Archive for the ‘SLUT!’ Category

Mikael Ingebrigtsen i retur till Tromsö: Om orsaker, ömsesidighet och starka känslor för Göteborg   Leave a comment

När årets försäsong visade upp det norska nyförvärvets färdigheter på iskalla planer, då var det idel ljusa toner i skällan. Ett halvår senare är det ingen resonans alls kvar i ljudet. I ärlighetens namn finns det inget ljud. Det är dödstyst.

När jag i februari 2018 tar mig ett första snack med Mikael Ingebritsens språkrör, pappa Christer, så är det ett glädjefyllt samtal med siktet inställt på: framtid, det rätta valet av klubb i IFK Göteborg och den unga sonens karriär. När vi hörs två veckor innan ITromsö publicerar den artikel, där det framgår att Mikael Ingebrigtsen bryter upp från Blåvitt för att ta sig tillbaka till moderklubben Tromsö IL, då är allt, förutom Mikaels egna, ska det visa sig – starka känslor för Änglarna, som bortblåst. Upplevelsen av nederlag och besvikelse vet hos Christer Ingebrigtsen inga gränser. Han är helt tom.

Jaa. Det merkelige er jo att Mikael skårer mest på trening av alle, og han har jo gjort det bra i de kampene han har fått spille. Egentlig blir jeg bare trist og lei av hele greia.

En sak står redan vid detta tillfälle i fokus. Mikaels uteblivna speltid. Den som inte finns i A-laget. Orsaken till varför den inte finns är pappa Christer helt på det klara med. Att det även vid detta tillfälle framgått i GT, att sonen kan vara på väg att säljas, det följer bara den logik som Christer och Mikael själva förespråkar.

– Dette overrasker egentlig ikke oss, Poya ser dessverre ikke ut til å ville benytte Mikael så dette minner mer og mer om den klassiske, at sportssjef og speider henter spiller som trener ikke vil bruke. Og hvis Poya ikke vil bruke Mikael er det bedre at han selges nå sånn at IFK kan få litt penger tilbake. Og Mikael må spille kamper for å utvikle seg videre, og for å forsvare en plass på Norge U-21.

Att det likt som för Sebastian Ohlsson under Jörgen Lenartsson, för Mikael Ingebrigtsen nu uppstått ett läge, som vanligtvis brukar kallas för att en spelare hamnar i en ”frysbox”, det är tydligt. Men samtidigt finns det andra röster kring IFK Göteborg som menar att det handlar just om det som ”Sebban” nu har fattat och anammat fullt ut. Att jobba hårt i defensiven och ändå göra det som förväntas i given position. Här har Mikael inte nått upp i standard och det sägs vara något IFK Göteborgs tränare Poya Asbaghi inte är nöjd med.

Intressant att fundera över här är: hur tydlig var kommunikationen kring det som förväntades vid värvningen av Mikael Ingebrigtsen? Pappa Christer uppger vid tillfället att tränare Asbaghi inte ens pratar med Mikael om detta.

– Vi vet ikke. Poya sier ingenting til Mikael.

När artikeln i ITromsö, två veckor senare publiceras, har IFK Göteborg så sent som dagen innan förlorat borta mot Kalmar FF. Att Mikael vid underläge (2-1) byts in i den 89:e minuten och sammanlagt får sex minuters spel bränner till rejält på hemmafronten. Att ett avslut från höger dessutom är ytterst nära att ge Blåvitt en kvittering, blir bildligt talat: ”spiken i kistan” för familjen Ingebrigtsen.

– Mikael er en alt for bra spiller til å sitte på benken uansett klubb i Sverige, og han kan ikke leve med dagens situasjon. Når Poya heller ikke synes å ville endre holdning/spillesystem så levner det små sjangser for spilletid i 2018. 

Innehållet i artikeln, att det arbetas för fullt på en återgång till Tromsö IL, bekräftas i sin tur snabbt.

– Jeg er orientert om artikkelen og kan bekrefte innholdet.

IFK Göteborg har efter diskussioner bestämt sig för att tillmötesgå Ingebrigtsens önskan: att båda parter gör bäst i att mötas och därför bryta det kontrakt som skrivits över tid. Uppgifter finns på att parterna även mötts ”på mitten” när det kommer till det ekonomiska. Nog för att chansen att sälja spelaren i fråga vidare försvinner, men i gengäld förloras inga satsade pengar på en nuvarande typ av förlikning.

Tanken på att ha möjlighet att lossa Degerfors anfallare Sargon Abraham i förtid är hos IFK Göteborg väckt och då transfer-fönstret fortfarande är öppet, blir just detta till en extra sporre för att släppa Mikael omgående.

Men likväl är det en trist historia, menar Christer. Ett misslyckande på ett sätt, men på sikt kanske också en nog så användbar erfarenhet.

– Bare trist alle veier. Mikael trivdes svært godt i Göteborg, han elsket støtten og engasjementet til Änglarna, og han ble glad når han, alt for sjelden, fikk løpe ut på Gamla Ullevi. Og det verste er, at vi vet at han ville blitt ett scoop for IFK.

Christer är här noga med att lägga tryck på – känslan för klubben IFK Göteborg och han har en hälsning från Mikael:

– Få gjerne med at Mikael hyller spillerne og miljøet innad blant disse, herunder også Gustav Hessfelt og Olle Sultan.

Som avslut på vårt samtal väljer jag att ställa en fråga som berör, inte minst den senaste tiden för Mikael. Dels för att försöka väga upp det som varit negativt i upplevelsen kring tränare Poya Asbaghi, men också för att komma åt hur Mikael själv känt det när det upplevts som mest motigt.

Christer, förutom det som står i vägen genom Poya Asbaghi. Det har ju inte flutit helt väl i U-21 heller… vad tror du det är, förutom just Poya, som gör att Mikael har svårt att prestera i den miljö som nu uppstått? Du är ändå den som känner honom bäst och den som mer än någon annan vet hur Mikael fungerar i sådana här situationer.

– Å prestere på U-21 er vanskelig hvis du ikke er 110 % motivert, og det har nok knapt Mikael vært.

 

 

Annonser

Kenneth Zohore meddelar att tiden i Blåvitt är över   Leave a comment

Inbäddad bildlänk

 

Det kommer inte som någon direkt överraskning, men nu gör Kenneth Zohore klart på sitt Instagram-konto att tiden i Blåvitt är över.

Trist, men väntat. Bara att tacka för målen, stilen och tiden.

Lycka till framöver!

 

 

 

Magnifike May Mahlangu glöms inte bort i första taget   Leave a comment

May Mahlanghus debut mot ÅFF 140417

May Mahlangus debutmatch i Allsvenskan för IFK Göteborg sker i april 2014. Motståndet står Åtvidabergs FF för.

När före detta sportchef Håkan Mild presenterar May Mahlangu som en lösning på IFK Göteborgs mittfält, slår det ned som en positiv överraskning bland blåvita supportrar. Nog för att Mahlanghu inte är i absolut toppskick när han kliver in på Kamratgården, inte heller har han ett nytt treårs-kontrakt på fickan. Snarare är det tvärtom – halvtaskig fysisk form efter enveten skada, samt ett korttids-kontrakt över säsong 2014 som utmärker mittfältarens entre. Men när han till slut kliver in på planen. Vilken injektion! Dosen May Mahlangu går rätt in i den blåvita själen.

Redan under sommarens transferfönster ventilerar Mahlangu att hans mål är att spela på toppnivå, i en större europeisk liga än vad Allsvenskan är idag. Inget konstigt med det, men när höstens spel bjuder på bländande insatser i den blåvita tröjan, då börjar det trots allt hoppas bland lagets supportrar.

När väl besked lämnas att kapitlet IFK Göteborg är över så är det mot bakgrund av just sommarens klargörande. På ett lite djupare plan har beslutet sin grund i May Mahlangus mål med att vara i Europa och inte i Afrika. Likt så många andra spelare från den stora kontinenten i söder, är karriären som spelare helt i fokus. Finns det en möjlighet att klättra vidare och tjäna bra med pengar så väger det tungt. I hemland finns ofta familj och släkt kvar. Att då välja ett mindre attraktivt anbud mot ett maffigare… det finns inte.

Här lider Allsvenskan som liga ordentligt. IFK Göteborg är inget undantag. Förlusten av en kvalitets-spelare som May Mahlangu, med sin starka professionalism – både som spelare och människa, är ett hårt slag för en klubb med ambitionen att vinna guld kommande säsong. Mahlangu är nämligen precis den typ av spelare som kan vara skillnaden mellan att – vara med och sniffa på medaljer och plocka hem titlar år efter år. Det vet IFK Göteborgs sportchef Mats Gren allt om. Surt, men samtidigt ett bevis på den baksmälla fotbollslandet Sverige fortsatt tvingas dras med.

Nu snackas det FC Groningen för Mahlangu. Ett steg som i ett första stadie signalerar kliv uppåt, men sett i ett vidare perspektiv – ett minimalt steg för en spelare som Mahlangu. Med tanke på den form mittfältaren i fråga besitter just nu borde bättre anbud beaktas. Kanske blir det också så, eller så blir det att lite snabbt hoppa in i ett halvbra lag i en halvbra liga. Mer spel i IFK Göteborg blir det hur som helst inte.

Vill ta tillfället i akt att tacka dig för den här tiden May. Lycka till med allt du tar dig för framöver. Vi glömmer dig inte i första taget. Stort tack!

 

 

 

Jakob Johanssons hälsning till alla blåvita supportrar   Leave a comment

IFK-AIK-61

En av de värdefullaste spelarna i IFK Göteborg tar nu och stämplar ut. Inte för gott, men det lär dröja innan vi ser honom på Gamla Ullevi igen.

Jakob Johansson gör dagen efter Mikael Stahres avgång klart för klubb som omgivning att det nu är färdigspelat i Blåvitt. Nya utmaningar väntar då kontrakt löper ut och Bosman träder i kraft. Rättvist och tungt samtidigt.  

Ett kort efterföljande samtal med Jakob gör klart att det kommer att vigas tid till en sista avskedsintervju för Änglarna. När allting är klart med ny klubb och välförtjänt ledighet betats av… då ska hela rasket ned på pränt.

Men redan nu följer en riktad hälsning till alla blåvita supportrar. Långt ifrån den första, knappast heller den sista. 

– Jag är väldigt tacksam för de år jag fått i Blåvitt och jag är glad för den uppskattning som folk har visat. Nu ska det bli spännande att uppleva något nytt, men IFK kommer alltid att vara hemma.

Stort tack för allt. 

/Jakob Johansson

 

 

 

Beskedet kommer nu rullande – Jakob Johansson lämnar IFK Göteborg   Leave a comment

6 DSC_0240 Jakob

Det ser alltså ut som att vår kära Ärkeängel lämnar oss…

Sportbladets Markus Wulcan rapporterar precis följande:

Jakob Johansson har definitivt bestämt sig för att lämna IFK Göteborg. Mats Gren är meddelad.”

Väntat, men likaväl tungt för varje blåvit människa.

Jakob Johansson i våra hjärtan – för alltid!

 

 

 

En första analys: Är Mikael Stahres uttåg ur IFK Göteborg ett framtida måste?   10 comments

Stahre 7

Spåren genom de tre sista åren har långt ifrån svalnat. Många är de tecken som till slut leder fram till dagens beslut – Att IFK Göteborg bryter rådande kontrakt med tränare Mikael Stahre.

Ibland går det fort. Ibland går det oerhört fort. Och ibland går det som idag. I ljusets hastighet. Från total tystnad till tufft besked under morgonen. Inställd träning till följd av taget beslut. Chock bland spelare och personal på Kamratgården – till blixt-arrangerad presskonferens på Oleareys. Allt inom loppet av fyra till fem timmar. Inte ens den samlade media-eliten hänger helt med i svängarna. Mer mumlande än efter dagens möte med avgående tränare Mikael Stahre har väl aldrig tidigare hörts vid ett och samma tillfälle.

Oerhört. Omtumlande. Förhastat. Osmart. Otippat. Tveksamt…

Invändningar och långsamma måndags-reaktioner finns det gott om i samband med- och efter att IFK Göteborg bestämt sig för att publicera ett pressmeddelande – om att klubben bryter med tränare Mikael Stahre. Inget har läckt ut från Kamratgården. Inte den här gången. Om det råder inget som helst tvivel. Det är som sagt bara att ta sig en titt på den hop av journalister, fotografer och TV-folk som samlats vid lunchtid på Oleareys övervåning mitt på Avenyn i Göteborg. Ingen verkar vara vaken. Förutom huvudpersonen själv.

Frågan är väl egentligen bara när känslorna hinner ikapp? Odds från betting-bolag pryder Internet redan några timmar efter att Stahre, en sista gång – kör sitt eget race för publik och experter. Det är i vanlig ordning en samlad coach som möter upp bland bord och bardiskar. Framställt dricka och kaffe. Kakor där till. På ytan en lugn tillställning. Koncentrerat och sakligt framställt, men under ytan… Huvudet på Mikael Stahre åker oavbrutet från sida till sida. Ny ställning letas upp i den högs stolen placerad mitt i rummet. Det åker då och då ut en lång arm. Det pekas, det skojas…

Men i takt med att fotoblixtarna avtar och folk lämnar lokalen syns en liten, aningens hängig man ståendes i ett enskilt samtal med en reporter. Det är inte lång tid som förflutit från: fullt fokus till uppbrott. Folk på väg ut för en snabb lunch. Inte ens kaffe och kakor går åt. Det är i ljuset av allt detta och en snabbt slocknad blåvit stjärna, som tankar och pussel börjar formas. För det är inte här och nu som allt det här tar slut. Inte alls. Slutet har istället varit i annalkande och det under en längre tid. Om det råder idag inget som helst tvivel.

Mina tankar går tillbaka till en tid då IFK Göteborg sportchef Håkan Mild för första gången ordade om valet av nya tränare. Det inför en lagom grön supporterskribent, utsänd av Supporterklubben Änglarna och Alltid Blåvitt på Svenska Fans.

– Alltså, det är en jävla körar-mentalitet Micke sitter inne med. Det är precis det vi behöver nu. Någon som får igång allt omkring laget. Vi är väldigt nöjda med vårt val.

Så var det. Tiden efter Jonas Olsson, tidigare även Stefan Rehn, var på rejäl upphällning. Ingenting fungerade. Inget bränsle fanns kvar. Men med Mikael Stahre vid rodret skickades ny energi och därmed nytt hopp – rätt in i föreningen. Sett i backspegeln ett helt rätt beslut. Men det var då det.

Efter tre långa år och endast en titel, i form av ett Svenska Cupen-guld, är det en annan känsla som etablerat sig fast. Nog för att tiden efter sommarens- och vårens kräftgång varit positiv, men just 2014 är kantat av för många hål i marken. Våren är spelmässigt, liksom resultatmässigt i parti med de hemska åren av sjunde-platser (2010-2012). Borta är också Blåvitts stora stjärna och publikmagnet Tobias Hysén. Spelare efter spelare faller igenom. Framför allt i lagets offensiv. Daniel Sobralense, Nordin Gerzic och Robin Söder. Ingen lyckas med sin uppgift. I samma veva lämnar Håkan Mild sin post som sportchef. In kommer en ”nygammal” bekantskap i Mats Gren. Europa-äventyret som följer går rakt åt pipan, trots det rullar allt på, närmast som om ingenting har hänt. Allt det här tvingas nytillträde Gren bevittna. Han är allt annat än nöjd.

När jag träffar Mats Gren för en första lång intervju, riktad till alla blåvita supportrar, gör han klart att det inte finns några planer på att gå in och störa de tränarkontrakt som löper på. Kanske var det så då, kanske inte. Det kan likaväl ha varit tvärtom. Det är en tanke som slår mig efter dagens presskonferens är till ända. Just här visar sig något som säkerligen spelar in på dagens till synes abrupta beslut. Det ska visa sig finnas mer ändå.

 

Tre faktorer direkt avgörande för dagens beslut:

1. Kontraktsförlängning våren 2014.

Att styrelsen tillsammans med klubbdirektör Martin Kurtzwelly tar beslutet att förlänga Stahre och Edlunds kontrakt till och med 2015 är något som först landar på Håkan Milds bord. Efter Milds avgång får Gren ta över ärendet. Ett ärende som egentligen inte äger en naturlig förankring i den sportsliga avdelningen på Kamratgården. Reaktioner låter inte heller vänta på sig, för när görs egentligen en förlängning av tränarkontrakt innan ordinarie kontraktstid nått sin fulla längd? I princip aldrig. En egen reflektion landar på klubbens städ-avdelning. För hur ska annars Mats Gren som ny chef för IFK Göteborgs sportsliga avdelning annars kunna formera sitt lag? Han måste i rimlighetens namn kunna bygga ett lag utifrån den övertygelse, målsättning och vision som han själv tillsammans med gällande förening äger. Med ett tränarpar som ofrivillgt hamnat i knäet blir det till att agera med bakbundna händer. Det är långt ifrån optimalt för en ansvarig chef. De rep som fram till idag varit stadigt fastsurrade kring Mats Grens bägge handleder är nu en gång för alla uppslitna. Ett måste för framtiden? Ja, så enkelt kan det i det här fallet faktiskt vara.

2. Eget race – Akademin lämnad på undantag.

Att på nära håll, under flera år, följa ett elit-lags Akademiarbete, och efter mer än fem års tid toppa arbetet med att bidra på området till föreningens kommande jubileumsbok (ute 1 december), ger en unik inblick i ett annars mycket komplext område. Värt att notera är att Mikael Stahres bakgrund som tränare vilar på tillhörighet till ( kanske världens i omfång största u-lagsorganisation), nämligen Stockholmsklubben Brommapojkarna. I IFK Göteborg har U-lagsverksamhet och koppling mellan just A-lag/U-lag under Stahres år – successivt placerats längre och längre ifrån varandra. Det här är något jag själv noterat, fått berättat för mig, hört om gång efter annan. För egen del ser jag den här förskjutningen som tydligast just i år. När Gustav Engvall vid en match-uttagning till A-truppen under våren 2014 skickar bollen långt in i skogen, då är saken klar. Det går för långsamt. Den röda tråden i föreningens hela verksamhet är kapad.

När Gren i september tar till orda och förklarar att Akademin är än mer prioriterad framöver och att samtal med Roger Gustafsson är uppe i flera veckor, då är saken definitivt klar. Här kommer en annan inriktning att ta vid.

Frågan är varför inte Stahre anammat anslagen ton tidigare? Med tanke på Stahres gedigna bakgrund – Hur kommer det sig att Akademin inte prioriterats? Vidare, hur egentligen kommunikationen mellan sportchef och tränare varit? Har ett beslut tagits redan på tidigt stadium? Många frågor kräver oftast ännu fler svar. Tids nog ger sig säkert det mesta.

3. Träning, träning och åter träning.

När Mats Gren lägger tid på hjärtefrågor, prioriterade förbättringsområden och för IFK Göteborg konkreta krav – för att kunna vara med att slåss om de ädlaste medaljerna varje år, samt ta kliv efter kliv i de europeiska turneringarna – då är det ett specifikt område som placerar sig framför alla andra. Träningsupplägg på Kamratgården.

Den träning som dominerat under Mikael Stahres tid som tränare, har även den successivt trappats ned, både tidsmässigt och på ren sportslig nivå. Bredd har tappats. Spetsträning har saknats. Varje person som är flitig besökare på Kamratgården vet att mycket av önskade: passningsövningar, tuffa fysiska insatser på plan och nötande vid fasta situationer i stort sett lyst med sin frånvaro. Just den biten har Mats Gren noterat och det redan på ett tidigt stadium. Av svaren i Änglarnas Blått o Vitt att döma, har han inte alls varit imponerad av det han sett. Nu har Gren en ”europeisk måttstock” med sig in i det nya jobbet som IFK Göteborgs sportchef, vilket inte är speciellt konstigt. 20 år ute i Europa och en drös titlar med sig i ryggsäcken. Lägg därtill återkommande speltid i Champions-League. Mats Gren vet vad som gäller. Framför allt när det kommer till investeringsområdet nummer ett. Ett elit-lags tränings-upplägg.

När jag förhör mig om Grens syn på hur ett förändrat tränings-upplägg tas emot på Kamratgården, säger han:

– Det är alltid är svårt att komma som ny och ha nya ideér med sig. Det tar tid för folk att gå med på förändringar. Det är inget konstigt med det, men den här biten måste vi få rätsida på. Det duger inte att träna på den nivå vi gör idag. Inte om vi ska vara med där ute, något som jag i slutänden tror alla vill.

 

Nu går det naturligtvis att lägga till betydligt fler anledningar till dagens beslut… så är det alltid. Men med tre så centralt viktiga delar för IFK Göteborgs framtida resultat (nyss nämnda ovan) räcker det mer än nog för att förändring ska ta vid. Så är det i fotbollens elit-skikt, liksom i all övrig verksamhet runtom i vår värld – där mål, krav och vinnarfokus är vardag. Det vet alla som är med i svängen kring IFK Göteborg. Mikael Stahre också. Kanske framför allt han.

För är det något Stahre äger och alltid har ägt – från dag ett i Blåvitt till dagens avsked på Oleareys, så är det förmågan att hålla sig professionell till varje situation och uppgift. Det kan ingen ta ifrån honom. Inte ens en dag som den här. Låt oss hoppas att det är till nytta just nu.

 

 

Årets sista Signerat Aremyr: Blåvitt – Halmstad i bilder   Leave a comment

IFK-HBK 2014-6 IFK-HBK 2014-8 IFK-HBK 2014-21 IFK-HBK 2014-22 IFK-HBK 2014-24 IFK-HBK 2014-25 IFK-HBK 2014-51 IFK-HBK 2014-64 IFK-HBK 2014-99 IFK-HBK 2014-103