IFK Göteborgs Eijlert Björkman berättar högst personligt om vännen Klas Ingesson   Leave a comment

Eijlert står upprätt, trots allt.

 

En av de som på ett väldigt tidigt stadium kom i kontakt med Klas Ingesson är IFK Göteborgs U-lagstränare Eijlert Björkman. Sorgen över en nära förlorad vän är under onsdagen stark. Minnen kring personen som en hel fotbollsvärld skulle lära sig att älska fullkomligt väller fram. Den sista hälsningen via sms, beskedet om Klabbes bortgång som når fram under förmiddagens träning med Blåvitts U17-lag. Snacket med spelarna. Tårar som rinner… Det är en märkbart tagen men också öppenhjärtlig Eijlert Björkman som tar sig an de försök till frågor som under samtalet ändå ställs.

 

Du som varit med sen 1982. Klas Ingesson flyttades upp till Blåvitts A-lag på allvar säsongen 1987. Innan dess var han juniorspelare hos dig. Berätta.

– Klas var med i ”Sommarproffsen” 1985, där jag och Roger Gustafsson var ansvariga. Därefter blev han värvad inför 1986. Jag hade honom i juniorlaget. Vi vann SM guld och Västsvenska juniorcupen på samma gång som han lyftes upp i A-laget. Vi har hållit kontakten fram till så sent som för en vecka sedan. Smärtar enormt, men jag har ett oerhört positivt minne av en go och omtänksam kompis.

Den enorma drivkraft, löpvillighet och inställning som han senare skulle visa upp i A-laget. Var han lika ”totalt fullt ut” i sina tidiga år – från ankomst tills ni tog junior-guld?

– Ja. Han hade en vilja som bara den. Jag är jäkligt glad att vi gav honom chansen och trodde på honom. Klubbarna i Östergötland hade ignorerat honom som oteknisk och klumpig. Hans inställning till träning och att aldrig ge sig var grym ända till slutet. Glad och positiv. Glömmer inte hans tävlingsdebut med IFK Göteborgs A-lag en lördag i SM-slutspelet på Nya Ullevi. Han fick hoppa in de sista 20 minuterna. Satt jämte honom i omklädningsrummet efteråt, då han sa att han aldrig varit så trött förut. Men dagen efter ville han inte missa final i Västsvenska juniorcupen mot ÖIS. En match vi vann lätt. Klas i en huvudroll som central mittfältare. Sen… VM-94 kan väl ingen glömma. Vilken häst vi hade på vänster mittfält.

Du nämnde att du pratade med honom så sent som för en vecka sen. Hur gick snacket er emellan?

– Jag hörde av mig efter att han meddelat att han skulle sluta. Ville kolla läget. Fick då ett grymt sms där jag kände att han sa adjö. Jag lipade för mig själv. Idag (onsdag) hade jag träning 10.00. Beskedet kom 10 minuter in på träningen. Det var inte lätt. Efter träningen samlade jag spelarna och berättade om Klas. Att han dött. Vi hade en tyst minut. Jag pratade och lipade om vartannat. Kändes ändå rätt att göra så.

Du som kände honom så väl och under så lång tid… Vad tycker du att vi andra kan lära oss av Klabbe, med tanke på hans otroliga inställning till varje uppgift, livet, fotbollen… alltsammans?

– Att aldrig ge upp och speciellt – inte vika oss för bagateller. Vad är viktigt i livet? Ta vara på sina nära och kära helt enkelt. Vara rädda om varandra.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: