Final countdown – I morgon börjar Blåvitts resa mot Europa   Leave a comment

DSC_1318

I frånvaron av IFK Göteborgs Ludwig Augustinsson kan mycket väl en repris av förra årets dricka- och tjötpaus uppstå mellan de här båda herrarna. Foto: Fredrik Aremyr.

Det närmar sig folks.

I morgon är det åter dags att ta de första stegen mot nya äventyr i Europa – och den här gången hellre stadiga än stapplande. Årets ingång i Europe League är i år förvisso redan i en första omgång – istället för som för ett år sen, först i en andra.

Vi vet alla hur det gick. Vi vet vad som fungerade. Vi vet vad som saknades.

Vi vet mer än väl vad vi vill se i morgon. Om det råder inget tvivel –  vare sig det gäller lag, spelare eller supportrar. Alla vill vi en enda sak.

Vinna!

För så är det. I morgon är det bara vinst som gäller. Men för att vinna, om än på hemmaplan mot ett på pappret betydligt svagare lag, krävs att bollen hamnar i mål. Låter enkelt och självklart, vilket det också är när allt flyter på och skön medvind råder. Det här året har vi inte ägt något av detta. Tyvärr.

Defensiv, mittfält, målvaktsinsatser… allt håller toppklass med allsvenska mått mätt. Men målskyttet är i gengäld svagt och obefintligt. Nja, inte i de senaste träningsmatcherna mot norska Strömsgodset och danska Odense, men i ligan.

Nu väntar spel mot europeiskt motstånd. Från Luxemburg av alla tänkbara ställen. Ett lag i en lilleputt-serie. Samtidigt ett lag insprängt mellan idel VM-stornationer som Tyskland, Frankrike och Belgien. Ett lag med en coach van att ha spelare inkluderade i den lilla nationens egna landslag. Vidare med en vana (åtminstone på senare år) att möta europeiska lag i kval till både Europe-Leauge och Champions-League.

Bara uttalandet som gick ut i media så sent som igår, där lagets coach gör klart att IFK Göteborg är det tuffaste motstånd som går att få. Det fullständigt klingar av taktik och erfarenhet. En klassiker som i huvudsak handlar om att ge motståndaren ett påtvingat favoritskap.

Sant i sak? Kanske det.

Smart inför en bortamatch utan publikstöd? Absolut.

——————————————————————————-

Inför morgondagens match mellan IFK Göteborg och CS Fola Esch annonserades redan i förväg ”stängd träning” på Gamla Ullevi. Så blev det också. Sen att det är öppet på arenans kortsida och att GTs Henrik Leman kör en Snikens kulle, tja… inte mycket att säga om. Stängt fast öppet, eller nåt.

Hur som helst. Efter lite snack med Leman utifrån följande iaktagelser framgår att ett monsterförsvar väntar IFK Göteborg under torsdagens möte på Gamla Ullevi. En Kalmar gånger femton, där det gäller att använda sig av spelare som bokstavligen kan rycka sig igenom betong.

Ett oavgjort resultat efter den här mallen lär i motståndarens ögon närmast ses som en pangvinst på bortaplan. Perfekt för en returmatch på hemmaplan…

Nåja, verkar inte bli någon Robin Söder på topp, däremot en ensam Malick Mané. Till det väljs fart och fläkt i form av Lasse Vibe, Sam Larsson och för morgondagens match – kanske viktigast av allt:

En May Mahlangu i en framspelande offensiv roll. Som genomstickare, framspelare och skapare av livsviktiga offensiva spelytor.

Allt detta för att åstadkomma en enda sak. En riktigt jäkla bra sak.

Mål, mål och åter mål.

Att sen ”Ludde” kliver ut och ersätts av Emil Salomonsson. Visst, blir säkert bra. Det är i sammanhanget mer en detalj och oroar därför föga.

Det är inte där skon klämmer. Utan… ja, ni fattar poängen.

Får räcka så folks.

Snart är det dags för match. Riktig match. Äntligen!

 

Krossa Luxarna!

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: