Archive for the ‘IFK Göteborg informerar’ Category

Inför torsdagens tungviktsrond mot Qarabag – Möt IFK Göteborgs koordinator Gustav Hessfelt   Leave a comment

wpid-gustav.jpg

När vi hörs framträder snabbt intensiv barnnärvaro och det genom respektive telefonlur. Från ett håll ett envetet hostande, från det andra ett återkommande tjutande. Ingen reagerar, trots att klockan börjar dra sig mot läggdags för samtliga små. Det är som det är. Småbarnsfamiljelivet har idag en given plats i Gustav Hessfelts liv. Dagen innan avfärd till Azerbajdzjan, snacket får ändå plats. Det blåvita snacket. För det är en viktig match som står för dörren. Kanske bland det viktigaste som hänt under Hessfelts tid på Kamratgården. Åtminstone som anställd koordinator.

Det är på grund av dessa omständigheter en högst intensiv och fullständigt fullspäckad halvtimme som utspelar sig. För att det som sker och händer – här och nu, placeras in i rätt sammanhang. Att det som händer i och med avgörande match i play-off, med ett annalkande gruppspel i Europa League, förstås ur ett förenings-vänligt perspektiv. Det är enligt huvudpersonen för kvällen oerhört viktigt. Ett perspektiv där det ekonomiska är med, men automatiskt inte är prio ett. Ett önskvärt sammanhang där det som är bäst för föreningen IFK Göteborg får råda, det är vad som den här gången ytterst ger upphov till att Gustav Hessfelt tar bladet från munnen och talar rätt ur sitt blåvita hjärta.

Om vi börjar i rätt ände. Vad är ditt uppdrag för IFK Göteborg?

Mitt huvuduppdrag är att hjälpa spelarna och ledarna med allt det som inte har med fotboll att göra. Framför allt att se till att allt runtomkring fotbollen fungerar. Det kan vara allt ifrån att fixa lägenheter till att ordna personnummer för nyanlända spelare. Som nu när Scott Jamieson anlände. Det visade sig att han var brittisk medborgare och genast blev allt mycket enklare… Alltså, det gäller att kunna allt omkring de här bitarna. Lagar, visumregler, arbetstillstånd. Som när killarna från Ghana kom hit (Kasim Prosper och Sabah Lawson). Ska de arbeta här, eller vad är det som gäller? Beroende på hur ett ärende som deras behandlas, kan saker och ting till slut lösas på ett vettigt sätt. Här är det Migrationsverkets regler som gäller. Sådant ägnar jag tid åt att ta reda på. Det gäller att lösa saker. Det tar ett antal år att skaffa sig den kunskap som krävs för att klara den typen av uppgifter. Nu arbetar jag heltid för IFK Göteborg och har gjort så de senaste åtta åren.

Utöver det du nämner, finns det ytterligare uppgifter knutet till ditt uppdrag?

Ja, jag har även hand om IT- och telefonifrågorna på Kamratgården. Framför allt gällde det i samband med byggandet av den nya Kamratgården. Både bygget i sig, men också det som den sportsliga avdelningen skulle ha installerat hos sig. Barackerna som användes i samband med bygget av nya Kamratgården. Det var mycket av det som installerades då som jag hade koll på. Sen allt som är på Kamratgården, som planskötsel, gräsplaner och det som har med fastigheten att göra. Mycket av det har jag hand om idag.

Förr satt olika personer till höger och vänster och gjorde mycket av det du idag gör på egen hand. När ditt uppdrag som koordinator först preciserades för åtta år sen, hur kom det till egentligen?

Det var Håkan Milds idé helt och hållet. Håkan var den som hade varit ute i världen och sett hur det fungerade. Jag antar att han såg att det var dags för Blåvitt att ha någon som löste det här. Det tar ganska mycket tid att hantera den här typen av uppgifter. Håkan ville lägga tid på att köpa och sälja spelare, och se till att laget fungerade så bra som möjligt.

Som nu när jag jobbar ihop med Mats Gren. Det var väldigt bra att jobba under Håkan och det är väldigt bra att jobba under Mats, men de är två helt olika personer. Bägge två har samma driv, att vilja göra IFK Göteborg bättre hela tiden. De har samma erfarenheter och syn på det, men under Mats har jag fått ännu mer ansvar och insyn i olika frågor. Han har gett mig ännu mer ansvar när det gäller saker och ting som ska ske, både när det gäller truppen och saker kring Kamratgården. Jag känner själv att det är ett enormt spännande arbete på Kamratgården just nu. Vi jobbar jävligt hårt allihop, det ska faktiskt sägas. Nu när Mats gick in som klubbdirektör och sportchef… vi jobbar nog hårdast någonsin idag. Vi har tappat tre personer ur organisationen och vi har ont om pengar. Då måste vi lösa det genom att använda andra resurser.

Sen… vi behöver mer pengar för att kunna göra mer saker och allt det där… men en sak som är väldigt viktig att förstå är att vi måste hamna i en situation där vi har koll på vår driftskostnad. Där den går runt utan spelarförsäljningar och extra ordinära insatser.

Det här är oerhört viktigt. Som när det gäller vår scouting. Vi tar in spelare som inte för dyra, men som ändå håller bra standard, så vi kan hålla oss ute i Europa. Här vill jag poängtera hur imponerad jag är av det arbete som Olle Sultan och Mats Gren gör. Hur duktiga de är när det gäller vår scouting. Spelare som kan fungera hos oss och som också kan ge en bra peng tillbaka till oss om de går vidare. Vi kommer aldrig ifrån att det kostar pengar det här, men vi behöver inte ta i så vi kräks. Det gäller istället, som nu, att hitta en rimlig nivå på saker och ting.

10846314_10203411037976395_4549747055671873162_n

Innan vi styr in på det som väntar, med resan till Azerbajdzjan och den viktiga matchen mot Qarabag. Många har säkert sett inslaget i ”Appen” Blåvitt Inifrån som du gjorde med Mats Gren om just det du är inne på, nämligen scouting. Ett inslag som du anser är väldigt viktigt att ta del. Vad var det Mats Gren sa som är så viktigt?

Saker och ting sker inte av en slump. Det är inte så det fungerar. Om folk skulle se hur hårt Mats Gren och Olle Sultan jobbar med just de här frågorna. Olle är nästan… alltså, inte ens jag skulle klara av att se så mycket fotboll och samtidigt ha sådan koll på allt. Nummer ett här är bakgrundsarbetet. Det som gör att det längre fram blir till en värvning. Det är ingen slump om det i slutänden blir en värvning.

Nummer två är den öppenhet som Mats Gren visar om hur vi gör. Hur hans kontaktnät är runt omkring. Hur hämtar man hit en spelare från Australien? Alltså, det är ju rätt snyggt gjort, måste jag säga. Det blir jag lite imponerad av och det är något jag tycker att det ska spridas ljus över. Helt enkelt ge Mats Gren cred för det arbete han gör och det sätt som han och Olle Sultan jobbar på. Det jag vill belysa med inslagen i Blåvitt Inifrån är hur hårt vi alla jobbar. Säkerhet, ekonomi, Akademi… alla jobbar för att det här ska bli så bra som det bara går. Det reportaget med Mats symboliserar väldigt väl det som jag tycker är bra på Kamratgården. Det är sådant jag vill förmedla. Saker som det kanske inte alltid pratas så mycket om.

IFK Göteborg är nu väldigt nära att ta klivet till det som ännu inte skett under 2000-talet, nämligen att ta sig in i ett europeiskt gruppspel. Du åker med till Baku i Azerbajdzjan, och då ska sägas att du inte är den som vanligtvis jobbar på bortaresor. Hur kommer det sig att du åker med den här gången?

Det finns egentligen två svar på den frågan. För det första: Vi måste hjälpas åt. Jag hjälper vår materialförvaltare Rolf Gustavsson. Jag blir assisterande för honom under resan. Så jobbar vi även under hemmamatcherna. För det andra: Jag ska försöka filma och köra lite reportage av olika art. Filma publik, som när vi var i Finland. Klacken var het fantastisk. Finns det en möjlighet för det även i Baku ska jag nog försöka filma där också. Försöka filma från ett annat håll än det som TV visar. För det finns en annan sida som är oerhört intressant. Supportrarna och deras engagemang.

Och så det som händer bakom kulisserna. Det som görs, men kanske inte alltid syns. Som jag förstod saken, direkt efter att det stod klart att IFK Göteborg var redo för play-off, redan på båten till Sverige satte ni er ned och började jobba med visumansökningar – alla de delar som följer med det här mycket specifika resmålet som ni nu står inför. Hur kommer det sig att ni agerar på ett sådant sätt?

I det läget vet vi om att vi kommer att få ett lag från Azerbajdzjan. Det är inte lätt att veta redan då vad det är som gäller. I det läget blir det en mängd personer som börjar ta kontakt med olika myndigheter och instanser i Azerbajdzjan. Vi har fått oerhört mycket hjälp av Chargé d Affairs på Svenska ambassaden i Baku. Det är en liten ambassad, men de har hjälpt oss oerhört mycket. Hur vi ska chartra ett flygplan. Hur stort ska det vara? Kan vi få hjälp att lösa saker för våra supportrar? Det blir en hel del att ta tag i. Det blir att säga ja till vissa saker och nej till andra. Vi vet om att det är ett oerhört arbete och vi får inte glömma att vi är i mitten av en säsong. Killarna har ju kört två matcher i veckan i sju veckor. Det är ett oerhört högt tempo som fotbollspelare. Det gäller att vi löser alla bitar så smärtfritt som möjligt. Det är någon slags ”Grand finale” vi är ute på nu, innan det blir tolv dagars ledighet inför matchen mot Malmö FF borta. Jag vet ju att spelarna vill göra sitt yttersta för att göra morgondagen till en glädjens dag och det ska vi förhoppningsvis ha med oss hem när vi möter Helsingborg på söndag.

Verkligheten av idag, med andra ord?

Alltså, fotbollslivet är upp och det är ned, vilket innebär att vi alltid måste vara på tårna. Men det är som vi sa på jobbet nyligen. De flesta var lediga i maj och i juni, men nu när det är juli och är augusti, då har alla jobbat, när man egentligen skulle vara ledig. Men det är så det fungerar och det vet alla om. Allt detta bara för att vi ska lyckas.

DSC_0010

Och där står ni nu. Truppen är uttagen, alla är med utav de som är tillgängliga och nu ska ni ned. Är allt klart för avfärd till Baku?

För vår del är allt klart. Vi har haft en visumansökan som hänger kvar för en reporter från Aftonbladet som ska med (nu löst), men annars är allt klart. Sådant försöker vi lösa in i det sista, så att alla de som vill vara med ska kunna förmedla bilden av vår vistelse hem till Sverige. Förberedelserna har varit ganska noggranna. Allt är rekat och klart. Det känns bra, tycker jag.

Ni åker i ett chartrat flygplan. Fyra till fem timmars resa. När ni kommer ned ska det vara träningspass med mera. Hur ser upplägget ut för er väl på plats i Baku?

Först ska vi checka in, sen blir det lite mellanmål. Vi tränar mellan klockan 20-21 (18-19 svensk tid) på arenan. Sen blir det vila. Dagen därpå är det förberedelser i olika former. Sen är det match klockan 20.30 (18.30 svensk tid).

Du som kan det blåvita gänget väldigt väl. Stämning, läget i truppen, laddning… Vad ser du framför dig?

Jag har en väldigt skön känsla. Det är på samma nivå som inför matchen i Helsingfors. Jag tror att killarna ser fram emot den här matchen. Det är ett väldigt bra lag vi möter, man får inte glömma av det. Fotbollsvärlden har blivit väldigt liten, eller stor… Jag vet inte vilket ord jag ska använda mig av här, ha ha. Det spelar ingen roll om du möter ett lag från Azerbajdzjan, Belgien eller Litauen… oavsett, nog kan de spela fotboll. Alltså, fotbollen har blivit väldigt global. Se de första tio minuterna mot Qarabag. Vi fick knappt låna bollen, men samtidigt skapade de väl inte så där mycket. Jag hoppas och tror att vi får en liknande matchbild den här gången. Sen vet vi att det kan vara 30-35 grader varmt. Kanske 30 000 hemmasupportrar, vilket de normalt brukar ha på sina matcher. Det är klart. Det blir en holmgång. Samtidigt ska man veta om att de hade jämna matcher mot Victoria Plzen, som är ett bra lag, men vi är också så bra.

Det är lätt att prata om motståndarna och deras styrkor, men samtidigt har vi spelat bra borta. Det här blir vårt prov. Lyckas vi med det blir det en rolig Kamratgårdsdag på lördag, som du skrev på Twitter, ha ha.

Men samtidigt, återigen… Efter matchen i Baku har vi rehab-träning, sen är det hemresa och match på söndag igen. Den matchen på söndag blir så jävla viktig för oss, det kan jag säga. Alltså, matchen mot Qarabag hemma. Vi vinner med 1-0. Omklädningsrummet efteråt, man kan tro att det är världens fest därinne. Det blir det aldrig. Killarna var trötta och så, visst… men det här är halvlek. Vi är inte där än. Det finns ingenting att jubla över förrän vi tar oss till Europa League. Det finns inte heller något att jubla över förrän vi har tagit det där SM-guldet. Man kan vara nöjd med en säsong, tycka att det var ok att komma tvåa eller trea, men det gäller att vinna. Alltid. Det spelar ingen roll vad det handlar om.

Slutligen, vad ser du som avgörande om det ska kunna gå vägen det här?

Om alla spelarna, när domarens pipa ljuder i 93e minuten, hållit sig till Jörgen Lennartssons matchplan, då tror jag det kan gå vägen. Börjar någon att gå utanför uppsatt matchplan och göra saker på egen hand, då tror jag inte att vi fixar detta. Vi måste göra det som i förväg är bestämt att vi ska göra. Något annat finns inte. Vi har kapaciteten att klara av detta, det vet vi efter 1-0 hemma, det är därför vi är här nu. Görs bara allt på rätt sätt så kan det bli väldigt trevligt det här.

Stort tack och trevlig resa.

Tack. Nu kör vi.

 

Samtliga bilder togs för en tidigare intervju i  Änglarnas Blått och Vitt år 2014. Fotograf vid tillfället var Fredrik Aremyr.

Hjörtur Hermannsson – Extramaterial. Del 1   Leave a comment

DSC_1035

Att det blåvita lånet Hjörtur Hermannsson varit med om mycket har redan framgått i följande artikel publicerad på IFK Göteborgs officiella hemsida. Att utökat utrymme skulle krävas för en vidare presentation stod tidigt klart. En överenskommelse med IFK Göteborg, om användande av extra material, slöts därför redan på tidigt stadium. Här den första delen av två, där huvudpersonen i fråga ges tillfälle att berätta sin story, om allt ifrån tiden i moderklubben Fylkir och dagens isländska fotboll, till hur det är att som provspelare kasta sig ut i Europa, för att i ett senare skede, väl på plats i den holländska storklubben PSV Eindhoven, krascha samman på grund av skador, inte bara en utan två gånger, och det inom loppet av ett enda år.

Fylkir: Det var enorma år. Det är ju min moderklubb. Platsen där jag växte upp. Det har varit fantastiska spelare i klubben genom åren, som Ragnar Sigurdsson och många andra före honom. Spelare som senare tagit sig utomlands. Jag var 15 år när jag gjorde min debut för Fylkirs A-lag. Jag spelade för A-laget en- och en halv säsong, innan jag lämnade för spel i PSV Eindhoven. Som ung spelare, bara 15, 16 år, fick jag en hel del erfarenhet av att spela i den isländska högstaligan. Under den här perioden spelade jag som inner-mittfältare. När jag var yngre spelade jag i stort sett alltid på mittfältet. I landslaget har jag däremot alltid spelat som försvarare. Jag tror att det är utifrån detta som min grund läggs som fotbollspelare. Det är härifrån mitt tänk som spelare kommer. Att alltid tänka offensivt. Om det inte är möjligt att agera framåt, säkra då bakåt. Men först då.

Fotbollen på Island idag: Precis som i Fylkir är allt nu för tiden mycket bättre kring den isländska fotbollen, om vi exempelvis jämför med när Ragnar spelade i klubben, för tio år sen. Vi har idag en del riktigt vassa tränare i den isländska ligan. Så var inte fallet när Ragnar spelade där. Snarare tvärtom.

Provspel i Europa: Jag hade kunna lämna Island och Fylkir betydligt tidigare. Jag provspelade i AC Milan. Jag var även i engelska Reading. Jag fick anbud från i princip hela världen. Men jag ville inte lämna Fylkir när jag var så ung. Jag ville gå färdigt grundskolan innan jag flyttade utomlands. Jag kände också att den miljö som jag befann mig i då, gav mig chansen att kliva in i Fylkirs A-lag. Efter det kände jag att för att kunna ta nästa steg som fotbollsspelare måste jag lämna Fylkir och Island. I slutet var jag ärligt talat lite för bra. Det var också den riktiga orsaken till att jag lämnade Fylkir. Jag fick vid tidpunkten ett antal olika anbud, bland annat från PSV Eindhoven. Vid tillfället kändes det som ett riktigt bra val. Det var ett naturligt kliv för mig, och Holland som fotbolls-nation har historiskt sett varit riktigt skickliga på att lyfta fram unga spelare. Det gäller även isländska spelare.

 

”Det är alltid tufft att slå igenom i ett ungdomslag, men samtidigt är det just det som är utmaningen”

 

Jupiler League: Jag kan skatta mig lycklig som får spela i en liga som Jupiler League, eftersom vi spelar matcher precis hela tiden.

Kvaliteten på ligan. Hur är den egentligen?

Ligan i sig ska inte underskattas. Visst, den varierar i kvalitet, utifrån placering i tabellen. Nedre delen av ligans lag är kanske inte de bästa, men det är en oförutsägbar liga. Du kan vinna, likväl som förlora mot vilket lag som helst. Är man spelare i någon av ligans topp-klubbar, kan man möta spelare som har spelat runt 300 matcher. De är i slutet av sin karriär. De har spelat utomlands länge och har kommit hem igen. Det gör att det finns en del riktigt bra spelare i ligan. Det finns därtill klubbar som är riktigt stora. Klubbar med en enorm historia och med stora supporterskaror. För mig som ung spelare, liksom för alla de spelare som är i min ålder… det är ovärderlig erfarenhet, för att vara på den nivå det handlar om. Det är riktiga matcher vi talar om, inte som en liga med B-lag som har lite kul, där vinster inte spelar så stor roll.

Och allt sker i detta fotbollstokiga land.

Så är det. Holland lever och andas fotboll jämnt. I allt. Till det kommer alla tv-sända matcher, talk-shows och supportrar, även för Jupiler League.

 

Skadorna

I mars 2014 drabbas Hjörtur Hermannsson av en allvarlig skada. Det ska visa sig handla om en knäskada och på det ett brutet ligament.

Skadeperioderna i stort: Det har varit en riktigt tuff tid. Framför allt den första skadan, då jag aldrig tidigare hade varit skadad under en längre tid. Det var ett riktig test. Det fanns en mängd tecken, vilka alla visade på de fina kliv jag tog just då. Sen, som en blixt från klar himmel, blev jag skadad.

Skada nummer ett: Ska man se ironin i det som sker, så är det att jag som försvarare skadas i motståndarens box. Jag skulle inte ens vara där. Jag skulle inte vara där för att anfalla… Jag ville avsluta på volley. Jag sköt och någon sprang in i mig. Rätt in i mitt lår. Jag ramlade omkull, men låret stannade kvar i luften. Det slet sönder mitt ligament, samtidigt som flera andra skador i knäet uppstod. Det var riktigt tungt att smälta. Tur i oturen var ingenting helt krossat, utan det var mer att olika delar knäckts. Därför behövdes ingen operation efter skadetillfället. Men fem månaders rehabilitering krävdes för att bli fullt återställd.

Var genomförde du din rehabilitering?

Jag var hemma på Island under hela perioden. Det är någonting som jag vill ge PSV cred för. De skickade hem mig, så jag inte skulle behöva sitta och må dåligt över det som skett. Det var värt mycket för mig.

I augusti 2014 är Hjörtur Hermannsson helt återställd. Spel tar vid, men redan bakom nästa hörn vankas ett nytt elände. I februari 2015 är det dags igen. Den här gången är det vänster höft som klappar samman. Effekten av skadan låter inte vänta på sig. Operation och ytterligare fem månaders frånvaro blir det pris Hjörtur får betala.

Skada nummer två: Den här skadan är något som har växt fram genom åren. Plötsligt stegrar den iväg och det fort. Jag kollade läget redan under hösten 2014. Jag började genomföra ett antal övningar, men i december blev det trots det, ännu lite sämre. Efter vårt juluppehåll gick skadan ned. Jag spelade alla våra matcher i januari, liksom ett antal matcher i februari, då med ansenlig smärta i höften. Jag tog smärtstillande medel vid tillfället. Under en av de matcher som följde tog det plötsligt stopp. Det gick helt enkelt inte att ta det vidare.

Efter det gjorde vi upp en plan för hur skadan skulle hanteras. När vi gick igenom olika alternativ, såg vi att det som fanns att välja på var: några ställen i Holland, operation på Island, eller en operation i Göteborg. När den chansen dök upp var det inget snack om saken.

Operation på IFK-kliniken i Göteborg: PSV sa till mig: ska du göra den här operationen, se då till att göra den i Göteborg. Vi har förvisso kvalificerade läkare på Island, men när det gäller den här typen av operation och skada, så görs det kanske maximalt runt tio operationer på Island. På IFK-kliniken i Göteborg gör de runt 1000 operationer varje år. Bara på den kliniken. Det var därför inte mycket att tveka på. Även den här gången var PSV väldigt hjälpfulla, det ska sägas. Något jag är väldigt tacksam för idag.

 

I del nummer två berörs områden som: Första tiden i IFK Göteborg, relationen till spelare och sportchef, samt synen på blåvita supportrar. Till det följer en handfull supporterfrågor, av mer eller mindre lätthanterlig art. Precis som det ska vara.

Rapport från blåvitt medlemsmöte   Leave a comment

12345618_938233772965718_5714766533385263868_n

250 av IFK Göteborgs medlemmar var föranmälda till kvällens medlemsmöte på 12:ans salonger på Gamla Ullevi. Och nog var det fullbelagt alltid. Redan innan mötets start var det både trångt och rejält laddat. Det skulle till det bli rejält tungt, och överlag en rätt sorglig tillställning de två timmar som mötet rullade på. Hängande huvuden, svordomar och kännbar tystnad följde till slut med nedför trapporna, ut ur lokalen, ut på stan, ut bland besökare… sen till slut blev det åter tyst. Knäpptyst.

Kvar hänger envetet samma fråga. Den där frågan som funnits där under snart två års tid. 

Vad fan är det frågan om egentligen?

———————————————-

En kort summering av mötets utgång, följs upp av en dragning från live-flödet på Twitter.

Summering:

Utfall/resultat för 2015 kommer att landa på runt minus 10 miljoner kronor. Kanske till och med mer än så. Noteras ska även att ett nytt beslut presenteras under mötet.
En ”plan B”, som visar sig vara sjösatt redan i november. Det som väntar 2016 är en inteckning av Kamratgården.

Live-flöde från Twitter:

Modellen framöver: Efter Kurtzwellys utgång kommer en interimlösning att kopplas på. Hur länge den kommer att vara vet inte ordförande Karl Jartun.

– Vi har hittat en bättre ekonomisk lösning på vår köksverksamhet för elit. Jartun börjar om, väljer noggrannt hur han ska lägga orden. Tystnad råder i lokalen.

En kombination av orsaker gör att vi inte når våra ekonomiska mål i år. Vi är självklart inte nöjda med detta. Kassören Ulf Ivarsson har nu ordet.

Kostnaderna för elitverksamheten är sänkt med åtta procent, mot motsvarande period för ett år sen.

Akademins kostnad ökar i år med cirka två miljoner kronor. Nya arenan i Kviberg är grunden till detta. Beslut på detta togs för flera år sen.

Jaha.

Resultatet kommer i år att landa på ungefär föregående års nivå. Alltså, cirka 10 miljoner minus.

Ett sus gick efter det beskedet rätt genom lokalen. Med all rätt, säger jag.

Slut på styrelsens dragning. Nu frågestund.

”Tollan” kör på direkt. Inte ens mikrofonen hänger med. Tufft.

Bra fråga i lokalen. Vad är ditt ansvar i detta Karl? Kassören svarar i ordförandens ställe. Ok.

Vi lägger inte skulden på Martin Kurtzwelly. Men när vi har budgetar som ska klaras av, då förhåller vi oss till det. Jartun ger svar på tal.

Inteckning av Kamratgården. Jag skulle vilja ta del av Håkan Milds ord här. Nya KG. Efter bara fem år. Hans livsverk. Intecknat. Jeez.

”Kapitalisering av KG”.  Heter nu att den är styrelsens ”plan B”.

Köpare av KG nämns. Varbergs… Beslutet togs i november. Kommunikation kring detta har inte gjorts. Det står klart. Plan B alltså.

Hade varit tacksamt om media på Twitter kunde lugna sig en aning. Är någon förvånad över detta som delges? KG, visst… Men i övrigt?

Inga fler personer har sagts upp på KG under året, säger Jartun.

Nu skruvas tumskruven åt. Jakob Andreasson är den som vrider på skruven. Riskbedömning. Hur ska ni kunna nå en balans 2016?

Vi går in i 2016 med ett klart bättre utgångsläge än hur vi lämnar året, säger kassören. Mmm… Inget svar ges på frågan. Inte nu i alla fall.

Eijlert Björkman begär ordet. Ansvarig för U-17. Han är bra på siffror Eijlert. Det visar sig även här. Tyvärr ingen fortsatt diskussion.

Avtalet för inteckning av KG kommer upp igen. Varbergs stenfastigheter är ägare. Ett hyresavtal gäller. Löper fram till 2033. IFK har rätt att köpa loss KG när som helst.

Alltså… Jag jobbar hårt med mig själv just nu. Att hålla mig lugn. Det är inte lätt. Men det måste gå. Kamratlig anda ni vet.

En medlem säger rätt ut vad han känner efter att ha hört styrelsens dragning i kväll.

– Det här är ju fan för jävligt på ren svenska. Applåder.

Ooops. Jartun låter plötsligt som Kurtzwelly. En dragning om hur sportslig utveckling ska fungera i Akademin. Öhh, pass. Inte ditt bord.

Martin Kurtzwellys lön fortsatt? En uppgörelse är gjord. Det finns inget svar på hur länge den kommer att fortsätta löpa. Det beror på om nytt jobb löses för Martin, säger Jartun.

Det pratas om elitlicens på mötet. Elitlicens! – Varför pratar vi ens om det här, hörs i lokalen. Ja precis. Håll käften, tack!

Mötet kommer att brytas klockan 20.00. Sista frågan nu. Ja. God jul Kamrater!

Mötet är avslutat. Inga glada miner bland Kamrater på plats precis. Nej, sicken julklapp detta. Brr.

——————————————-

Analysen kommer, men den tar vi tidigast i morgon. Nu några öl, en whisky och ett par djupa andetag.

Skål Kamrater!

 

 

Jakob Johanssons hälsning till alla blåvita supportrar   Leave a comment

IFK-AIK-61

En av de värdefullaste spelarna i IFK Göteborg tar nu och stämplar ut. Inte för gott, men det lär dröja innan vi ser honom på Gamla Ullevi igen.

Jakob Johansson gör dagen efter Mikael Stahres avgång klart för klubb som omgivning att det nu är färdigspelat i Blåvitt. Nya utmaningar väntar då kontrakt löper ut och Bosman träder i kraft. Rättvist och tungt samtidigt.  

Ett kort efterföljande samtal med Jakob gör klart att det kommer att vigas tid till en sista avskedsintervju för Änglarna. När allting är klart med ny klubb och välförtjänt ledighet betats av… då ska hela rasket ned på pränt.

Men redan nu följer en riktad hälsning till alla blåvita supportrar. Långt ifrån den första, knappast heller den sista. 

– Jag är väldigt tacksam för de år jag fått i Blåvitt och jag är glad för den uppskattning som folk har visat. Nu ska det bli spännande att uppleva något nytt, men IFK kommer alltid att vara hemma.

Stort tack för allt. 

/Jakob Johansson

 

 

 

Beskedet kommer nu rullande – Jakob Johansson lämnar IFK Göteborg   Leave a comment

6 DSC_0240 Jakob

Det ser alltså ut som att vår kära Ärkeängel lämnar oss…

Sportbladets Markus Wulcan rapporterar precis följande:

Jakob Johansson har definitivt bestämt sig för att lämna IFK Göteborg. Mats Gren är meddelad.”

Väntat, men likaväl tungt för varje blåvit människa.

Jakob Johansson i våra hjärtan – för alltid!

 

 

 

En första analys: Är Mikael Stahres uttåg ur IFK Göteborg ett framtida måste?   10 comments

Stahre 7

Spåren genom de tre sista åren har långt ifrån svalnat. Många är de tecken som till slut leder fram till dagens beslut – Att IFK Göteborg bryter rådande kontrakt med tränare Mikael Stahre.

Ibland går det fort. Ibland går det oerhört fort. Och ibland går det som idag. I ljusets hastighet. Från total tystnad till tufft besked under morgonen. Inställd träning till följd av taget beslut. Chock bland spelare och personal på Kamratgården – till blixt-arrangerad presskonferens på Oleareys. Allt inom loppet av fyra till fem timmar. Inte ens den samlade media-eliten hänger helt med i svängarna. Mer mumlande än efter dagens möte med avgående tränare Mikael Stahre har väl aldrig tidigare hörts vid ett och samma tillfälle.

Oerhört. Omtumlande. Förhastat. Osmart. Otippat. Tveksamt…

Invändningar och långsamma måndags-reaktioner finns det gott om i samband med- och efter att IFK Göteborg bestämt sig för att publicera ett pressmeddelande – om att klubben bryter med tränare Mikael Stahre. Inget har läckt ut från Kamratgården. Inte den här gången. Om det råder inget som helst tvivel. Det är som sagt bara att ta sig en titt på den hop av journalister, fotografer och TV-folk som samlats vid lunchtid på Oleareys övervåning mitt på Avenyn i Göteborg. Ingen verkar vara vaken. Förutom huvudpersonen själv.

Frågan är väl egentligen bara när känslorna hinner ikapp? Odds från betting-bolag pryder Internet redan några timmar efter att Stahre, en sista gång – kör sitt eget race för publik och experter. Det är i vanlig ordning en samlad coach som möter upp bland bord och bardiskar. Framställt dricka och kaffe. Kakor där till. På ytan en lugn tillställning. Koncentrerat och sakligt framställt, men under ytan… Huvudet på Mikael Stahre åker oavbrutet från sida till sida. Ny ställning letas upp i den högs stolen placerad mitt i rummet. Det åker då och då ut en lång arm. Det pekas, det skojas…

Men i takt med att fotoblixtarna avtar och folk lämnar lokalen syns en liten, aningens hängig man ståendes i ett enskilt samtal med en reporter. Det är inte lång tid som förflutit från: fullt fokus till uppbrott. Folk på väg ut för en snabb lunch. Inte ens kaffe och kakor går åt. Det är i ljuset av allt detta och en snabbt slocknad blåvit stjärna, som tankar och pussel börjar formas. För det är inte här och nu som allt det här tar slut. Inte alls. Slutet har istället varit i annalkande och det under en längre tid. Om det råder idag inget som helst tvivel.

Mina tankar går tillbaka till en tid då IFK Göteborg sportchef Håkan Mild för första gången ordade om valet av nya tränare. Det inför en lagom grön supporterskribent, utsänd av Supporterklubben Änglarna och Alltid Blåvitt på Svenska Fans.

– Alltså, det är en jävla körar-mentalitet Micke sitter inne med. Det är precis det vi behöver nu. Någon som får igång allt omkring laget. Vi är väldigt nöjda med vårt val.

Så var det. Tiden efter Jonas Olsson, tidigare även Stefan Rehn, var på rejäl upphällning. Ingenting fungerade. Inget bränsle fanns kvar. Men med Mikael Stahre vid rodret skickades ny energi och därmed nytt hopp – rätt in i föreningen. Sett i backspegeln ett helt rätt beslut. Men det var då det.

Efter tre långa år och endast en titel, i form av ett Svenska Cupen-guld, är det en annan känsla som etablerat sig fast. Nog för att tiden efter sommarens- och vårens kräftgång varit positiv, men just 2014 är kantat av för många hål i marken. Våren är spelmässigt, liksom resultatmässigt i parti med de hemska åren av sjunde-platser (2010-2012). Borta är också Blåvitts stora stjärna och publikmagnet Tobias Hysén. Spelare efter spelare faller igenom. Framför allt i lagets offensiv. Daniel Sobralense, Nordin Gerzic och Robin Söder. Ingen lyckas med sin uppgift. I samma veva lämnar Håkan Mild sin post som sportchef. In kommer en ”nygammal” bekantskap i Mats Gren. Europa-äventyret som följer går rakt åt pipan, trots det rullar allt på, närmast som om ingenting har hänt. Allt det här tvingas nytillträde Gren bevittna. Han är allt annat än nöjd.

När jag träffar Mats Gren för en första lång intervju, riktad till alla blåvita supportrar, gör han klart att det inte finns några planer på att gå in och störa de tränarkontrakt som löper på. Kanske var det så då, kanske inte. Det kan likaväl ha varit tvärtom. Det är en tanke som slår mig efter dagens presskonferens är till ända. Just här visar sig något som säkerligen spelar in på dagens till synes abrupta beslut. Det ska visa sig finnas mer ändå.

 

Tre faktorer direkt avgörande för dagens beslut:

1. Kontraktsförlängning våren 2014.

Att styrelsen tillsammans med klubbdirektör Martin Kurtzwelly tar beslutet att förlänga Stahre och Edlunds kontrakt till och med 2015 är något som först landar på Håkan Milds bord. Efter Milds avgång får Gren ta över ärendet. Ett ärende som egentligen inte äger en naturlig förankring i den sportsliga avdelningen på Kamratgården. Reaktioner låter inte heller vänta på sig, för när görs egentligen en förlängning av tränarkontrakt innan ordinarie kontraktstid nått sin fulla längd? I princip aldrig. En egen reflektion landar på klubbens städ-avdelning. För hur ska annars Mats Gren som ny chef för IFK Göteborgs sportsliga avdelning annars kunna formera sitt lag? Han måste i rimlighetens namn kunna bygga ett lag utifrån den övertygelse, målsättning och vision som han själv tillsammans med gällande förening äger. Med ett tränarpar som ofrivillgt hamnat i knäet blir det till att agera med bakbundna händer. Det är långt ifrån optimalt för en ansvarig chef. De rep som fram till idag varit stadigt fastsurrade kring Mats Grens bägge handleder är nu en gång för alla uppslitna. Ett måste för framtiden? Ja, så enkelt kan det i det här fallet faktiskt vara.

2. Eget race – Akademin lämnad på undantag.

Att på nära håll, under flera år, följa ett elit-lags Akademiarbete, och efter mer än fem års tid toppa arbetet med att bidra på området till föreningens kommande jubileumsbok (ute 1 december), ger en unik inblick i ett annars mycket komplext område. Värt att notera är att Mikael Stahres bakgrund som tränare vilar på tillhörighet till ( kanske världens i omfång största u-lagsorganisation), nämligen Stockholmsklubben Brommapojkarna. I IFK Göteborg har U-lagsverksamhet och koppling mellan just A-lag/U-lag under Stahres år – successivt placerats längre och längre ifrån varandra. Det här är något jag själv noterat, fått berättat för mig, hört om gång efter annan. För egen del ser jag den här förskjutningen som tydligast just i år. När Gustav Engvall vid en match-uttagning till A-truppen under våren 2014 skickar bollen långt in i skogen, då är saken klar. Det går för långsamt. Den röda tråden i föreningens hela verksamhet är kapad.

När Gren i september tar till orda och förklarar att Akademin är än mer prioriterad framöver och att samtal med Roger Gustafsson är uppe i flera veckor, då är saken definitivt klar. Här kommer en annan inriktning att ta vid.

Frågan är varför inte Stahre anammat anslagen ton tidigare? Med tanke på Stahres gedigna bakgrund – Hur kommer det sig att Akademin inte prioriterats? Vidare, hur egentligen kommunikationen mellan sportchef och tränare varit? Har ett beslut tagits redan på tidigt stadium? Många frågor kräver oftast ännu fler svar. Tids nog ger sig säkert det mesta.

3. Träning, träning och åter träning.

När Mats Gren lägger tid på hjärtefrågor, prioriterade förbättringsområden och för IFK Göteborg konkreta krav – för att kunna vara med att slåss om de ädlaste medaljerna varje år, samt ta kliv efter kliv i de europeiska turneringarna – då är det ett specifikt område som placerar sig framför alla andra. Träningsupplägg på Kamratgården.

Den träning som dominerat under Mikael Stahres tid som tränare, har även den successivt trappats ned, både tidsmässigt och på ren sportslig nivå. Bredd har tappats. Spetsträning har saknats. Varje person som är flitig besökare på Kamratgården vet att mycket av önskade: passningsövningar, tuffa fysiska insatser på plan och nötande vid fasta situationer i stort sett lyst med sin frånvaro. Just den biten har Mats Gren noterat och det redan på ett tidigt stadium. Av svaren i Änglarnas Blått o Vitt att döma, har han inte alls varit imponerad av det han sett. Nu har Gren en ”europeisk måttstock” med sig in i det nya jobbet som IFK Göteborgs sportchef, vilket inte är speciellt konstigt. 20 år ute i Europa och en drös titlar med sig i ryggsäcken. Lägg därtill återkommande speltid i Champions-League. Mats Gren vet vad som gäller. Framför allt när det kommer till investeringsområdet nummer ett. Ett elit-lags tränings-upplägg.

När jag förhör mig om Grens syn på hur ett förändrat tränings-upplägg tas emot på Kamratgården, säger han:

– Det är alltid är svårt att komma som ny och ha nya ideér med sig. Det tar tid för folk att gå med på förändringar. Det är inget konstigt med det, men den här biten måste vi få rätsida på. Det duger inte att träna på den nivå vi gör idag. Inte om vi ska vara med där ute, något som jag i slutänden tror alla vill.

 

Nu går det naturligtvis att lägga till betydligt fler anledningar till dagens beslut… så är det alltid. Men med tre så centralt viktiga delar för IFK Göteborgs framtida resultat (nyss nämnda ovan) räcker det mer än nog för att förändring ska ta vid. Så är det i fotbollens elit-skikt, liksom i all övrig verksamhet runtom i vår värld – där mål, krav och vinnarfokus är vardag. Det vet alla som är med i svängen kring IFK Göteborg. Mikael Stahre också. Kanske framför allt han.

För är det något Stahre äger och alltid har ägt – från dag ett i Blåvitt till dagens avsked på Oleareys, så är det förmågan att hålla sig professionell till varje situation och uppgift. Det kan ingen ta ifrån honom. Inte ens en dag som den här. Låt oss hoppas att det är till nytta just nu.

 

 

IFK Göteborgs Eijlert Björkman om dagens bekanta nyförvärv   Leave a comment

Eijlert Björkman maj 2013

Foto: Fredrik Aremyr

Blåvitts u-lagstränare Eijlert Björkman nämns av dagens nyförvärv Mikael Boman i klubbens pressutskick. Mötet de båda emellan skedde redan på U-lagsnivå. Även dagens andra annonserade nyförvärv – Trollhätte-backen Tom Pettersson, har haft sin koppling till Blåvitt, även om det har varit på lite längre avstånd och då endast för en kortare period. 

Eijlert Björkman lyser upp vid minnet av tiden med Blåvitts nya forward Mikael Boman. Ordalagen är uteslutande positiva och lyder som följer:

– Det stämmer att Mikael Boman var med oss som sommar- och höstproffs i Danmark. Han är både en bra spelare och en bra kille. Han kommer att tillföra en möjlighet till förändring i spelet. Han är inte bara bra mottagare, utan är även löpstark och arbetar hårt. Blir spännande!

Vidare om Tom Pettersson…

– Även Tom Pettersson har tidigare varit aktuell, som 15-16 åring, då han var med på inbjudningsträningar.

De bägge spelarnas styrkor summeras så här av Björkman:

– Två karaktärsspelare med spetsegenskaper och bra hjärta för IFK Göteborg. Jag får mycket positiv smak i munnen!