Archive for the ‘Årsredovisningar’ Category

Rapport från blåvitt medlemsmöte   Leave a comment

12345618_938233772965718_5714766533385263868_n

250 av IFK Göteborgs medlemmar var föranmälda till kvällens medlemsmöte på 12:ans salonger på Gamla Ullevi. Och nog var det fullbelagt alltid. Redan innan mötets start var det både trångt och rejält laddat. Det skulle till det bli rejält tungt, och överlag en rätt sorglig tillställning de två timmar som mötet rullade på. Hängande huvuden, svordomar och kännbar tystnad följde till slut med nedför trapporna, ut ur lokalen, ut på stan, ut bland besökare… sen till slut blev det åter tyst. Knäpptyst.

Kvar hänger envetet samma fråga. Den där frågan som funnits där under snart två års tid. 

Vad fan är det frågan om egentligen?

———————————————-

En kort summering av mötets utgång, följs upp av en dragning från live-flödet på Twitter.

Summering:

Utfall/resultat för 2015 kommer att landa på runt minus 10 miljoner kronor. Kanske till och med mer än så. Noteras ska även att ett nytt beslut presenteras under mötet.
En ”plan B”, som visar sig vara sjösatt redan i november. Det som väntar 2016 är en inteckning av Kamratgården.

Live-flöde från Twitter:

Modellen framöver: Efter Kurtzwellys utgång kommer en interimlösning att kopplas på. Hur länge den kommer att vara vet inte ordförande Karl Jartun.

– Vi har hittat en bättre ekonomisk lösning på vår köksverksamhet för elit. Jartun börjar om, väljer noggrannt hur han ska lägga orden. Tystnad råder i lokalen.

En kombination av orsaker gör att vi inte når våra ekonomiska mål i år. Vi är självklart inte nöjda med detta. Kassören Ulf Ivarsson har nu ordet.

Kostnaderna för elitverksamheten är sänkt med åtta procent, mot motsvarande period för ett år sen.

Akademins kostnad ökar i år med cirka två miljoner kronor. Nya arenan i Kviberg är grunden till detta. Beslut på detta togs för flera år sen.

Jaha.

Resultatet kommer i år att landa på ungefär föregående års nivå. Alltså, cirka 10 miljoner minus.

Ett sus gick efter det beskedet rätt genom lokalen. Med all rätt, säger jag.

Slut på styrelsens dragning. Nu frågestund.

”Tollan” kör på direkt. Inte ens mikrofonen hänger med. Tufft.

Bra fråga i lokalen. Vad är ditt ansvar i detta Karl? Kassören svarar i ordförandens ställe. Ok.

Vi lägger inte skulden på Martin Kurtzwelly. Men när vi har budgetar som ska klaras av, då förhåller vi oss till det. Jartun ger svar på tal.

Inteckning av Kamratgården. Jag skulle vilja ta del av Håkan Milds ord här. Nya KG. Efter bara fem år. Hans livsverk. Intecknat. Jeez.

”Kapitalisering av KG”.  Heter nu att den är styrelsens ”plan B”.

Köpare av KG nämns. Varbergs… Beslutet togs i november. Kommunikation kring detta har inte gjorts. Det står klart. Plan B alltså.

Hade varit tacksamt om media på Twitter kunde lugna sig en aning. Är någon förvånad över detta som delges? KG, visst… Men i övrigt?

Inga fler personer har sagts upp på KG under året, säger Jartun.

Nu skruvas tumskruven åt. Jakob Andreasson är den som vrider på skruven. Riskbedömning. Hur ska ni kunna nå en balans 2016?

Vi går in i 2016 med ett klart bättre utgångsläge än hur vi lämnar året, säger kassören. Mmm… Inget svar ges på frågan. Inte nu i alla fall.

Eijlert Björkman begär ordet. Ansvarig för U-17. Han är bra på siffror Eijlert. Det visar sig även här. Tyvärr ingen fortsatt diskussion.

Avtalet för inteckning av KG kommer upp igen. Varbergs stenfastigheter är ägare. Ett hyresavtal gäller. Löper fram till 2033. IFK har rätt att köpa loss KG när som helst.

Alltså… Jag jobbar hårt med mig själv just nu. Att hålla mig lugn. Det är inte lätt. Men det måste gå. Kamratlig anda ni vet.

En medlem säger rätt ut vad han känner efter att ha hört styrelsens dragning i kväll.

– Det här är ju fan för jävligt på ren svenska. Applåder.

Ooops. Jartun låter plötsligt som Kurtzwelly. En dragning om hur sportslig utveckling ska fungera i Akademin. Öhh, pass. Inte ditt bord.

Martin Kurtzwellys lön fortsatt? En uppgörelse är gjord. Det finns inget svar på hur länge den kommer att fortsätta löpa. Det beror på om nytt jobb löses för Martin, säger Jartun.

Det pratas om elitlicens på mötet. Elitlicens! – Varför pratar vi ens om det här, hörs i lokalen. Ja precis. Håll käften, tack!

Mötet kommer att brytas klockan 20.00. Sista frågan nu. Ja. God jul Kamrater!

Mötet är avslutat. Inga glada miner bland Kamrater på plats precis. Nej, sicken julklapp detta. Brr.

——————————————-

Analysen kommer, men den tar vi tidigast i morgon. Nu några öl, en whisky och ett par djupa andetag.

Skål Kamrater!

 

 

Annonser

Signerat Aremyr – IFK Göteborgs årsmöte i bilder   Leave a comment

Årsmöte - Jakebox

Årsmöte - Martin Kurtzwelly

Årsmöte - Mikael Stahre

Årsmöte - IFKs A-lag

Årsmöte - May Mahlangu

Årsmöte  - Valberedningen

Årsmöte - Gunnar Larsson

Årsmöte - Votering

Årsmöte - Avslut Svenska Mässan

Samtliga foton är tagna av Fredrik Aremyr för Guld Alex-Bloggen. Dont pill – We kill.

 

 

 

 

IFK Göteborgs årsmöte är igång!   Leave a comment

wpid-IMAG4489.jpg

Mötet är igång. Media får närvara. Så var det med det. Följ kvällens möte på mitt twitterkonto @GuldAlex 

Efter mötets genomförande notera följande:

– Det går även i efterhand att ta del av den rapportering som gått ut under mötet. Hela tweet-längden hittar du på ovanstående konto. Det går även att ta del av de centralaste delarna i kvällens rapportering genom #ifkgbg

– Notera även att det efter mötet kommer att publiceras en bildserie på bloggen signerad Fredrik Aremyr.

 

 

IFK Göteborgs trupp inför 2014: Utgående saldo är minst sagt minimalt   2 comments

wpid-2.jpegÄr det en person i den blåvita föreningen som kommer ha att göra när det nya året drar igång, så är det tränare Mikael Stahre. Material kontra krav skapar både spänning och utmaningar. ”All in” gäller, det mer än någonsin förr!

Dagarnas stora ämne tenderar så smått att glida över från – enskilt fokus på IFK Göteborgs väntade utlandstransfer Tobias Hysén, till hur stort kontot för ”lämnade spelare” kommer att bli. Då handlar det inte ens om hur kommande säsongs spelartrupp kommer att se ut i sin slutgiltiga tappning, utan istället om hur stort bortfall som följer med in i det nya året. Nog för att ett visst tapp av spelare brukar vara synligt vid den här tiden varje år, men vid en jämförelse… Årets utgående saldo, eller om så önskas – det nya årets ingående saldo är uppseendeväckande. Kanske är det därför läge att redan nu plocka fram röd flagg och börja vifta om en varning.

Se här:

Redan i den första delen av Blåvitts försäsong görs det klart att både Logi Valgardson, Hannes Stiller och senare även Erik Lund lämnar föreningen. Här räknas på en gång in – två försvarare och en mycket vass forward.

Sebastian Ohlsson, utlånad till ÖIS, får inte förlängt. Samtidigt återgår Jonathan Azulay till IFK Göteborg. Ytterligare en forward försvinner alltså, även om en extra back i samma veva kan räknas in… åtminstone tillfälligt.

Sen är det dags för en av lagets riktiga storspelare att lämna, lämna in, avbryta karriären. Under stor vånda och uppriktig sorg tvingas alla motvilligt konstatera att Pontus Farnerud lämnar Blåvitt. Ett avbräck större än vad de flesta kring IFK Göteborg ännu klarar att se vidden av, ännu mindre förstå. Här försvinner plötsligt den spel-uppläggare, tillika rutinerade klass-spelare som laget varit så oerhört beroende av, det ända sen Niclas Alexandersson lämnade in för gott.

I skuggan av Farneruds plågsamma sorti börjar bilden av ytterligare en ledarstjärnas väg bort från IFK Göteborg klarna. Tobias Hysén visar sig plötsligt vara på väg bort från sitt kära Blåvitt. Israeliska Maccabi Haifa byts till kinesiska Shanghai East Asia. Kontraktsförhandlingar inleds och fortgår fortfarande. Om nu en affär blir av, då är det tillsammans med förlusten av Farnerud – en av de största bortfallen för IFK Göteborg i modern tid vi bevittnar.

Ja, jag är benägen att ta det så långt som att benämna det hela som – en rent epokavgörande händelse.

IFK Göteborg är i och med rådande händelser på väg att kliva in i en helt ny epok. Tiden efter Hysén/Farnerud – en tid ännu skriven i stjärnorna.

För om, jag säger om, Tobbe lämnar Blåvitt. Vad väntar oss då?

Lägg där till att långkontrakterade försvarspelaren Mikael Dyrestams kontrakt går ut 131231. Om två dagar! Hittills inga besked om vad ”Dyre” kommer att göra. Ingenting om de två kontrakt som under året lämnats över från IFK Göteborg. Ingenting om en förlängning. Ingenting om någon ny klubb. Ingenting. Här en försvarare av god rang, som funnits med länge i föreningen, som det både satsats och hoppats på. Man kan tycka vad man vill om det hela, men bra timing, med tanke på det pågående bortfall av spelare som nu visar sig, det är det inte. Tråkigt och irriterande på en och samma gång.

Samtidigt, och det här är en viktig komponent i förståelsen av – hur IFK Göteborg arbetar med sina spelare. Aldrig att en spelare hålls kvar mot sin egen vilja. Aldrig. Anledningen är enkel.

– Om en spelare ska vara en del av IFK Göteborg, då ska han inte vilja något hellre än att spela i IFK Göteborg. Punkt.

I Tobias Hyséns och Mikael Dyrestams fall… ja, vad finns egentligen att säga utifrån nämnd princip?

Ingenting!

För ordningens skull ska nämnas att Pär Ericsson (på lån till Mjällby, till och med 131231) lämnar både Blåvitt, Mjällby och Sverige. För ett par dagar sen gjordes klart att ”Pärlan” hamnar i belgiska bottengänget RAEC Mons. Visst, få var väl de som trodde att Ericsson skulle komma tillbaka till Blåvitt, men en förlust av en målstark forward är det – oavsett förväntad klubbtillhörighet.

Tre forwards på minuskontot alltså (Hysén, Stiller, Ericsson).

Sen… så sent som idag går det ut i israelisk media att just Jonathan Azulay, nyligen tillbaka i IFK Göteborg, provspelar för Maccabi Tel-Aviv med start efter årsskiftet.

Tre försvarare på minuskontot alltså (Valgardson, Lund, Azulay).

Nu har förvisso varken Tobias Hysén eller Mikael Dyrestam officiellt lämnat IFK Göteborg. Inte heller har Jonathan Azulay hamnat på någon transfer-lista, men värt att notera – det är ännu bara 29 december 2013.

Nog finns det fog för, om inte oro, så åtminstone en varning.

Totalt: Sju spelare på minuskontot. 

Så… vilka spelare kommer att ansluta IFK Göteborg i januari? Efter att det nya året sparkats igång, då transfer-fönstret återigen ska till att öppna. För inte kan väl någon på allvar tro att det bara körs på, som om ingenting har hänt – med befintliga spelare, ökat ansvar och sammantaget endast ett antal uppflyttade u-lagsspelare?

Nej, frågan i min värld är inte OM, utan VEM/VILKA och NÄR.

 

Ett gott nytt år önskas härmed IFK Göteborg (och alla er andra också förstås)

 

 

 

 

 

 

IFK Göteborgs säsong 2013 är slut – Tack och hej med dig!   2 comments

DSC_0334

En ensam ryggtavla på en enastående målvakt och person där till. Över året en av de bästa, om inte landets bästa. Idag under egen förmåga, men samtidigt… ett par tabbar, ett mål mer insläppt. Lite på efterkälke, tappat grepp i allra sista minut – lite som säsong 2013 i stort.

Det är med blandade känslor som dörren till årets allsvenska säsong för IFK Göteborg nu slängs igen. På ett sätt oerhört skönt och med ett rätt hyfsat facit i hand ändå, inte minst vid ett jämförelseperspektiv med de tre föregående säsongerna. Ett rejält kliv uppåt – i allt. Det år då Spöket från 2009 äntligen kastades åt sidan. Ett år då organisation, kvalité och framtidsanda återigen präglar spelare, ledare och supportrar – på Kamratgården och Gamla Ullevi. Trots ett riktigt facedown-läge senaste månaden – sammantaget ett riktigt anständigt år. Tack för det!

Samtidigt är år 2013 allt annat än skönt. Riktigt oskönt om sanningen ska fram. Att inte räcka till, men med vissheten om att allt egentligen är bättre än vad det ser ut att vara… det är vånda. Förvisso det många andra lag lever med ständigt och jämnt. Men i IFK Göteborg har det alltid varit och kommer alltid att vara oacceptabelt.

Spelare som viker ned sig när det gäller som mest. Skador. Spelideér som plötsligt inte existerar. Självförtroenden som rasar, ledargestalter som lyser med sin frånvaro, uteblivet flyt – allt när det behövs som mest. Oskön jävla skit!

Däremot växer och frodas allting omkring föreningen IFK Göteborg. Besökssnittet på Gamla Ullevi går upp. Nytt Akademibygge tar föreningen rätt in i framtiden. U-lagssatsningen bär frukt och toppas till slut med ett makalöst fint SM-Guld, det för föreningens starka U-19 lag. Supporterföljen av rang till flertalet bortamatcher med Europa-matcherna mot Slovakiska Trencin som årets absoluta höjdpunkter. Inte minst den påtvingade bortaresan på Olympia. Vilken uppslutning. Va!

Att se nytillträde klubbdirektör Martin Kurtzwelly stå bland gormande blåvita supportrar på Olympia, iklädd klubbens smäckra respresentations-kavaj. Tjöta, leva sig in, heja på. Precis som alla oss andra! Det är en syn som gör mig oerhört stolt. Jag känner mig privilegierad att få vara del av något så jordnära och samtidigt så själsligt djupgående. Där ett lag med en fantastisk tradition och enorm back-katalog är i fokus – för en och för alla. Klubbdirektör eller ståplats-supporter, ung eller gammal. I år har känslan varit där igen. Känslan när så många förenas tillsammans. Just det tar jag mig med mig från år 2013. Lägg där till cup-finalen på Friends-Arena, liksom Änglarnas 40-års fest på Valand. Sen… ETT TUSEN Änglar på ett och samma Kamrattåg med destination Solna. Euforisk kamratskap.

Här tar det stopp… orden upphör.

Sportsligt däremot. Visst, cup-finalen på Friends. Vi som befann oss på ståplats när Pontus Farnerud dundrar in guld-straffen. Sanslöst. Sanslöst. Sanslöst. Hur ironisk kan sen inte fotbollens grymma verklighet visa sig vara. Att just Farnerud är den som ger IFK Göteborg en titel. Ett guld och en omedelbar Europa-biljett. Några månader senare ska samma blåvita hjälte bokstavligen vittra sönder framför oss alla. Smärta, sprutor och en i grunden slutkörd kropp.

Vad är nu den titeln värd? En förtidspensionerad mästare.

Jag har skrivit mycket om Farnerud på senaste tiden. Mer än om någon annan spelare på länge faktiskt. Kanske i förberedande syfte, i ett slags ”lugnet före stormen” tillstånd. Någonstans medveten om vad det hela är på väg att landa. Hannes Stiller är en sak, liksom David Moberg Karlsson. Det är alltid trist när bra spelare och fina människor slutar i vår föreningen, men det är tidens gång. En spelare börjar – en spelare slutar.

Men i fall #21. Det är så nära sorg det går att komma i den värld vi känner som fotbollens/livets vagga. Då har jag ändå suttit nära ett flertal spelare, det i timmar under slutintervjuer för Supporterklubben Änglarna. Jag har sett tårar komma nedför kinderna på Stefan Selakovic, väntat in Sebastian Eriksson när orden inte längre finns kvar. Om Pontus Farnerud skulle ta den stolen, på Kamratgården nu, snart… nej, fan vet om det skulle fungera.

Förbannande jävla klena människoskapelse. Skit är den. Bara skräp!

I övrigt…

Att stupa på slagfältet, inte nå ända fram i mål, vara sämst när det gäller… slitna klyschor använda i både tid och otid. Inte minst i höst. Jag hoppar helst över allt det där. Vi vet tillräckligt om allt det där som INTE fungerat, inte sant!

Det kommer ett nytt år folks! Nya spelare kommer att ansluta till vår redan erfarna trupp och en offensiv kommer garanterat att utvecklas ytterligare, Alven är kvar, liksom stora delar av lagets stabila försvar. Haglund och Jakob är kvar, åtminstone ett tag till, hoppas jag. Stahre är kvar. Det är bra. Bara att jobba vidare med andra ord. Ja, något åt det hållet i alla fall.

Nej, nästa år då jävlar…

Vi ses och hörs då – Tack och hej!

 

 

IFK Göteborgs årsmöte – En rapport i punktform   Leave a comment

wpid-IMAG2392.jpg

IFK Göteborgs årsmöte är över. Ett möte som i år var välbesökt (436 röstberättigade medlemmar). Här en dragning, i kronologisk ordning, av de viktigaste hållpunkterna under mötet:

+ Votering om pressen ska närvara eller inte tar vid. Mötet avgör att pressen får deltaga.

+ Avgående ordförande Kent Olsson gör en dragning av föreningens verksamhetsår 2012. En redogörelse av arbetet med framtagande av ny klubbdirektör sker. Ny klubbdirektör är Martin Kurzwelly. Därefter tackar Kent Olsson för sig.

+ Tränare Mikael Stahre ger sin syn på verksamhetsåret, med vidare fokus på kommande säsong.

– Mötesordförande väljs. Mötet går därefter in i nästa fas.

+ Ekonomin läggs till handlingarna.

+ Styrelsen föreslås ansvarsfrihet för 2013.

+ Gunnar Larsson berättar hur valberedningen jobbat sen senast. Även skriverier i media bemöts. Det är tydligt att Gunnars dragning av hur valberedningen arbetat är snarlik det gästspel som genomfördes under Supporterklubben Änglarnas årsmöte för några veckor sen. Bertil Rignäs kommer med andra ord att föreslås som ny ordförande, precis som väntat.

+ Valberedningen föreslår, efter viss diskussion mellan Gunnar Larsson och Kent Olsson, Bertil Rignäs som ny ordförande. Mötet säger JA. Bertil Rignäs kliver upp på scen och tackar för förtroendet. Klart.

+ Bertil Rignäs är ny ordförande i IFK Göteborg.

+ Stefan Albrechtsson föreslås som ledamot.

+ Det blir hetsigt från medlemshåll. Avgående styrelseledamot Palle Stenberg begär ordet, efter att medlemmar gjort klart att de vill höra honom tala.

+ Mötet ajourneras i 10 minuter. Palle Stenberg förbereder sig för tal.

+Palle Stenberg kritiserar valberedningens arbetssätt. Inget omval aktuellt.

+ Ulf Ivarsson blir av mötet omvald (det trots att Gunnar Larsson inte föreslår honom till omval), det efter att mötets deltagare säger emot. Reaktionen från mötet är kraftig. Ett ombud ger accept på att Ulf accepterar omvald, då han själv inte närvarar på årsmötet. 

+ Kristoffer Nor’en föreslår två nya valberedare. Även Gunnar Larsson. Kent Olsson väljs, samt ytterligare två valberedare (bland annat Marcus Toremar, före detta ledamot i Supporterklubben Änglarna). Anledning – Gunnar Larsson avböjer omval!

+ Gunnar Larsson avgår som valberedare. En epok på 30 år är plötsligt till ända (även om Gunnar finns kvar som hedersordförande i IFK Göteborg)

+ Diverse punkter avhandlas i rask takt som: årskortsförsäljning, medlemsavgift, hederspris m.m.

+ Avgående ordförande Kent Olsson och ledamot Palle Stenberg tackas av med gåvor.

+ Valberedningen tackas av

+ IFK Göteborgs nya klubbdirektör Martin Kurzwelly har ordet!

+ Mötet avslutas. 

 

IFK Göteborgs årsredovisning 2012: Akademins Roger Gustafsson har ordet   Leave a comment

wpid-1.jpeg

 

I måndags publicerade IFK Göteborg sin årsredovisning för 2012. Resultatet i sig är odramatiskt och näst intill en kopia på föregående års siffror. Stabilitet präglar med andra ord föreningens ekonomi, så även i år. Samtidigt (inte minst med tanke på den tydlighet som präglar redovisningen i den ekonomiska rapporten, där respektive post listas var och en för sig), sticker en del summor ut lite extra.

En post som många läsare reagerar på, i år liksom tidigare år, är totalkostnaden för IFK Göteborgs Akademi. Det är just kostnaden som fångar mångas uppmärksamhet. Inte konstigt då summan för 2012 landar på drygt 12 miljoner. Vid en första anblick är summan enorm! 12 miljoner för en akademi som på sin höjd levererar en och annan spelare till A-truppen. Är det vettigt? Är det värt priset? Är det ens försvarbart i en tid där varje klubb med någon som helst ansvarskänsla har vett nog att hålla ned omkostnader som inte omgående ger god avkastning?

Hur det än är med den saken, så hamnar frågan i ett annat ljus, då Roger Gustafsson, akademiansvarig hos IFK Göteborg, kontaktas för en detalj-rapport. Totalkostnaden för Blåvitts akademi 2012 ombeds brytas ned och specificeras. Även andra svenska elit-klubbars kostnader berörs, främst för att en jämförelse i dagsläget är önskvärd.

Ekonomiska poster (inte enbart kostnader – utan även intäkter listas). Flera andra elit-klubbar (som AIK, Malmö FF med flera kontaktas). Avslutningsvis bjuder Roger Gustafsson – som ytterst ansvarig för hela IFK Göteborgs U-verksamhet på ett ”brandtal” – för akademi, för framtida satsningar, för ekonomisk vinst, åtminstone på sikt.

 

Låt oss ta det från början…

 

U19-truppen på Kamratgården:

Intäkter                                  422 000 kr

Kostnader                           5 322 000 kr

Nettokostnad                      4 900 000 kr

 

Ungdomsverksamheten på Änglagården (inklusive U17-truppen):

Intäkter                               3 172 000 kr

Kostnader                           7 074 000 kr

Nettokostnad                      3 902 000 kr

 

Rogers kommentar:

– Ökningen av kostnaderna för verksamheten på Änglagården består främst av att vi utökat på tränarsidan för de äldsta grupperna på Änglagården, samt ökade reparations- och underhållskostnader för byggnaden på Änglagården.

 

När det gäller vad andra svenska elit-klubbar lägger på sin U-verksamhet så skiftar det av naturliga skäl rejält. Bland de största klubbarna med en utpräglad ungdomssatsning syns bland annat Malmö FF. En klubb som (efter Rogers kontakttagande) redovisar en totalkostnad för sin Akademi på 11 miljoner för år 2012. När det gäller AIK har de enligt Roger ett helt annorlunda upplägg på sin verksamhet. Den är därför inte helt jämförbar. Siffror kommer tids nog att redovisas som en uppdatering till det här inlägget, men först när en sammanställning är klar.

När det gäller övriga elit-satsande klubbars kostnader, som till exempel Elfsborg och BK Häcken, är nivån en annan. En snårighet i att utläsa tidigare årsredovisningar finns dessutom. Det är extra svårt att utläsa under vilken post kostnader för Akademi bokförs. Därför återges här inga summor om nämnda klubbar.

Intressant i sammanhanget och lite av ett avstamp till Rogers ord om IFK Göteborgs pågående ungdomssatsning, är noteringar om hur mycket de ”Akademisatsande-klubbarna” Arsenal och Barcelona satsar och det årligen.

Arsenal: 60 miljoner.

Barcelona: 100 miljoner (bäst i Europa på att producera spelare till A-laget).

 

Roger, vad tycker du själv om den inslagna väg, med en successiv, utökad satsning på ungdomsverksamhet och Akademi, som IFK Göteborg fortsatt väljer att vandra?

– Det är den väg en klubb med IFK:s målsättning måste gå. Vill du nå framgång under längre perioder och även komma ut i framgångsrikt Europaspel så gäller en satsning över lång tid. De flesta sådana satsningar i modern tid inom fotbollen, där en klubb når stora framgångar över lång tid, bygger på kombinationen av en bra Akademi som fostrar en del spelare och en framgångsrik rekrytering av etablerade spelare. Det satsas alltmer på Akademier ute i Europa. De etablerade klubbarna har redan starka Akademier som de lägger stora pengar i. Men de som ökar mest i sina Akademisatsningar är klubbarna strax under de stora klubbarna. De har inte ekonomi att köpa de bästa spelarna – deras möjlighet i framtiden är att fostra egna. Fostrandet av egna spelare har elitmässigt två syften i Europa – dels få upp spelare till sitt eget A-lag och dels tjäna pengar på att sälja duktiga akademispelare. Att sälja akademispelare i de stora fotbollsländerna är en stor inkomstkälla. Det är det inte  för oss i Sverige. Våra akademispelare måste upp och göra bra ifrån sig i A-laget innan deras eventuella internationella övergång kan ge oss en bra ersättning.

Så… vad säger du, är det verkligen mödan värt, med tanke på den höga årliga kostnaden?

– Vi gjorde en utvärdering av detta i IFK för åren 2006-2011. De åren kostade vår akademi cirka 34 miljoner kronor totalt (nettokostnad) och under samma period så sålde IFK spelare som kommit från vår Akademi för 67 miljoner. Så ett visst plus genererar vår Akademi redan idag. Alltså, det tar lång tid att bygga upp en riktigt framgångsrik Akademi. Vi är på god väg. Vi fortsätter utveckla Akademin hela tiden och när vi dessutom kan flytta in i Nya Änglagården 2015 så kommer vi att utvecklas till den nivå vi vill vara på. Jag vet att många ser på resultaten i vårt serie- och turneringsspel i Akademin och tycker att vi misslyckats i år. Vi vill vinna varje match men vi nivåanpassar vårt lag efter det lag vi möter så ofta det är möjligt. Detta för att våra spelare ska utvecklas så bra som vi vill – och det gör man normalt sett genom att spela så jämna matcher som möjligt. Vilket i sin tur givetvis också innebär att vi förlorar en del matcher. Dessutom har vi inte ”elitsatsat” förrän i 16/17-årsåldern fram tills nu. Det är många orsaker till det som vi inte behöver gå in på här och nu. Efterhand går vi nu neråt i åldrarna med en tydligare ”elitsatsning”, vilket är nödvändigt så som fotbollen utvecklas i Sverige, liksom internationellt. Målet med vår Akademi är bland annat att förse A-truppen med spelare – upp till 50 procent av A-truppen ska bestå av spelare från Akademin. Det innebär att vi i snitt bör ta upp cirka tre spelare per år från Akademin till A-truppen – vilket vi i princip också lyckats med i över 20 år nu. Ändå räcker inte det för att nå nivån på 50 procent i A-truppen och det beror på att våra före detta akademispelare som lyckas i A-truppen försvinner utomlands ganska snabbt. Så visst tror jag på vår akademisatsning – den är en förutsättning för det framgångsrika Blåvitt vi alla vill se i framtiden.