Archive for the ‘Europaspel 2013’ Category

Nedräkning till match: Krossa Gåsarna från Helsingborg!   Leave a comment

DSC_1211

Så här såg det ut när vi helt på egen hand intog Olympia, sommaren 2013. Då i Europa-League kval mot slovakiska Trencin. En match vi rent fotbolls-mässigt gärna glömmer, men stämningen på läktaren – hur vi ramade in Olympia… DET glömmer vi aldrig.

I kväll är det dags igen. Arenan i Helsingborg intas. Av blåvita. Av Europa-sugna. För ännu en gång ska vi dit. Så är det bara. Det som krävs kan ordnas redan i kväll. På Olympia.

Kom igen Blåvitt. Mot Europa!

 

 

 

Mot Rio Ave FC som mot Trencin – Helt jävla öken!   Leave a comment

DSC_1599

Det finns inte ord tillräckligt för denna eländiga stund. Året i Europa är över. Fatta det! Precis som om det vore 2013 på nytt. I en endaste handvändning, utan förmåga att på egen hand avgöra. Inte ett endaste mål. Inte ett! Inget mer spel i Europa med detta lag. Inget play-off. Inget Europe-League. Ingenting. Ingenting alls. Besvikelsen är total!

 

 

 

IFK Göteborgs säsong 2013 är slut – Tack och hej med dig!   2 comments

DSC_0334

En ensam ryggtavla på en enastående målvakt och person där till. Över året en av de bästa, om inte landets bästa. Idag under egen förmåga, men samtidigt… ett par tabbar, ett mål mer insläppt. Lite på efterkälke, tappat grepp i allra sista minut – lite som säsong 2013 i stort.

Det är med blandade känslor som dörren till årets allsvenska säsong för IFK Göteborg nu slängs igen. På ett sätt oerhört skönt och med ett rätt hyfsat facit i hand ändå, inte minst vid ett jämförelseperspektiv med de tre föregående säsongerna. Ett rejält kliv uppåt – i allt. Det år då Spöket från 2009 äntligen kastades åt sidan. Ett år då organisation, kvalité och framtidsanda återigen präglar spelare, ledare och supportrar – på Kamratgården och Gamla Ullevi. Trots ett riktigt facedown-läge senaste månaden – sammantaget ett riktigt anständigt år. Tack för det!

Samtidigt är år 2013 allt annat än skönt. Riktigt oskönt om sanningen ska fram. Att inte räcka till, men med vissheten om att allt egentligen är bättre än vad det ser ut att vara… det är vånda. Förvisso det många andra lag lever med ständigt och jämnt. Men i IFK Göteborg har det alltid varit och kommer alltid att vara oacceptabelt.

Spelare som viker ned sig när det gäller som mest. Skador. Spelideér som plötsligt inte existerar. Självförtroenden som rasar, ledargestalter som lyser med sin frånvaro, uteblivet flyt – allt när det behövs som mest. Oskön jävla skit!

Däremot växer och frodas allting omkring föreningen IFK Göteborg. Besökssnittet på Gamla Ullevi går upp. Nytt Akademibygge tar föreningen rätt in i framtiden. U-lagssatsningen bär frukt och toppas till slut med ett makalöst fint SM-Guld, det för föreningens starka U-19 lag. Supporterföljen av rang till flertalet bortamatcher med Europa-matcherna mot Slovakiska Trencin som årets absoluta höjdpunkter. Inte minst den påtvingade bortaresan på Olympia. Vilken uppslutning. Va!

Att se nytillträde klubbdirektör Martin Kurtzwelly stå bland gormande blåvita supportrar på Olympia, iklädd klubbens smäckra respresentations-kavaj. Tjöta, leva sig in, heja på. Precis som alla oss andra! Det är en syn som gör mig oerhört stolt. Jag känner mig privilegierad att få vara del av något så jordnära och samtidigt så själsligt djupgående. Där ett lag med en fantastisk tradition och enorm back-katalog är i fokus – för en och för alla. Klubbdirektör eller ståplats-supporter, ung eller gammal. I år har känslan varit där igen. Känslan när så många förenas tillsammans. Just det tar jag mig med mig från år 2013. Lägg där till cup-finalen på Friends-Arena, liksom Änglarnas 40-års fest på Valand. Sen… ETT TUSEN Änglar på ett och samma Kamrattåg med destination Solna. Euforisk kamratskap.

Här tar det stopp… orden upphör.

Sportsligt däremot. Visst, cup-finalen på Friends. Vi som befann oss på ståplats när Pontus Farnerud dundrar in guld-straffen. Sanslöst. Sanslöst. Sanslöst. Hur ironisk kan sen inte fotbollens grymma verklighet visa sig vara. Att just Farnerud är den som ger IFK Göteborg en titel. Ett guld och en omedelbar Europa-biljett. Några månader senare ska samma blåvita hjälte bokstavligen vittra sönder framför oss alla. Smärta, sprutor och en i grunden slutkörd kropp.

Vad är nu den titeln värd? En förtidspensionerad mästare.

Jag har skrivit mycket om Farnerud på senaste tiden. Mer än om någon annan spelare på länge faktiskt. Kanske i förberedande syfte, i ett slags ”lugnet före stormen” tillstånd. Någonstans medveten om vad det hela är på väg att landa. Hannes Stiller är en sak, liksom David Moberg Karlsson. Det är alltid trist när bra spelare och fina människor slutar i vår föreningen, men det är tidens gång. En spelare börjar – en spelare slutar.

Men i fall #21. Det är så nära sorg det går att komma i den värld vi känner som fotbollens/livets vagga. Då har jag ändå suttit nära ett flertal spelare, det i timmar under slutintervjuer för Supporterklubben Änglarna. Jag har sett tårar komma nedför kinderna på Stefan Selakovic, väntat in Sebastian Eriksson när orden inte längre finns kvar. Om Pontus Farnerud skulle ta den stolen, på Kamratgården nu, snart… nej, fan vet om det skulle fungera.

Förbannande jävla klena människoskapelse. Skit är den. Bara skräp!

I övrigt…

Att stupa på slagfältet, inte nå ända fram i mål, vara sämst när det gäller… slitna klyschor använda i både tid och otid. Inte minst i höst. Jag hoppar helst över allt det där. Vi vet tillräckligt om allt det där som INTE fungerat, inte sant!

Det kommer ett nytt år folks! Nya spelare kommer att ansluta till vår redan erfarna trupp och en offensiv kommer garanterat att utvecklas ytterligare, Alven är kvar, liksom stora delar av lagets stabila försvar. Haglund och Jakob är kvar, åtminstone ett tag till, hoppas jag. Stahre är kvar. Det är bra. Bara att jobba vidare med andra ord. Ja, något åt det hållet i alla fall.

Nej, nästa år då jävlar…

Vi ses och hörs då – Tack och hej!

 

 

Analys: Lugnet före stormen – Guldstrid stundar för IFK Göteborg   4 comments

Avslut mot Ellos, omgång 20, augusti 2013

Det är vid ytterst få tillfällen under säsong 2013 som tid funnits för eftertanke och analys. Det beror främst på en minst sagt maximerad säsong – där både Svenska Cupen, seriespel i Allsvenskan och Europa-spel samsats och trängts, allt om vartannat. Lägg därtill tre serier av U-lagsspel med utlandsresor och internationella cuper, dessutom och det mitt under semestern – en intensiv Gothia Cup-vecka.

Tro jag att det är svårt att få tid över till reflektion.

Samtidigt gäller det att gripa tillfället i flykten. Framför allt när det, på rådande bekanta sätt, likt 2007 och 2009 – börjar vibrera omkring allt det som äger blåvit nyans. Den där nyansen som till och från även lyckas blänka till. Den där nyansen som nu börjat glimma och gnistra – som av renaste Guld!

Lustigt är hur höstsäsongen redan nu träder in med dubbla matcher av stor betydelse. Hemmamatch mot Elfsborg och bortamatch mot Malmö FF. De brukar förvisso ligga ungefär där. Så även säsong 2009. Den säsong som enligt legend Stefan Selakovic ”frontade” det starkaste blåvita laget i modern tid. Så mycket bra spelare i ett och samma lag, det kunde bara gå åt ett enda håll, som ”Sella” tidigare så träffsäkert uttryckt saken. Och visst minns vi alla hösten säsong 2009. Förutom den nattsvarta sortin i sista omgången och innan dess ett och annat oavgjort resultat – men vilken höst!

Sent ska jag glömma mitt möte med dåvarande tungviktare på Blåvitts mittfält. Efter lagets slutträning i mitten på oktober, står jag kvar på Kamratgårdens gräsmatta. Placerad framför mig och med armarna i kors står Thomas Olsson, ännu en idag sann blåvit legend. Snack om tabell-läge, formkurva och krav på enskilda prestationer pågår ett tag innan den kritiska punkten slutligen nås. Frågan om hur Blåvitt ska klara av Malmö på bortaplan. Vilket resultat som är att vänta och vem som kliver fram…

”Olle” tvekar aldrig i sitt svar. Ett svar lika legendariskt som personen bakom orden.

– Jag tror det blir 1-0 till oss. Vi vinner hela skiten.

Matchen mellan MFF-IFK slutar 1-0 till Blåvitt. Målskytt (i minut 28): Thomas Olsson.

Inte mycket att tillägga, varken då eller nu. Maken till träffsäkerhet får man leta efter. Men just så där är det-  när rätt vibration tar vid.

Det känns som vi inte kan förlora nu.

Det känns som vi kommer att vinna hela skiten.

Vi är inte där än. Men vi närmar oss så sakteliga…

——————————————————————————————–

Med tanke på att det fortfarande återstår en tredjedel av säsongen är det ännu för tidigt att sia om hur det hela kommer att sluta. Men med en vinst mot Malmö FF (det blev 1-1 i april-mötet på Gamla Ullevi, Sam Larsson kvitterade i sista minuten) och en efterföljande hemmamatch mot Åtvidaberg, då är vi plötsligt två matcher längre fram. Inne i omgång 22. Åtta matcher kvar innan säsongen blåses av för gott.

DÅ,  men jag säger först DÅ – DÅ vinner vi hela skiten! DÅ tar vi guld!

——————————————————————————————–

Värt att notera är: hur flertalet spelare, sen en längre tid skadade, är på väg tillbaka. Det var fullt med spelare på dagens träning, Bjärsmyr inkluderad, liksom Ludde Augustinsson. Robin Söder går åter för fullt. Sobralense, Stiller… det bara fyller på. Konkurrensen i den blåvita truppen är riktigt tuff och det redan innan förväntad återkomst av lagets alla skade-fall. Snart maxas allt ytterligare och skruvas snabbt upp ännu ett par snäpp.

Alla vill vara med. Alla vill bidra – Laget. Föreningen. Supportrarna. Alla.

Så…

2010. Nej.

2011. Nej.

2012. Nej.

2007, 2009, 2013. Ja.

———————————————————————————————

Min reflektion och analys är härmed över. Åtminstone för den här gången.

För i år?

Tja, gärna för mig!

 

Reflektioner över årets blåvita säsong och dagens möte mot Häcken   Leave a comment

DSC_2402

Den här killen är att betrakta som del av en sista lösning på en säsong, som efter att ha varit av absolut bästa slag, kommit av sig fullständigt. Lasse Vibe besitter nämligen det där lilla extra – krutet på flanken. Den flank som varit död så länge. Sen har det kommit ytterligare ett tillskott till klubben i veckan… kanske för att befästa motsatt flank? Tja, om inte annat för att skapa en hälsosam konkurrens, i en miljö som liksom högersidan, fallit pladask till marken. Foto: Fredrik Aremyr.

Det finns både för- och nackdelar med att ha seriespel under sommarens hetaste månad. Åtminstone het rent vädermässigt. Det här är nämligen en säsong som hackats upp o det grövsta, bland annat med ett europa-spel 20 mil hemifrån. Där ett annat mästerskap tar platsen och där kontinuitet och förberedelse knappt går att tala om. En ytterligare effekt går därtill att syna – tappet av balans mellan hemma- och bortamatcher. En fullt pågående säsong utan en enda hemmamatch på en hel månad. Klart att det stör!

Sen upplever IFK Göteborg samtidigt en av de massivaste skadeperioderna på lång tid, där spelare som värvats speciellt för att höja nivån på särskilt utsatta positioner bara försvinner. Mattias Bjärsmyr som försvinner två gånger om, en förlust av gigantiska mått. En frånvaro få lag med sikte på toppskiktet klarar, oavsett liga. Lägg där till kompanjon Kjetil Waehler – ett helt inkört försvarspar är bara puts väck.

Att sen se Ludwig Augstinsson kämpa sig tillbaka efter en maxad otursskada, samtidigt som Pontus Farnerud, Blåvitts vassaste spelare sen Niclas Alexandersson gyllene dagar i blåvit tröja… nej, det är för mycket. För mycket rent spelmässigt, för mycket för själen i ett lag med både yttre- och inre press på sig.

Men allt det där vet vi egentligen.

Ursäkter, ja kanske…

Blåvitt är inte det enda laget i ligan som har fått dras med skadebekymmer eller förluster på nyckelpositioner. Tabell-klättrande lag som Elfsborg, ja även gnetande Gnaget har känt av olika motgångar under hela säsongen. Motgångar som i ärlighetens namn Blåvitt helt saknat. Tills för en månad sen.

Lustigt kan tyckas, men det är så fotbollen ser ut och lever. Den andas helt annan luft än den övriga världen och lever bokstavligen sitt liv därefter. Både under delar av en säsong, som under varje enskild match. Hur kan någon skydda sig mot allt det här? Går det ens att tala om garantier och skydd i en så föränderlig tillvaro som elitfotboll är? Tveksamt.

Med allt ovanstående ihop-samlat och dokumenterat, går det trots allt att skönja en förändring – från totalt dödläge till progressiv nystart. Matchen mot Helsingborg bjuder på en offensiv fotboll av sällan skådat slag. Blåvitts första halvtimme är en urladdning som knappt synts till på Gamla Ullevi sen invigningen mot Djurgården 2009. Helsingborg är på sin höjd statister på plan, då spelare som Robin Söder och allsvenskt debuterande Lasse Vibe dundrar fram som i tunga kaskader. Som en militär övermakt mot ett bondegille – helt utan sans. Totalitärt ta mig fan!

DET tar vi med oss in i dagens match – In i resten av den allsvenska säsongen.

Resten av föregående match däremot kan vi glömma. Nog för att domarmissarna haglar fritt under en stor del av matchen, men Blåvitts defensiva uppställning och den så kallade strategin för en motattack är tyvärr bara ett endaste haveri. John Alvbåge, annars under året så lyckosam, närmast briljant i sitt agerande, ser till slut uppgiven ut. Det går helt enkelt inte att rädda ett läge som senast mot Helsingborg. Fotboll är trots allt en lagsport. Det får aldrig glömmas bort.

Inför dagens uppgift – då IFK Göteborg tar emot gästande BK Häcken, infinner sig långt ifrån en festtillställning ala storderby i stan. Orsaken är enklast möjliga:

Det är nämligen bara en endaste sak som gäller –  Att ta tre poäng!

Annars…

Ja, annars ligger IFK Göteborg ordentligt pyrt till och chansen på ytterligare en titel för i år är att betrakta som avhängd.

Gårdagens vinst för AIK, samt Malmö FFs möjlighet att idag ta poäng mot Halmstad, placerar kniven mot Blåvitts strupe, framför allt tabell-mässigt. Notera då även att Helsingborg, med tre vinstmatcher tillgodo inför dagens nyckelmatch – har en match mindre spelad.

Idag handlar det i mina ögon om – att vinna eller försvinna!

BK Häcken har inför dagens match färskt europaspel i benen. Flera ordinarie spelare är därför borta ur truppen (lägg därtill Rene Makondele som är avstängd i dagens match). De resonemang jag tagit del av under dagen talar om detsamma – ett Häcken som satsar på just Europaspel och därför vilar nyckelspelare i dagens möte på Gamla Ullevi. Nya förmågor får därmed chansen, något som i och för sig inte behöver betyda en blåvit promenadseger. Snarare tvärtom. Här möter IFK Göteborg nya unga spelare som vill visa upp sig inne på Gamla Ullevi och bokstavligen – ta chansen. Den typen av spelare ska alltid tas på allvar. Det kan annars lätt bli åka av…

Till vår fördel är att stabile mittback Kjetil Waehler är tillbaka i laget. Pontus Farnerud används, vad jag väntar mig, från start. Dessutom finns ytterligare ett nyförvärv av offensiv karaktär i laget och på bänken från start (något annat har jag svårt att tänka mig), nämligen före detta Öster IFs bäste spelare Darijan Bojanic. Ett inhopp därremot, där Sam Larsson lämnar vänsterytter-positon i andra halvlek, det borde vara högst rimligt. Spännande!

Vinna eller försvinna alltså.

Överdrivet? Kanske, kanske inte.

Orealistiskt? Inte alls.

Allt så långt sagt.

Bara en sak kvar då, som så många gånger förut…

Vi kör!

Bilder från Trencinaway – På supportrar av supportrar   Leave a comment

995962_10201246507257140_351996785_n1013192_10201246508937182_1778610090_n1011556_10201246509457195_626966361_n972233_10201246528737677_999226235_n995436_10201246528137662_1461214848_n1001898_10201246530937732_916210443_n995747_10201246531417744_1450898530_n1075665_10201246535657850_1543663338_n935856_10201246530537722_1919330369_n971709_10201246536897881_944793233_n1009807_10201246510257215_156816361_n

Andreas Hermansson är en av alla de tappra blåvita hjältar på plats i Slovakien, under debaclet mot AS Trencin. Efter hemkomst till Sverige har han på generösast möjliga sätt delat med sig av sina intryck på plats. Här ovan endast ett axplock av Andreas gedigna dokumentation.

Ambitionen med det här inlägget har varit att – en gång för alla, fånga in den positiva leveransen och samtidigt konsekvent utesluta allt annat.

För resan t/r Göteborg-Trencin kommer för alltid att vara de tappras resa. De som på läktaren gjorde allt i sin makt för att lyfta fram sitt kära lag till seger.

De allena är värda utrymmet, speciellt en dag som denna, när det mesta från den tunga resan söderut så sakteliga håller på att hamna i skymundan.

Stort tack Andreas!

Andreas följer ni från och med nu på Twitter: @herman1904

 

Just nu: Blåvit vallfärd mot Trencin – Bli publicerad på Guld Alex-bloggen   Leave a comment

DSC_1211

Många är de blåvita supportrar som redan nu är på väg ned till Slovakien. Uppladdning väntar i Bratislava och match mot Trencin på Stadion Dubnica N/V.

Guld Alex-bloggen publicerar under hela vistelsen mer än gärna supporterbilder, matchbilder, krönikor och storys med gott resetjöt.

Redan nu finns det flera supportrar som kommer att förse bloggen med bildmaterial under vistelsen i Slovakien.

Men givetvis finns det plats för ännu mer stuff!

Kontakt tas enklast på följande sätt:

Guld Alex-bloggens kommentators-fält

Mejl: guldalex@hotmail.se

Twitter: @guldalex

 

Mot omg. 3 i Europe-Leaugue – Krossa Trencin!