Spåren genom de tre sista åren har långt ifrån svalnat. Många är de tecken som till slut leder fram till dagens beslut – Att IFK Göteborg bryter rådande kontrakt med tränare Mikael Stahre.

Ibland går det fort. Ibland går det oerhört fort. Och ibland går det som idag. I ljusets hastighet. Från total tystnad till tufft besked under morgonen. Inställd träning till följd av taget beslut. Chock bland spelare och personal på Kamratgården – till blixt-arrangerad presskonferens på Oleareys. Allt inom loppet av fyra till fem timmar. Inte ens den samlade media-eliten hänger helt med i svängarna. Mer mumlande än efter dagens möte med avgående tränare Mikael Stahre har väl aldrig tidigare hörts vid ett och samma tillfälle.

Oerhört. Omtumlande. Förhastat. Osmart. Otippat. Tveksamt…

Invändningar och långsamma måndags-reaktioner finns det gott om i samband med- och efter att IFK Göteborg bestämt sig för att publicera ett pressmeddelande – om att klubben bryter med tränare Mikael Stahre. Inget har läckt ut från Kamratgården. Inte den här gången. Om det råder inget som helst tvivel. Det är som sagt bara att ta sig en titt på den hop av journalister, fotografer och TV-folk som samlats vid lunchtid på Oleareys övervåning mitt på Avenyn i Göteborg. Ingen verkar vara vaken. Förutom huvudpersonen själv.

Frågan är väl egentligen bara när känslorna hinner ikapp? Odds från betting-bolag pryder Internet redan några timmar efter att Stahre, en sista gång – kör sitt eget race för publik och experter. Det är i vanlig ordning en samlad coach som möter upp bland bord och bardiskar. Framställt dricka och kaffe. Kakor där till. På ytan en lugn tillställning. Koncentrerat och sakligt framställt, men under ytan… Huvudet på Mikael Stahre åker oavbrutet från sida till sida. Ny ställning letas upp i den högs stolen placerad mitt i rummet. Det åker då och då ut en lång arm. Det pekas, det skojas…

Men i takt med att fotoblixtarna avtar och folk lämnar lokalen syns en liten, aningens hängig man ståendes i ett enskilt samtal med en reporter. Det är inte lång tid som förflutit från: fullt fokus till uppbrott. Folk på väg ut för en snabb lunch. Inte ens kaffe och kakor går åt. Det är i ljuset av allt detta och en snabbt slocknad blåvit stjärna, som tankar och pussel börjar formas. För det är inte här och nu som allt det här tar slut. Inte alls. Slutet har istället varit i annalkande och det under en längre tid. Om det råder idag inget som helst tvivel.

Mina tankar går tillbaka till en tid då IFK Göteborg sportchef Håkan Mild för första gången ordade om valet av nya tränare. Det inför en lagom grön supporterskribent, utsänd av Supporterklubben Änglarna och Alltid Blåvitt på Svenska Fans.

– Alltså, det är en jävla körar-mentalitet Micke sitter inne med. Det är precis det vi behöver nu. Någon som får igång allt omkring laget. Vi är väldigt nöjda med vårt val.

Så var det. Tiden efter Jonas Olsson, tidigare även Stefan Rehn, var på rejäl upphällning. Ingenting fungerade. Inget bränsle fanns kvar. Men med Mikael Stahre vid rodret skickades ny energi och därmed nytt hopp – rätt in i föreningen. Sett i backspegeln ett helt rätt beslut. Men det var då det.

Efter tre långa år och endast en titel, i form av ett Svenska Cupen-guld, är det en annan känsla som etablerat sig fast. Nog för att tiden efter sommarens- och vårens kräftgång varit positiv, men just 2014 är kantat av för många hål i marken. Våren är spelmässigt, liksom resultatmässigt i parti med de hemska åren av sjunde-platser (2010-2012). Borta är också Blåvitts stora stjärna och publikmagnet Tobias Hysén. Spelare efter spelare faller igenom. Framför allt i lagets offensiv. Daniel Sobralense, Nordin Gerzic och Robin Söder. Ingen lyckas med sin uppgift. I samma veva lämnar Håkan Mild sin post som sportchef. In kommer en ”nygammal” bekantskap i Mats Gren. Europa-äventyret som följer går rakt åt pipan, trots det rullar allt på, närmast som om ingenting har hänt. Allt det här tvingas nytillträde Gren bevittna. Han är allt annat än nöjd.

När jag träffar Mats Gren för en första lång intervju, riktad till alla blåvita supportrar, gör han klart att det inte finns några planer på att gå in och störa de tränarkontrakt som löper på. Kanske var det så då, kanske inte. Det kan likaväl ha varit tvärtom. Det är en tanke som slår mig efter dagens presskonferens är till ända. Just här visar sig något som säkerligen spelar in på dagens till synes abrupta beslut. Det ska visa sig finnas mer ändå.

 

Tre faktorer direkt avgörande för dagens beslut:

1. Kontraktsförlängning våren 2014.

Att styrelsen tillsammans med klubbdirektör Martin Kurtzwelly tar beslutet att förlänga Stahre och Edlunds kontrakt till och med 2015 är något som först landar på Håkan Milds bord. Efter Milds avgång får Gren ta över ärendet. Ett ärende som egentligen inte äger en naturlig förankring i den sportsliga avdelningen på Kamratgården. Reaktioner låter inte heller vänta på sig, för när görs egentligen en förlängning av tränarkontrakt innan ordinarie kontraktstid nått sin fulla längd? I princip aldrig. En egen reflektion landar på klubbens städ-avdelning. För hur ska annars Mats Gren som ny chef för IFK Göteborgs sportsliga avdelning annars kunna formera sitt lag? Han måste i rimlighetens namn kunna bygga ett lag utifrån den övertygelse, målsättning och vision som han själv tillsammans med gällande förening äger. Med ett tränarpar som ofrivillgt hamnat i knäet blir det till att agera med bakbundna händer. Det är långt ifrån optimalt för en ansvarig chef. De rep som fram till idag varit stadigt fastsurrade kring Mats Grens bägge handleder är nu en gång för alla uppslitna. Ett måste för framtiden? Ja, så enkelt kan det i det här fallet faktiskt vara.

2. Eget race – Akademin lämnad på undantag.

Att på nära håll, under flera år, följa ett elit-lags Akademiarbete, och efter mer än fem års tid toppa arbetet med att bidra på området till föreningens kommande jubileumsbok (ute 1 december), ger en unik inblick i ett annars mycket komplext område. Värt att notera är att Mikael Stahres bakgrund som tränare vilar på tillhörighet till ( kanske världens i omfång största u-lagsorganisation), nämligen Stockholmsklubben Brommapojkarna. I IFK Göteborg har U-lagsverksamhet och koppling mellan just A-lag/U-lag under Stahres år – successivt placerats längre och längre ifrån varandra. Det här är något jag själv noterat, fått berättat för mig, hört om gång efter annan. För egen del ser jag den här förskjutningen som tydligast just i år. När Gustav Engvall vid en match-uttagning till A-truppen under våren 2014 skickar bollen långt in i skogen, då är saken klar. Det går för långsamt. Den röda tråden i föreningens hela verksamhet är kapad.

När Gren i september tar till orda och förklarar att Akademin är än mer prioriterad framöver och att samtal med Roger Gustafsson är uppe i flera veckor, då är saken definitivt klar. Här kommer en annan inriktning att ta vid.

Frågan är varför inte Stahre anammat anslagen ton tidigare? Med tanke på Stahres gedigna bakgrund – Hur kommer det sig att Akademin inte prioriterats? Vidare, hur egentligen kommunikationen mellan sportchef och tränare varit? Har ett beslut tagits redan på tidigt stadium? Många frågor kräver oftast ännu fler svar. Tids nog ger sig säkert det mesta.

3. Träning, träning och åter träning.

När Mats Gren lägger tid på hjärtefrågor, prioriterade förbättringsområden och för IFK Göteborg konkreta krav – för att kunna vara med att slåss om de ädlaste medaljerna varje år, samt ta kliv efter kliv i de europeiska turneringarna – då är det ett specifikt område som placerar sig framför alla andra. Träningsupplägg på Kamratgården.

Den träning som dominerat under Mikael Stahres tid som tränare, har även den successivt trappats ned, både tidsmässigt och på ren sportslig nivå. Bredd har tappats. Spetsträning har saknats. Varje person som är flitig besökare på Kamratgården vet att mycket av önskade: passningsövningar, tuffa fysiska insatser på plan och nötande vid fasta situationer i stort sett lyst med sin frånvaro. Just den biten har Mats Gren noterat och det redan på ett tidigt stadium. Av svaren i Änglarnas Blått o Vitt att döma, har han inte alls varit imponerad av det han sett. Nu har Gren en ”europeisk måttstock” med sig in i det nya jobbet som IFK Göteborgs sportchef, vilket inte är speciellt konstigt. 20 år ute i Europa och en drös titlar med sig i ryggsäcken. Lägg därtill återkommande speltid i Champions-League. Mats Gren vet vad som gäller. Framför allt när det kommer till investeringsområdet nummer ett. Ett elit-lags tränings-upplägg.

När jag förhör mig om Grens syn på hur ett förändrat tränings-upplägg tas emot på Kamratgården, säger han:

– Det är alltid är svårt att komma som ny och ha nya ideér med sig. Det tar tid för folk att gå med på förändringar. Det är inget konstigt med det, men den här biten måste vi få rätsida på. Det duger inte att träna på den nivå vi gör idag. Inte om vi ska vara med där ute, något som jag i slutänden tror alla vill.

 

Nu går det naturligtvis att lägga till betydligt fler anledningar till dagens beslut… så är det alltid. Men med tre så centralt viktiga delar för IFK Göteborgs framtida resultat (nyss nämnda ovan) räcker det mer än nog för att förändring ska ta vid. Så är det i fotbollens elit-skikt, liksom i all övrig verksamhet runtom i vår värld – där mål, krav och vinnarfokus är vardag. Det vet alla som är med i svängen kring IFK Göteborg. Mikael Stahre också. Kanske framför allt han.

För är det något Stahre äger och alltid har ägt – från dag ett i Blåvitt till dagens avsked på Oleareys, så är det förmågan att hålla sig professionell till varje situation och uppgift. Det kan ingen ta ifrån honom. Inte ens en dag som den här. Låt oss hoppas att det är till nytta just nu.

 

 

 

Nu som då… Blåvitts beste norman Kjetil Waehler visar vem som är starkast på plan. Foto: Fredrik Aremyr.

Dagens träning på Kamratgården är kanske inte den mest givande för gemene supporter. Söndag förmiddag. Regn- och ruskväder. Flyttad träningsplats med kort varsel. Lägg där till den rörighet som tenderar att prägla passet på Kamratgårdens för dagen vattentunga plan, då en större mängd juniorer får fylla upp hål i truppen. Att Gustav Engvall dessutom saknas (rehab inne på Kamratgården nämns som trolig orsak?), gör att ordinarie forwards-par i Vibe/Engvall faller bort. Allt sammantaget ger ett splittrat intryck.

Något som i klar motsats till ovanstående piggar upp, så här i slutfas av årets långa säsong, är synen av Blåvitts Bestefar. När spelare som Joel Allansson kör med fullt regnställ och de flesta andra på plan klär sig i långärmat och jogging-byxor, trampar Kjetil Waehler oberört omkring på plan iklädd kortbyxor. Bara det i sig är värt besöket den här söndagsförmiddagen.

Ett föredöme av den gamla hårda skolan är han – allas vår Waehler. En spelare som kommer att vara grymt saknad efter den här säsongen. Inte så mycket för sitt spel som mittback, som för sin karaktär, inställning och eviga arbetsinsats. Här finns sannerligen en hel del att ta intryck av. Ett litet tag till.

Två matcher återstår.

Sen är det över.

Därför detta inlägg.

Denna hyllning.

Det är du värd.

IFK Göteborgs #4 Kjetil Waehler

 

 

Ludwig Augustinsson är skadad och behöver muntras upp. Kanske även några goda råd kan slinka med på vägen… Bestefar Kjetil Waehler erbjuder villigt sin tjänst som räddare i nöden, det vid sidan om dagens pågående tvåmåls-spel. Foto: Guld Alex.

Bara någon timme efter avslutat träningspass för IFK Göteborg på Skatås konstgräs, drar dagens poängmässigt väsentliga match på Nya Ullevi igång. En svängig historia där Häcken snabbt tar kommandot över gästande guld-aspiranterna Malmö FF. Till slut ska det ändå stå 3-3 på poängtavlan, något som på ett klart positivt sätt påverkar läget inför morgondagens tillika saftiga poängmatch i Borås.

IFK Göteborg står inför säsongens 23e omgång av Allsvenskan på 37 poäng. Häcken står efter dagens enda poäng mot MFF på samma poäng som Blåvitt, men då med en omgång mer spelad. I morgon kan allt det här förändras. Kanske till det bättre. Hemmalaget Elfsborg står inför morgondagens möte på Borås Arena på 41 poäng. Vid vinst för Boråslaget nås AIKs nuvarande poäng och i bästa fall en delad andraplats. Vid förlust kliver istället gästande IFK Göteborg upp strax bakom hemmalaget och flåsar. Vid ett likaresultat händer inte mycket mer än att Blåvitt stannar kvar på sin fjärdeplats. Snacka om läge att på allvar kliva upp och blanda sig i topp tre-nivån av årets allsvenska serie.

Men… sen är det Borås Arena vi snackar om här. Årets jäkligaste bortamöte. Ingen minns knappt när poäng senast togs på den arenan. Åtminstone inte när en fet tre-poängare senast kneps.

Dags nu?

Då konstgräs (vattnad variant) väntar IFK Göteborg vid ankomst till Borås Arena, gäller det att vara förberedd. Träning på Härlanda Parks konstgräs igår och ett nytt pass på Skatås konstgräs idag är just den förberedelse som behövs. Ett träningspass som idag är kort men intensivt. Efter en timme av övningar och kompakt tvåmåls-spel, är det egentligen bara Marcus Sandberg, Gustav Engvall och May Mahlangu som stannar kvar och övar skott. Varför då, undrar jag för mig själv. Fler behöver träna avslut. Det ska gudarna veta.

Jaja, träningen i sig kommenteras här i korthet.

Först ut givetvis några ord om för dagen vilande och rehab-tränande Ludwig Augustinsson. Inget spel för hans del alls, utan åskådarplats vid sidan om planen (se fotot ovan) under förmiddagens tvåmåls-spel är vad som gäller. Blir det något spel i morgon, undrar många… Tja,med i truppen är Augustinsson åtminstone. Om inte spel tar vid, skulle jag kunna tänka mig att Adam Johansson kliver över och vaktar vänsterflanken. Förvisso inget jag längtar efter att se på bortaplan mot ett flank-älskande Elfsborg, då laget alltid är sårbart i just den ytan. Men, när det nu ser ut som det gör – bara för tränare Mikael Stahre (tillbaka på plan igen efter att ha varit sjuk tidigare i veckan) att göra det bästa av situationen.

Kenneth Zohore saknas som bekant på dagens träning. Med och åter i spel är däremot Hampus Zachrisson. Pigg värre, liksom Gustav Engvall. Visst, nog för att både Mattias Bjärsmyr och Adam Johansson lyckas med några offensiva konststycken, men det är ändå Engvall det handlar om idag.

Jäklars, säger jag!

När Gustav Engvall flyger fram i fullt blås, med en maxlöpning ner mot höger hörnflagga, då går det så fort att få hinner med att följa det scenario som kort därefter ska följa. Det gäller inte minst de försvarande spelare som ska plocka bort både honom och boll, då de plötsligt dyker upp och det från ingenstans. Ett läckert pass från mitten av plan, en liten touch med högerfoten, en tjipp och bollen ligger där i mål. Engvall bara rundar framför målet. Inte ett ljud. Inte en gest. Jösses folks.

En sådan fräck måltjuv har jag inte sett uppträda i ett blåvitt sammanhang sen gamla härliga Mackan Berg retade upp motståndare under första halvan av guldsäsongen 2007.

Inget snack om saken. Gustav Engvall är IFK Göteborgs vassaste vapen just nu, liksom i morgon.

Gustav Engvall och Lasse Vibe från start, ömsom spel i djupled, ömsom efter högerflanken – och då kommer Elfsborg tvingas ned i planen. Just där (om Engvall satsar på repris av dagens uppvisning) väntar förnedring och kanske till och med en handfull sköna poäng.

Gustav Engvall själv svarar så här, när jag efter träningen tar upp dagens aktion framför mål:

Hur taggad är du inför i morgon?

– Sjukt taggad! Mot våran fjärde raka!.

Räcker så folks.

 

FRAMÅT – KROSSA ELLOS!

 

 

 

IFK Göteborgs träningar på Kamratgården är åter i full gång. Något pass till på gräs, sen skiftas det till konstgräs. På söndag väntar bortamötet mot Elfsborg – på vattnat plast. Gäller att vara redo då. Foto: Guld Alex.

Dagen efter landslagsmatch mot Österrike. Åter fullt fokus på Allsvenskan och IFK Göteborgs slutspurt av årets säsong. Laget ligger på en fjärdeplats efter 22 spelade omgångar. 37 poäng och fyra vinstmatcher (tre i Allsvenskan, en i Svenska Cupen) visar en snabb lägeskoll. Dessutom ett spel som bjuder på en mer fungerande offensiv än tidigare. Kryss har till slut bytts ut mot starka tre-poängare… det finns ännu hopp om det.

Tisdag förmiddag bjuder på ett 90 minuter långt träningspass. Stort fokus hamnar på det tvåmåls-spel, som sammanlagt tre lag (två västade och ett ovästat) ägnar sig åt under cirka halva tiden av träningens fasta upplägg. Efter träningens slut försvinner en stor del av den etablerade startelva vi fått se under större delen av året, rätt in på Kamratgården. Kvar syns endast Emil Salomonsson, May Mahlangu (yes, han är nu garanterat kvar året ut i Blåvitt), lagets bägge målvakter i Sandberg-Alvbåge och ett antal U19-spelare, bland annat en träningssugen Nikola Zivkovic.

En passus här och vi landar i den värld som IFK Göteborgs nya sportchef Mats Gren nyligen beskrivit så väl, det i en första större intervju för Supporterklubben Änglarna (inkluderas i medlemstidningen Blått och Vitt, ute någon gång i slutet av september).  För att bevittna ett träningspass på Kamratgården idag kommer att vara någonting vitt skilt mot starten, försäsong 2015, åtminstone om Mats Gren får som han vill. Upplägg, innehåll, utförande, intensitet, riktade insatser omkring individuell träning… allt är redan under lupp. Spännande, säger jag.

Tränare Mikael Stahre syns inte till alls under dagens träningspass. Istället är det assisterande tränare Magnus Edlund och U-19/21 tränare Alf Westerberg som håller i genomförande och upplägg. Lagets nya spelare Diego Calvo får mycket tid och utrymme på plan. Han kommer ofta in fint i motståndarlagets box, glider igenom försvarslinje, oftast i djupled. Kenneth Zohore saknas, liksom Lasse Vibe. Landslagsuppdrag skapar som alltid ofrivilliga luckor, men det ger samtidigt tacksamma ytor för andra offensiva spelare, som just Calvo.

I stort är tempot bra och viljan att göra mål är enorm. Emil Salomonsson ser hungrigare ut på plan än kanske någonsin tidigare. Hans plats på högerbacken känns just nu tämligen säker. Det syns också på planen. Martin Smedberg-Dalence och Salomonsson ägnar sig åt en mängd kombinationer, likt den typ av varianter som vi vant oss att se på vänster sida, det med tidigare samkörda Sam Larsson och Ludwig Augustinsson. Överhuvudtaget ser farten på kanterna ut att ha tilltagit den senaste månaden. Att Sören Rieks snabba och raka spel bidragit till en höjning även på vänsterflanken, det väljer jag numera att se som ett rent faktum, så även idag.

Väntar gör en klassiskt svår match för Blåvitt. En match svår att få poäng ur – om ens en enda liten pinne. För tre poäng på söndag, mot Elfsborg, just nu ett ynka snäpp före Blåvitt i årets tabell – det ser jag som en chans på tre. Men som alltid, jag ser mig gärna överbevisad här. Att ha fel och istället se tre friska fina poäng ramla in, samtidigt som Elfsborg står helt utan och på köpet får ett blåvitt sällskap och flås i nacken. Jo, jag tackar ja.

Mer att säga här? 

Nej, egentligen inte. Ett antal träningar återstår innan det är dags för match. Finns tid att slipa på en del saker i anfallet. Dessutom hinner både Lasse Vibe och Kenneth Zohore ansluta innan det är dags. Bara att köra på med andra ord.

Säsongen lever i allra högsta grad vidare.

 

 

 

IFK Göteborgs John Alvbåge får extra träning av målvaktstränare Stefan Remnér. I morgon väntar en poängmässigt viktig match på Gamla Ullevi. Inget lämnas åt slumpen. Foto: Guld Alex.

En femteplats för IFK Göteborg i ligan då lite mindre än en tredjedel av årets säsong återstår. Laget delar inför morgondagens hemmamatch sina 34 poäng med gästande motståndarlag Kalmar FF. Vinst i morgon och ett bra steg mot föreningens målsättning ”topp tre” är avklarat. Bara att tuta och köra för fullt. 

Dagens slutträning med diverse förberedelser inför morgondagens match mot Kalmar FF präglas av ett ordinarie upplägg. Värmning, teknik- och passningsövningar, följt av en fristående offensiv övning dominerar första halvan av dagens timslånga träningspass. Andra halvan av passet ska i vanlig ordning vigas åt tvåmåls-spel. Idag av en stor trupp, där en extra grupp med U-spelare drygar ut. Då är ändå de flesta A-lagsspelare med under dagens träning. Gott om folk med andra ord.

Dagens träningspass pågår samtidigt som ett av årets sponsor-tillfällen på Kamratgården går av stapeln. Familjer med, allt från autografblock till tävlingsformulär för tipspromenad, befolkar hela konstgräs-planen på KG. På båda sidor om event-området pågår A-lagsträning. Därtill rasar hela U17-truppen efter ett tag in i minibussar… Det är full aktivitet på KG. Som alltid.

Med på plan idag är bland annat mittback Kjetil Waehler. Fullt träningspass efter lång matchfrånvaro på A-nivå. I morgon lär det vara dags för comeback. Ett välkommet sådant, då Waehlers egenskaper i form av kraft och vinnarfokus saknats under en stor del av årets sommarperiod. Att se kapten Mattias Bjärmsyr och Kjetil Waehler tillsammans igen ger vink om en höjning i allt. Förmågan att som mittbacks-par – komplettera varandra på plan, är vad som saknats i Waehlers frånvaro. Att sen Kalmars offensiv tenderar att halta i perioder, det är en sak. Men att två lag, så jämna tabell-mässigt, mönstrar bästa möjliga försvar, det är ändå en stor del av ”matchen i matchen”. Starkast försvar vinner, så att säga.

Offensivt var det. Samtliga offensiva nyförvärv är med under dagens träning. Diego Calvo, till dagen i ny Sana-lik frisyr (och om någon nu trodde det, Tobias Sana är inte med på dagens träning, även om nu likheten visade sig, åtminstone för ett tag), trummar på under hela passet. Calvo utmärker sig egentligen något nämnvärt, men o andra sidan, det får idag även gå för kolossen från Köpenhamn Kenneth Zohore. Med framför mål, men utan att bidra till något exceptionellt.

Överhuvudtaget är målproduktionen under tvåmåls-spelet av rätt klen karaktär. En drös ribb- och stolpträffar, liksom ett antal bollar som når nätet genom returer! från målvakterna i de bägge lagen. Det är det hela. Inget att skriva hem om precis. Men, som alltid inför match – hellre det än kaskader av jubel och applåder dagen innan.

Morgondagens startelva är ännu inte känd, men av träningspasset att döma ser det ut att kunna bli en uttagning i stil med senaste matchen mot Falkenberg borta. Själv skulle jag gärna se Kenneth Zohore på topp från start. Ihop med Lasse Vibe. Sören Rieks på vänstern och Martin Smedberg Dalence på högern. Ömsom löpningar i djupled, ömsom inlägg från höger. Speed och kraft i boxen. För variationer i anfallsspelet krävs då Kalmar FF lär sin vana trogen – parkera sig i eget målområde. Gäller därför att bända upp mur, behålla tryck (om nu bollinnehavet blir blåvitt). Ett statiskt offensivt spel och det kommer att bli problem med inhämtningen av tre nya poäng.

IFK Göteborg har ett gott hemmasnitt mot Kalmar FF på Gamla Ullevi. Vinster och kryss-resultat präglar de senate fem årens statistik. En förlust sen 2006 (om nu minnet inte sviker). Starkt. Men läget i tabellen sätter den här gången lite press. Sällan har Blåvitt och Kalmar mötts då i praktiken sex poäng ska till att delas ut i en och samma match. Med tanke på att match mot Elfsborg väntar lite längre fram (eventuellt även den i ett liknande tabell-mässigt läge som i morgon), blir plötsligt morgondagens möte på Gamla Ullevi laddat.

-Om nu IFK Göteborg vill nå sin officiella målsättning för året – topp tre och en plats i Europa 2015?

Tja, med en biljett-siffra redan dagen innan match på över 10.000 sålda, behövs det kanske inte grunnas speciellt länge över ett svar…

Visst vill IFK Göteborg det.

Nå topp tre i Allsvenskan.

Komma ut i Europa även nästa säsong.

Lita på det!

Tre poäng!

 

 

Obligatorisk stretching efter träning, här på bild efter att ha lutat sig mot målet ett tag… Nyförvärvet Kenneth Zohore är på plats. Om än trött. Ja, i sanningens namn – rejält trött. Foto: Guld Alex.

Efter bara runt ett dygn står han där och flåsar. Det timslånga träningspasset på Kamratgården är slut. Tränare Mikael Stahre söker sig mot spelaren i fråga. Kenneth Zohore, nyligen installerad, i träningsdress och gul väst, låter sig villigt klappas om. Möter gör en tränare som ler med hela ansiktet, pratar på och i sedvanlig ordning gestikulerar för fullt. Zohore själv står mest still. Nickar kort tillbaka någon gång, knäböjer, pustar och flåsar. Nog är han på plats alltid, nyförvärvet, eller rättare sagt – lånet från Fiorentina. Men innan det nås matchnivå, med allt vad det nu innebär, lär det nog dröja ytterligare en tid.

För det är just det som slår den lilla skara som den här tidiga förmiddagen tagit sig till Kamratgården – det är en riktigt tung spelare som drar runt på den lilla 10-mannaplanen. En spelare som gärna och ofta tar tag i sin motspelare, håller fast och vrider sig tillrätta. In mot box, vrider och vänder, vrider igen… ibland liknar tillställningen närmast en klassisk wrestlings-match i tungformat. Jobbig att möta? Av laget på plan att döma – Lita på det.

Laget för dagen är ett synnerligen special-komponerat gäng. Martin Smedberg Dalence, som skickar boll upp i plan, Marcus Sandberg i mål och till det en uppsättning U-19 spelare. Patrik Karlsson Lagemyr, Martin Zanjanchi och några till har fullt upp när Zohore placerar sig mitt på plan och går inför att ”äga boll och yta”. En och annan kommentar från publiken slipper också igenom på ämnet, endast för att bekräfta det vi alla står och bevittnar. ”Det är fan vad han är stor”.

Så är det. Tanken far närmast iväg till en George Mourad eller varför inte en stillastående Mathias Ranegie. Det är nämligen den typen av spelare som nu klivit in i IFK Göteborg. Helt rätt, åtminstone om Marcus Sandberg får bestämma för en stund.

– Alltså, det där att han håller fast sina motspelare och är fysiskt jobbig, det tycker jag är jäkligt bra. Ska han vara den där spelaren i boxen, som ska vinna kamperna, då behövs det där. Han är stor, lång och tung, precis det vi behöver få in i laget. Nej, det känns riktigt bra att ha honom med på plan.

Nyttan med en spelare som tjugoåriga Köpenhamn-födda Kenneth Zohore – från FC Köpenhamn, till Fiorentina, vidare till Bröndby på lån och nu i Blåvitt, om den säger ”Mackan” så här.

– Värvar man in Martin Smedberg Dalence, då måste det finnas någon därinne i boxen. Så enkelt är det bara. Nu kommer Kenneth och det känns rätt. Sen hade det naturligtvis varit bra om den här typen av spelare hade funnits med tidigare. I våra Europa-matcher och så. Behovet finns verkligen i det här laget.

Som Sandberg säger, behovet av Kenneth Zohore finns verkligen. Nu är det (som Sandberg och jag resonerar oss fram till) rätt svårt att dra för stora växlar på en första träning och det på en mini-plan. När det blir större ytor och riktigt match-tempo, då först vet vi var nytta och spel verkligen landar. Det sammantaget med det faktum att Zohore behöver komma i form, efter vad som verkar ha varit en rätt ”död period” i Fiorentina och Bröndby. Själv har han redan uttryckt att han behöver ”tappa några kilon och komma i form”. Skönt att konstatera är att det här är spelaren själv som lyfter frågan. Då lever också hoppet om att det här kan bli riktigt bra framöver.

En första snabb koll i dryga 30 minuter… Tro mig folks, det här följs upp.

Tills dess – Varmt välkommen till IFK Göteborg Kenneth Zohore

 

 

 

Under gårdagens träning för IFK Göteborg saknades Robin Söder. Mittfältsgeneral Jakob Johansson däremot var med och i bättre form än på länge. Söder tränade på egen hand. Förkylning med feber, segdraget värre. Två spelare drabbade av samma elände, åtminstone enligt Robin Söder, under söndagskvällen placerad i liggläge,  samlandes kraft till matchen med stort M.

 

Hörde att du uteblev från dagens träning och att du är krasslig. Är du fit for fight i morgon, tror du?

– Ja jag tror att jag ska kunna spela imorgon. Det blir bättre och bättre!

Är det Jakobs skit du dragit på dig, eller vad?

Ja, det verkar som att jag fått det ifrån honom. Samma symptom i alla fall.

 

Jakob Johansson – den skyldige. Sjuk i över en vecka, med missade matcher som följd. Så sent som i mötet mot portugisiska Rio Ave på Gamla Ullevi i torsdags blev det till slut för mycket. Krafterna fanns helt enkelt inte där. Men, det går åt rätt håll lovar huvudpersonen själv.

Redo infõr imorgon, eller fortfarande hängig efter förra veckans förkylning?

– Svårt att veta innan matchen spelas, men just nu känns det bra och jag känner mig redo.

Gott att höra. Du såg hängig värre ut innan bytet under matchen mot Rio Ave. Det var så tufft alltså?

– Kändes helt klart tufft i kroppen i torsdags. Ja. Hoppas det är bättre i morgon.

Det hoppas vi verkligen. Din syn på matchen mot AIK, om det som för ett år sen, ska sluta med vinst för oss?

Det hoppas vi ju på. Samtidigt är AIK starka och tuffa att möta, men spelar vi som vi kan så tror jag nog det kan bli riktigt kul i morgon.

Gott det Jakob. Kämpa på, så ses vi på Gamla Ullevi.

Tack.

 

 

 

Tillbaka på allvar i IFK Göteborgs trupp och startelva: Martin Smedberg Dalence. Kvitt både envetna skavanker och långt speluppehåll. Härnäst väntar stormatch mot AIK. Om killen i fråga är redo? Lita på det! Foto: Fredrik Aremyr.

Slutträning inför måndagens tuffa måste-match mot AIK, flyttas sent på söndag eftermiddag – och i allra sista sekund, till närliggande Delsjöhallen. Blixtar och kraftigt regn tvingar hela det blåvita laget inomhus. Fuktigt värre ska det visa sig, men likväl ett planerat, fullmatat träningspass inför kommande viktiga uppgift – att ta tre poäng i ett av säsongens första riktiga mandoms-prov. Tre matcher på åtta dagar, varav två matcher i ligan och en direkt avgörande match i Europe-Leaguekvalets tredje omgång. Det på bortaplan i Portugal. En av de som ska vara med om allt det här – redo och laddad till max, är Blåvitts högerytter Martin Smedberg Dalence. Här ett kort, intensivt kvälls-snack via telefon. Håll till godo folks!

 

Läget inför morgondagens match mot Gnaget?

– Jo, läget är allt bra här. Vi ser verkligen fram emot den här matchen.

En riktigt monster till väder bidrog till att ni fick avbryta planerad träning på Kamratgården och snabbt flytta in i växthuset Delsjöhallen. Hur gick det för er?

– Vi hann faktiskt inte börja träningen innan ovädret visade sig. Vi tog inga risker och valde att träna inne i hallen istället. Man vågar inte chansa när det åskar som det gjorde idag.

Du har gång efter annan fått förtroendet på högerkanten, det i en betydligt större utsträckning efter VM-uppehållet än innan. Hur kommer sig det?

– Jag hade en baksida av låret som krånglade lite och som gjorde att jag inte kunde gå för fullt, utan jag fick göra några inhopp istället. Sen är det tuff konkurrens i laget och vi har en bred trupp. Men nu känns det som om man har hittat sin roll i laget, även om jag hade önskat lite mer poäng för egen del. Men det viktigaste för mig är att jag går ut på planen och ger allt jag har för laget och att vi tillsammans vinner matcherna.

Sen är det kanske inte det lättaste i världen att få utdelning från din position om ingen, likt i torsdags mot portugisiska Rio Ave, löper in i boxen. Utifrån din utgångspunkt, som offensiv kantspelare, vad beror det här på egentligen?

– Det är väl ingen hemlighet att med den spelstilen jag har så behövs det folk inne i boxen. Det har väl varit en del av vårat spel som vi har behövt utveckla, just att komma in med mycket folk i boxen när bollarna väl kommer in. Spelar vi 4-4-2 då blir det självklart lättare att komma in med fler folk inne i boxen, men det är en fråga som tränaren får ta hand om. För egen del så passar mitt spel bättre och lättare om vi kör med två renodlade anfallare.

Något som blir väldigt tydligt när ni, som i den senaste matchen mot Rio Ave, växlar över till just 4-4-2. Alltså, utifrån det du nu säger – vad är då extra viktigt att ta fasta på i morgon, om det ska bli vinst och tre poäng?

– Så fort domaren blåser igång matchen ska vi sätta rejäl fart direkt och visa dem att vi bestämmer. För att vi ska ta segern i morgon, då gäller det att vi har fart på bollen och mycket rörelse. Sen måste vi komma in med fler folk i boxen. Detta kommer att göra att det blir lättare för oss att komma till fler avslut och på det sättet göra mer mål. Sen har vi varit mycket bra på att ta vara på motståndarnas misstag och kontra på dem med våra snabbare spelare. Det måste vi fortsätta med.

– Vi ser verkligen fram emot matchen. Ihop med vårat fantastiska stöd vi har på matcherna från läktarna, så ska vi tillsammans se till att ta hem matchen i morgon.

Lysande. Kör hårt nu så plockar vi ned Gnagaren tillsammans och det med besked. Väl mött!

Tack för det.

 

 

 

ETO Park 17 Juli, klockan 19.30. Bilder: Cecilia Andersson.

 

 

 

 

 

Under gårdagens rundtur på matcharena Stade Josy Barthel i Luxemburg, passade IFK Göteborgs SLO Anders Almgren på att ta ett antal bilder. Efter överenskommelse publiceras de nu på Guld Alex-bloggen.

Bilderna visar i tur och ordning: Arena, blåvit träning onsdag kväll, insläpp- och sektion för blåvita supportrar. 

 

Samtliga Bilder är tagna av Anders Almgren.