Archive for the ‘Nyförvärv’ Category

Det blåvita nyförvärvets pappa Christer Ingebrigtsen om sin sons kvaliteter som spelare   Leave a comment

Ibland blir själva idén om ett samtal inte riktigt som det först var tänkt. Inte heller samtalets väg blir alltid så som först planerats. Som när en fråga om en specifik detalj ställs till en person som inte är i första rum och den frågan exempelvis handlar om en vänsterfot och hur den på bästa sätt kan komma till sin rätt. Som den här gången, när jag på vinst och förlust tar kontakt med pappan till IFK Göteborgs norska nyförvärv Mikael Ingebrigtsen. En pappa som, ska det visa sig, har betydligt mer med sin son att göra än vad som först visat sig.

Mikael Ingebrigtsen är född och uppvuxen långt upp i den norra delen av Norge. Närmare bestämt i Tromsö. Pappa Christer däremot är sen flera år bosatt i Stavanger, en stad som i och med söndagens kontraktsskrivning tagit honom betydligt närmre sin sons destination. Något som kommer att få konsekvenser framöver. Positiva sådana.

– For min del blir det ikke noe problem. Jeg har bodd i Stavanger siden 2008 – blir nok verre for mora som bor kvar i Tromsö. Bil eller fly til Oslo – mye nærmere enn Tromsø ja, perfekt sånn sett. Vi gleder oss stort til å besøke storstuen deres.

Christer Ingebrigtsen är till vardags manager i koncernen Sparebank 1 SR-Bank i Stavanger, men på ett tidigare stadium var det sonens fotboll i Tromsö som stod i fokus. Rent praktiskt i betydligt större utsträckning än idag.

– Jeg trente Mikael fra han var 6 til 11  år, deretter ett år som oppmann for laget (en administrativ rolle for laget, planlegging reiser, kontakt med foreldre og klubb m.m.) – som 12-åring ble han så tatt opp i Elitelaget til Tromsø (U14), og senere opp på TIL2 som 14-åring. På elitelaget hadde de ansatte fast lønnede trenere, så da var min trenerjobb ferdig.

Allt ska visa sig spela in när det täta band som far och son Ingebrigtsen äger nu tydliggörs för den blåvita gemenskapen. Det som senare under vårt samtal leder oss in på frågan: hur det kom sig att valet till slut föll på IFK Göteborg.

– Vi har finsiktet IFK helt siden forrige sommer for Mikael, sammen med klubber i Holland og Danmark, og IFK toppet vår liste. Mye på grund av Gren og Poya og det arbeidet de har startet på. Tankene deres om klubb og lagbygging appellerte til oss, og deres tanker om bruken av Mikael føler vi er spot on på dette stadiet. Mikael kunne tjent større penger i Holland og Danmark, men for en 21-åring skal ikke pengene telle mest.

Här var det från början tänkt att samtalet skulle ta vid. Laddad med en enda fråga – om något som åtminstone jag saknat information om i rapporteringen sen Mikael Ingebrigtsen offentliggjorts som spelare för IFK Göteborg. Hans vänsterfot.

Christer, jag har sett att det nämns mycket om Mikaels höger-ytter position, samt hans vana att spela i en tia-position… Men jag ser väldigt lite nämnas om hans vänsterfot. För mig blir kombinationen höger-ytter och vänsterfotad spelare intressant, inte minst när det kommer till svårigheten för en mötande försvarare att täcka den yta som uppstår – om spelaren i fråga drar in i ”boxen” från högersidan, med en utpräglad vänsterfot. Vad säger du om saken, leder det till svårigheter för motståndaren på det sätt som här beskrivs?

– Jeg er enig med deg. Mikael liker å dra seg innover i banen hvis han spiller høyrekant, men fremfor alt liker han å ha mye ballkontakt og sette opp kombinasjoner i angrepsfasen. Således liker han godt å ligge tett opp mot midtspissen for å kombinere seg igjennom i midten. Han skyter dessuten godt med begge bein, og har også skåret mål i Eliteserien med hodet. Sist sesong skåret han omtrent like mange mål som høyrekant som midtspiss (center forward som dere sier).

Gott att höra. Vad mer kring Mikael är värt att lyfta, tycker du? Som exempelvis: positioner, fördelar och kvaliteter, liksom områden att jobba vidare på.

– Han treffer med pasningene sine, helt i toppen i Eliteserien sist sesong, og gjør ofte riktige og enkle valg. Han spilte i 5 ulike posisjoner for 2 ulike trene sist sesong (høyre vingback, indreløper midtbanen, høyre- og venstre kant angrep, og midtspiss). Han jobber med å bli enda råere på å gjøre ting selv, litt for snill enda. Han bør også skyte oftere fra utenfor 16-meteren siden han har en svært god venstrefot. Ett godt tips i så måte er å slippe til Mikael på frispark når läget er til høyre for midten av målet.

Och så det där med Mikaels längd som spelare. Så kort, i en liga som bokstavligen är fysiskt hård, hur tacklar han detta bäst, tror du?

– Ingen problem, han et smart og intelligent i spillet sitt, som kompenserer for manglende fysikk. Han har dessuten lagt på seg 2 kg muskler i vinter.

Lite snack om geografiska avstånd, den allsvenska säsongen och starten av Svenska Cupen tillkommer – och på det några väl valda ord om glädjen över att få se matcher på Gamla Ullevi i år, men sen är det stopp. Samtalet är över.

Och allt detta på grund av en liten undran om vad en vänsterfot på en högerytter kan betyda…

Alltså, har det här engagemanget transporterats från far till son, när det på riktigt är dags att styra kosan mot Kamratgården och Göteborg. Då kan vi få vara med om mycket lyckosamt under årets säsong. Kanske till och med tidigare än så.

Annonser

Intervju: En presentation av IFK Göteborgs nya A-lagsmålvakt Tom Amos   Leave a comment

ugvheVKz_400x400

Han kom till IFK Göteborg från Mossens BK. Det är över tio år sen nu. Han har varit blåvit i över halva sitt liv. Mer egen produkt än Tom Amos går knappt att hitta. I veckan signerades ett kontrakt på två år – med IFK Göteborgs A-lag. För Tom Amos är det slutet på en lång resa, genom mängder av år i Akademin och dess olika u-lag. Det är samtidigt början på något som är just en början. Det ryms mycket känslor vid ett sådant tillfälle.

Ett halvt liv. Då är inte Tom Amos 20 år än. Det fyller han i februari. Född 1998, sen tio år tillbaka med i IFK Göteborgs Akademi. Först som både utespelare och målvakt, sen vid intåg i U-16, endast målvakt. Det är en lång tid och till det en oerhörd mängd olika tillhörigheter som spelare. Tiden för uppflyttning till Blåvitts U17-lag till idag, är en period som jag har haft det stora nöjet att få följa på nära håll. Det gäller även Tom Amos. Jag har sett honom ta kliv genom U-17 till U-19, i U-21 och på träning i A-laget. Jag har fått bevittna flera års Gothia Cup-spel, Liga-spel, Ligacups-spel. Jag har även följt flera av de utlands-turneringar som Tom Amos deltagit i och genomfört mellan åren 2014-2017.

Nu är det er tur att stifta bekantskap med målvakten Tom Amos. En målvakt som precis fått sitt livs första A-lagskontrakt. Med klubben i sitt hjärta, där en stor del av livets alla vänner och minnen ryms. Den plats på jorden Tom älskar att vara på. Men innan genomgång av resan fram till idag. Det här:

Hur känns det så här efter offentliggörandet av ditt nya kontrakt för IFK Göteborg A-lag?

– Det känns otroligt skönt. Man gick och var lite orolig under hösten, om vad som skulle hända. Kontrakt eller inte. Men jag fick ett kontrakt, och kunde inte bli lyckligare. Så skönt känns det, med ett jättebra gäng.

Ja, nu har du till slut landat i den skarv som så många spelare innan dig fått känna av. Inte många får chansen, ännu färre lyckas fullt ut… vad avgjorde för din del, tror du?

– Ja du. Tyvärr får vissa inte chansen som andra. Det kan bero på helt olika saker. Jag fick la chansen för att dem trodde på mig. Man får mer och mer självförtroende efter varje träning man gör och blir mer säker. Det gäller att ha ett mål framför sig, vart man vill, men ändå inte för höga mål.

Här uppstår ett mindre resonemang om vilken betydelse pågående intresse för målvaktskollegan Pontus Dahlberg kan tänkas ha. Vidare vilka ekonomiska vinningar som finns att beakta, i och med en tänkbar försäljning av Dahlberg, samtidigt som Tom flyttas upp. Men det där blir inte riktigt klarlagt. Det blir mest till spekulationer, därför får det vänta. För Tom har naturligtvis sin bild klar över hur han ställer sig till ett läge där Pontus Dahlberg lämnar sin plats till förfogande…

Men först ut, den genomgång av Tom Amos alla år i elitdelen av IFK Göteborgs Akademi. De år som tagit honom dit han är idag. Tiden för start är årsskiftet 2013/2014 – den tidpunkt som markerar Tom Amos första elitdel, då som del av Akademins U17-lag.

Tom, jag har gått igenom dina perioder sen du kom in i U-17, med start försäsongen 2013/2014. Genom U-17, vidare till U-19, spel i U-21 och på det träning med A-laget. Innan vi går ned på en mer detaljerad nivå, där du får kommentera din framfart år för år, hur ser du idag tillbaka på den långa tid i blåvita färger som det i ditt fall ändå handlar om?

– Jag kom till Blåvitt när jag var nio, tio år gammal. Jag har alltså vart här i tio år nu. Det är en lång tid, där man fått vänner för livet och mycket skratt. Jag var både utespelare och målvakt fram till U-16. När jag kom upp i U-17 så började det på allvar, kändes det som. Sen fick man kämpa sig igenom alla dessa U-lag. Och väl ta chansen när den kom. Sedan har man haft tränare under alla år som hjälpt en, som har vart anledningen till att jag är där jag befinner mig idag.

Vid en återblick till december 2013 hittar jag dig med i rapporteringen om kommande års nya U17-trupp. Ett år som tog dig in i spel vid sidan av målvaktskollegan Pontus Johansson. Ligacups-spel i januari, då du kliver in i match. Väntar gör också utlands-turneringar, Gothia Cup-spel och en hel säsong fylld av matcher. Även en skadad tumme. Hur minns du ditt första år i Akademins elit-satsning?

– Det kändes grymt. En bra trupp med en bra tränare. Allt var nytt, men jag kände nästan varje spelare i truppen, så det blev jättebra. Jag minns att vi hade en bra stämning och kemi i laget. Det blev också mycket speltid för mig.

Du själv, Felix Von Heine och Isak Hjertén fortsatte sen tillsammans in i kommande säsong 2015. Spelade du, om än endast i perioder, även i U-19?

– Jag tror vi fortfarande spelade fullt ut i U-17 då.

Under 2015 är ni tre målvakter. Ni kör på med liga-spel, utlands-uppdrag och Gothia-cup. Hur stor nytta har målvakter av varandra när en hel säsong, fylld med mängder av matcher, ska klaras av?

– Det gäller att pusha varandra hela tiden. Nu kanske inte dem andra fick så jätte-mycket speltid under den perioden vi spelade tillsammans. Men det gäller att hålla uppe humöret och försöka hjälpa varandra hela tiden.

Där finns det verkligen en fin anda målvakter emellan. Hur viktig är den andan för dig?

– Just den andan som finns är viktig. Man måste kunna funka som ett team. Annars är det något som är fel.

U-19 Trupp 2016

2016 väntar U-19 för dig. Du flyttas upp till ett lag med en mängd starka spelare. Här finns också Pontus Dahlberg med i truppen. Beskriv säsongen som gick.

– Pontus flyttade upp till A-laget ungefär då, så vi tränade inte så jätte-mycket med varandra under 2016. Vi hade i alla fall ett grymt bra lag, men det räckte tyvärr inte i ligan. Det var en grym och lärorik säsong med en bra tränare i Thomas Olsson.

Här finns under året bland annat spelare som August Erlingmark och Pontus Dahlberg med. Spelare som du nu ännu en gång ska återförenas med. Hur ser du på det?

– Känns grymt. Jättebra fotbollsspelare och fantastiska människor. Det kommer att bli roligt och intressant.

Under året möter du som sagt Thomas Olsson som tränare. Eijlert Björkman har du fortsatt med dig efter två år i U-17. Vad har dessa båda tränare betytt för dig under din tid i U-lagen?

– Olika karaktärer, men väldigt bra tränare båda två. De har sina egna tankar om hur laget ska spela. Jag gillar dem jättemycket och är tacksam för det dem gjort för mig!

När du sen kommer in i årets säsong 2017, kanske det sista året i föreningen, samtidigt som träningar med A-laget börjar ta vid, spel i U-21 och U-19 fortsätter… vad såg du framför dig vid årets start?

– Början på året började med att jag följde med A-laget på träningsläger i Dubai. Riktigt bra start på året och på säsongen. I U-19 gjorde vi en grym säsong, tyvärr blev det inte vinst i finalen. Thomas utsåg mig till kapten efter sommaren och jag försökte leda laget så gott jag kunde.

Och just det där med A-lagsträningar genom året. I mötet med både Stefan Remner och Sven Andersson som målvaktstränare och Pontus Dahlberg och Erik Dahlin som målvaktskollegor. Vad har det klivet gett dig och din utveckling fram till idag?

– Det har gett mycket. Stefan har jag haft som tränare sen jag kom till Blåvitt, ungefär. Sven var en jättebra tränare. Pontus och Erik är otroligt bra målvakter och oerhört schyssta. Vi kommer att vara ett bra team tillsammans, genom att pusha varandra hela tiden.

Vad mer exakt är det Pontus och Erik hjälpt dig med sen du kom in i deras gäng?

– Tips på vad jag kan göra istället. Till exempel hur man kommer upp snabbare efter att man tagit ett skott. Sedan när det inte gått bra för mig på en träning kanske, så är man lite deppig. Då finns dem där.

Hur tycker du säsongen gått för egen del, från försäsongs-läger fram till ditt nya A-lagskontrakt blev klart?

– Jag tycker det har gått bra faktiskt. Fått bra respons från tränare och spelare. I ligan gick det bra också. Sedan blev jag ju även utnämnd som kapten, så det visar ju också något positivt.

Absolut. Vinst i U19-ligans semi-final borta på Grimsta IP mot Brommapojkarna, med ett blåvitt publikstöd utöver det vanliga. Som målvakt och kapten, hur högt rankar du den matchen för egen del?

– Det var en grym stämning. Riktigt mäktigt. Kul att vi hade lite supportar med oss. Välförtjänt vinst då vi hade hela matchen. Det var den bästa matchen under året och vi vann. BP skapade nästan ingenting.

22549705_794133960789299_3909919011170435760_n

Därmed är vi framme där vi började. Finalen mot Elfsborg blev ett fall, sen gruppspels-matcher i Ligacupen och där är vi nu. Hur nådde IFK Göteborg och du fram till ditt nya tvåårs-kontrakt?

– Jag tror det viktigaste i ett sådant här läge är att tro på sig själv. Sätta ett mål i taget. Sen är det fan bara att köra. Våga göra misstag. Där är vi nu.

Här slutar genomgången av Tom Amos tid i Akademins elit-satsning. En tid som är mindre än hälften av den sammanlagda tid, liksom det arbete och slit, som lagts ned från start. Med ett rykande färskt kontrakt i hand och självförtroendet på topp, så är det som Tom själv säger ”fan bara att köra”. Och det nya börjar snart. Bokstavligen!

1 januari börjar ditt kontrakt gälla, sen väntar träningsläger i Spanien och matcher på det. Hur ser du på allt detta, nu när du vet att du kommer att vara med från start 2018?

– Det känns verkligen jättebra. Detta är bara början. Det kommer att bli extremt roligt och lärorikt. Ja, det kommer att bli super.

En hel del undrar vilka dina egenskaper som målvakt är. Vad har du med dig idag och vad behöver du förbättra?

– Jag är väl ganska säker med fötterna, men dem måste också förbättras. Jag måste våga lite mer. Jag behöver definitivt bli större. Så jag får jobba på fysiken. Annars är jag en lugn målvakt.

Lugn, säger du… även under stress, i ett pressat underläge på ett välfyllt Gamla Ullevi, där publiken börjar tappa humöret?

– När det väl kommer till det läget på Gamla Ullevi, så får vi se. Jag är en lugn målvakt, så det är upp till bevis.

Sen var det ju det där med Pontus… Om han lämnar framöver, exempelvis i sommar och du får chansen att kliva in där och möta den stora blåvita hemmapubliken, tar du chansen?

– Om jag får chansen, så tar jag den!

 

Hjörtur Hermannsson – Extramaterial. Del 1   Leave a comment

DSC_1035

Att det blåvita lånet Hjörtur Hermannsson varit med om mycket har redan framgått i följande artikel publicerad på IFK Göteborgs officiella hemsida. Att utökat utrymme skulle krävas för en vidare presentation stod tidigt klart. En överenskommelse med IFK Göteborg, om användande av extra material, slöts därför redan på tidigt stadium. Här den första delen av två, där huvudpersonen i fråga ges tillfälle att berätta sin story, om allt ifrån tiden i moderklubben Fylkir och dagens isländska fotboll, till hur det är att som provspelare kasta sig ut i Europa, för att i ett senare skede, väl på plats i den holländska storklubben PSV Eindhoven, krascha samman på grund av skador, inte bara en utan två gånger, och det inom loppet av ett enda år.

Fylkir: Det var enorma år. Det är ju min moderklubb. Platsen där jag växte upp. Det har varit fantastiska spelare i klubben genom åren, som Ragnar Sigurdsson och många andra före honom. Spelare som senare tagit sig utomlands. Jag var 15 år när jag gjorde min debut för Fylkirs A-lag. Jag spelade för A-laget en- och en halv säsong, innan jag lämnade för spel i PSV Eindhoven. Som ung spelare, bara 15, 16 år, fick jag en hel del erfarenhet av att spela i den isländska högstaligan. Under den här perioden spelade jag som inner-mittfältare. När jag var yngre spelade jag i stort sett alltid på mittfältet. I landslaget har jag däremot alltid spelat som försvarare. Jag tror att det är utifrån detta som min grund läggs som fotbollspelare. Det är härifrån mitt tänk som spelare kommer. Att alltid tänka offensivt. Om det inte är möjligt att agera framåt, säkra då bakåt. Men först då.

Fotbollen på Island idag: Precis som i Fylkir är allt nu för tiden mycket bättre kring den isländska fotbollen, om vi exempelvis jämför med när Ragnar spelade i klubben, för tio år sen. Vi har idag en del riktigt vassa tränare i den isländska ligan. Så var inte fallet när Ragnar spelade där. Snarare tvärtom.

Provspel i Europa: Jag hade kunna lämna Island och Fylkir betydligt tidigare. Jag provspelade i AC Milan. Jag var även i engelska Reading. Jag fick anbud från i princip hela världen. Men jag ville inte lämna Fylkir när jag var så ung. Jag ville gå färdigt grundskolan innan jag flyttade utomlands. Jag kände också att den miljö som jag befann mig i då, gav mig chansen att kliva in i Fylkirs A-lag. Efter det kände jag att för att kunna ta nästa steg som fotbollsspelare måste jag lämna Fylkir och Island. I slutet var jag ärligt talat lite för bra. Det var också den riktiga orsaken till att jag lämnade Fylkir. Jag fick vid tidpunkten ett antal olika anbud, bland annat från PSV Eindhoven. Vid tillfället kändes det som ett riktigt bra val. Det var ett naturligt kliv för mig, och Holland som fotbolls-nation har historiskt sett varit riktigt skickliga på att lyfta fram unga spelare. Det gäller även isländska spelare.

 

”Det är alltid tufft att slå igenom i ett ungdomslag, men samtidigt är det just det som är utmaningen”

 

Jupiler League: Jag kan skatta mig lycklig som får spela i en liga som Jupiler League, eftersom vi spelar matcher precis hela tiden.

Kvaliteten på ligan. Hur är den egentligen?

Ligan i sig ska inte underskattas. Visst, den varierar i kvalitet, utifrån placering i tabellen. Nedre delen av ligans lag är kanske inte de bästa, men det är en oförutsägbar liga. Du kan vinna, likväl som förlora mot vilket lag som helst. Är man spelare i någon av ligans topp-klubbar, kan man möta spelare som har spelat runt 300 matcher. De är i slutet av sin karriär. De har spelat utomlands länge och har kommit hem igen. Det gör att det finns en del riktigt bra spelare i ligan. Det finns därtill klubbar som är riktigt stora. Klubbar med en enorm historia och med stora supporterskaror. För mig som ung spelare, liksom för alla de spelare som är i min ålder… det är ovärderlig erfarenhet, för att vara på den nivå det handlar om. Det är riktiga matcher vi talar om, inte som en liga med B-lag som har lite kul, där vinster inte spelar så stor roll.

Och allt sker i detta fotbollstokiga land.

Så är det. Holland lever och andas fotboll jämnt. I allt. Till det kommer alla tv-sända matcher, talk-shows och supportrar, även för Jupiler League.

 

Skadorna

I mars 2014 drabbas Hjörtur Hermannsson av en allvarlig skada. Det ska visa sig handla om en knäskada och på det ett brutet ligament.

Skadeperioderna i stort: Det har varit en riktigt tuff tid. Framför allt den första skadan, då jag aldrig tidigare hade varit skadad under en längre tid. Det var ett riktig test. Det fanns en mängd tecken, vilka alla visade på de fina kliv jag tog just då. Sen, som en blixt från klar himmel, blev jag skadad.

Skada nummer ett: Ska man se ironin i det som sker, så är det att jag som försvarare skadas i motståndarens box. Jag skulle inte ens vara där. Jag skulle inte vara där för att anfalla… Jag ville avsluta på volley. Jag sköt och någon sprang in i mig. Rätt in i mitt lår. Jag ramlade omkull, men låret stannade kvar i luften. Det slet sönder mitt ligament, samtidigt som flera andra skador i knäet uppstod. Det var riktigt tungt att smälta. Tur i oturen var ingenting helt krossat, utan det var mer att olika delar knäckts. Därför behövdes ingen operation efter skadetillfället. Men fem månaders rehabilitering krävdes för att bli fullt återställd.

Var genomförde du din rehabilitering?

Jag var hemma på Island under hela perioden. Det är någonting som jag vill ge PSV cred för. De skickade hem mig, så jag inte skulle behöva sitta och må dåligt över det som skett. Det var värt mycket för mig.

I augusti 2014 är Hjörtur Hermannsson helt återställd. Spel tar vid, men redan bakom nästa hörn vankas ett nytt elände. I februari 2015 är det dags igen. Den här gången är det vänster höft som klappar samman. Effekten av skadan låter inte vänta på sig. Operation och ytterligare fem månaders frånvaro blir det pris Hjörtur får betala.

Skada nummer två: Den här skadan är något som har växt fram genom åren. Plötsligt stegrar den iväg och det fort. Jag kollade läget redan under hösten 2014. Jag började genomföra ett antal övningar, men i december blev det trots det, ännu lite sämre. Efter vårt juluppehåll gick skadan ned. Jag spelade alla våra matcher i januari, liksom ett antal matcher i februari, då med ansenlig smärta i höften. Jag tog smärtstillande medel vid tillfället. Under en av de matcher som följde tog det plötsligt stopp. Det gick helt enkelt inte att ta det vidare.

Efter det gjorde vi upp en plan för hur skadan skulle hanteras. När vi gick igenom olika alternativ, såg vi att det som fanns att välja på var: några ställen i Holland, operation på Island, eller en operation i Göteborg. När den chansen dök upp var det inget snack om saken.

Operation på IFK-kliniken i Göteborg: PSV sa till mig: ska du göra den här operationen, se då till att göra den i Göteborg. Vi har förvisso kvalificerade läkare på Island, men när det gäller den här typen av operation och skada, så görs det kanske maximalt runt tio operationer på Island. På IFK-kliniken i Göteborg gör de runt 1000 operationer varje år. Bara på den kliniken. Det var därför inte mycket att tveka på. Även den här gången var PSV väldigt hjälpfulla, det ska sägas. Något jag är väldigt tacksam för idag.

 

I del nummer två berörs områden som: Första tiden i IFK Göteborg, relationen till spelare och sportchef, samt synen på blåvita supportrar. Till det följer en handfull supporterfrågor, av mer eller mindre lätthanterlig art. Precis som det ska vara.

IFK Göteborgs Eijlert Björkman om dagens bekanta nyförvärv   Leave a comment

Eijlert Björkman maj 2013

Foto: Fredrik Aremyr

Blåvitts u-lagstränare Eijlert Björkman nämns av dagens nyförvärv Mikael Boman i klubbens pressutskick. Mötet de båda emellan skedde redan på U-lagsnivå. Även dagens andra annonserade nyförvärv – Trollhätte-backen Tom Pettersson, har haft sin koppling till Blåvitt, även om det har varit på lite längre avstånd och då endast för en kortare period. 

Eijlert Björkman lyser upp vid minnet av tiden med Blåvitts nya forward Mikael Boman. Ordalagen är uteslutande positiva och lyder som följer:

– Det stämmer att Mikael Boman var med oss som sommar- och höstproffs i Danmark. Han är både en bra spelare och en bra kille. Han kommer att tillföra en möjlighet till förändring i spelet. Han är inte bara bra mottagare, utan är även löpstark och arbetar hårt. Blir spännande!

Vidare om Tom Pettersson…

– Även Tom Pettersson har tidigare varit aktuell, som 15-16 åring, då han var med på inbjudningsträningar.

De bägge spelarnas styrkor summeras så här av Björkman:

– Två karaktärsspelare med spetsegenskaper och bra hjärta för IFK Göteborg. Jag får mycket positiv smak i munnen!

 

 

Inför kommande match för Blåvitt: Det tränas för fullt på KG   Leave a comment

BxFFQCHIMAA7dIe

IFK Göteborgs träningar på Kamratgården är åter i full gång. Något pass till på gräs, sen skiftas det till konstgräs. På söndag väntar bortamötet mot Elfsborg – på vattnat plast. Gäller att vara redo då. Foto: Guld Alex.

Dagen efter landslagsmatch mot Österrike. Åter fullt fokus på Allsvenskan och IFK Göteborgs slutspurt av årets säsong. Laget ligger på en fjärdeplats efter 22 spelade omgångar. 37 poäng och fyra vinstmatcher (tre i Allsvenskan, en i Svenska Cupen) visar en snabb lägeskoll. Dessutom ett spel som bjuder på en mer fungerande offensiv än tidigare. Kryss har till slut bytts ut mot starka tre-poängare… det finns ännu hopp om det.

Tisdag förmiddag bjuder på ett 90 minuter långt träningspass. Stort fokus hamnar på det tvåmåls-spel, som sammanlagt tre lag (två västade och ett ovästat) ägnar sig åt under cirka halva tiden av träningens fasta upplägg. Efter träningens slut försvinner en stor del av den etablerade startelva vi fått se under större delen av året, rätt in på Kamratgården. Kvar syns endast Emil Salomonsson, May Mahlangu (yes, han är nu garanterat kvar året ut i Blåvitt), lagets bägge målvakter i Sandberg-Alvbåge och ett antal U19-spelare, bland annat en träningssugen Nikola Zivkovic.

En passus här och vi landar i den värld som IFK Göteborgs nya sportchef Mats Gren nyligen beskrivit så väl, det i en första större intervju för Supporterklubben Änglarna (inkluderas i medlemstidningen Blått och Vitt, ute någon gång i slutet av september).  För att bevittna ett träningspass på Kamratgården idag kommer att vara någonting vitt skilt mot starten, försäsong 2015, åtminstone om Mats Gren får som han vill. Upplägg, innehåll, utförande, intensitet, riktade insatser omkring individuell träning… allt är redan under lupp. Spännande, säger jag.

Tränare Mikael Stahre syns inte till alls under dagens träningspass. Istället är det assisterande tränare Magnus Edlund och U-19/21 tränare Alf Westerberg som håller i genomförande och upplägg. Lagets nya spelare Diego Calvo får mycket tid och utrymme på plan. Han kommer ofta in fint i motståndarlagets box, glider igenom försvarslinje, oftast i djupled. Kenneth Zohore saknas, liksom Lasse Vibe. Landslagsuppdrag skapar som alltid ofrivilliga luckor, men det ger samtidigt tacksamma ytor för andra offensiva spelare, som just Calvo.

I stort är tempot bra och viljan att göra mål är enorm. Emil Salomonsson ser hungrigare ut på plan än kanske någonsin tidigare. Hans plats på högerbacken känns just nu tämligen säker. Det syns också på planen. Martin Smedberg-Dalence och Salomonsson ägnar sig åt en mängd kombinationer, likt den typ av varianter som vi vant oss att se på vänster sida, det med tidigare samkörda Sam Larsson och Ludwig Augustinsson. Överhuvudtaget ser farten på kanterna ut att ha tilltagit den senaste månaden. Att Sören Rieks snabba och raka spel bidragit till en höjning även på vänsterflanken, det väljer jag numera att se som ett rent faktum, så även idag.

Väntar gör en klassiskt svår match för Blåvitt. En match svår att få poäng ur – om ens en enda liten pinne. För tre poäng på söndag, mot Elfsborg, just nu ett ynka snäpp före Blåvitt i årets tabell – det ser jag som en chans på tre. Men som alltid, jag ser mig gärna överbevisad här. Att ha fel och istället se tre friska fina poäng ramla in, samtidigt som Elfsborg står helt utan och på köpet får ett blåvitt sällskap och flås i nacken. Jo, jag tackar ja.

Mer att säga här? 

Nej, egentligen inte. Ett antal träningar återstår innan det är dags för match. Finns tid att slipa på en del saker i anfallet. Dessutom hinner både Lasse Vibe och Kenneth Zohore ansluta innan det är dags. Bara att köra på med andra ord.

Säsongen lever i allra högsta grad vidare.

 

 

 

IFK Göteborgs sportchef Mats Gren om transferfönstrets sista timmar…   Leave a comment

IFK Kalmar 2014-39

Då Supporterklubben Änglarnas stora intervju med IFK Göteborgs sportchef Mats Gren tar vid bara några timmar efter stängningen av sommarens transfer-fönster, inleds tillfället med en snabb check om läge, stämning och sist men inte minst – May Mahlangu och hans mystiske agent.

Det är ju faktiskt bara några timmar sen transfer-fönstret stängde. Hur är läget?

– Det är bra. Nu har det ju inte varit lika stressigt för mig, som då transfer-fönstret ”in” stängde 11 augusti. Nu var det fönstret ”ut”, som mest var det nervöst bara. Att sitta och vänta på om någonting skulle dyka upp, som vi skulle behöva ta ställning till. Men det gjorde det inte nu. Så det var ganska skönt faktiskt.

Det är skönt med en stängning av fönstret alltså?

– Jo, det är faktiskt ganska skönt. Det blir mer lugn och ro. Det blir inte så mycket spekulationer överallt. Jag känner att spelarna också kommer att ha fullt fokus här. Även för mig, då jag vet att det inte kommer att hända något mer.

May Mahlanghus agent. Finns han, eller är det en ”osynlig man”?

– Haha. Jag har faktiskt haft lite extra kontakt med honom den här veckan.

Så du har pratat med honom. Då finns han alltså. Ok.

– Ja, jag har pratat med honom. Jag har bett honom att han måste komma upp, så att vi kan sätta oss inom det närmaste och titta på allting. För att se hur saker ser ut, liksom vad de har för tankar och funderingar.

För nu blev det ingenting den här gången, så nu är han med oss, inte sant?

– Ja. Nu är han med oss hela året ut.

Det känns bra.

– Absolut.

 

Intervjun i sin helhet kommer att publiceras i kommande nummer av Änglarnas medlemstidning Blått o Vitt. Är du ännu inte medlem. Teckna medlemskap idag! http.//www.anglarna.se 

 

 

Signerat Aremyr: IFK Göteborg – Kalmar FF i bilder   Leave a comment

IFK Kalmar 2014-37

IFK Kalmar 2014-20

IFK Kalmar 2014-24

IFK Kalmar 2014-26

IFK Kalmar 2014-34

IFK Kalmar 2014-39

IFK Kalmar 2014-40

IFK Kalmar 2014-49

IFK Kalmar 2014-53