt 100 procent på trening, och i tiden innan och efter trening. Jag tror at jag har vist at så lenge man er seriøs kan man holde på lenge og at det aldri er for sent og lykkes. For mig har fotballen blitt en livsstil og det er viktig att vara nogra.

Jag har ett antal bilder från blåvita träningspass där du tar dig tid med just yngre spelare. Exempelvis Ludwig Augustinsson tiden efter hans långvariga skada. Hur yttrade sig ditt stöd till andra spelare under din tid i Blåvitt?

Ludwig var en kille jag visste ville nå langt. Det var en dröm att trena med en slik spelare och det att vara en stöd for honom da han var skadat var fantastisk.

Slutligen, något du vill hälsa IFK Göteborgs supportrar?

Dere lyfter laget framåt når det behövs, og jag hoppas jag kan åka tillbaks for att kolla på supporternes innsats på läktarna, den är magisk.

Stort tack!

Lycka till nu.

 

En första analys: Är Mikael Stahres uttåg ur IFK Göteborg ett framtida måste?   10 comments

Stahre 7

Spåren genom de tre sista åren har långt ifrån svalnat. Många är de tecken som till slut leder fram till dagens beslut – Att IFK Göteborg bryter rådande kontrakt med tränare Mikael Stahre.

Ibland går det fort. Ibland går det oerhört fort. Och ibland går det som idag. I ljusets hastighet. Från total tystnad till tufft besked under morgonen. Inställd träning till följd av taget beslut. Chock bland spelare och personal på Kamratgården – till blixt-arrangerad presskonferens på Oleareys. Allt inom loppet av fyra till fem timmar. Inte ens den samlade media-eliten hänger helt med i svängarna. Mer mumlande än efter dagens möte med avgående tränare Mikael Stahre har väl aldrig tidigare hörts vid ett och samma tillfälle.

Oerhört. Omtumlande. Förhastat. Osmart. Otippat. Tveksamt…

Invändningar och långsamma måndags-reaktioner finns det gott om i samband med- och efter att IFK Göteborg bestämt sig för att publicera ett pressmeddelande – om att klubben bryter med tränare Mikael Stahre. Inget har läckt ut från Kamratgården. Inte den här gången. Om det råder inget som helst tvivel. Det är som sagt bara att ta sig en titt på den hop av journalister, fotografer och TV-folk som samlats vid lunchtid på Oleareys övervåning mitt på Avenyn i Göteborg. Ingen verkar vara vaken. Förutom huvudpersonen själv.

Frågan är väl egentligen bara när känslorna hinner ikapp? Odds från betting-bolag pryder Internet redan några timmar efter att Stahre, en sista gång – kör sitt eget race för publik och experter. Det är i vanlig ordning en samlad coach som möter upp bland bord och bardiskar. Framställt dricka och kaffe. Kakor där till. På ytan en lugn tillställning. Koncentrerat och sakligt framställt, men under ytan… Huvudet på Mikael Stahre åker oavbrutet från sida till sida. Ny ställning letas upp i den högs stolen placerad mitt i rummet. Det åker då och då ut en lång arm. Det pekas, det skojas…

Men i takt med att fotoblixtarna avtar och folk lämnar lokalen syns en liten, aningens hängig man ståendes i ett enskilt samtal med en reporter. Det är inte lång tid som förflutit från: fullt fokus till uppbrott. Folk på väg ut för en snabb lunch. Inte ens kaffe och kakor går åt. Det är i ljuset av allt detta och en snabbt slocknad blåvit stjärna, som tankar och pussel börjar formas. För det är inte här och nu som allt det här tar slut. Inte alls. Slutet har istället varit i annalkande och det under en längre tid. Om det råder idag inget som helst tvivel.

Mina tankar går tillbaka till en tid då IFK Göteborg sportchef Håkan Mild för första gången ordade om valet av nya tränare. Det inför en lagom grön supporterskribent, utsänd av Supporterklubben Änglarna och Alltid Blåvitt på Svenska Fans.

– Alltså, det är en jävla körar-mentalitet Micke sitter inne med. Det är precis det vi behöver nu. Någon som får igång allt omkring laget. Vi är väldigt nöjda med vårt val.

Så var det. Tiden efter Jonas Olsson, tidigare även Stefan Rehn, var på rejäl upphällning. Ingenting fungerade. Inget bränsle fanns kvar. Men med Mikael Stahre vid rodret skickades ny energi och därmed nytt hopp – rätt in i föreningen. Sett i backspegeln ett helt rätt beslut. Men det var då det.

Efter tre långa år och endast en titel, i form av ett Svenska Cupen-guld, är det en annan känsla som etablerat sig fast. Nog för att tiden efter sommarens- och vårens kräftgång varit positiv, men just 2014 är kantat av för många hål i marken. Våren är spelmässigt, liksom resultatmässigt i parti med de hemska åren av sjunde-platser (2010-2012). Borta är också Blåvitts stora stjärna och publikmagnet Tobias Hysén. Spelare efter spelare faller igenom. Framför allt i lagets offensiv. Daniel Sobralense, Nordin Gerzic och Robin Söder. Ingen lyckas med sin uppgift. I samma veva lämnar Håkan Mild sin post som sportchef. In kommer en ”nygammal” bekantskap i Mats Gren. Europa-äventyret som följer går rakt åt pipan, trots det rullar allt på, närmast som om ingenting har hänt. Allt det här tvingas nytillträde Gren bevittna. Han är allt annat än nöjd.

När jag träffar Mats Gren för en första lång intervju, riktad till alla blåvita supportrar, gör han klart att det inte finns några planer på att gå in och störa de tränarkontrakt som löper på. Kanske var det så då, kanske inte. Det kan likaväl ha varit tvärtom. Det är en tanke som slår mig efter dagens presskonferens är till ända. Just här visar sig något som säkerligen spelar in på dagens till synes abrupta beslut. Det ska visa sig finnas mer ändå.

 

Tre faktorer direkt avgörande för dagens beslut:

1. Kontraktsförlängning våren 2014.

Att styrelsen tillsammans med klubbdirektör Martin Kurtzwelly tar beslutet att förlänga Stahre och Edlunds kontrakt till och med 2015 är något som först landar på Håkan Milds bord. Efter Milds avgång får Gren ta över ärendet. Ett ärende som egentligen inte äger en naturlig förankring i den sportsliga avdelningen på Kamratgården. Reaktioner låter inte heller vänta på sig, för när görs egentligen en förlängning av tränarkontrakt innan ordinarie kontraktstid nått sin fulla längd? I princip aldrig. En egen reflektion landar på klubbens städ-avdelning. För hur ska annars Mats Gren som ny chef för IFK Göteborgs sportsliga avdelning annars kunna formera sitt lag? Han måste i rimlighetens namn kunna bygga ett lag utifrån den övertygelse, målsättning och vision som han själv tillsammans med gällande förening äger. Med ett tränarpar som ofrivillgt hamnat i knäet blir det till att agera med bakbundna händer. Det är långt ifrån optimalt för en ansvarig chef. De rep som fram till idag varit stadigt fastsurrade kring Mats Grens bägge handleder är nu en gång för alla uppslitna. Ett måste för framtiden? Ja, så enkelt kan det i det här fallet faktiskt vara.

2. Eget race – Akademin lämnad på undantag.

Att på nära håll, under flera år, följa ett elit-lags Akademiarbete, och efter mer än fem års tid toppa arbetet med att bidra på området till föreningens kommande jubileumsbok (ute 1 december), ger en unik inblick i ett annars mycket komplext område. Värt att notera är att Mikael Stahres bakgrund som tränare vilar på tillhörighet till ( kanske världens i omfång största u-lagsorganisation), nämligen Stockholmsklubben Brommapojkarna. I IFK Göteborg har U-lagsverksamhet och koppling mellan just A-lag/U-lag under Stahres år – successivt placerats längre och längre ifrån varandra. Det här är något jag själv noterat, fått berättat för mig, hört om gång efter annan. För egen del ser jag den här förskjutningen som tydligast just i år. När Gustav Engvall vid en match-uttagning till A-truppen under våren 2014 skickar bollen långt in i skogen, då är saken klar. Det går för långsamt. Den röda tråden i föreningens hela verksamhet är kapad.

När Gren i september tar till orda och förklarar att Akademin är än mer prioriterad framöver och att samtal med Roger Gustafsson är uppe i flera veckor, då är saken definitivt klar. Här kommer en annan inriktning att ta vid.

Frågan är varför inte Stahre anammat anslagen ton tidigare? Med tanke på Stahres gedigna bakgrund – Hur kommer det sig att Akademin inte prioriterats? Vidare, hur egentligen kommunikationen mellan sportchef och tränare varit? Har ett beslut tagits redan på tidigt stadium? Många frågor kräver oftast ännu fler svar. Tids nog ger sig säkert det mesta.

3. Träning, träning och åter träning.

När Mats Gren lägger tid på hjärtefrågor, prioriterade förbättringsområden och för IFK Göteborg konkreta krav – för att kunna vara med att slåss om de ädlaste medaljerna varje år, samt ta kliv efter kliv i de europeiska turneringarna – då är det ett specifikt område som placerar sig framför alla andra. Träningsupplägg på Kamratgården.

Den träning som dominerat under Mikael Stahres tid som tränare, har även den successivt trappats ned, både tidsmässigt och på ren sportslig nivå. Bredd har tappats. Spetsträning har saknats. Varje person som är flitig besökare på Kamratgården vet att mycket av önskade: passningsövningar, tuffa fysiska insatser på plan och nötande vid fasta situationer i stort sett lyst med sin frånvaro. Just den biten har Mats Gren noterat och det redan på ett tidigt stadium. Av svaren i Änglarnas Blått o Vitt att döma, har han inte alls varit imponerad av det han sett. Nu har Gren en ”europeisk måttstock” med sig in i det nya jobbet som IFK Göteborgs sportchef, vilket inte är speciellt konstigt. 20 år ute i Europa och en drös titlar med sig i ryggsäcken. Lägg därtill återkommande speltid i Champions-League. Mats Gren vet vad som gäller. Framför allt när det kommer till investeringsområdet nummer ett. Ett elit-lags tränings-upplägg.

När jag förhör mig om Grens syn på hur ett förändrat tränings-upplägg tas emot på Kamratgården, säger han:

– Det är alltid är svårt att komma som ny och ha nya ideér med sig. Det tar tid för folk att gå med på förändringar. Det är inget konstigt med det, men den här biten måste vi få rätsida på. Det duger inte att träna på den nivå vi gör idag. Inte om vi ska vara med där ute, något som jag i slutänden tror alla vill.

 

Nu går det naturligtvis att lägga till betydligt fler anledningar till dagens beslut… så är det alltid. Men med tre så centralt viktiga delar för IFK Göteborgs framtida resultat (nyss nämnda ovan) räcker det mer än nog för att förändring ska ta vid. Så är det i fotbollens elit-skikt, liksom i all övrig verksamhet runtom i vår värld – där mål, krav och vinnarfokus är vardag. Det vet alla som är med i svängen kring IFK Göteborg. Mikael Stahre också. Kanske framför allt han.

För är det något Stahre äger och alltid har ägt – från dag ett i Blåvitt till dagens avsked på Oleareys, så är det förmågan att hålla sig professionell till varje situation och uppgift. Det kan ingen ta ifrån honom. Inte ens en dag som den här. Låt oss hoppas att det är till nytta just nu.

 

 

Från Cagliari till Leeds… Minnen av ex-blåvite ”Sebban” kommer tillbaka   Leave a comment

wpid-Sista-intervjun-med-Sebban.jpg

Sebban signerar på Blåvittshopen sep 11

Sebban signerar årsbok 2008

När ”Sebban” ett par dagar innan planerad korsbands-operation (för snart två år sen), tar plats för en avskedsintervju i Blåvitt-shopen, ska känslorna komma att flöda. Klart står att IFK Göteborgs Sebastian Eriksson lämnar klubben i sitt hjärta för italienska Cagliari. Under och efter intervjun ska tårar rinna och rösten stocka sig, då mängder av supporter-hälsningar gås igenom… det ska signeras böcker och foton, det ska snackas och minnas. Med löfte om en framtida återkomst till Blåvitt ska nära två år hinna passera innan en första förändring sker.

Nu nämns plötsligt den klassiska engelska klubben Leeds och ex-ängeln Seb i en och samma mening, det då Cagliari fortsätter att rensa sin trupp på spelare. En och samma ägare till båda klubbarna Cagliari och Leeds spelar naturligtvis starkt in här. Nu placeras alltså – allas vår favorit-mittfältare i princip ett stenkast ifrån sin hemmabas Göteborg. Även om inte en hemkomst är att vänta in den närmaste tiden, så känns det ändå skönt att veta att vår ängel Sebastian Eriksson är på väg åt vårt håll. Förhoppningsvis väntas nu gott om speltid och med det riktigt fina insatser.

Kör hårt Sebban!

 

 

 

Personligt porträtt på bloggen: IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre   Leave a comment

Stahres goes wild.jpg

Att tidigt en söndag morgon mötas av följande artikel http://www.expressen.se/gt/sport/stahre-oppen-for-nytt-kontrakt-med-blavitt/ vilken känsla. Att se ordet ”självklart” i skrift när en förlängning av tränar-kontraktet för IFK Göteborg kommer på tal. Stort!

Många är de tillfällen de senaste två åren då samtal förts med IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre… Träningar, matcher, presskonferenser, korridorer på Kamratgården. Med kaffe i hand, utan kaffe i hand. Tillfällena som ”Gnagaren/Staren” funnits där är… många. Ibland kärva, ibland glädjefyllda, ibland fyllda av frustration, ibland fyllda av ett grymt jävlar anamma. Mikael Stahre som tränare är professionell, fylld av integritet. Ständigt i rörelse, ständigt blicken fäst framåt. Aldrig grå och oberörd – Alltid närvarande och passionerad.

Under förra veckan passade jag på att spana in A-lagets träning under ett pass på Härlanda. Som så många gånger förr – Mikael Stahre och hans nära kompanjon Magnus Edlund står placerade mitt på plan. Spelarna är samlade omkring Blåvitts tränarpar. Stahre hörs (som alltid) mer än Edlund, men spelarna lyssnar, tar in och justerar, allt eftersom Stahre/Edlund ger sina instick, tips och anvisningar. Alltid!

Mikael Stahre kan nog vid en första anblick ses som lite kufisk. Kläderna hänger lite på sniskan, mössan är lite för stor och allt som oftast neddragen lite snett nedanför ögonlinjen. Tider följs till viss del, till viss del inte alls. Väldigt lite utanför arbetet med laget verkar beröra Stahre. Samtalen med folk utanför laget, som supportrar, journalister och nyfikna besökare skiftar också friskt. Ibland är humöret på topp, charmen påkopplad. Då flödar samtalen under obegränsad tid och helt fritt. Nästa gång kan det motsatta råda. Buttra korta kommentarer. Knappt ett hej, ännu mindre en hälsning.

Koncentrationen på uppgiften som tränare är alltid 100 procent. Det är alltid uppgiften som prioriteras. Den där professionella tränaren igen. Den personliga- och yrkesmässiga tränaren – allt paketerat i en och samma person. En skön mix som jag med tiden har lärt mig att både uppskatta och respektera. Den pondus och närvaro som alltid finns där… även när flera minusgrader plågar laget, en tidig morgon på Härlanda Park, i första halvan av januari. Det spelar ingen roll. Närvaron är där. Alltid!

Jag trivs med Mikael Stahre vid rodret. Spelarna höjer sig i hans närvaro. Det känns att det är på riktigt. Tron på att ”lyfta berg” finns där. De där delarna som är så olika hos olika tränare – eller rättare sagt människor. Den energi och det engagemang som vår blåvite tränare besitter. Helt perfekt i ett elitlag med stora  ambitioner. Perfekt för IFK Göteborg.

Jag hävdar bestämt att en förlängning av Mikael Stahres kontrakt in i 2015 och framåt är nödvändig. Så mycket omsättning som IFK Göteborg de senaste åren fått uppleva, vare sig det gäller spelare, organisation eller verksamhet i stort… det behövs en fast plattform att verka från. Trygghet och kontinuitet för att kunna prestera på topp – dag efter dag, match efter match, år efter år.

Mikael Stahre och Magnus Edlund ger oss allt det. Trygghet, stabilitet och en stor dos framtidstro!

Visst, det ska villigt erkännas. Jag har tidigare skrivit ned Stahre rejält på den här bloggen, inte minst i samband med ett antal rejäla bottennapp på Gamla Ullevi, sensommaren/hösten 2012. Frustration, fakta… Tja, året var fördömt och eländigt rakt igenom. Hårda ord, del av ett mörkt förlutet. Nu borta för alltid.

Samtidigt, jag stod ensam kvar och pratade med samma person direkt efter den ökända träningen, dagen innan match mot Gefle. Samma höst. Mmm, tillfället då Skatås våldgästas av ett femtiotal uppretade ”supportrar”. Tufft värre, för både spelare och tränare.

Den ”coolness” tränare Mikael Stahre visade upp direkt efter avslutad träning, mitt i den svavelosade tystnad som rådde. Det glömmer jag aldrig. Ett leende i mungipan, en tyst kommentar om att det ”aldrig är optimalt när ett pass på en arbetsplats behöver avbrytas”. Kärvheten i tonläget, men även då – den där underfundiga humorn som alltid tycks följa med vår tränare. Till och med en dag som den här.

Mikael Stahres ord:

– Mmm, sånt här får man ta. Det följer med när man leder en förening av den här storleken. IFK Göteborg berör många och så ska det också vara. Sen, så…

Du har vart med förr, antar jag?

– Mmm, det kan du tro. 

Den blicken folks. Det räcker så.

 

 

IFK Göteborgs Iniesta has left Villa Belparc   Leave a comment

image

En fantastiskt lärorik stund är till ända. Joel Allanssons berättelse om sin tuffa skadeperiod berör och upprör. Det är längesen något så intressant och bitvis ruskigt nått oss på Änglarnas redaktion. Du läser om allt detta och mycket mer än så, då nytt år träder i kraft. Ett stort tack går här till Joel själv – en blåvit kämpe utan dess like.

IFK Göteborgs årsmöte – En rapport i punktform   Leave a comment

wpid-IMAG2392.jpg

IFK Göteborgs årsmöte är över. Ett möte som i år var välbesökt (436 röstberättigade medlemmar). Här en dragning, i kronologisk ordning, av de viktigaste hållpunkterna under mötet:

+ Votering om pressen ska närvara eller inte tar vid. Mötet avgör att pressen får deltaga.

+ Avgående ordförande Kent Olsson gör en dragning av föreningens verksamhetsår 2012. En redogörelse av arbetet med framtagande av ny klubbdirektör sker. Ny klubbdirektör är Martin Kurzwelly. Därefter tackar Kent Olsson för sig.

+ Tränare Mikael Stahre ger sin syn på verksamhetsåret, med vidare fokus på kommande säsong.

– Mötesordförande väljs. Mötet går därefter in i nästa fas.

+ Ekonomin läggs till handlingarna.

+ Styrelsen föreslås ansvarsfrihet för 2013.

+ Gunnar Larsson berättar hur valberedningen jobbat sen senast. Även skriverier i media bemöts. Det är tydligt att Gunnars dragning av hur valberedningen arbetat är snarlik det gästspel som genomfördes under Supporterklubben Änglarnas årsmöte för några veckor sen. Bertil Rignäs kommer med andra ord att föreslås som ny ordförande, precis som väntat.

+ Valberedningen föreslår, efter viss diskussion mellan Gunnar Larsson och Kent Olsson, Bertil Rignäs som ny ordförande. Mötet säger JA. Bertil Rignäs kliver upp på scen och tackar för förtroendet. Klart.

+ Bertil Rignäs är ny ordförande i IFK Göteborg.

+ Stefan Albrechtsson föreslås som ledamot.

+ Det blir hetsigt från medlemshåll. Avgående styrelseledamot Palle Stenberg begär ordet, efter att medlemmar gjort klart att de vill höra honom tala.

+ Mötet ajourneras i 10 minuter. Palle Stenberg förbereder sig för tal.

+Palle Stenberg kritiserar valberedningens arbetssätt. Inget omval aktuellt.

+ Ulf Ivarsson blir av mötet omvald (det trots att Gunnar Larsson inte föreslår honom till omval), det efter att mötets deltagare säger emot. Reaktionen från mötet är kraftig. Ett ombud ger accept på att Ulf accepterar omvald, då han själv inte närvarar på årsmötet. 

+ Kristoffer Nor’en föreslår två nya valberedare. Även Gunnar Larsson. Kent Olsson väljs, samt ytterligare två valberedare (bland annat Marcus Toremar, före detta ledamot i Supporterklubben Änglarna). Anledning – Gunnar Larsson avböjer omval!

+ Gunnar Larsson avgår som valberedare. En epok på 30 år är plötsligt till ända (även om Gunnar finns kvar som hedersordförande i IFK Göteborg)

+ Diverse punkter avhandlas i rask takt som: årskortsförsäljning, medlemsavgift, hederspris m.m.

+ Avgående ordförande Kent Olsson och ledamot Palle Stenberg tackas av med gåvor.

+ Valberedningen tackas av

+ IFK Göteborgs nya klubbdirektör Martin Kurzwelly har ordet!

+ Mötet avslutas. 

 

Ärkeängeln 2012 – Ett leende signerat Jakob Johansson   Leave a comment

image

Foto: Fredrik Aremyr

Så rättvist. Så stort. Så rätt. Jakob Johansson är årets ärkeängel 2012.

För de flesta unga spelare är det stort att bara få chansen att ta en plats i ett allsvenskt A-lag. Att sen få kliva in i IFK Göteborgs A-lag. Att få chansen att ta en plats och räknas in i A-truppen för att sen, om det vill sig riktigt väl, få chansen i en startelva… det är och förblir för de flesta unga spelare i Sverige – endast en dröm. Inte mer än så.

Att därifrån ha förmågan att ta chansen när den väl bjuds. Gång efter annan kämpa för att åter få chansen. Om och om igen. Börja om. Ta en plats. Lyckas. Ta en plats. Misslyckas. Inte få chansen… få chansen igen. Ta den. Misslyckas…

Att under sex hela säsonger pendla mellan att få och att ta. Mellan att lyckas och att misslyckas, för att till slut, långt långt senare lyftas fram i offentlighetens ljus, få ett erkännande som årets viktigaste blåvita spelare – ett erkännande satt av supportrar. Det är oerhört stort. Näst intill ofattbart.

Att se Jakob Johansson glida in, ett tag efter utsatt startid av Supporterklubben Änglarnas årsmöte. Se honom smyga sig in i möteslokalen Ill Professore, på ”Jakobvis” stabilt, men ändå till synes lite försynt… det är något speciellt i sig, bara det.

När sen namnet Jakob Johansson läses upp av Änglarnas ordförande Mathias Schwarz, att då få se Jakob stiga upp på ett provisoriskt upphöjdt podie. Ta emot den klassiskt inramade tavlan med karikatyrporträtt och signatur. Bevittna mötets applåder och jubel när tavla och blommor lämnas över. Se fotoblixtar lysa upp Jakobs profil. Vem hade i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig ett scenario som detta, om så bara för ett år sen?

När jag under intervjutillfälle två med Jakob, följer upp ett tidigare samtal (genomfört under sommmaren 2011), är det jultid. Platsen är Blåvittshopen. Jakob har ännu inte träffat Blåvitts nya tränare Mikael Stahre. Han har precis genomgått ett antal mindre operationer. Han har bara hunnit med ett kortare samtal med sportchef Håkan Mild. Jakob vet vid tillfället inte om han kommer att få spela i A-truppen 2012, än mindre på vilken position han i så fall kommer att tillträda.

Jakob visar i vanlig ordning inga tecken på oro eller missnöje, varken gentemot IFK Göteborg, enskilda konkurrerande spelare, eller Håkan Mild. Inte heller hyser han något agg mot alla de anonyma röster som i samma veva öppet dömer ut honom som ett skämt. Ett misslyckande. En oduglig spelare ovärdig att spela i en blåvit tröja 2012. Jakob låter sig inte beröras. Han svarar på frågor. Han ser framåt. Han ler.

Det är ännu en gång med ett leende på läpparna som Jakob, den här speciella lördagen i februari 2013, tackar och bockar mot publiken. Jag står själv där, mittemot Jakob, med ett leende på läpparna. Jag bara tittar, njuter och ler.

Du fick din revanch Jakob. Du fick dessutom det största erkännade en blåvit spelare kan få. Du fick pris som årets viktigaste spelare. Utdelat och framtaget av supportrarnas inre krets i Änglarna.

Ibland är det gudagott att leva, inte sant Jacob!