Archive for the ‘Intervjuer’ Category

Intervju: Billy Nordström om sitt nya blåvita kontrakt   Leave a comment

Fredrik Aremyr IFK- Norrko¦êping 2016-84

När IFK Göteborgs Billy Nordström säger tack och hej är det bara några timmar kvar till det är dags att genomföra den första resan till Varberg. I morgon startar försäsongen med Varbergs Bois. Den klubb som Billy Nordström är utlånad till och som kommer att vara adress året ut, som det ser ut idag. Klart är att ett nytt kontrakt nu löper på med IFK Göteborg. Två år, med option på ytterligare ett är det som gäller. Ett kontrakt som både Billy Nordström, IFK Göteborg och ansvarig agentfirma finner högst tillfredsställande. Det enda som egentligen stör Billy Nordström en aning, är att Göteborgs-Posten inte fått fram det som för honom är centralt.

– Det här känns som en riktigt bra lösning. Tyvärr verkar det inte som att GP riktigt fick med att jag ganska tydligt uttryckte tacksamhet för Varbergs BoIS och att jag ser väldigt mycket fram emot säsongen med dem. Tryck gärna till dem lite, tack.

Inga problem. Du, när jag synar laget Varbergs Bois ser jag att du kommer att köra ihop med Erik Lund, Blåvitts gamle backräv. Din spelarvän Muhammed Dizdar har lämnat, men du känner väl även tränaren väl, Jörgen Wålemark?

– Det stämmer. Jag hade ju Jens Wålemark, Jörgens bror, i ett halvår när jag spelade i IFK Göteborgs U-lag. Andra halvåret innan jag gick upp i U-19 hade jag Eijlert Björkman. Så var det.

Jörgen Wålemark blir nu din tränare och sportchef i Varbergs Bois. Han ger dig ett riktigt fint omdöme på klubbens hemsida. Har du sett det?

– Nej, men han sa säkert inga dumma saker. Jörgen är väldigt trevlig och jag ser väldigt mycket fram emot att få imponera på honom.

Nej, inga dumma saker här inte. Tvärtom.

– Bra det!

Vad har du själv satt upp för mål inför säsongen med Varberg Bois?

– Förhoppningsvis som minst att matcha deras topp-fem placeringar de senaste två åren. Jag hoppas även att jag kan bidra med mitt spel.

Vad är det i ditt spel som du tror kan bidra till laget?

– Att visa upp mina offensiva kvalitéer och bidra offensivt. Nu får jag även en ypperlig chans att förbättra defensiven och ta ytterligare steg.

Kommer du att ta dig till Varberg genom att börja pendla eller flyttar du ned?

– Börjar med att pendla, se lite hur det känns.

Och träna med laget kommer du att göra inom kort?

– I morgon.

Om IFK skulle ha behov av dig och vilja få hem dig tidigare, finns den möjligheten, eller är den här säsongen helt vigd för Varbergs räkning?

– Det finns en slags lösning att använda, utan att gå in i detaljer.

Gott att höra. Måste säga att det ska bli väldigt intressant att följa din utveckling under säsongen.

– Ska bli skönt att få lira lite på heltid så att säga.

Önskar dig lycka till Billy. Bara kör på nu!

– Yes, vi kör på detta. Svinga lite mot GP åt mig, tack.

Fixat!

 

 

 

Inför torsdagens tungviktsrond mot Qarabag – Möt IFK Göteborgs koordinator Gustav Hessfelt   Leave a comment

wpid-gustav.jpg

När vi hörs framträder snabbt intensiv barnnärvaro och det genom respektive telefonlur. Från ett håll ett envetet hostande, från det andra ett återkommande tjutande. Ingen reagerar, trots att klockan börjar dra sig mot läggdags för samtliga små. Det är som det är. Småbarnsfamiljelivet har idag en given plats i Gustav Hessfelts liv. Dagen innan avfärd till Azerbajdzjan, snacket får ändå plats. Det blåvita snacket. För det är en viktig match som står för dörren. Kanske bland det viktigaste som hänt under Hessfelts tid på Kamratgården. Åtminstone som anställd koordinator.

Det är på grund av dessa omständigheter en högst intensiv och fullständigt fullspäckad halvtimme som utspelar sig. För att det som sker och händer – här och nu, placeras in i rätt sammanhang. Att det som händer i och med avgörande match i play-off, med ett annalkande gruppspel i Europa League, förstås ur ett förenings-vänligt perspektiv. Det är enligt huvudpersonen för kvällen oerhört viktigt. Ett perspektiv där det ekonomiska är med, men automatiskt inte är prio ett. Ett önskvärt sammanhang där det som är bäst för föreningen IFK Göteborg får råda, det är vad som den här gången ytterst ger upphov till att Gustav Hessfelt tar bladet från munnen och talar rätt ur sitt blåvita hjärta.

Om vi börjar i rätt ände. Vad är ditt uppdrag för IFK Göteborg?

Mitt huvuduppdrag är att hjälpa spelarna och ledarna med allt det som inte har med fotboll att göra. Framför allt att se till att allt runtomkring fotbollen fungerar. Det kan vara allt ifrån att fixa lägenheter till att ordna personnummer för nyanlända spelare. Som nu när Scott Jamieson anlände. Det visade sig att han var brittisk medborgare och genast blev allt mycket enklare… Alltså, det gäller att kunna allt omkring de här bitarna. Lagar, visumregler, arbetstillstånd. Som när killarna från Ghana kom hit (Kasim Prosper och Sabah Lawson). Ska de arbeta här, eller vad är det som gäller? Beroende på hur ett ärende som deras behandlas, kan saker och ting till slut lösas på ett vettigt sätt. Här är det Migrationsverkets regler som gäller. Sådant ägnar jag tid åt att ta reda på. Det gäller att lösa saker. Det tar ett antal år att skaffa sig den kunskap som krävs för att klara den typen av uppgifter. Nu arbetar jag heltid för IFK Göteborg och har gjort så de senaste åtta åren.

Utöver det du nämner, finns det ytterligare uppgifter knutet till ditt uppdrag?

Ja, jag har även hand om IT- och telefonifrågorna på Kamratgården. Framför allt gällde det i samband med byggandet av den nya Kamratgården. Både bygget i sig, men också det som den sportsliga avdelningen skulle ha installerat hos sig. Barackerna som användes i samband med bygget av nya Kamratgården. Det var mycket av det som installerades då som jag hade koll på. Sen allt som är på Kamratgården, som planskötsel, gräsplaner och det som har med fastigheten att göra. Mycket av det har jag hand om idag.

Förr satt olika personer till höger och vänster och gjorde mycket av det du idag gör på egen hand. När ditt uppdrag som koordinator först preciserades för åtta år sen, hur kom det till egentligen?

Det var Håkan Milds idé helt och hållet. Håkan var den som hade varit ute i världen och sett hur det fungerade. Jag antar att han såg att det var dags för Blåvitt att ha någon som löste det här. Det tar ganska mycket tid att hantera den här typen av uppgifter. Håkan ville lägga tid på att köpa och sälja spelare, och se till att laget fungerade så bra som möjligt.

Som nu när jag jobbar ihop med Mats Gren. Det var väldigt bra att jobba under Håkan och det är väldigt bra att jobba under Mats, men de är två helt olika personer. Bägge två har samma driv, att vilja göra IFK Göteborg bättre hela tiden. De har samma erfarenheter och syn på det, men under Mats har jag fått ännu mer ansvar och insyn i olika frågor. Han har gett mig ännu mer ansvar när det gäller saker och ting som ska ske, både när det gäller truppen och saker kring Kamratgården. Jag känner själv att det är ett enormt spännande arbete på Kamratgården just nu. Vi jobbar jävligt hårt allihop, det ska faktiskt sägas. Nu när Mats gick in som klubbdirektör och sportchef… vi jobbar nog hårdast någonsin idag. Vi har tappat tre personer ur organisationen och vi har ont om pengar. Då måste vi lösa det genom att använda andra resurser.

Sen… vi behöver mer pengar för att kunna göra mer saker och allt det där… men en sak som är väldigt viktig att förstå är att vi måste hamna i en situation där vi har koll på vår driftskostnad. Där den går runt utan spelarförsäljningar och extra ordinära insatser.

Det här är oerhört viktigt. Som när det gäller vår scouting. Vi tar in spelare som inte för dyra, men som ändå håller bra standard, så vi kan hålla oss ute i Europa. Här vill jag poängtera hur imponerad jag är av det arbete som Olle Sultan och Mats Gren gör. Hur duktiga de är när det gäller vår scouting. Spelare som kan fungera hos oss och som också kan ge en bra peng tillbaka till oss om de går vidare. Vi kommer aldrig ifrån att det kostar pengar det här, men vi behöver inte ta i så vi kräks. Det gäller istället, som nu, att hitta en rimlig nivå på saker och ting.

10846314_10203411037976395_4549747055671873162_n

Innan vi styr in på det som väntar, med resan till Azerbajdzjan och den viktiga matchen mot Qarabag. Många har säkert sett inslaget i ”Appen” Blåvitt Inifrån som du gjorde med Mats Gren om just det du är inne på, nämligen scouting. Ett inslag som du anser är väldigt viktigt att ta del. Vad var det Mats Gren sa som är så viktigt?

Saker och ting sker inte av en slump. Det är inte så det fungerar. Om folk skulle se hur hårt Mats Gren och Olle Sultan jobbar med just de här frågorna. Olle är nästan… alltså, inte ens jag skulle klara av att se så mycket fotboll och samtidigt ha sådan koll på allt. Nummer ett här är bakgrundsarbetet. Det som gör att det längre fram blir till en värvning. Det är ingen slump om det i slutänden blir en värvning.

Nummer två är den öppenhet som Mats Gren visar om hur vi gör. Hur hans kontaktnät är runt omkring. Hur hämtar man hit en spelare från Australien? Alltså, det är ju rätt snyggt gjort, måste jag säga. Det blir jag lite imponerad av och det är något jag tycker att det ska spridas ljus över. Helt enkelt ge Mats Gren cred för det arbete han gör och det sätt som han och Olle Sultan jobbar på. Det jag vill belysa med inslagen i Blåvitt Inifrån är hur hårt vi alla jobbar. Säkerhet, ekonomi, Akademi… alla jobbar för att det här ska bli så bra som det bara går. Det reportaget med Mats symboliserar väldigt väl det som jag tycker är bra på Kamratgården. Det är sådant jag vill förmedla. Saker som det kanske inte alltid pratas så mycket om.

IFK Göteborg är nu väldigt nära att ta klivet till det som ännu inte skett under 2000-talet, nämligen att ta sig in i ett europeiskt gruppspel. Du åker med till Baku i Azerbajdzjan, och då ska sägas att du inte är den som vanligtvis jobbar på bortaresor. Hur kommer det sig att du åker med den här gången?

Det finns egentligen två svar på den frågan. För det första: Vi måste hjälpas åt. Jag hjälper vår materialförvaltare Rolf Gustavsson. Jag blir assisterande för honom under resan. Så jobbar vi även under hemmamatcherna. För det andra: Jag ska försöka filma och köra lite reportage av olika art. Filma publik, som när vi var i Finland. Klacken var het fantastisk. Finns det en möjlighet för det även i Baku ska jag nog försöka filma där också. Försöka filma från ett annat håll än det som TV visar. För det finns en annan sida som är oerhört intressant. Supportrarna och deras engagemang.

Och så det som händer bakom kulisserna. Det som görs, men kanske inte alltid syns. Som jag förstod saken, direkt efter att det stod klart att IFK Göteborg var redo för play-off, redan på båten till Sverige satte ni er ned och började jobba med visumansökningar – alla de delar som följer med det här mycket specifika resmålet som ni nu står inför. Hur kommer det sig att ni agerar på ett sådant sätt?

I det läget vet vi om att vi kommer att få ett lag från Azerbajdzjan. Det är inte lätt att veta redan då vad det är som gäller. I det läget blir det en mängd personer som börjar ta kontakt med olika myndigheter och instanser i Azerbajdzjan. Vi har fått oerhört mycket hjälp av Chargé d Affairs på Svenska ambassaden i Baku. Det är en liten ambassad, men de har hjälpt oss oerhört mycket. Hur vi ska chartra ett flygplan. Hur stort ska det vara? Kan vi få hjälp att lösa saker för våra supportrar? Det blir en hel del att ta tag i. Det blir att säga ja till vissa saker och nej till andra. Vi vet om att det är ett oerhört arbete och vi får inte glömma att vi är i mitten av en säsong. Killarna har ju kört två matcher i veckan i sju veckor. Det är ett oerhört högt tempo som fotbollspelare. Det gäller att vi löser alla bitar så smärtfritt som möjligt. Det är någon slags ”Grand finale” vi är ute på nu, innan det blir tolv dagars ledighet inför matchen mot Malmö FF borta. Jag vet ju att spelarna vill göra sitt yttersta för att göra morgondagen till en glädjens dag och det ska vi förhoppningsvis ha med oss hem när vi möter Helsingborg på söndag.

Verkligheten av idag, med andra ord?

Alltså, fotbollslivet är upp och det är ned, vilket innebär att vi alltid måste vara på tårna. Men det är som vi sa på jobbet nyligen. De flesta var lediga i maj och i juni, men nu när det är juli och är augusti, då har alla jobbat, när man egentligen skulle vara ledig. Men det är så det fungerar och det vet alla om. Allt detta bara för att vi ska lyckas.

DSC_0010

Och där står ni nu. Truppen är uttagen, alla är med utav de som är tillgängliga och nu ska ni ned. Är allt klart för avfärd till Baku?

För vår del är allt klart. Vi har haft en visumansökan som hänger kvar för en reporter från Aftonbladet som ska med (nu löst), men annars är allt klart. Sådant försöker vi lösa in i det sista, så att alla de som vill vara med ska kunna förmedla bilden av vår vistelse hem till Sverige. Förberedelserna har varit ganska noggranna. Allt är rekat och klart. Det känns bra, tycker jag.

Ni åker i ett chartrat flygplan. Fyra till fem timmars resa. När ni kommer ned ska det vara träningspass med mera. Hur ser upplägget ut för er väl på plats i Baku?

Först ska vi checka in, sen blir det lite mellanmål. Vi tränar mellan klockan 20-21 (18-19 svensk tid) på arenan. Sen blir det vila. Dagen därpå är det förberedelser i olika former. Sen är det match klockan 20.30 (18.30 svensk tid).

Du som kan det blåvita gänget väldigt väl. Stämning, läget i truppen, laddning… Vad ser du framför dig?

Jag har en väldigt skön känsla. Det är på samma nivå som inför matchen i Helsingfors. Jag tror att killarna ser fram emot den här matchen. Det är ett väldigt bra lag vi möter, man får inte glömma av det. Fotbollsvärlden har blivit väldigt liten, eller stor… Jag vet inte vilket ord jag ska använda mig av här, ha ha. Det spelar ingen roll om du möter ett lag från Azerbajdzjan, Belgien eller Litauen… oavsett, nog kan de spela fotboll. Alltså, fotbollen har blivit väldigt global. Se de första tio minuterna mot Qarabag. Vi fick knappt låna bollen, men samtidigt skapade de väl inte så där mycket. Jag hoppas och tror att vi får en liknande matchbild den här gången. Sen vet vi att det kan vara 30-35 grader varmt. Kanske 30 000 hemmasupportrar, vilket de normalt brukar ha på sina matcher. Det är klart. Det blir en holmgång. Samtidigt ska man veta om att de hade jämna matcher mot Victoria Plzen, som är ett bra lag, men vi är också så bra.

Det är lätt att prata om motståndarna och deras styrkor, men samtidigt har vi spelat bra borta. Det här blir vårt prov. Lyckas vi med det blir det en rolig Kamratgårdsdag på lördag, som du skrev på Twitter, ha ha.

Men samtidigt, återigen… Efter matchen i Baku har vi rehab-träning, sen är det hemresa och match på söndag igen. Den matchen på söndag blir så jävla viktig för oss, det kan jag säga. Alltså, matchen mot Qarabag hemma. Vi vinner med 1-0. Omklädningsrummet efteråt, man kan tro att det är världens fest därinne. Det blir det aldrig. Killarna var trötta och så, visst… men det här är halvlek. Vi är inte där än. Det finns ingenting att jubla över förrän vi tar oss till Europa League. Det finns inte heller något att jubla över förrän vi har tagit det där SM-guldet. Man kan vara nöjd med en säsong, tycka att det var ok att komma tvåa eller trea, men det gäller att vinna. Alltid. Det spelar ingen roll vad det handlar om.

Slutligen, vad ser du som avgörande om det ska kunna gå vägen det här?

Om alla spelarna, när domarens pipa ljuder i 93e minuten, hållit sig till Jörgen Lennartssons matchplan, då tror jag det kan gå vägen. Börjar någon att gå utanför uppsatt matchplan och göra saker på egen hand, då tror jag inte att vi fixar detta. Vi måste göra det som i förväg är bestämt att vi ska göra. Något annat finns inte. Vi har kapaciteten att klara av detta, det vet vi efter 1-0 hemma, det är därför vi är här nu. Görs bara allt på rätt sätt så kan det bli väldigt trevligt det här.

Stort tack och trevlig resa.

Tack. Nu kör vi.

 

Samtliga bilder togs för en tidigare intervju i  Änglarnas Blått och Vitt år 2014. Fotograf vid tillfället var Fredrik Aremyr.

I fokus: Kjetil Waehler och kärleken till det blåvita supportersällskapet   Leave a comment

IFK-HBK 2014-106 Kjetil tackar GU

 

I förra veckan skrev det före detta blåvita mittlåset Kjetil ”Bestefar” Waehler följande på sitt Twitter-konto:

”Jeg har bestemt meg at 2016 sesongen blir min siste. Ønsker å avslutte på topp og vil gjerne bli husket for akkurat dette. Jeg har hatt en lang og innholdsrik karriere, og det er godt å vite at jeg hadde vært kapabel i noen år til om nødvendig når jeg er ferdig.
Det kommer et liv etter fotballen, og forhåpentligvis kommer jeg til å gjøre noe som bringer meg tilbake til fotballen på et senere tidspunkt. Jeg håper jeg har vært et forbilde for mange yngre spillere. Med en strukturert og disiplinert fotballhverdag kan man nå langt. Jeg håper jeg inderlig kan avslutte med et cupgull og skal fortsette å yte 100% i de månedene som gjenstår.”

Den 40-årige norrmannens karriär är både lång och stabil, på många plan rejält respektingivande – inte minst gäller det perioden i blåvit dress mellan åren 2012-2014. Tre raka säsonger präglade av kvalitet, lojalitet och en stark känsla för både klubb och blåvit supporterkultur. För det är starka känslor som bubblar upp till ytan när det nu är dags att göra bokslut. En avslutande höstsäsong i norska Vålerengen, med en het jakt på norskt cupguld, sen är det slut.

När jag väl når huvudpersonen är det knappt en vecka kvar till blåvit hemma-match på Gamla Ullevi och därtill play-off till Europa League, något som Waehler själv tyvärr aldrig fick vara med om.

Men oavsett typ av närvaro, kommande uppgift för IFK Göteborg engagerar stort. Fokus under vårt samtal landar också mycket riktigt kring relevanta områden som: Tiden i Blåvitt, kommande matcher på vägen mot Europa League, synen på det blåvita supportersällskapet och det som för Waehler själv är vad livet som fotbollsspelare i grunden ändå handlar om – Att vara en god förebild.

Kjetil, nu har du i och för sig en höst kvar med Vålerengen innan du lägger skorna på hyllan, men om du tillåter dig att blicka tillbaka på din karriär, vad ser du?

Først av alt har jeg vært utrolig heldig å få mulighet til å spille på høyt nivå så lenge. Jeg har vært i fine foreninger, fått landskamper og bidratt på en positiv måte i alle klubber. Skulle gjerne ha spilt i en større klubb og vunnet flere trofeér i en periode, men det er ikke så mye jeg angrer på.

Din tid i Blåvitt. Hur värderar du den idag?

Jag hadde to supre sesonger 2013/2014, Tycker jeg fikk mye ufortjent skit i 2012, men både laget og jag viste en god moral og slo tillbaks. Följer med på IFK og hoppas jag kan få oppleva klubben i Europa League på Gamla Ullevi med alle de fantastiske fans.

Alltså, du är ju oerhört omtyckt i det blåvita supportersällskapet. Vad tror du det beror på?

Jag tror det beror på at jag har en bra attityde og vil det beste for laget og aldri gir opp.

Dina känslor för Blåvitt och lagets supportrar, både när du var aktiv i klubben och idag. Hur är de?

Det var fantastisk å spille på GU och jag sto med frysninger värje gang Poseidon ble spilt. Ingenting kan måle seg med en fullsatt Ullevi! Det å bli hyllad av supporterne der inne var fantastisk og jag drömmer meg lite tillbaks når jag ser dom sjunga nu.

Du säger själv att du hoppas att du har varit en god förebild genom åren, inte minst gentemot de som är yngre. Vad lägger du in i begreppet förebild?

At jag alltid har gitt 100 procent på trening, och i tiden innan och efter trening. Jag tror at jag har vist at så lenge man er seriøs kan man holde på lenge og at det aldri er for sent og lykkes. For mig har fotballen blitt en livsstil og det er viktig att vara nogra.

Jag har ett antal bilder från blåvita träningspass där du tar dig tid med just yngre spelare. Exempelvis Ludwig Augustinsson tiden efter hans långvariga skada. Hur yttrade sig ditt stöd till andra spelare under din tid i Blåvitt?

Ludwig var en kille jag visste ville nå langt. Det var en dröm att trena med en slik spelare och det att vara en stöd for honom da han var skadat var fantastisk.

Slutligen, något du vill hälsa IFK Göteborgs supportrar?

Dere lyfter laget framåt når det behövs, og jag hoppas jag kan åka tillbaks for att kolla på supporternes innsats på läktarna, den är magisk.

Stort tack!

Lycka till nu.

 

Hjörtur Hermannsson – Extramaterial. Del 1   Leave a comment

DSC_1035

Att det blåvita lånet Hjörtur Hermannsson varit med om mycket har redan framgått i följande artikel publicerad på IFK Göteborgs officiella hemsida. Att utökat utrymme skulle krävas för en vidare presentation stod tidigt klart. En överenskommelse med IFK Göteborg, om användande av extra material, slöts därför redan på tidigt stadium. Här den första delen av två, där huvudpersonen i fråga ges tillfälle att berätta sin story, om allt ifrån tiden i moderklubben Fylkir och dagens isländska fotboll, till hur det är att som provspelare kasta sig ut i Europa, för att i ett senare skede, väl på plats i den holländska storklubben PSV Eindhoven, krascha samman på grund av skador, inte bara en utan två gånger, och det inom loppet av ett enda år.

Fylkir: Det var enorma år. Det är ju min moderklubb. Platsen där jag växte upp. Det har varit fantastiska spelare i klubben genom åren, som Ragnar Sigurdsson och många andra före honom. Spelare som senare tagit sig utomlands. Jag var 15 år när jag gjorde min debut för Fylkirs A-lag. Jag spelade för A-laget en- och en halv säsong, innan jag lämnade för spel i PSV Eindhoven. Som ung spelare, bara 15, 16 år, fick jag en hel del erfarenhet av att spela i den isländska högstaligan. Under den här perioden spelade jag som inner-mittfältare. När jag var yngre spelade jag i stort sett alltid på mittfältet. I landslaget har jag däremot alltid spelat som försvarare. Jag tror att det är utifrån detta som min grund läggs som fotbollspelare. Det är härifrån mitt tänk som spelare kommer. Att alltid tänka offensivt. Om det inte är möjligt att agera framåt, säkra då bakåt. Men först då.

Fotbollen på Island idag: Precis som i Fylkir är allt nu för tiden mycket bättre kring den isländska fotbollen, om vi exempelvis jämför med när Ragnar spelade i klubben, för tio år sen. Vi har idag en del riktigt vassa tränare i den isländska ligan. Så var inte fallet när Ragnar spelade där. Snarare tvärtom.

Provspel i Europa: Jag hade kunna lämna Island och Fylkir betydligt tidigare. Jag provspelade i AC Milan. Jag var även i engelska Reading. Jag fick anbud från i princip hela världen. Men jag ville inte lämna Fylkir när jag var så ung. Jag ville gå färdigt grundskolan innan jag flyttade utomlands. Jag kände också att den miljö som jag befann mig i då, gav mig chansen att kliva in i Fylkirs A-lag. Efter det kände jag att för att kunna ta nästa steg som fotbollsspelare måste jag lämna Fylkir och Island. I slutet var jag ärligt talat lite för bra. Det var också den riktiga orsaken till att jag lämnade Fylkir. Jag fick vid tidpunkten ett antal olika anbud, bland annat från PSV Eindhoven. Vid tillfället kändes det som ett riktigt bra val. Det var ett naturligt kliv för mig, och Holland som fotbolls-nation har historiskt sett varit riktigt skickliga på att lyfta fram unga spelare. Det gäller även isländska spelare.

 

”Det är alltid tufft att slå igenom i ett ungdomslag, men samtidigt är det just det som är utmaningen”

 

Jupiler League: Jag kan skatta mig lycklig som får spela i en liga som Jupiler League, eftersom vi spelar matcher precis hela tiden.

Kvaliteten på ligan. Hur är den egentligen?

Ligan i sig ska inte underskattas. Visst, den varierar i kvalitet, utifrån placering i tabellen. Nedre delen av ligans lag är kanske inte de bästa, men det är en oförutsägbar liga. Du kan vinna, likväl som förlora mot vilket lag som helst. Är man spelare i någon av ligans topp-klubbar, kan man möta spelare som har spelat runt 300 matcher. De är i slutet av sin karriär. De har spelat utomlands länge och har kommit hem igen. Det gör att det finns en del riktigt bra spelare i ligan. Det finns därtill klubbar som är riktigt stora. Klubbar med en enorm historia och med stora supporterskaror. För mig som ung spelare, liksom för alla de spelare som är i min ålder… det är ovärderlig erfarenhet, för att vara på den nivå det handlar om. Det är riktiga matcher vi talar om, inte som en liga med B-lag som har lite kul, där vinster inte spelar så stor roll.

Och allt sker i detta fotbollstokiga land.

Så är det. Holland lever och andas fotboll jämnt. I allt. Till det kommer alla tv-sända matcher, talk-shows och supportrar, även för Jupiler League.

 

Skadorna

I mars 2014 drabbas Hjörtur Hermannsson av en allvarlig skada. Det ska visa sig handla om en knäskada och på det ett brutet ligament.

Skadeperioderna i stort: Det har varit en riktigt tuff tid. Framför allt den första skadan, då jag aldrig tidigare hade varit skadad under en längre tid. Det var ett riktig test. Det fanns en mängd tecken, vilka alla visade på de fina kliv jag tog just då. Sen, som en blixt från klar himmel, blev jag skadad.

Skada nummer ett: Ska man se ironin i det som sker, så är det att jag som försvarare skadas i motståndarens box. Jag skulle inte ens vara där. Jag skulle inte vara där för att anfalla… Jag ville avsluta på volley. Jag sköt och någon sprang in i mig. Rätt in i mitt lår. Jag ramlade omkull, men låret stannade kvar i luften. Det slet sönder mitt ligament, samtidigt som flera andra skador i knäet uppstod. Det var riktigt tungt att smälta. Tur i oturen var ingenting helt krossat, utan det var mer att olika delar knäckts. Därför behövdes ingen operation efter skadetillfället. Men fem månaders rehabilitering krävdes för att bli fullt återställd.

Var genomförde du din rehabilitering?

Jag var hemma på Island under hela perioden. Det är någonting som jag vill ge PSV cred för. De skickade hem mig, så jag inte skulle behöva sitta och må dåligt över det som skett. Det var värt mycket för mig.

I augusti 2014 är Hjörtur Hermannsson helt återställd. Spel tar vid, men redan bakom nästa hörn vankas ett nytt elände. I februari 2015 är det dags igen. Den här gången är det vänster höft som klappar samman. Effekten av skadan låter inte vänta på sig. Operation och ytterligare fem månaders frånvaro blir det pris Hjörtur får betala.

Skada nummer två: Den här skadan är något som har växt fram genom åren. Plötsligt stegrar den iväg och det fort. Jag kollade läget redan under hösten 2014. Jag började genomföra ett antal övningar, men i december blev det trots det, ännu lite sämre. Efter vårt juluppehåll gick skadan ned. Jag spelade alla våra matcher i januari, liksom ett antal matcher i februari, då med ansenlig smärta i höften. Jag tog smärtstillande medel vid tillfället. Under en av de matcher som följde tog det plötsligt stopp. Det gick helt enkelt inte att ta det vidare.

Efter det gjorde vi upp en plan för hur skadan skulle hanteras. När vi gick igenom olika alternativ, såg vi att det som fanns att välja på var: några ställen i Holland, operation på Island, eller en operation i Göteborg. När den chansen dök upp var det inget snack om saken.

Operation på IFK-kliniken i Göteborg: PSV sa till mig: ska du göra den här operationen, se då till att göra den i Göteborg. Vi har förvisso kvalificerade läkare på Island, men när det gäller den här typen av operation och skada, så görs det kanske maximalt runt tio operationer på Island. På IFK-kliniken i Göteborg gör de runt 1000 operationer varje år. Bara på den kliniken. Det var därför inte mycket att tveka på. Även den här gången var PSV väldigt hjälpfulla, det ska sägas. Något jag är väldigt tacksam för idag.

 

I del nummer två berörs områden som: Första tiden i IFK Göteborg, relationen till spelare och sportchef, samt synen på blåvita supportrar. Till det följer en handfull supporterfrågor, av mer eller mindre lätthanterlig art. Precis som det ska vara.

I exklusiv intervju: Radiosportens Håkan Mild om EM-guldet i Prag   Leave a comment

Håkan Mild på årsmötet 2014

Håkan Mild, före detta spelare och sportchef i IFK Göteborg – idag expertkommentator för Radiosporten, har under ett antal veckor bevittnat och kommenterat det svenska landslagets U21-EM.

Som spelare på mästerskapsnivå vet Håkan Mild vad som krävs. Bronsmedaljen i VM 1994, liksom deltagande i både OS 1992 och EM år 2000 skapar på flera sätt naturliga band med det unga svenska U21-lagets stora bragd i Prag.

En av alla de bitar som varit vägledande inför förra veckans mästerskapstitel, är enligt Mild förmågan att balansera arbetet med lag och spelare.

– De har jobbat hårt med sin organisation och de har insett sina styrkor och begränsningar.

Efter avslutat uppdrag som sportchef i IFK Göteborg har Håkan Mild (förutom affärsutveckling med företaget Lejonet & Björnen, samt studier på IMH Business school) erbjudits chansen att agera expertkommentator för Radiosporten. Det i sin tur har gett den unika möjligheten – att på plats i Tjeckien, följa det svenska landslaget rakt igenom hela turneringen.

– Jag har upplevt turneringen väldigt positivt. Ett team av ledare och spelare som håller ihop och tror på det man gör.

Du som varit med om det absolut största i svensk fotboll – att vinna medalj i ett världsmästerskap för seniorer. Vad är avgörande om det ska kunna bli medalj i en riktigt stor turnering, i det här fallet den ädlaste valören av alla?

– Att man får ut maximalt av varje spelare och att det finns en rollacceptans för vad man är bra på och vad som är bäst för laget.

En av landslagets mest tongivande spelare har före detta sportchef Håkan Mild själv haft i sitt blåvita stall, nämligen nuvarande spelare i FC Köpenhamn Ludwig Augustinsson. Även Heerenveens Sam Larsson har funnits med i Blåvitt och det under lång tid. Mild kan sina före detta spelare väl och är väldigt nöjd med det han har sett under turneringen.

– Det är två riktigt bra spelare som båda har en fantastisk högstanivå.

Många undrar varför Sam Larsson inte har använts mer av förbundskapten Håkan Ericson. Vad säger du om saken?

– Håkan prioriterade en tydlig organisation och då tyckte Håkan att det fanns andra spelare mer lämpade för det.

Allting kommer och går, för att sen ofta komma igen…

Inte minst gäller det en nations fotboll, och då både ur ren prestationssynpunkt, liksom målinriktad utbildning och utveckling av unga spelare.

Just delen: utveckling av unga spelare i Sverige, blir central när ett mästerskap ger avkastning i form av en guldmedalj.

Guld. Ofantligt svårt att greppa, därtill ytterst ovanligt i ett så stort sammanhang som ett Europamästerskap.

Vad betyder ett EM-guld för svensk fotboll, svenskt akademi-arbete och svensk fotbolls framtid?

– Att det finns en framtidstro. Många killar och tjejer har nya förebilder att se upp till och klubbarnas akademier levererar många bra spelare.

Framtiden för svensk fotboll ser minst sagt ljus ut.

Håkan Milds bidrag för Radiosporten under U21-EM hittar du bland annat här:

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=12248&artikel=6202305

 

 

Jakob Johanssons hälsning till alla blåvita supportrar   Leave a comment

IFK-AIK-61

En av de värdefullaste spelarna i IFK Göteborg tar nu och stämplar ut. Inte för gott, men det lär dröja innan vi ser honom på Gamla Ullevi igen.

Jakob Johansson gör dagen efter Mikael Stahres avgång klart för klubb som omgivning att det nu är färdigspelat i Blåvitt. Nya utmaningar väntar då kontrakt löper ut och Bosman träder i kraft. Rättvist och tungt samtidigt.  

Ett kort efterföljande samtal med Jakob gör klart att det kommer att vigas tid till en sista avskedsintervju för Änglarna. När allting är klart med ny klubb och välförtjänt ledighet betats av… då ska hela rasket ned på pränt.

Men redan nu följer en riktad hälsning till alla blåvita supportrar. Långt ifrån den första, knappast heller den sista. 

– Jag är väldigt tacksam för de år jag fått i Blåvitt och jag är glad för den uppskattning som folk har visat. Nu ska det bli spännande att uppleva något nytt, men IFK kommer alltid att vara hemma.

Stort tack för allt. 

/Jakob Johansson

 

 

 

Sent snack med Blåvitts ”EM-klara” Ludwig Augustinsson   1 comment

IFK-Gefle 2014-42

Blåvitts Ludwig Augustinsson har haft några tuffa dagar, med både sorg och avstängning i EM-matchen mot Frankrike. Ändå… Ludde ser framåt – inte minst mot söndagens match mot Häcken.

Det är en samlad och bitvis tyngd Ludwig Augustinsson som tar sig an frågor under onsdagskvällens senare timmar. Bortgången av Pontus Segerström är tuff. Minnesstund tillsammans med gamla kompisar i Brommapojkarna på Grimsta IP under måndag eftermiddag och på det  – soffläge då U21-landslaget dagen efter säkrar EM-slutspel för 2016 på Örjansvall. Det är mycket på två dagar för vem som helst. För en ung back på 20 år är det omtumlande värre. Sinnesläget ska förvisso förändras under samtalet. För finns det en John Guidetti, så gör det. Match mot Häcken på söndag och ett avslut som spelare i IFK Göteborg väntar också. Mycket händer framöver. Mycket att sätta fokus på. Bäst att blicka framåt och köra igång direkt.

 

Tjenare Ludde.Vill först ta tillfället i akt och beklaga sorgen efter Pontus Segerströms bortgång. Hur mår du?

Tjenare. Tack så mycket! Jag mår okej, men blev väldigt ledsen när jag fick höra att Pontus gått bort. Han var en fantastisk person. Han och Pablo Pinones Arce tog hand om mig fantastiskt när jag för första gången kom upp i A-laget i BP. Alla älskade honom.

Ingen närvaro av dig på Grimsta när minnesstunden gick av stapeln i måndags kväll?

Jag var där på dagen, då stora delar av klubben var där.

Hur var det?

Jag var väldigt chockad just då. Fick reda på det precis efter att jag tränat. Åkte sen direkt ut till Grimsta. Det var väldigt ledsamt och man tappade alla energi. Men när man kom ut till Grimsta och pratade minnen med andra som också kände Pontus, då kändes det lite bättre.

En tuff tid väntar nu familjen Segerström, liksom din moderklubb BP. Beklagar återigen förlusten Ludde. En stor spelare har lämnat ett rejält tomrum efter sig.

Tack så mycket.

Igår var det avgörande match för U21-landslaget. Returmatch mot Frankrike. Vad säger du?

Det var ju förstås tråkigt att vara avstängd igår, men grabbarna gjorde det helt otroligt. Det ska bli fantastiskt med ett EM nästa sommar.

Vad säger du om matchens utgång?

Vi gjorde en fantastisk insats mot ett mycket bra lag. Vi fick ett tidigt mål och vi fick matchen precis dit vi ville. Vi har en grym lagsammanhållning och har vänt matcher förut, så det känns otroligt kul att vi tog oss till EM.

Men själv var du som sagt avstängd. Att den här gången se slutet av dramat som åskådare, hur var det?

Det var riktigt jobbigt. Man är så sjukt nervös. Det är jobbig att inte kunna påverka. Men det gick ju vägen och det är så skönt.

Var såg du matchen?

Hemma i soffan

Du fick alltså inte vara med och köra honnör i omklädningsrummet efter match, tillsammans med Guidetti och gänget?

Nej. Jag hade gärna varit där och firat med grabbarna, men vi får fira i EM istället.

Vad säger du själv om ”Guidetti-show” efter det avgörande 4-1 målet?

När fransmännen, som gjorde så osportsliga gester mot oss efter 3-1 målet… alltså, jag blev riktigt arg. Jag tyckte faktiskt det var ganska skönt att vi gav tillbaka. Karma kallas det. Det kanske inte var det mest sportsliga, men sådana saker händer ibland i fotboll.

I EM är ni och du kommer att vara med. Vad tror du om detta?

Vi har riktigt bra tränare och team kring laget och många riktigt bra spelare. Allt är möjligt. Att komma bland de fyra bästa och kvalificera sig för OS i Rio hade varit en dröm.

Sen… på söndag smäller det ordentligt då allsvensk match mot Häcken går av stapeln. Hur ser du på uppgiften att ta tre poäng på Gamla Ullevi?

Det blir en tuff match mot ett bra lag. Men jag tycker formen känns bra i laget, även om vi gjorde en dålig insats senast. Vi har mycket goda chanser att ta tre poäng och göra en kanonmatch.

Näst sista hemmamatchen i blåvit tröja. Vad säger du?

Det är både och. Jag trivs fantastiskt bra i IFK och alla har tagit hand om mig grymt. Allt från spelarna och ledarna, till alla på Kamratgården, fansen och många fler. Fansen är grymma. De har behandlat mig väldigt bra, så man får se till att försöka göra det så bra som möjligt de sista matcherna nu och njuta.

Gott att höra Ludde.

Men nu är fokus bara på Häcken. Hoppas på mycket folk och bra stämning som alltid.

Exakt. Häcken först. Kör hårt på söndag och ta hand om dig nu.

Tack så mycket.