Archive for the ‘Cupmästare 2013’ Category

En första analys: Är Mikael Stahres uttåg ur IFK Göteborg ett framtida måste?   10 comments

Stahre 7

Spåren genom de tre sista åren har långt ifrån svalnat. Många är de tecken som till slut leder fram till dagens beslut – Att IFK Göteborg bryter rådande kontrakt med tränare Mikael Stahre.

Ibland går det fort. Ibland går det oerhört fort. Och ibland går det som idag. I ljusets hastighet. Från total tystnad till tufft besked under morgonen. Inställd träning till följd av taget beslut. Chock bland spelare och personal på Kamratgården – till blixt-arrangerad presskonferens på Oleareys. Allt inom loppet av fyra till fem timmar. Inte ens den samlade media-eliten hänger helt med i svängarna. Mer mumlande än efter dagens möte med avgående tränare Mikael Stahre har väl aldrig tidigare hörts vid ett och samma tillfälle.

Oerhört. Omtumlande. Förhastat. Osmart. Otippat. Tveksamt…

Invändningar och långsamma måndags-reaktioner finns det gott om i samband med- och efter att IFK Göteborg bestämt sig för att publicera ett pressmeddelande – om att klubben bryter med tränare Mikael Stahre. Inget har läckt ut från Kamratgården. Inte den här gången. Om det råder inget som helst tvivel. Det är som sagt bara att ta sig en titt på den hop av journalister, fotografer och TV-folk som samlats vid lunchtid på Oleareys övervåning mitt på Avenyn i Göteborg. Ingen verkar vara vaken. Förutom huvudpersonen själv.

Frågan är väl egentligen bara när känslorna hinner ikapp? Odds från betting-bolag pryder Internet redan några timmar efter att Stahre, en sista gång – kör sitt eget race för publik och experter. Det är i vanlig ordning en samlad coach som möter upp bland bord och bardiskar. Framställt dricka och kaffe. Kakor där till. På ytan en lugn tillställning. Koncentrerat och sakligt framställt, men under ytan… Huvudet på Mikael Stahre åker oavbrutet från sida till sida. Ny ställning letas upp i den högs stolen placerad mitt i rummet. Det åker då och då ut en lång arm. Det pekas, det skojas…

Men i takt med att fotoblixtarna avtar och folk lämnar lokalen syns en liten, aningens hängig man ståendes i ett enskilt samtal med en reporter. Det är inte lång tid som förflutit från: fullt fokus till uppbrott. Folk på väg ut för en snabb lunch. Inte ens kaffe och kakor går åt. Det är i ljuset av allt detta och en snabbt slocknad blåvit stjärna, som tankar och pussel börjar formas. För det är inte här och nu som allt det här tar slut. Inte alls. Slutet har istället varit i annalkande och det under en längre tid. Om det råder idag inget som helst tvivel.

Mina tankar går tillbaka till en tid då IFK Göteborg sportchef Håkan Mild för första gången ordade om valet av nya tränare. Det inför en lagom grön supporterskribent, utsänd av Supporterklubben Änglarna och Alltid Blåvitt på Svenska Fans.

– Alltså, det är en jävla körar-mentalitet Micke sitter inne med. Det är precis det vi behöver nu. Någon som får igång allt omkring laget. Vi är väldigt nöjda med vårt val.

Så var det. Tiden efter Jonas Olsson, tidigare även Stefan Rehn, var på rejäl upphällning. Ingenting fungerade. Inget bränsle fanns kvar. Men med Mikael Stahre vid rodret skickades ny energi och därmed nytt hopp – rätt in i föreningen. Sett i backspegeln ett helt rätt beslut. Men det var då det.

Efter tre långa år och endast en titel, i form av ett Svenska Cupen-guld, är det en annan känsla som etablerat sig fast. Nog för att tiden efter sommarens- och vårens kräftgång varit positiv, men just 2014 är kantat av för många hål i marken. Våren är spelmässigt, liksom resultatmässigt i parti med de hemska åren av sjunde-platser (2010-2012). Borta är också Blåvitts stora stjärna och publikmagnet Tobias Hysén. Spelare efter spelare faller igenom. Framför allt i lagets offensiv. Daniel Sobralense, Nordin Gerzic och Robin Söder. Ingen lyckas med sin uppgift. I samma veva lämnar Håkan Mild sin post som sportchef. In kommer en ”nygammal” bekantskap i Mats Gren. Europa-äventyret som följer går rakt åt pipan, trots det rullar allt på, närmast som om ingenting har hänt. Allt det här tvingas nytillträde Gren bevittna. Han är allt annat än nöjd.

När jag träffar Mats Gren för en första lång intervju, riktad till alla blåvita supportrar, gör han klart att det inte finns några planer på att gå in och störa de tränarkontrakt som löper på. Kanske var det så då, kanske inte. Det kan likaväl ha varit tvärtom. Det är en tanke som slår mig efter dagens presskonferens är till ända. Just här visar sig något som säkerligen spelar in på dagens till synes abrupta beslut. Det ska visa sig finnas mer ändå.

 

Tre faktorer direkt avgörande för dagens beslut:

1. Kontraktsförlängning våren 2014.

Att styrelsen tillsammans med klubbdirektör Martin Kurtzwelly tar beslutet att förlänga Stahre och Edlunds kontrakt till och med 2015 är något som först landar på Håkan Milds bord. Efter Milds avgång får Gren ta över ärendet. Ett ärende som egentligen inte äger en naturlig förankring i den sportsliga avdelningen på Kamratgården. Reaktioner låter inte heller vänta på sig, för när görs egentligen en förlängning av tränarkontrakt innan ordinarie kontraktstid nått sin fulla längd? I princip aldrig. En egen reflektion landar på klubbens städ-avdelning. För hur ska annars Mats Gren som ny chef för IFK Göteborgs sportsliga avdelning annars kunna formera sitt lag? Han måste i rimlighetens namn kunna bygga ett lag utifrån den övertygelse, målsättning och vision som han själv tillsammans med gällande förening äger. Med ett tränarpar som ofrivillgt hamnat i knäet blir det till att agera med bakbundna händer. Det är långt ifrån optimalt för en ansvarig chef. De rep som fram till idag varit stadigt fastsurrade kring Mats Grens bägge handleder är nu en gång för alla uppslitna. Ett måste för framtiden? Ja, så enkelt kan det i det här fallet faktiskt vara.

2. Eget race – Akademin lämnad på undantag.

Att på nära håll, under flera år, följa ett elit-lags Akademiarbete, och efter mer än fem års tid toppa arbetet med att bidra på området till föreningens kommande jubileumsbok (ute 1 december), ger en unik inblick i ett annars mycket komplext område. Värt att notera är att Mikael Stahres bakgrund som tränare vilar på tillhörighet till ( kanske världens i omfång största u-lagsorganisation), nämligen Stockholmsklubben Brommapojkarna. I IFK Göteborg har U-lagsverksamhet och koppling mellan just A-lag/U-lag under Stahres år – successivt placerats längre och längre ifrån varandra. Det här är något jag själv noterat, fått berättat för mig, hört om gång efter annan. För egen del ser jag den här förskjutningen som tydligast just i år. När Gustav Engvall vid en match-uttagning till A-truppen under våren 2014 skickar bollen långt in i skogen, då är saken klar. Det går för långsamt. Den röda tråden i föreningens hela verksamhet är kapad.

När Gren i september tar till orda och förklarar att Akademin är än mer prioriterad framöver och att samtal med Roger Gustafsson är uppe i flera veckor, då är saken definitivt klar. Här kommer en annan inriktning att ta vid.

Frågan är varför inte Stahre anammat anslagen ton tidigare? Med tanke på Stahres gedigna bakgrund – Hur kommer det sig att Akademin inte prioriterats? Vidare, hur egentligen kommunikationen mellan sportchef och tränare varit? Har ett beslut tagits redan på tidigt stadium? Många frågor kräver oftast ännu fler svar. Tids nog ger sig säkert det mesta.

3. Träning, träning och åter träning.

När Mats Gren lägger tid på hjärtefrågor, prioriterade förbättringsområden och för IFK Göteborg konkreta krav – för att kunna vara med att slåss om de ädlaste medaljerna varje år, samt ta kliv efter kliv i de europeiska turneringarna – då är det ett specifikt område som placerar sig framför alla andra. Träningsupplägg på Kamratgården.

Den träning som dominerat under Mikael Stahres tid som tränare, har även den successivt trappats ned, både tidsmässigt och på ren sportslig nivå. Bredd har tappats. Spetsträning har saknats. Varje person som är flitig besökare på Kamratgården vet att mycket av önskade: passningsövningar, tuffa fysiska insatser på plan och nötande vid fasta situationer i stort sett lyst med sin frånvaro. Just den biten har Mats Gren noterat och det redan på ett tidigt stadium. Av svaren i Änglarnas Blått o Vitt att döma, har han inte alls varit imponerad av det han sett. Nu har Gren en ”europeisk måttstock” med sig in i det nya jobbet som IFK Göteborgs sportchef, vilket inte är speciellt konstigt. 20 år ute i Europa och en drös titlar med sig i ryggsäcken. Lägg därtill återkommande speltid i Champions-League. Mats Gren vet vad som gäller. Framför allt när det kommer till investeringsområdet nummer ett. Ett elit-lags tränings-upplägg.

När jag förhör mig om Grens syn på hur ett förändrat tränings-upplägg tas emot på Kamratgården, säger han:

– Det är alltid är svårt att komma som ny och ha nya ideér med sig. Det tar tid för folk att gå med på förändringar. Det är inget konstigt med det, men den här biten måste vi få rätsida på. Det duger inte att träna på den nivå vi gör idag. Inte om vi ska vara med där ute, något som jag i slutänden tror alla vill.

 

Nu går det naturligtvis att lägga till betydligt fler anledningar till dagens beslut… så är det alltid. Men med tre så centralt viktiga delar för IFK Göteborgs framtida resultat (nyss nämnda ovan) räcker det mer än nog för att förändring ska ta vid. Så är det i fotbollens elit-skikt, liksom i all övrig verksamhet runtom i vår värld – där mål, krav och vinnarfokus är vardag. Det vet alla som är med i svängen kring IFK Göteborg. Mikael Stahre också. Kanske framför allt han.

För är det något Stahre äger och alltid har ägt – från dag ett i Blåvitt till dagens avsked på Oleareys, så är det förmågan att hålla sig professionell till varje situation och uppgift. Det kan ingen ta ifrån honom. Inte ens en dag som den här. Låt oss hoppas att det är till nytta just nu.

 

 

Annonser

Tack för allt!   Leave a comment

Håkan Mild på årsmötet 2014

Foto: Fredrik Aremyr.

 

 

Rapport/analys: Blåvit slutträning på Ullevi – Nu väntar kvartsfinal   Leave a comment

Sam Larsson mot Värnamo försäsong 2014

Vi minns… Sam Salabim – Värnamo 2-0. Foto: Fredrik Aremyr.

I förmiddags var vetskapen om eventuell semi-finalmotsåndare i Svenska Cupen precis noll. Framåt middagstid samma dag står det klart att både Helsingborgs IF och Malmö FF tagit sig vidare. Kvar väntar två söndags-matcher där först och främst IFK Göteborg tar emot Uppsalas skräll-gäng Sirius. På Borås Arena möts i samma veva Elfsborg och Häcken, en match som på förhand besitter en högst oviss utgång. Ett Skåne-lag i semin 1 maj eller… Ja, det går givetvis att ägna sig åt diverse tombola-aktiviteter, men så här – lördagskväll dagen innan måste-match. Nej tack!

Desto trevligare och betydligt mer konkret i sin form är det att ägna en liten stund åt de avtryck som lämnades tidigt under förmiddagen på Ullevi. Samling för träning vid 10.00. De flesta från supporter-media värda namnet är givetvis på plats. Solglimtar och kall vind, men utan ett enda regnstänk. Inte mycket att klaga över där. En gräsmatta som dessutom lyser och frodas av friskt grönt gräs. En mycket vacker syn!

Att se tränare Magnus Edlund lunka omkring med gula koner, samtidigt som huvudtränare Mikael Stahre manar igång den gigantiska trupp som han idag förfogar över. Även det är högst tillfredsställande. Ingen hets, inget gapande. Ingenting av den varan. Flyt, tempo och fokus däremot – vilket jäkla driv på planen, tänker jag. Så mycket spelare igång sen då. Hela och friska är de. Jag kan i ärlighetens namn inte komma på när det hände sist. Måste vara åratal tal sen sist. Just detta får mig vid tillfället att både minnas och tjöta loss om gamla uttalanden. Representanter från blåvit supportermedia ser väl måttligt intresserade ut, men trots det. Här är vad som vägs in i dagens starka syn på plan:

När Elfsborg tog guld 2006 var en stor skillnad mot Blåvitt att truppen var maximerad. Det på alla fronter. Med ett mål satt på: tre bra spelare på varje position blev det året hållbart. Både när det gällde att rida ända in i mål, men även när det kom till delar som att: hålla sig starka trots mycket matcher, slitage på spelare under höstsäsong och så vidare. Yes, ni fattar min poäng.

Att se ett IFK Göteborg mönstra en spelar-trupp med i runda slängar 25 spelare, det skapar stor trygghet och ger åtminstone mig ett direkt intryck av stor satsning och en medveten framförhållning. Att säsongen igenom kunna lägga upp spelpjäser i form av udda byten, olika sifferkombinationer på plan, allt beroende på motstånd och matchbild. DET och just DET har jag väntat på länge. Nu är vi där.

Tack för det Håkan!

Bara en mittback extra av rang fattas oss. Jonathan Azulay är med och tränar på Ullevi. Sista passet med gänget ska det visa sig. På eftermiddagen meddelar GT/Expressen att Azulay tar sig till Östersund, trots allt. Patrick Dyrestam kommer enligt Stahre att få chansen och… vid ungefär samma tidpunkt meddelar Fotbollskanalen att storebror Mikael Dyrestam är på väg till norska Ålesund. Även om vi ännu inte vet den slutgiltiga utgången av all pågående turbulens och rörelse, vad kan man säga?

Dagens träning då? Uppvärmnings-övningar och kvadrater genomförs och skapas efter sedvanligt mönster. Ett tvåmåls-spel tar vid. Spelande lag bjuder på en U21-liknande samling mot ett start-färdigt gäng – snarlikt den ”elva” som senast klev in mot GIF Sundsvall. En skillnad till trots. Emil Salomonsson tar kanten till höger istället för trotjänare Adam Johansson. Det kan snabbt tolkas som att det blir åka av i morgon. Köra sönder motståndet genom att vräka fram snabba räder på kanterna. Senast det begav sig var det just med dominans på högerkanten. Men med rätt ytor till vänster kommer säkerligen lirar-pojken ovan, tillsammans med kollega Ludwig Augustinsson att köra lite dansnummer på kanten. Bara det inte glöms bort att backa hem också. Om inte kommer Kapten Bjärmsyr farande, som senast mot Sundsvall. Nödvändigt, men föga trevligt för den som blir utsatt.

Nyförvärvet Malick Mané äger en hel del boll under tvåmåls-spelet och visst ser han sugen ut. Gäller bara, att om det blir spel i morgondagens match, så ska löpningar och positions-spel sitta därefter. Det här visade sig få en lite rostig nyans senast i U21-mötet mot Falkenbergs FF. Inte konstigt då det var första matchen med laget, och det endast en vecka efter ankomst, men likväl noterat. Nåja, släpps Mané bara in i boxen är han giftig värre. Det får idag gå även för dansken Lasse Vibe. Att placera just honom i en konkurrens-situation som forward, det är ett drag jag hoppats på inför årets säsong. Senast mot Sundsvall fick vi se hur rätt det kan bli. Likaså idag. Vibe äger sin yta, rushar på som om det gäller livet. Glad, pigg och i riktigt god form, som det ser ut. Att se Vibe stanna kvar sist på plan och gång efter annan vräka på den stora kanonen mot Marcus Sandberg. Jäklar vilken högerbössa karln sitter inne med. Vibe sträcker armarna högt mot skyn efter ett praktmål på Stenstod Sandberg. YES, vrålar Vibe och skakar armarna åter. Självförtroendet där!!!

Sirius då? Njae, jag väljer att säga ”pass” här. 30 matcher utan förlust. En klättring uppåt, och det från en serie till en annan, stadig framfart i Svenska Cupen… Här är det inte läge för underskattning mina vänner. Sirius är i kvartsfinal av en anledning. Vill du ändå veta mer om vilket motstånd som väntar – Ta del av Barabens lokala Uppsala-skribent Magnus Thorn och hans eminenta kartläggning. Det räcker så.

Sen då? Laget försvinner. Bilar startas upp. Skribenter drar mot lunch-hak och besök på Blåvitt-shopen. Själv tar jag mig vidare i snålblåsten, mot bil och värme. Ett tips: Kläd er rätt i morgon. Det kommer att bjudas på svinigt Ullevi-väder. Men det kommer att vara mödan värt. Det ska vara värt mödan. Det finns inget annat!

Väl mött Kamrater – Krossa Sirius!

 

 

 

 

Två timmar till start – Worth waiting for…   Leave a comment

wpid-imag34952

No comments! Foto: Guld Alex

 

 

Personligt porträtt på bloggen: IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre   Leave a comment

Stahres goes wild.jpg

Att tidigt en söndag morgon mötas av följande artikel http://www.expressen.se/gt/sport/stahre-oppen-for-nytt-kontrakt-med-blavitt/ vilken känsla. Att se ordet ”självklart” i skrift när en förlängning av tränar-kontraktet för IFK Göteborg kommer på tal. Stort!

Många är de tillfällen de senaste två åren då samtal förts med IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre… Träningar, matcher, presskonferenser, korridorer på Kamratgården. Med kaffe i hand, utan kaffe i hand. Tillfällena som ”Gnagaren/Staren” funnits där är… många. Ibland kärva, ibland glädjefyllda, ibland fyllda av frustration, ibland fyllda av ett grymt jävlar anamma. Mikael Stahre som tränare är professionell, fylld av integritet. Ständigt i rörelse, ständigt blicken fäst framåt. Aldrig grå och oberörd – Alltid närvarande och passionerad.

Under förra veckan passade jag på att spana in A-lagets träning under ett pass på Härlanda. Som så många gånger förr – Mikael Stahre och hans nära kompanjon Magnus Edlund står placerade mitt på plan. Spelarna är samlade omkring Blåvitts tränarpar. Stahre hörs (som alltid) mer än Edlund, men spelarna lyssnar, tar in och justerar, allt eftersom Stahre/Edlund ger sina instick, tips och anvisningar. Alltid!

Mikael Stahre kan nog vid en första anblick ses som lite kufisk. Kläderna hänger lite på sniskan, mössan är lite för stor och allt som oftast neddragen lite snett nedanför ögonlinjen. Tider följs till viss del, till viss del inte alls. Väldigt lite utanför arbetet med laget verkar beröra Stahre. Samtalen med folk utanför laget, som supportrar, journalister och nyfikna besökare skiftar också friskt. Ibland är humöret på topp, charmen påkopplad. Då flödar samtalen under obegränsad tid och helt fritt. Nästa gång kan det motsatta råda. Buttra korta kommentarer. Knappt ett hej, ännu mindre en hälsning.

Koncentrationen på uppgiften som tränare är alltid 100 procent. Det är alltid uppgiften som prioriteras. Den där professionella tränaren igen. Den personliga- och yrkesmässiga tränaren – allt paketerat i en och samma person. En skön mix som jag med tiden har lärt mig att både uppskatta och respektera. Den pondus och närvaro som alltid finns där… även när flera minusgrader plågar laget, en tidig morgon på Härlanda Park, i första halvan av januari. Det spelar ingen roll. Närvaron är där. Alltid!

Jag trivs med Mikael Stahre vid rodret. Spelarna höjer sig i hans närvaro. Det känns att det är på riktigt. Tron på att ”lyfta berg” finns där. De där delarna som är så olika hos olika tränare – eller rättare sagt människor. Den energi och det engagemang som vår blåvite tränare besitter. Helt perfekt i ett elitlag med stora  ambitioner. Perfekt för IFK Göteborg.

Jag hävdar bestämt att en förlängning av Mikael Stahres kontrakt in i 2015 och framåt är nödvändig. Så mycket omsättning som IFK Göteborg de senaste åren fått uppleva, vare sig det gäller spelare, organisation eller verksamhet i stort… det behövs en fast plattform att verka från. Trygghet och kontinuitet för att kunna prestera på topp – dag efter dag, match efter match, år efter år.

Mikael Stahre och Magnus Edlund ger oss allt det. Trygghet, stabilitet och en stor dos framtidstro!

Visst, det ska villigt erkännas. Jag har tidigare skrivit ned Stahre rejält på den här bloggen, inte minst i samband med ett antal rejäla bottennapp på Gamla Ullevi, sensommaren/hösten 2012. Frustration, fakta… Tja, året var fördömt och eländigt rakt igenom. Hårda ord, del av ett mörkt förlutet. Nu borta för alltid.

Samtidigt, jag stod ensam kvar och pratade med samma person direkt efter den ökända träningen, dagen innan match mot Gefle. Samma höst. Mmm, tillfället då Skatås våldgästas av ett femtiotal uppretade ”supportrar”. Tufft värre, för både spelare och tränare.

Den ”coolness” tränare Mikael Stahre visade upp direkt efter avslutad träning, mitt i den svavelosade tystnad som rådde. Det glömmer jag aldrig. Ett leende i mungipan, en tyst kommentar om att det ”aldrig är optimalt när ett pass på en arbetsplats behöver avbrytas”. Kärvheten i tonläget, men även då – den där underfundiga humorn som alltid tycks följa med vår tränare. Till och med en dag som den här.

Mikael Stahres ord:

– Mmm, sånt här får man ta. Det följer med när man leder en förening av den här storleken. IFK Göteborg berör många och så ska det också vara. Sen, så…

Du har vart med förr, antar jag?

– Mmm, det kan du tro. 

Den blicken folks. Det räcker så.

 

 

Årets blåvita tillfälle – Farneruds guldmål på Kompisvallen   Leave a comment

wpid-IMAG3493.jpg

Det är inte ett vackert foto. Det är inte ens bra. Men det är helt unikt. Nätet svajar fortfarande av tät bollkontakt. IFK Göteborgs Pontus Farnerud har precis tagit ett språng iväg från målet. Han springer framför en enorm blåvit klack. En klack som vilken sekund som helst ska brisera i glädjetjut och segervrål. En sekund efter guldet är vunnet fångas årets stora blåvita hjälte på bild. Det här är tveklöst årets blåvita tillfälle alla kategorier och ett minne för livet. Vinna cupen alez alez… Foto: Guld Alex, Bortastå, Kompisvallen 26 maj 2013.

Inför årets sista nummer av Blått o Vitt: Dags att ta farväl av Hannes Stiller   Leave a comment

Stiller fuckin Killer

Hannes Stiller. I varje supporters ögon – en sann blåvit hjälte. Nu ska han lämna IFK Göteborg, det efter mängder av effektiva och starka insatser mellan åren 2009-2013. Supporterklubben Änglarna tar naturligtvis tillfället i akt och uppvaktar huvudpersonen i fråga. Ambitionen är att föreviga en viktig del modern blåvit historia.

I årets sista nummer av medlemstidningen Blått o Vitt (som är ett speciellt 40-års jubileumsnummer för föreningen), publiceras allt värt att veta om allas vår Stiller Killer.

Dags att ta farväl och det en gång för alla.

Du e la medlem?