Archive for the ‘Guldstrid 2013’ Category

Med järnkoll på motståndaren: Analys inför DIF-IFK   Leave a comment

wpid-IMAG4161.jpgInför det senaste mötet på Tele 2. Siktet var inställt på seger och som vi alla minns betydligt mer än så… nu blev det varken det ena eller det andra. Revansch idag?

Förra årets bortamatch mot Djurgårdens IF störde Blåvitts guldstrid rejält. Amadou Jawo stänkte dit slutresultatet 2-1 på straff i matchens sista tilläggsminut. Under årets vårsäsong, sett ur ett blåvitt perspektiv, är läget ett annat: Matchen spelas förvisso åter på deras hemmaplan, på deras underlag… samtidigt är pressen den här gången störst på hemmalaget. Det passar IFK riktigt bra, om nu bara koncentration och arbetsinsats följer med till Stockholm, samt att det offensiva spelet fortsätter att ta kliv i rätt riktning – vilket i praktiken innebär att May Mahlangu används optimalt. På offensiv mittfältsposition. Om han nu spelar förstås…

Vid en jämförelse tabellmässigt lagen emellan skiljer endast en förlust, det efter att DIF i sin senaste match förlorar mot FFF med 1-0, det i den allra sista spelminuten. IFK Göteborg vinner förvisso sin senaste match mot Örebro SK hemma på Gamla Ullevi med 2-1, men har precis som DIF inför onsdagsmötet på Tele2 arena – en ihopsamlad offensiv statistik långt under godkänd nivå. Det offensiva spelet har för båda lagen i mångt och mycket helt kommit av sig.

Efter nio spelade omgångar ser lagens siffror – vunna/oavgjorda/förluster/målskillnad/poäng ut som följer:

IFK 9  4 4 1       13-7        16

DIF 9  3 4 2       14-10      13

Att notera är: Djurgården har NOLL avslut på mål i den senaste matchen mot FFF. Motivation och inställning till en mindre match på bortaplan (kallas i dagligt tal för underskattning) sägs spela in.

– Laget gör inte jobbet alls utan vi ställer i princip ut skorna på plan i 90 minuter, menar DIFs Emil Bergström efter matchen. Ilskan hos Bergström är högst påtaglig. Lägg där till en muttrande Alexander Priovic, med en hel del synpunkter på att tränare Pelle Ohlsson byter ut just honom efter dryga timmen. Här bevittnas ett lag i gungning.

Vid en jämförelse ser IFK Göteborg och Djurgårdens IF ungefär likadana ut som lag de sista tre, fyra matcherna, även här med en svag prestation på bortaplan. Nu har förvisso den enda förlusten hittills för Blåvitt kommit på hemmaplan och då mot MFF i hemmapremiären, men spelet på bortaplan har, framför allt i matchen mot BP, sett ordentligt lamt ut.

Analysen visar sammantaget att det finns en hel del likheter lagen emellan. Framför allt negativa. Säsongen börjar någorlunda ok för bägge lagen. Poäng följer med, men spelet börjar efter ett tag att svaja, för att sen mattas av offensivt och det rejält. Avslut och effektivitet avtar succesivt efter ett antal matcher. Tempot i spelet går ned, intensitet och löpningar försvinner, passningsspelet tappar i kvalitet… sen har förvisso IFK Göteborg börjar resa sig en aning spelmässigt: Tränare Mikael Stahre letar alternativ offensivt, framför allt i djupled, MEN framför mål är det fortfarande lika uddlöst. Avslut på mål är förvisso inte helt obefintliga, som i DIFs senaste match, men med Lasse Vibe skadad blir ineffektiviteten i motståndarens box kännbar, inte minst då ingen annan blåvit spelare lyckats ersätta Vibe i hans frånvaro. Nu är Vibe på väg tillbaka, uttagen till dagens matchtrupp. Ett ytterst välkommet tillskott, om han nu bara håller ihop. Varning!

Inför dagens match:

Skadeläget i DIF:

Tre mittfältare borta i matchen mot Blåvitt. Tim Söderström, Haris Radetinac och avstängde högst bekante Alexander Faltsetas. I gengäld har DIF fått tillbaka Mark Mayabela.

I övrigt ett intakt försvar sånär som på en spelare i Philip Mantilla. Sen ett anfall där Alexander Priovic finns att tillgå. Erton Fejzullauh och Amadou Jawo är även de spelklara.

Tränarna om sina respektive lag/motstånd:

Pelle Ohlsson, ny tränare i DIF, visar stor respekt för dagens motstånd IFK Göteborg. Han lyfter att Lasse Vibe är tillbaka. Han menar också att DIF måste komma in i sista tredjedelen med fart, alltså komma upp i tempo i det offensiva spelet. Det här har varit ett problem för DIF. Blåvitts mur i Kjetil Waehler och Mattias Bjärsmyr kommer säkerligen att ställa till stora problem om det nu bara ageras med press mot DIFs förväntade anfallslinje.

Tränare Mikael Stahres stora utmaning blir att få till fart och flyt på mitten om nu inte May Mahlangu spelar. Statiskt stillastående spel på mitten och långbollar från Bjärsmyr över befintligt mittfält gör sig icke besvär. Det gäller istället att spela sig fram genom respektive lagdel – i högt tempo, så som det sett ut under träningarna inför kvällens match. Här kvarstår i dagsläget frågan hur Stahre väljer att formera sitt lag.

Stahres troliga elva (utan May Mahlangu):

Jag tror att med Vibe tillbaka väljer Stahre ett renodlat 442 med Söder o Vibe på topp. Larsson och Salomonsson på kanterna. Johansson och Augustinsson som ytterbackar, Bjärsmyr och Waehler som mittlås och som det ser ut att kunna bli – en centrallinje på mitten med Svensson och Johansson framför Söder-Vibe.

Dagens stora varning är annars: Läget inför matchen DIF-IFK är ett helt annat än inför matcherna mot FFF och ÖSK, inte minst för DIF. I och med förlust mot FFF är de piskade att ta poäng för att hänga med lagen på den övre halvan av tabellen. Det är en stor match som väntar, med hopp om mycket folk (på matchdagen över 16.000 sålda biljetter). Inget lag vill öppet blotta sig och falla platt. Framför allt inte inför en stor hemmapublik med förväntningar och krav på framgång. Just DET talar idag för oss. För IFK Göteborg. För tre poäng.

 

 

 

 

Annonser

Analys/återblick: Blåvitts Mikael Stahre inför förra hemmamötet mot Åtvid   Leave a comment

Stahres goes wild.jpg

Efter att ha bjudit på ett bitvis obefintligt blåvitt spel mot Malmö FF och senast – ett bedrövligt spel över 90 minuter mot BP, är det nu dags för ny hemmamatch. Efter att ha vunnit båda mötena mot Åtvid säsong 2013 är det vid en första anblick inget fel på varken ingång för dagens match eller poängsnitt det senaste året. Däremot befinner sig IFK Göteborg just nu i ett spelmässigt bottenläge, något som måste igenom en ”total make-over” om det ska bli poäng och seger i kvällens match. Den saken är alldeles stenklar. Vi talar här om en match som vid vinst placerar Blåvitt på en bra nivå tabellmässigt, men som vid en förlust bidrar till ett fritt fall, ett ”proppen ur” och det redan i starten av årets säsong. The heat is on boyz and galz!

Extra intressant därför att tillåta sig blicka bakåt, om så bara för en kort stund. Ett större svep har gjorts. Efter att ha synat bilder och intervjuer omkring höstens (september 2013) vinstmatch på Gamla Ullevi… så här säger till exempel tränare Mikael Stahre till C More innan match om vilka detaljer som är viktiga om det ska bli tre poäng:

– Det är som vanligt att ange en bra ton framifrån. I vårt försvarsspel ska vi vara aggressiva. Sitta ihop med laget är en extremt central del. Självklart ska vi gasa här idag och ha en offensiv ton på det hela. Men då måste man också vara aggressiva i sitt försvarsspel och att vi kan vinna bollen på gynnsamma ställen på plan. Aggressivitet och fart är nyckelorden.

Nu var förvisso läget inför föregående möte lagen emellan helt annorlunda mot kvällens, då IFK Göteborg i september på allvar fick chansen att kliva in i höstens allsvenska guldstrid. Vann gjorde Blåvitt (med Tobias Hysen på plan, ej att förglömma) med hela 3-0.

1-0 kom redan efter 11 minuter. Kjetil Waehler når högst på en hörna lagd av Tobias Hysén och nickar bollen distinkt in i målets vänstra kryss. Intressant att notera från den här matchen är att Emil Salomonsson är med från start och som han öser på högerflanken. Ingen superhistoria fotbollsmässigt i första halvlek, bland annat missar Robin Söder ett antal fina lägen, men fartfyllt är det definitivt.

Kjetil Waehler ska sen göra även 2-0, det en bit in i andra halvlek. Sam Larsson och Lasse Vibe gör slutligen 3-0 (där Vibe touchar bollen över mållinjen och därmed gör sitt första mål i den blåvita tröjan). Även i andra halvlek syns massor av missade av avslut (det ser ut då som nu ungefär), men ett svagt Åtvid och ett ösigt Blåvitt ger det resultat vi även i kväll vill ta del av. Siffrorna i sig är inte det viktigaste, men att spelet ser ut som Stahres beskrivning ovan. Ja!

Mikael Stahre var det ja. Så här sa han efter förra årets vinst:

– Det är som det är i livet. Ibland kan det vara komplicerat, men det handlar om att göra det enkla bra. Det gjorde vi idag, tycker jag. Vi är stabila i 90 minuter plus tillägg. Stabila i vårt försvarsspel, förhållandevis i alla fall. Jag tycker att vi spelar en bra relativt enkel fotboll, dessutom är vi bra på fasta situationer idag. Två mål av Kjetil Waehler. All cred till Magnus Edlund som jobbar stenhårt i ledarteamet med förberedelser. Bra servat, bra av Kjetil men också av organisationen. 

Det där sista ser jag gärna appliceras åter och det redan i kväll. Att det servas, jobbas och slits stenhårt med förberedelser – coaching, byten i tid och ett kreativt spel på mitten…

Gasa på, sa Stahre i höstas! Ett måste även i kväll. Det över 90 minuter plus tillägg.

 

 

 

IFK Göteborgs säsong 2013 är slut – Tack och hej med dig!   2 comments

DSC_0334

En ensam ryggtavla på en enastående målvakt och person där till. Över året en av de bästa, om inte landets bästa. Idag under egen förmåga, men samtidigt… ett par tabbar, ett mål mer insläppt. Lite på efterkälke, tappat grepp i allra sista minut – lite som säsong 2013 i stort.

Det är med blandade känslor som dörren till årets allsvenska säsong för IFK Göteborg nu slängs igen. På ett sätt oerhört skönt och med ett rätt hyfsat facit i hand ändå, inte minst vid ett jämförelseperspektiv med de tre föregående säsongerna. Ett rejält kliv uppåt – i allt. Det år då Spöket från 2009 äntligen kastades åt sidan. Ett år då organisation, kvalité och framtidsanda återigen präglar spelare, ledare och supportrar – på Kamratgården och Gamla Ullevi. Trots ett riktigt facedown-läge senaste månaden – sammantaget ett riktigt anständigt år. Tack för det!

Samtidigt är år 2013 allt annat än skönt. Riktigt oskönt om sanningen ska fram. Att inte räcka till, men med vissheten om att allt egentligen är bättre än vad det ser ut att vara… det är vånda. Förvisso det många andra lag lever med ständigt och jämnt. Men i IFK Göteborg har det alltid varit och kommer alltid att vara oacceptabelt.

Spelare som viker ned sig när det gäller som mest. Skador. Spelideér som plötsligt inte existerar. Självförtroenden som rasar, ledargestalter som lyser med sin frånvaro, uteblivet flyt – allt när det behövs som mest. Oskön jävla skit!

Däremot växer och frodas allting omkring föreningen IFK Göteborg. Besökssnittet på Gamla Ullevi går upp. Nytt Akademibygge tar föreningen rätt in i framtiden. U-lagssatsningen bär frukt och toppas till slut med ett makalöst fint SM-Guld, det för föreningens starka U-19 lag. Supporterföljen av rang till flertalet bortamatcher med Europa-matcherna mot Slovakiska Trencin som årets absoluta höjdpunkter. Inte minst den påtvingade bortaresan på Olympia. Vilken uppslutning. Va!

Att se nytillträde klubbdirektör Martin Kurtzwelly stå bland gormande blåvita supportrar på Olympia, iklädd klubbens smäckra respresentations-kavaj. Tjöta, leva sig in, heja på. Precis som alla oss andra! Det är en syn som gör mig oerhört stolt. Jag känner mig privilegierad att få vara del av något så jordnära och samtidigt så själsligt djupgående. Där ett lag med en fantastisk tradition och enorm back-katalog är i fokus – för en och för alla. Klubbdirektör eller ståplats-supporter, ung eller gammal. I år har känslan varit där igen. Känslan när så många förenas tillsammans. Just det tar jag mig med mig från år 2013. Lägg där till cup-finalen på Friends-Arena, liksom Änglarnas 40-års fest på Valand. Sen… ETT TUSEN Änglar på ett och samma Kamrattåg med destination Solna. Euforisk kamratskap.

Här tar det stopp… orden upphör.

Sportsligt däremot. Visst, cup-finalen på Friends. Vi som befann oss på ståplats när Pontus Farnerud dundrar in guld-straffen. Sanslöst. Sanslöst. Sanslöst. Hur ironisk kan sen inte fotbollens grymma verklighet visa sig vara. Att just Farnerud är den som ger IFK Göteborg en titel. Ett guld och en omedelbar Europa-biljett. Några månader senare ska samma blåvita hjälte bokstavligen vittra sönder framför oss alla. Smärta, sprutor och en i grunden slutkörd kropp.

Vad är nu den titeln värd? En förtidspensionerad mästare.

Jag har skrivit mycket om Farnerud på senaste tiden. Mer än om någon annan spelare på länge faktiskt. Kanske i förberedande syfte, i ett slags ”lugnet före stormen” tillstånd. Någonstans medveten om vad det hela är på väg att landa. Hannes Stiller är en sak, liksom David Moberg Karlsson. Det är alltid trist när bra spelare och fina människor slutar i vår föreningen, men det är tidens gång. En spelare börjar – en spelare slutar.

Men i fall #21. Det är så nära sorg det går att komma i den värld vi känner som fotbollens/livets vagga. Då har jag ändå suttit nära ett flertal spelare, det i timmar under slutintervjuer för Supporterklubben Änglarna. Jag har sett tårar komma nedför kinderna på Stefan Selakovic, väntat in Sebastian Eriksson när orden inte längre finns kvar. Om Pontus Farnerud skulle ta den stolen, på Kamratgården nu, snart… nej, fan vet om det skulle fungera.

Förbannande jävla klena människoskapelse. Skit är den. Bara skräp!

I övrigt…

Att stupa på slagfältet, inte nå ända fram i mål, vara sämst när det gäller… slitna klyschor använda i både tid och otid. Inte minst i höst. Jag hoppar helst över allt det där. Vi vet tillräckligt om allt det där som INTE fungerat, inte sant!

Det kommer ett nytt år folks! Nya spelare kommer att ansluta till vår redan erfarna trupp och en offensiv kommer garanterat att utvecklas ytterligare, Alven är kvar, liksom stora delar av lagets stabila försvar. Haglund och Jakob är kvar, åtminstone ett tag till, hoppas jag. Stahre är kvar. Det är bra. Bara att jobba vidare med andra ord. Ja, något åt det hållet i alla fall.

Nej, nästa år då jävlar…

Vi ses och hörs då – Tack och hej!

 

 

Aremyrs bilder 2012-2013: Pontus Farnerud i våra hjärtan   1 comment

dsc_06902dsc_0031dsc_0219dsc_0256dsc_2527dsc_4377dsc_6249-1dsc_6985Extra 3. wpid-13570695331601

Dagens Bild: IFK Göteborgs guldlag bänkat på Gamla Ullevis hedersläktare   Leave a comment

563641_10151944002756382_768626179_n-1

IFK Göteborgs U-19 lag är svenska mästare i fotboll. Dagen till ära placerade på Gamla Ullevis hedersläktare. Från vänster till höger syns bland annat: Suleymen Sarjalic, Bilhall Titi, David Guiterrez, Martin Zanjanchi Johansson… Foto: Marcus Gentzel. 

 

 

SM-Guld 2013: Segerintervju med Blåvitts Guldmålvakt Sulejmen Sarajlic #1   Leave a comment

Guld-Sulle

IFK Göteborgs guldmålvakt Sulejmen ”Sulle” Sarajlic behöver ingen presentation. Förste-målvakt i U-19, tränad av A-lagets Stefan Remner. Med i det mesta som har med u-lag och framtid inom Blåvitt att göra. Idag mästare. Guldvinnare! Guldmålvakt i IFK Göteborg. Ha!

När jag får tag på ”Sulle” sitter han tillbakalutad i lagets spelarbuss, på väg mot Göteborg, även om eget stopp blir Borås, där flickvän väntar. Lycklig men samlad, möt här Sveriges bästa målvakt i U-19 sammanhang.

Hallå där Guldgubbe! Hur känns det att vara mästare?

– Helt fantastiskt. Jag önskar att detta kunde ske varje dag, ha ha! Jag klagar inte.

Vad gör du/ni just nu och hur ser segerkvällen ut framöver?

– Vi sitter på bussen allihopa, bakåtlutade, njuter av segern, hög musik, då och då går någon segersång igång. Eftersom jag är muslim så dricker jag inte, men det finns väl säkert många som ska ut och festa. Rykten säger att många ska ut på Valand någonstans, ha ha. Jag har ingen koll. Vet inte vad nätterna har att erbjuda. Jag ska stanna i Borås hos och med tjejen och njuta hela natten!

Till dagens match och året som gått. Du har utan tvekan varit en av lagets viktigare spelare. Hur värderar du guldet för egen del?

– Guldet är verkligen något som vi har kämpat för tillsammans. Att vara viktig för detta lag är helt fantastiskt, men utan mina lagkamrater är jag ingenting. Jag har fått mycket hjälp av min backlinje och resterande spelare. Vi har roterat då och då, men vi har skött det jättebra!

Jag tycker att jag har följt laget länge nu. I år har stor påfyllning av tidigare U-17 spelare skett. Vad beror det på att allt fallit på plats på det sätt som du beskriver?

– Vi kommer i överens bra, även om det blir tjafs ibland. Vi är ett fantastiskt lag med en massa vinnare och vi bara kör! Och om vi gör fel diskuterar vi situationen vad som kunde gjorts bättre, vart man vill ha varandra och hur vi ska lösa det nästa gång. Det har stärkt oss och gjort oss säkra och vi har litat på varandra mer och mer under säsongen. Sen har vi krigat jävligt mycket. Mycket mer än andra lag tycker jag, i alla fall defensivt.

Hur mycket har er, för året nya tränare, Alf Westerberg betytt för resultatet som ni nu på riktigt börjat njuta av?

– Alf har betytt mycket. Han kom in och på så kort tid gjorde han oss till ett så kompakt och inspelat lag. Det tog honom inte lång tid. Så bättre kunde han väl inte har gjort det.

Summera gärna säsongen. Dels för laget, dels för egen del.

– Det började med en cup i Norge, några hade blivit uppflyttade.. Vi älskade inte varandra om man säger så. En katastrofal cup rent ut sagt. Jag spelade bara en match. Men det såg inte ljust ut. Vi trodde inte på varandra. Men se nu! Vi har tagit SM-guld och är bäst i Sverige! Det var ingen som trodde det om man säger så. Men det är helt fantastiskt, vi håller ihop hela tiden. Och vi är SM-mästare! Vad mer kan jag säga? Ha ha.. Helt underbart!

– För min del… så började det med ett läger i Spanien med A-laget och jag fick riktigt mycket träning med Stefan Remner som har hjälpt mig så mycket till att vara den jag är idag. Under hela säsongen har jag tränat med honom och Hoffa. De båda har hjälpt mig riktigt mycket. Förra året fick jag inte spela så mycket. Men tränarna såg mig som förstaval i år. Men som sagt, utan Stefan hade det inte gått lika bra. Han är som min andra farsa. Han har hjälpt mig riktigt mycket. Men jag är ingenting än. Jag har en lång bit kvar och jag ska kämpa, kämpa. Sen får vi se om jag håller.

Men nu först ska du bara njuta av detta. Ett stort jävla megagrattis till guldet Sulle!

– Tack så jävla mycket och tack till alla som har stöttat oss. Vi är tillsammans SM-mästare!

 

 

 

Efter stark 3-1 vinst mot BP: IFK Göteborgs U-19 lag är i SM-final   2 comments

1378767_10151989325330449_499419893_n

Änglarna Stockholm på plats för att stötta Blåvitt. I samband med att IFK Göteborg säkrar SM-finalplats i U-19 serien firas det som synes ordentligt. Total död av match och 3-1 gör Blåvitts Martin Zanjanchi Johansson. På övertid, efter kontring – i öppet mål! Innan dess gör Bilhall Titi på geen hand både 1-0 och 2-0. Det är med stolthet och hopp om den blåvita framtiden som vi konstaterar att – IFK Göteborg tagit sig till SM-final. Matchen spelas i Stockholm kommande helg, det mot ärkerivalen AIK. Tid och plats för match annonseras inom kort. Stort tack till Tomas Johansson för fotot på delar av ÄS på Grimsta IP. Mot SM-Guld Kamrater!