Återblicken: En död blåvit Silly-season – Glöm din dröm!

Kjetil ”Bestefar” Waehler, uppmärksammad och stolt målskytt, här efter en kämpego hemmamatch mot Åtvidabergs FF, september 2013. Men det var då det… Foto: Fredrik Aremyr

Det är inte lätt att leverera en text om silly-season så här nära säsongs-premiär och tuff bortamatch mot Gnaget. Inte nu när det åter ska börja. Allvaret! Aningens udda och i de flestas blickfång just nu, är en pågående händelse, del av IFK Göteborgs silly-period 2014. En mer aktiv värvningsperiod än på mycket mycket länge ska tilläggas. Det vet vi nu. Men inför årets försäsong och stora värvningsfönsters öppnande… vem hade kunnat föreställa sig ett scenario likt det vi precis fått uppleva?

Som det skulle gnällas sen. Redan innan fönstrets öppnande, innan det nya året ens hinner ta fart, hörs rop och spridda skall om att det behövs förstärkningar. Visst, Blåvitts trupp 2013 blir hastigt och (mindre) lustigt av med tongivande personer som Hannes Stiller och Pontus Farnerud. Mikael Dyrestam går i samma veva helt upp i rök. Lämnar gör även Logi Valgardsson. Vid en första anblick synnerligen logiska skilsmässor för en klubb med ambitioner på att vara med i toppen nästkommande år. Dessutom klara för ett Europa-spel med måstestämpel – På alla sätt bättre än den nyligen genomlidna Trencin-fadäsen. Men supportrars känslospröt är som alltid rejält långa och ytterst känsliga. Att släppa två offensiva- och två defensiva spelare samtidigt, mer eller mindre frivilligt, det ger genast ett starkt utslag på många blåvita antenner.

När årets första ”fönster” väl öppnar händer precis ingenting. Då har förvisso Martin Smedberg Dalence anslutit, men den historien är vid tillfället redan välkänd. En enkelresa från Peking (den svenska varianten) är redan avverkad innan årets julklappar delas ut till alla barn. Huvudpersonen själv är tidigt och besöker hemstaden. Han stampar rastlöst med båda fötterna, men sen står han ändå där till slut och ler mitt i Isladan. Det är fortfarande 2013.

Den stora smällen ska komma, men först efter årsskiftet. Nog för att snacket om ett intresse från långväga klubbar nått Göteborg, det redan tidigare under året… men när väl det riktiga Peking, långt borta i öster börjar leverera texmassa i form av kinesiska tecken, då gungar allt på Kamratgården. Ja, i hela stan. En kvickt hopsatt intervju för supporterklubben Änglarna blir från eget håll ett sista tack och hej. Sen är det tyst. Otäckt tyst och stilla. IFK Göteborgs stora stjärna Tobias Hysén är borta. Kanske för alltid. Slaget i ansiktet är stenhårt. Alla blåvita tappar andan, sväljer och blundar. Hur i hela friden ska det här gå? Ingen vet. Ingen vågar ens fullfölja tanken, inte längre än till ett tyst ”lycka till” (ett och annat skrik ska också höras, då främst om svek)…

Tobbe själv har svårt att släppa taget. Han talar om Blåvitts försäsong och kommande cupspel som om ingenting har hänt. Men åker gör han. Heliga nummer sju är plötsligt bara en bland alla oss andra. En blåvit supporter i exil.

Silly-season 2014 är igång på allvar.Vem ersätter Hysén, kontra – ingen kan ersätta Hysén, ska komma att dominera näst intill hela försäsongen. Läger i Turkiet och Spanien, spel i Svenska Cupen och därtill en bedrövlig insats i Växjö Ishall. Det ska nu mot alla odds visa sig komma in spelare, men det ska dröja. I många supportrars tycke och smak, på tok för länge för att kunna upplevas som tryggt och bekvämt. Mikael Dyrestam prövar dubbla klubbar i engelska Championship, ingenting leder till utdelning. Ragnar Sigurdsson byter Danmark mot Ryssland, vilket betyder gott klirr i den blåvita kassan. Dyrestam upplevs av England som för dyr. Något som ser till att bidra exakt noll till blåvitts kassa. Tunt i backlinjen är det också. Till slut ska dessutom Jonathan Azulay lånas ut till Östersund, Erik Lund gå till Varberg och nu för ett par dagar sen… Vår norske storkrigare Kjetil Waehler tok-chokar alla då han helt oanmält sätter sikte på hemland och spel i Drammens Strömsgodset. Anledningen till det stavas Gustav Svensson.

Då två offensiva spelare – en för lagets mittfält – en för ökad spets i anfallet köps in av IFK Göteborg, ytterst roddat av avgående sportchef Håkan Mild, då tystnar all kritik och gnäll. Helsingborgs eminente dribbler May Mahlangu och Sogndals Malick Mané ansluter båda inom en intensiv tvåveckors-period. Förvisso ska det handla om en skadad mittfältare, men en skadad spelare av rang. Rehab dras igång på stört. Mané prövas samtidigt i match-situation. I en första U21-match mot Falkenberg körs det för fullt. Sen blir det vidare spel i cup-kvarten mot Sirius, liksom i veckans U21-möte mot Halmstad.

När allt det här pågår ligger en önske-värvning och gnager i bakgrunden. Guld-spelaren från 2007, den store dirigenten på Blåvitts defensiva mittfält, den nära kollegan med årets kapten Mattias Bjärsmyr… en av de riktiga favoriterna på KG… Ur kaos kommer ordning sägs det. Så även den här gången och det minst sagt bokstavligt. Från en liga i ett land helt upp och ned kommer Gustav Svensson. Egen presentation på Ullevi inför 5000 blåvita supportrar. Jublet är årets i särklass största. Med all rätt. Men genast kommer ett efterspel som ska visa sig få konsekvens direkt. Dels ett minutiöst pappers-arbete med en Ukrainsk klubb i ilska, och så en planerad plats på plan… Platsen bredvid polarn Bjärs. Platsen som hålls av lagets Bestefar. Just det där ska visa sig kosta. Och i samma veva försvinner en annan person. En av de största i IFK Göteborgs historia.

Sportchef Håkan Mild lämnar efter sju långa år sitt livs uppdrag. Ex-blåvite Mats Gren presenteras som ersättare. Samma kväll skickar norska Strömsgodset en förfrågan till IFK Göteborg. Klubben vill med kort varsel skriva kontrakt med mittback Kjetil Waehler. En back-kris spelar in, liksom Waehlers önskan om att få spela vidare, den lilla tid som är kvar… förståeligt, men besvikelsen hos blåvita supportrar är enorm. Det finns flera anledningar till det.

Ingen normalt funtad och fotbollskunnig person missunnar en 38-årig spelare att trygga sina sista år på elittopp-nivå. Att en spelare i samma veva ser en chans att få flytta hem med familjen, inte heller det är något att höja rösten mot. Men att en klubb som inte är beredd att betala några egentliga pengar, i ett läge där kris på rådande position råder, med bara några dagar kvar innan vårens transfer-fönster slår igen… att i det läget kräva att spelaren i fråga ska ansluta på momangen och samtidigt öppet visa noll hänsyn till rådande situation för IFK Göteborgs premiärmatch av Allsvenskan. Det landar inte gott hos någon.

Reaktionen låter inte heller vänta på sig: Rop på stängda dörrar utåt, fullföljande av kontrakt och stenhård konsekvent linje året ut uttrycks både vitt och brett. Framför allt idag. Norsk media gör under förmiddagen klart att Kjetil Waehler lämnar IFK Göteborg. Att sen ”Kjetil-gate” hamnar mitt i blickfånget av stormatchen mot antagonisten i norr… här ännu ett irritationsobjekt. Men än är inte sista ordet sagt i det här Sned-ärendet med stort S.

Alltså, sämre timing får man fan leta efter!

Det om detta. Silly-season våren 2014 är över. Nästan i alla fall. Midnatt mellan måndag och tisdag stänger det på riktigt. Lämnar Bestefar? Kommer det in någon ersättare, eller kliver unge talangfulla Patrick Dyrestam upp i stället?

Oops, det var så sant. Broder Mikael hamnade också i Norge. Ålesund närmare bestämt. Ja.

Förresten, vem håller idag med om det där som efter nyår basuneras ut på auto-repeat – Blåvitt Måste Värva?

Tänkte väl det.