Min analys dagen efter Blåvitts förlust på Gamla Ullevi: Vem värvas och när?   Leave a comment

Aremyr IFK Rio Ave-40

För ensam. För ofta. Lasse Vibe gör vad han kan, men mot Rio Ave FC och torsdagskvällens domare är allt som förgjort. Så, vem väntar vi på? Vem hjälper till och när sker det? Foto: Fredrik Aremyr

Det är sällan en fördel att missa en viktig match på Gamla Ullevi. Även gårdagens match i Europe-League mot portugisiska Rio Ave FC är ett nederlag på förhand att utebli ifrån. Men, så här dagen efter är det frågan om ändå. Att behöva se så mycket motgång på plats och känslomässigt uppleva detsamma. Detta helvetes energi-drenage. Samtidigt – att ändå kunna följa matchen – på distans, med kameravinkel ”von oben”. Att även få ta del av Tomas Ericsson (före detta chefredaktör på Alltid Blåvitt, Svenska Fans, samt skribent på nu nedlagda Sportsday.se) och IFK Göteborgs Eijlert Björkman som kommentatorer, säga vad man vill, men det ger en extra dimension till allt. Åtminstone när nu fingret ska placeras och peka ut: Rätt plats. Rätt saker. Rätt åtgärder. Vad det nu är?

Alltså, om jag först försöker ge mig på att beta av vissa givna delar. För att sen ringa in det primära problem som visar sig efter 90+4 minuter av speltid – då skulle det kunna hamna här någonstans:

Domaren! Lika bra att ta den biten direkt. Ett par omdiskuterade och minst sagt iögonfallande situationer som, och det ska sägas direkt – är oerhört svåra att bedöma via IFK Göteborgs webb-sändning.

– Situation nummer ett i första halvlek. Det är snudd på omöjligt att se från den vinkel kameran filmar – om Rio Aves målvakt tar bollen med handen, utanför straffområdet eller inte. Reprisbilder vittnar om att han gör just så… Trist värre i såna fall, då Lasse Vibe har en riktigt bra chans att chippa bollen rätt i mål. Vilket i det läget av matchen skulle inneburit 1-1.

Situation nummer två i slutet av andra halvlek känns däremot mer given. Oavsett om målvakten går mot boll eller inte. Han gör en direkt livsfarlig landning mot (återigen) Lasse Vibes båda ben. Här hade vi kunnat vara utan vår eminente forward och det kanske för alltid? Att som spelare, på den här nivån av elitfotboll, inte läxas upp för den typen av vårdslöshet. Beklagligt. Regelrätt eller inte – här måste domaren markera stenhårt. Den typen av aktioner mot enskilda spelare måste bara bort.

Är utifrån ovanstående klargöranden helt med på vilken effekt de två enskilda tillfällena får på matchen i stort. Inte minst dess utgång. Samtidigt finns det andra delar som spelar in på resultat och matchens så beklagliga ”ansikte”.

Rio Aves backlinje. Expertkommentator Eijlert Björkman är tidig med att erkänna hur mycket ”högre ställd” portugisernas backlinje är från start, än vad IFK Göteborg först räknat med. I de tidigare träningsmatcher, som framför allt tränare Alf Westerberg bevakat (på plats i Portugal), har laget inte agerat på samma sätt. Backlinjens placering, menar Björkman ställer Blåvitt totalt. Laget tvingas inta en lägre anfallsposition, vilket i sin tur bidrar till att den offensiva modell Blåvitt tänkt följa efter plan uteblir. Det blir istället ett sparka långt och spring-spel, utan fast adress. Att Rio Ave FC istället vinner en frispark (minst sagt billig sådan) i ett strategiskt farligt läge, där Blåvitt inte alls är med när domarens pipa ljuder… på något sätt blir just det och utdelningen därefter talande för matchens hela karaktär. Portugiserna får matchen precis dit de vill, skulle man kunna säga. Tyvärr.

Bolltapp. Min största häpnad för kvällen utgår från just detta. All den mängd bolltapp som sker av våra egna spelare. Framför allt på mitten. Tapp i mängd. Livsfarliga varje gång. Ungefär halvvägs in i matchen släpper Eijlert Björkman kommentators-rollen – från att beskriva till att coacha. Efter att ha följt Björkman på plats under u-lagsmatcher i många år känns ådran igen och den är där omedelbart.

– Spring, ta löpningarna, där får vi inte tappa boll, fyll på, sök rätt adress, visa er då… Uppmaningarna i hetsig ton vill aldrig ta slut. När det gäller lagets eländiga bolltapp. Inte mycket att säga annat än: Här finns enormt mycket att göra.

Löpningar? Jag ser säkert vid ett tvärsnitt mycket träningar med IFK Göteborgs A-lag. Någonstans i allt det som visar sig på Gamla Ullevis matta, får jag känslan av att det faktiskt löps betydligt bättre och i betydligt större utsträckning kollektivt, än under match. Kan inte svära på att det stämmer till hundra, men igår var det hur som helst svart på vitt. Att så många av våra blåvita spelare missar att göra jobbet på plan. När det verkligen behövs (jag hör fortfarande Björkmans alla påpekanden om just detta). Här funderar jag på flera möjliga förklaringar… Är det av okunskap, trötthet eller till och med ren och skär lathet? Så mycket spelare som bara står still och tittar när Mattias Bjärsmyr söker position för uppspel. Säkert trötta i slutet av en lång tuff match, men ändå. Emil Salomonsson, Daniel Sobralense och Gustav Engvall nyss inbytta och det bara pågår. Nej, här måste verkligen en förändring till. På studs!

Sen finns naturligtvis mycket annat att ta upp.

Många bra bitar. Offensiva räder efter flankerna. Stabilt defensivt spel. John Alvbåge i målet. Effektiva byten i andra halvlek. Daniel Sobralense. Förändring av spelmodell ( från ett 451-liknande spel till ett mer renodlat 442 med dubbla forwards i Vibe-Engvall)…

Ytterligare några mindre bra bitar. Ytterst här – Den enskilda punkt som skapat det här inlägget och stavas just detsamma. Inlägg. På plan alltså.

Inlägg utan mottagare. Eller vad man nu helst väljer att kalla det hela.

Det här är vad jag såg igår och det många med mig. Idag kanske det största samtalsämnet ute på sociala medier, efter att snacket om domarskandalen börjat lägga sig så smått.

Kolla här!

Inte sen Pontus Wernbloom tog över rollen som kraftfullt avslutare i offensivt straffområde, har vi haft en motsvarande vettig lösning. Jo, med Hannes Stiller som target, på topp, har vi haft det. Fel att säga något annat. Helt fel till och med. Men för övrigt. IFK Göteborgs spel under tränare Mikael Stahres tid har förvisso rört sig ifrån firma Rehn/Olssons inlägg från kant till anfallare i box, eller inte ? Förvirrande. En aning ska sägas. Även för mig. För ”på pappret” går spelet idag efter mattan, eller?

Hur det nu än är med allt det där – I gårdagens match finns den ena komponenten på plats. Den andra inte. Vid inlägg från kant. Vid fasta situationer. Vid en större mängd hörnor och ett antal frisparkar. Inläggen är där. Boll in via luften – in i motståndarens box. Den finns där. Martin Smedberg Dalence finns där.

Men var landar bollen?

Efter Blåvitts försök tio av ”inlägg i box” utan blåvit mottagare på plats, då tystnar till och med Eijlert Björkman. Det finns inget att säga. Inte efter en tioende gång, definitivt inte när en elfte gång uppstår. Det är helt enkelt för uppenbart. För tydligt. Det ser snudd på komiskt ut.

Boll i luften. Målvakt fångar. Målvakt missar. Ingen spelare är där. Aldrig!

Här är något fundamentalt fel folks. Här är något som bara måste korrigeras. Rättas till – och det bums. För så mycket offensiva chanser utan mottagare, utan vettig förvaltning… det går bara inte att se på en gång till. För tänk om här…

Tänk om Hannes ”Killer” Stiller hade kommit farande in mot målvakten i minut 80. På ett inlägg från Sam Larsson, eller Emil Salomonsson. Inte ens den spanske räven till domare hade kunnat riva någon där.

Vi hade kunnat stå här nu. Idag. Med ett resultat klätt i siffrorna 1-1. Eller varför inte 2-1. Det känns så oerhört kostsamt. Så…

Men retur i Portugal vankas redan om en vecka. Ja, faktiskt mindre än det.

Så, går det att få med någon på detta uppdrag? Redan nu en kontraktsskrivning som garanterar spel på topp. Spel med tung pjäs flåsandes målisen från Rio rätt i ansiktet. I 90 minuter. Flåsandes. Bökandes. Stångandes. Vinnandes!

För ska vi ha ett IFK Göteborg 2014 som ägnar sig åt så stor del inläggs-fotboll som det ändå gör (oavsett vad som präntats ned på papper, eller vad som dras under spelargenomgångar), då ska vi ha ett tungt och starkt verktyg i sista lagdel. Annars vet jag inte längre vad som är tanken med det blåvita spelet?

Eijlert Björkmans tystnad vid inspel mot Rio Aves mål, under de sista tio minuterna i gårdagens – den första av två matcher i Europe-Leaguekvalets tredje omgång, övertygade mig helt och fullt.

Det är ett nyförvärv på väg in i IFK Göteborg och det inom en väldigt snar framtid. Det är liksom tvunget. Om säsongen ska ta den riktning vi alla så desperat vill att den ska göra.

 

Frågan som återstår är tvådelad, men i slutänden ändå bara en. Vem värvas och när?

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: