I Fokus: IFK Göteborgs Eijlert Björkman om U-lagspojken/utlandsproffset Sam Larsson   Leave a comment

Eijlert Björkman maj 2013

Jag minns så väl en match på Bergsjövallen med IFK Göteborgs U19-lag. Kan ha varit i slutet på säsong 2011… Blåvitt tog emot Djurgårdens IF för en slutspels-match i U-19 Allsvenskan. Ute på plan öste tre blåvita killar på för fullt. Gott om publik, mycket snack och en hel del skratt. Framför allt åt yrvädret med full kontroll, placerad till vänster. Ständigt ett hot mot motståndarnas högerback. Löpandes i djupled (som alltid) kompanjon Andreas Pettersson och snett bakom honom Joel Allansson. Till slut brister det för Djurgårdens redan högljudde tränare. ”Stoppa den där jäveln någon gång då. För i… ” Mmm, ”den där jäveln” i fråga. En ung och kvick Sam Larsson. Vem annars! Kommer fortfarande ihåg känslan – att se något begynnande stort i en väldigt vacker tröja. Resten är som bekant blåvit historia.

Tränare för IFK Göteborgs U19-lag i matchen ovan. Placerad vid sidan om planen, drillandes och påhejande sina grabbar, som med så många unga lag tidigare – Eijlert Björkman. En av de som under en längre tid befunnit sig väldigt nära Sam Larsson. Som tränare  –  uppmuntrat, njutit, stöttat och trott… alltid. Nu när utlands-sejouren till Holland och Heerenveen är ett faktum kommer tiden och alla minnen upp till ytan.

Exklusivt för Guld Alex-bloggen: En högst personlig återgivning av en betydelsefull tid för Sam Larsson – rakt igenom präglad av stolthet och beundran.

Först och främst – Jag är väldigt glad för Sams skull. Han har gjort sig förtjänt av detta det senaste året. Holländska ligan passar honom mycket bra men är inget stopp. Sam är en bra kille. Lite tjurig ibland, men det är ett gott omen på en elitidrottare. Med förbättrad fysik och uthållighet bör han bli landslagsaktuell på sikt.

Jag minns när Sam kom och provtränade med oss som 15-åring. Det var en blyg kille vid sidan om planen, men på planen visade han redan då prov på fin teknik med bollen nära inpå fötterna. Han spelade då fortfarande innebandy och var med Göteborgs distriktslag i innebandy. Men fotbollen var han på väg att sätta som nummer ett. Vi ville gärna se Sam i vår U-trupp och dit kom han på samma gång som han sökte fotbollsgymnasiet. Sam spelade oftast som en ”tia” på den tiden. Vi hade bra och snabba yttrar och en forward som gick på djupet. Då var Sams egenskaper grymma. Andreas Petersson, Joel Allansson och Sam snurrade upp de flesta försvaren och vi öste in mål. Tyvärr på ett sätt. Vi fick inte använda Joel när vi gick till SM-semifinal borta mot Kalmar det sista året, för han satt på bänken med A-laget. Vi förlorade på straffar i en match där även Bragi Bergson saknades på grund av landslagsuppdrag. Vi hade det året helt klart ett lag som förtjänade att gå till final och kämpa om SM-guldet.

Sam arbetade sen vidare med att:

1) Utveckla sitt försvarsspel (omedelbart återtagande) då han är en spelare som kommer att ha boll mycket.

2) Själv hota med avslut för att ställa till det för motståndarna, men också dra på sig uppmärksamhet som skapar ytor åt andra.

Detta tycker jag han klart har visat att han tagit till sig. Nästa steg tycker jag är att bygga upp en större fysisk kapacitet för att hålla högt tempo i längre stunder.

Sam är inte bara en bra spelare utan också en bra och omtänksam kille gällande sin omgivning. Han bryr sig om andra. Socialt har han ett grymt stöd och sammanhållning inom sin familj.

Jag är säker på att Sam en dag kommer återvända till IFK Göteborg, men nu väntar lite andra möjligheter.

Önskar honom ett stort lycka till.

/Eijlert Björkman

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: