Archive for the ‘Stefan Selakovic’ Category

I fokus: Stefan Selakovic om Lasse Vibes vara eller inte vara   Leave a comment

image

Att för dagen sitta på andra rad, sektion M3. Se Lasse Vibe vända sig om mot Levande Sittplats – applådera som tack för stöd och hyllningar matchen igenom. Stort. Foto: Guld Alex.

Det är lätt att fastna vid det mest uppenbara när fin fotboll spelas. Så är det alltid. Det som syns är det som finns. Så även idag då IFK Göteborg tar emot BK Häcken inför dryga 13.000 på Gamla Ullevis läktare.

När Vibe gör mål stannar tiden. Även motståndet. För det har nått någon slags nivå där spelaren med nummer 29 på ryggen får varje motståndare, oavsett tröjfärg, att stanna upp. Lite för snabbt. Lite för länge. Rycket som kommer och beslutsamheten inför avslut med den… det är en egen nivå som intagits i den svenska högsta ligan. Mer likt det vi är vana att få ta del av från de större ligorna ute i Europa varje helg. Det gläder något oerhört att få se detta hända i just IFK Göteborg, men frågan är om det inte skrämmer ännu mer.

Det är just nu väldigt svårt att se hur Blåvitt ska kunna behålla Allsvenskans monsterskytt #1. Åtminstone om gängse normer får råda. Alltså, när en spelare på forward-position, lite till åren, får till det över en hel säsong och därmed plockar hem skytteligan, då är det kört. Och visst är det precis så det ser ut att vara nu. Eller?

När legend Stefan Selakovic besöker restaurang John Scotts stable innan match, för att tillsammans med GT:s Henrik Leman ”snacka upp matchen”, bjuder han på ett delvis annat resonemang. Ett högst nyanserat perspektiv hämtat rätt från verkligheten. Inte minst från den krassa verklighet som råder nu, där ”Sella” sen drygt ett år tillbaka ingår i advokat Carl Fhagers stall. En värld där spelare byter klubbar som vanligt folk byter kläder. En värld som väldigt få på supporternivå har ens en minsta inblick i. Det intressanta inför dagens match och nu dessutom – med dagens vinstmatch på näthinnan, är vad Selakovic säger om just Lasse Vibe.

– Alltså, det beror på vilket perspektiv vi tar. Om vi ser på Lasse Vibe som en spelare som nu står inför chansen att ta ett kliv ut i Europa, efter en grym säsong med många mål, då är det inte konstigt om chansen tas. Han är 27 år och det är ändå en relativt hög ålder som anfallare. Sen ska inte åldern avgöra, men det spelare in. Tar man däremot en klubbs perspektiv, där Vibe kanske kommer att kosta 20-25 miljoner som han är nu. Då är det en helt annan sak. Den kostnaden är väldigt stor för vilken klubb som helst, på den nivån Vibe är på. Man måste betänka att klubben kanske, på sin höjd får ut tre år av Vibe som spelare, om han nu håller och får vara skadefri. Efter den tiden är det svårt att få ut något mer av Vibe ekonomiskt, då en vidareförsäljning kanske inte är möjlig. Bara att titta på Tobias Hysén som går till Shanghai. Det visar att åldern spelar in för en forward.

På frågan om vad Stefan Selakovic själv tror att Lasse Vibe vill göra, säger han:

– Lasse har visat sig vara en kille som trivs väldigt bra i Blåvitt. Han värdesätter trygghet och familj stort. Det är svårt att säga naturligtvis, men jag tror nog att han kan tänka sig att fortsätta i IFK. Det beror ytterst på vad för bud som kommer in framöver. Men att han sticker iväg direkt, vid första anbud… det tror jag faktiskt inte kommer att hända.

Nej, det är just det. Trygghet och familj kontra chansen att få spela någonstans i de större europeiska ligorna. Efter idag blir frågan ställd än mer på sin spets (och då har killen ifråga även lyckats peta in ett vinstmål för det danska landslaget senaste veckan och därtill har har han varit ytterst nära att sätta en boll i efterföljande match mot Portugal). Sen är ju faktiskt en plats i kvalet till Europa-League 2015 på väg att landa i knäet på Vibes nuvarande klubb, så…

Svårt att säga är det – Tidigare liksom idag.

Men visst vill vi alla att Danmarks köng Lasse Vibe ska stanna i Blåvitt?

 

 

Hysen-gate: Tobbe or not Tobbe, that is the question   Leave a comment

Hajsen tar emot bollDagens stora snackis är i Shanghai. Är det alltså dags nu? Foto: Fredrik Aremyr

En blåvit reserapport från Rom signerad Hannes Stiller   1 comment

Hannes Stiller på KG 131128

Foto: Fredrik Aremyr.

Nyss hemkommen från årets blåvita spelarresa möter Hannes Stiller upp för en full-laddad avskedsintervju på Kamratgården. Val av inledning på dagens intervju för Änglarnas Blått och Vitt är given – då ett helt gäng goa blåvita killar under onsdagen åter nått Göteborg. Italien, Rom, Cagliari och Sebastian Eriksson…

Glad i hågen – Hannes Stiller levererar här en rykande färsk rese-rapport. Håll till godo!

 

Precis hemkommen från årets spelarresa. I år med destination Italien och Rom. Hur kommer det sig att det år efter år blir en ny spelarresa och att ni i år hamnade i Rom?

– Från början var det väl ett initiativ från mig – att vi skulle göra en resa ihop under vintern. Sen umgås vi väldigt mycket året runt ändå, fast inte på det här sättet. Första året åkte vi till London. Jag tror vi var nio personer då. Sen var vi i Amsterdam andra året och hälsade på Tobias Sana, då var det ännu lite färre. I år var vi fem stycken som åkte iväg till Rom (Tobias Hysén, Stefan Selakovic, Robin Söder, Hjalmar Jonsson och Hannes Stiller).

– Nu hade vi lite tur det här året, att Sebban (Sebastian Eriksson) spelade. Nu var det inte tanken från början, men det blev väldigt roligt för oss. När vi bokade resan var han inte aktuell för spel egentligen, så det blev en extra krydda och det var ju skitroligt. Samma sak förra året när vi träffade på Sana, som vi inte hade träffat på ganska länge. Likadant i år att vi möter upp med Sebban. Nu var det väl i och för sig bara en timme som vi satt och snacka med varandra, så som man gjorde förr.

– Sen är vi alla intresserade av olika saker. Alltså, jag ville ju till Rom. Jag är väldigt historie-intresserad och eftersom vi inte hade varit där innan, så får man en chans att kombinera alla de här grejerna samtidigt. Pizza och lite öldrickande. Att fastna på någon restaurang någonstans och kolla på Premier-Leuguefotboll. Umgås och prata helt enkelt. Vi sammanfattar året och pratar samtidigt om allt och inget Precis som när vilka som helst åker iväg. Det ger mig väldigt mycket och jag tror de andra känner likadant.

Var det här sista resan med gänget eller bara fortsatt livslång vänskap?

– Fortsatt livslång vänskap skulle jag vilja säga. Det är klart att det blir någon typ av avslut samtidigt, men vi är fyra stycken som har åkt med på alla resor. Jag har svårt att se att vi inte fortsätter att resa ihop tillsammans framöver. Sen umgås vi som sagt privat också, med familjer och allt.

Men så speciellt ofta träffar du inte Sebban, åtminstone inte nu för tiden. Hur var det att träffa honom?

– Det var bra, tycker jag. Nu var det kvällen innan match som vi träffade honom. Han började ju någonstans under kvällen att fokusera på match. Då han varit utanför laget, så är det klart att det var en extremt viktig match för honom och hans fortsättning i Cagliari. Fast samtidigt… Sebban är ju Sebban. Han är ju som han är. Han har inte ändrat på sig. Han har blivit några år äldre kanske.

Han fattar alltså fortfarande inte hur det har kunnat bli någonting av honom eller?

– Så är det ju. Men sen har han blivit äldre, det märker man på honom. Sen pendlar det ganska fort, från ena sekunden till den andra. Alltså, han är ju ganska negativ, haha.

Det menar du inte.

– Jo, men det är ju lite med glimten i ögat samtidigt. Det var jätteroligt att prata med honom. Sen att se honom spela matchen. Roma borta alltså. En fin match att spela.

Ni såg ju faktiskt matchen på plats och det med Sebban från start! Vad tycker du, skötte han sig?

– Vi satt och pratade om just det på läktaren. Det blir ju så att man sitter och tittar på honom hela tiden. Hur han rör sig och allt. Det blir väldigt mycket fokus på honom, så man får försöka ta bort det där. Alltså, man har ju ändå ett känslomässigt engagemang till honom. Man vill att det ska gå bra för honom. Det blir lätt att man vinklar det till att han är bättre än vad han egentligen är, men jag tycker han gör det jättebra. De saker han är inblandad i ligger han ju väl på plus. Han såg jättefin ut i aktionerna, i det han gör och att han tar rätt beslut. Han har ju en chans när jag är ute på toaletten, hehe… men han har ju faktiskt två riktigt bra chanser i en match mot Roma borta. Visst, det är klart att Roma styr laget, men det han gör för Cagliari och den kvalitén han visar på plan, det tycker jag han ska ha ett väl godkänt betyg för.

Förra året ramlade ju Tobias Hyséns grabb i marken när ni var på resa i Egypten. Det blev sjukhusbesök och biltransporter, det ena med andra. I år då, har ni några nya fadäser att återge för oss som inte var med på resan?

– Nej, nu får jag tänka. Alltså det händer ju en massa grejer, men…

Nu var det i och för sig inga barn med på årets resa.

Nej, det var det inte. Det här var en annan typ av resa. I Egypten var det jag, Tobbe och Sella som åkte med familjerna, så det var en helt annan resa. Nu var det väl mer jag själv som hamnade på något halvsunkigt hotell utanför stan, utan wi-fi och en toalett som inte fungerar, men inga större incidenter. Vi är ju ganska vårdade av oss, haha.

 

Här går intervjun in i en helt annan del – där Hannes Stillers hela fotbollsliv mer eller mindre ska komma att avhandlas. Högt som lågt, men med en värdig blåvit touch på allt. Resultatet tar du del av i kommande nummer av Änglarnas medlemstidning Blått o Vitt. Ute i mitten på december. Over and out folks!

 

 

IFK Göteborgs säsong 2013 är slut – Tack och hej med dig!   2 comments

DSC_0334

En ensam ryggtavla på en enastående målvakt och person där till. Över året en av de bästa, om inte landets bästa. Idag under egen förmåga, men samtidigt… ett par tabbar, ett mål mer insläppt. Lite på efterkälke, tappat grepp i allra sista minut – lite som säsong 2013 i stort.

Det är med blandade känslor som dörren till årets allsvenska säsong för IFK Göteborg nu slängs igen. På ett sätt oerhört skönt och med ett rätt hyfsat facit i hand ändå, inte minst vid ett jämförelseperspektiv med de tre föregående säsongerna. Ett rejält kliv uppåt – i allt. Det år då Spöket från 2009 äntligen kastades åt sidan. Ett år då organisation, kvalité och framtidsanda återigen präglar spelare, ledare och supportrar – på Kamratgården och Gamla Ullevi. Trots ett riktigt facedown-läge senaste månaden – sammantaget ett riktigt anständigt år. Tack för det!

Samtidigt är år 2013 allt annat än skönt. Riktigt oskönt om sanningen ska fram. Att inte räcka till, men med vissheten om att allt egentligen är bättre än vad det ser ut att vara… det är vånda. Förvisso det många andra lag lever med ständigt och jämnt. Men i IFK Göteborg har det alltid varit och kommer alltid att vara oacceptabelt.

Spelare som viker ned sig när det gäller som mest. Skador. Spelideér som plötsligt inte existerar. Självförtroenden som rasar, ledargestalter som lyser med sin frånvaro, uteblivet flyt – allt när det behövs som mest. Oskön jävla skit!

Däremot växer och frodas allting omkring föreningen IFK Göteborg. Besökssnittet på Gamla Ullevi går upp. Nytt Akademibygge tar föreningen rätt in i framtiden. U-lagssatsningen bär frukt och toppas till slut med ett makalöst fint SM-Guld, det för föreningens starka U-19 lag. Supporterföljen av rang till flertalet bortamatcher med Europa-matcherna mot Slovakiska Trencin som årets absoluta höjdpunkter. Inte minst den påtvingade bortaresan på Olympia. Vilken uppslutning. Va!

Att se nytillträde klubbdirektör Martin Kurtzwelly stå bland gormande blåvita supportrar på Olympia, iklädd klubbens smäckra respresentations-kavaj. Tjöta, leva sig in, heja på. Precis som alla oss andra! Det är en syn som gör mig oerhört stolt. Jag känner mig privilegierad att få vara del av något så jordnära och samtidigt så själsligt djupgående. Där ett lag med en fantastisk tradition och enorm back-katalog är i fokus – för en och för alla. Klubbdirektör eller ståplats-supporter, ung eller gammal. I år har känslan varit där igen. Känslan när så många förenas tillsammans. Just det tar jag mig med mig från år 2013. Lägg där till cup-finalen på Friends-Arena, liksom Änglarnas 40-års fest på Valand. Sen… ETT TUSEN Änglar på ett och samma Kamrattåg med destination Solna. Euforisk kamratskap.

Här tar det stopp… orden upphör.

Sportsligt däremot. Visst, cup-finalen på Friends. Vi som befann oss på ståplats när Pontus Farnerud dundrar in guld-straffen. Sanslöst. Sanslöst. Sanslöst. Hur ironisk kan sen inte fotbollens grymma verklighet visa sig vara. Att just Farnerud är den som ger IFK Göteborg en titel. Ett guld och en omedelbar Europa-biljett. Några månader senare ska samma blåvita hjälte bokstavligen vittra sönder framför oss alla. Smärta, sprutor och en i grunden slutkörd kropp.

Vad är nu den titeln värd? En förtidspensionerad mästare.

Jag har skrivit mycket om Farnerud på senaste tiden. Mer än om någon annan spelare på länge faktiskt. Kanske i förberedande syfte, i ett slags ”lugnet före stormen” tillstånd. Någonstans medveten om vad det hela är på väg att landa. Hannes Stiller är en sak, liksom David Moberg Karlsson. Det är alltid trist när bra spelare och fina människor slutar i vår föreningen, men det är tidens gång. En spelare börjar – en spelare slutar.

Men i fall #21. Det är så nära sorg det går att komma i den värld vi känner som fotbollens/livets vagga. Då har jag ändå suttit nära ett flertal spelare, det i timmar under slutintervjuer för Supporterklubben Änglarna. Jag har sett tårar komma nedför kinderna på Stefan Selakovic, väntat in Sebastian Eriksson när orden inte längre finns kvar. Om Pontus Farnerud skulle ta den stolen, på Kamratgården nu, snart… nej, fan vet om det skulle fungera.

Förbannande jävla klena människoskapelse. Skit är den. Bara skräp!

I övrigt…

Att stupa på slagfältet, inte nå ända fram i mål, vara sämst när det gäller… slitna klyschor använda i både tid och otid. Inte minst i höst. Jag hoppar helst över allt det där. Vi vet tillräckligt om allt det där som INTE fungerat, inte sant!

Det kommer ett nytt år folks! Nya spelare kommer att ansluta till vår redan erfarna trupp och en offensiv kommer garanterat att utvecklas ytterligare, Alven är kvar, liksom stora delar av lagets stabila försvar. Haglund och Jakob är kvar, åtminstone ett tag till, hoppas jag. Stahre är kvar. Det är bra. Bara att jobba vidare med andra ord. Ja, något åt det hållet i alla fall.

Nej, nästa år då jävlar…

Vi ses och hörs då – Tack och hej!

 

 

Efter dagens besked… God kväll Stefan Selakovic, läget med dig?   Leave a comment

Legend Sella!

Stefan Selakovic – Allas vår ”Sella”. Här på hembesök med Halmstad BK, våren 2013. Nu lägger han av. Betyder det att han kommer hem igen? Foto: Fredrik Aremyr

I äkta Rydström-anda… dags för ytterligare en Legend av stora mått att lägga elitskorna på hyllan. Stefan Selakovic spelar sin sista match i Allsvenskan på söndag. Då ska han se till att hans forna guldklubb Halmstad BK stannar kvar i den högsta serien. Sen är det slut. En epok går i graven. Läge att stämma av med huvudpersonen i fråga, trots familjekväll och fokus på karriärens sista match? Absolut. Stefan Selakovic är nämligen vår gubbe. Alltid – För alltid!

God kväll Stefan. Blåvita nås idag av att du nu tar avsked från elitfotbollen och Halmstad BK. Mängder av supportrar har under dagen visat sin uppskattning och spridit hälsningar riktade direkt till dig. Det bugas och det bockas – för alla de fina år du gett oss i blåvit tröja. Vad vill du säga till alla Änglar här hemma?

– Jag kan bara ödmjukt tacka för allt stöd genom alla år. Att ni även stöttar mig när jag spelar för ett annat lag tyder på kärlek. Den är besvarad! Hälsa och tacka alla.

Det ska jag göra. Förresten, när jag ändå har dig på tråden Sella… Sista matchen nu på söndag. Kommer du hem och jobbar för Blåvitt sen då?

– Hahahahaha… Du får inte ut något från mig. Haha.

Jävlars. Nåja, den som väntar på något gott…

Fortsättning följer folks!

 

 

 

Omstart, höst och klassisk bortamatch. Stefan Selakovic – IFK Göteborg   Leave a comment

Legend Sella!

Stefan Selakovic. Under många år Blåvitts stolta fanbärare. Nu, i år, tillbaka i klubben där allt en gång började och hände Halmstads BK. Den klubb som betytt, inte bara ett utan två SM-guld – plus den naturliga språngbrädan ut i Europa, med tufft och lärorikt ligaspel i holländska Hereenveen. Hemma igen alltså, fast ändå inte. På söndag kommer nämligen hjärteklubben IFK Göteborg på besök. Med det följer kompisar, vänskap och starka känslor. Väl på plan lär det bli helt andra tongångar. Räkna snarast med en enormt taggad Sella – redo att visa allt och alla varför han fortfarande inte lagt skorna på hyllan. Nu kämpandes för sitt lags överlevnad i en tät allsvensk serie. Dags att ännu en gång få möjligheten att möta en av Blåvitts riktigt stora i modern tid. Legend Stefan Selakovic.

Under säsongen har ett flertal SMS bytts med IFK Göteborgs populära högerytter. Dels efter vårens match på Gamla Ullevi, då Halmstads BK besökte arenan, det för första gången på en längre tid. Den här gången med en hyllad spelare på mittfältet. Riktigt pigg och stark, om än med ett betydligt solkigare matchställ. Sella tackar i ett längre svar efter genomförd match för all värme och uppmärksamhet. Den ”dubbla känslan” av att vara tillbaka på hemmaarenan, den här gången placerad på fel sida… framkallade vid tillfället just – mycket känslor. Som alltid när det kommer till Stefan Selakovic.

Efter Sellas kanonmål på straff, när Gnaget nyligen gästade Örjans vall, kom ett nytt SMS som tack för all support på hemmaläktarna. Trots signering av meddelandet, med både namn och Supporterklubben Änglarna återgett. Sella är inte alltid så nogräknad. All support är god support. Enkelt och hjärtligt. Som alltid när det kommer till Stefan Selakovic.

Men det är i år det.

Läget efter att säsongen tagit slut i november 2012 – är något helt annat. Ett möte på Kamratgården, inbokat i Änglarnas regi, för ett sista reportage och porträtt, med en av IFK Göteborgs mest tongivande och omtyckta spelare i modern tid. En lång timme av minnen, skratt, känslor, gråt och samtidigt, mitt i allt detta – en oerhörd besvikelse. Ja, rent utsagt sorg över att inte få vara kvar i klubben älskad högre än allt annat. Att inte få vara en del av gänget. Att inte längre få vara en del av Tobias Hyséns vardag. Att sluta sin tid som förlorare, och det för tredje året i rad. Att se Stefan Selakovic sitta krökt i stolen och ändå lyckas svara så klokt och professionellt… En insats långt utöver det vanliga. Som så ofta när det kommer till Stefan Selakovic.

Avslöjandet av ”den stora planen” för framtiden fick vänta. Åtminstone den gången. Att det lutade åt spel i Halmstads BK, klubben där allting en gång tog fart, var väl knappast något som överraskade – men att så fort orka ta tag i situationen, som offer, dumpad och ensam, med familj och ofrivillig flytt framför sig. Ett mod och en styrka som måste beundras. Som alltid när det kommer till Stefan Selakovic.

Att allas vår ”goe Sella” en dag dyker upp i någon ny roll i föreningen IFK Göteborg, på Kamratgården, det skulle inte förvåna mig. Inte alls. Men skorna är fortfarande snörade och det på daglig basis. Klubben för Stefan Selakovic är Halmstads BK. På söndag är det match mot IFK Göteborg. Då blir det åka av, lita på det.

Ska vi förvänta oss att Sellas närvaro blir som en ”egen match i matchen”, trots jakt på tre viktiga poäng i pågående guldstrid?

Njae.

Jag väljer istället att uttrycka saken på följande sätt:

Om tjötröven mitt på planen skulle vilja vara med Blåvitt på resan mot Guld – lita på det.

Om samma tjötröv kommer att bjussa på något när det väl blåses till match  – glöm det.

På söndag smäller det!

 

 

Analys: Lugnet före stormen – Guldstrid stundar för IFK Göteborg   4 comments

Avslut mot Ellos, omgång 20, augusti 2013

Det är vid ytterst få tillfällen under säsong 2013 som tid funnits för eftertanke och analys. Det beror främst på en minst sagt maximerad säsong – där både Svenska Cupen, seriespel i Allsvenskan och Europa-spel samsats och trängts, allt om vartannat. Lägg därtill tre serier av U-lagsspel med utlandsresor och internationella cuper, dessutom och det mitt under semestern – en intensiv Gothia Cup-vecka.

Tro jag att det är svårt att få tid över till reflektion.

Samtidigt gäller det att gripa tillfället i flykten. Framför allt när det, på rådande bekanta sätt, likt 2007 och 2009 – börjar vibrera omkring allt det som äger blåvit nyans. Den där nyansen som till och från även lyckas blänka till. Den där nyansen som nu börjat glimma och gnistra – som av renaste Guld!

Lustigt är hur höstsäsongen redan nu träder in med dubbla matcher av stor betydelse. Hemmamatch mot Elfsborg och bortamatch mot Malmö FF. De brukar förvisso ligga ungefär där. Så även säsong 2009. Den säsong som enligt legend Stefan Selakovic ”frontade” det starkaste blåvita laget i modern tid. Så mycket bra spelare i ett och samma lag, det kunde bara gå åt ett enda håll, som ”Sella” tidigare så träffsäkert uttryckt saken. Och visst minns vi alla hösten säsong 2009. Förutom den nattsvarta sortin i sista omgången och innan dess ett och annat oavgjort resultat – men vilken höst!

Sent ska jag glömma mitt möte med dåvarande tungviktare på Blåvitts mittfält. Efter lagets slutträning i mitten på oktober, står jag kvar på Kamratgårdens gräsmatta. Placerad framför mig och med armarna i kors står Thomas Olsson, ännu en idag sann blåvit legend. Snack om tabell-läge, formkurva och krav på enskilda prestationer pågår ett tag innan den kritiska punkten slutligen nås. Frågan om hur Blåvitt ska klara av Malmö på bortaplan. Vilket resultat som är att vänta och vem som kliver fram…

”Olle” tvekar aldrig i sitt svar. Ett svar lika legendariskt som personen bakom orden.

– Jag tror det blir 1-0 till oss. Vi vinner hela skiten.

Matchen mellan MFF-IFK slutar 1-0 till Blåvitt. Målskytt (i minut 28): Thomas Olsson.

Inte mycket att tillägga, varken då eller nu. Maken till träffsäkerhet får man leta efter. Men just så där är det-  när rätt vibration tar vid.

Det känns som vi inte kan förlora nu.

Det känns som vi kommer att vinna hela skiten.

Vi är inte där än. Men vi närmar oss så sakteliga…

——————————————————————————————–

Med tanke på att det fortfarande återstår en tredjedel av säsongen är det ännu för tidigt att sia om hur det hela kommer att sluta. Men med en vinst mot Malmö FF (det blev 1-1 i april-mötet på Gamla Ullevi, Sam Larsson kvitterade i sista minuten) och en efterföljande hemmamatch mot Åtvidaberg, då är vi plötsligt två matcher längre fram. Inne i omgång 22. Åtta matcher kvar innan säsongen blåses av för gott.

DÅ,  men jag säger först DÅ – DÅ vinner vi hela skiten! DÅ tar vi guld!

——————————————————————————————–

Värt att notera är: hur flertalet spelare, sen en längre tid skadade, är på väg tillbaka. Det var fullt med spelare på dagens träning, Bjärsmyr inkluderad, liksom Ludde Augustinsson. Robin Söder går åter för fullt. Sobralense, Stiller… det bara fyller på. Konkurrensen i den blåvita truppen är riktigt tuff och det redan innan förväntad återkomst av lagets alla skade-fall. Snart maxas allt ytterligare och skruvas snabbt upp ännu ett par snäpp.

Alla vill vara med. Alla vill bidra – Laget. Föreningen. Supportrarna. Alla.

Så…

2010. Nej.

2011. Nej.

2012. Nej.

2007, 2009, 2013. Ja.

———————————————————————————————

Min reflektion och analys är härmed över. Åtminstone för den här gången.

För i år?

Tja, gärna för mig!