Krönika/analys: Dagen efter smällen på Gamla Ullevi- rätt läge att blicka framåt   Leave a comment

imageInnan match – ett program som inte ens hamnar i min näve. Direkt efter slutsignal – ett historiskt dokument som snappas upp och för all framtid bevaras i den attraktiva delen av det blåvita arkivet. 

Det är oerhört svårt att finna rätt ord när matchen på Gamla Ullevi till slut blåses av. Matchtavlan visar på ofattbara 6-2 till IFK Göteborg. Minnet tar sig oavkortat tillbaka till den där klassiska öppningsmatchen, på den nya arenan, när en viss 08-klubb klev in och kort därefter brutalt skickades ut. Glad påsk Djurgården efter siffrorna 6-0 myntades den gången redan innan matchen ens var över. Det den gången.

Även om värmen på Gamla Ullevi under gårdagens allsvenska omstart toppar den historiska premiären 2009, så är upplevelsen snarlik. Vem minns inte rader av blåvita supportrar på nya Kommandobryggan (själv placerad bland någon av de främre raderna) utan tröja (den lilla detalj som till slut skiljde mig från mängden av lycko-rusiga kamrater)… alltså, den där magin. Övertaget. Känslan ”det här är vårt hem, här vinner vi”, den känslan fanns där igår, liksom då. Magin. Alla målen. Drömmen om framgång och guld. Vi vet allt om året 2009. Vi vet ingenting om hur det går i år. Inte igår. inte idag. Inte på länge än.  

Sen är det som alltid viktigt att inte tappa fotfästet. Att se saken för vad den är. IFK Göteborgs Gustav Hessfelt hör under kvällen av sig. Fingret är i vanligt ordning höjt:

Visst, riktigt skönt med vinst, men liksom förra matchen ska vi inte dra för stora växlar på detta. HIF är i gungning…

Så är det, svarar jag tillbaka. Helsingborg är inte att känna igen. Men samtidigt… att äntligen få se spelglädjen visa upp sig inne på Gamla Ullevi, det var inte igår.

Så där håller det på ett tag… men visst. Rätt ska vara rätt. Det pratades David Accam innan match. Sjumålskytt på tolv spelade omgångar. I ett lag som inte lyckats alls. Det är i nivå med allas vår saknade Tobias Hysén. Klart att det spelar in när laget, sargat och svagt, ställer upp utan Accam. För det här var som att möta ett lag utan ryggrad… ungefär som att möta ett Blåvitt utan stark defensiv, som om det vore vår offensiv, som… ja, ni fattar säkert själva vad jag fiskar efter.

Här går som alltid att välja fokus.

Helsingborgs svaga insats och bleka defensiv, eller Blåvitts nykomponerade offensiv i bästa 442-modell – med Lasse Vibe, Robin Söder, Jakob Johansson och Sam Larsson i absolut toppform. Klart att perspektiv två får störst uppmärksamhet (även om Hessfelt säkert lägger armarna i kors nu och spelar butter).

Alltså, någonstans vill jag behålla följande nycklar till på torsdag (lugn, de kommer strax).

På torsdag gäller nämligen ett gammalt mått på fotboll – som i VM-semifinalerna vi alla nu med spänning väntar på: Vinna eller försvinna. Så är det.

VINNA eller FÖRSVINNA!

Matchen mot Luxemburgs Fola Esch och gårdagens offensiva bomb mot Skånes Helsingborg visar oss två helt olika ansikten. Ett tillknäppt, ruffigt och fult ansikte – ett öppet, välmående och vackert. Det är därför oerhört svårt att veta vad nytta gårdagen egentligen gör för returmötet på Luxemburgs nationalarena redan på torsdag kväll. Nog för att hemmalaget behöver ta poäng och det fort som bara den. Något som skulle kunna betyda att det öses på för fullt framåt och det på direkten. Något som i sin tur kan skapa användbara ytor, bjuda på omställningsmöjligheter… samtidigt som det gäller att fortsätta på inslagen linje rent offensivt.

Kapten Mattias Bjärmsyr ska styra sin backlinje med järnhand på torsdag. Han ska visa vägen för sitt blåvita lag. Det duger inte att det svajar och har sig, att löpningar miss-tajmas och armar flaxas runt i frustration. Disciplin och organisation ägs redan. Bara att hålla sig till inkörd plan.

Offensivt däremot. Att fortsätta på inslagen linje – där Vibe/Söder får fortsätta köra på, leka och stötta varandra. Där Johansson i sin tur fyller på med extra krut in i motståndarens box, där Larsson och Augustinsson får hålla på bäst de vill och äga sin älskade vänstra flank.

Nycklarna kommer här:

Förtroende. Mikael Stahre ska fortsätta visa just det.

Glädje. Fortsätt känn spelglädje killar.

Kyla. Vibe inför passningen till Johansson. Håller boll, tittar upp och lägger pass – pang så sitter den där.

Briljans. Sam Larsson fixar den saken så fint på egen hand.

Mod. Ta kamp. Ta ett kort. Agera europeiskt. Om nödvändigt  – svina på i värsta Basel-style.

Vilja. Löp. Kämpa. Kräv. VINN!

 

Så… hänga med huvudet nu. Se gårdagens bombardemang på GU som en engångshändelse. Inte en chans.

Huvudet och medvetenheten om värdet av att använda detsamma. Håll det bara kallt, så kommer resten av sig själv.

 

VI är som alltid med er – till det bittra slutet!

 

FRAMÅT!

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: