Gästinlägg signerat Emelie Hubner: Idag var en dag då vi fotbollssupportrar vaknade upp med ett leende på läpparna…   Leave a comment

1455011_10152328397378249_1460728331_n

Emelie Hubner är vid det här laget en välkänd blåvit supporterfotograf boendes i Helsingborg. Med start i år har matcher på Olympia lagts till som given plats att fota på, det utöver matcher och event som berör IFK Göteborg. Efter en på alla sätt helvetisk dag, pustas det till slut ut i hemmet. Frågan om att bidra med ett gästinlägg på Guld Alex-bloggen ställs tidigt. Svaret ska komma att dröja. När det till slut kommer är det positivt. Att få uttrycka sig och dessutom få chansen att sätta ett visst fokus på kommande seriepremiär för Blåvitt… det behövs, trots allt. Här följer Emelies skildring, oavkortad i sin helhet. 

Idag var en dag då vi fotbollssupportrar vaknade upp med ett leende på läpparna och ett stort hopp om en bra start på säsongen, men nu tvingas somna med en sorg i hjärtat. Det var idag som det skulle bli en ordentlig publikfest på Olympia. Det skulle bli en minnesvärd allsvensk premiär.

Kaoset urartade redan nere i Helsingborg centrum när Djurgårdssupportrarnas marsch fylldes med hatiska sånger, bengaler och inte minst knallskott. Några eftersläntrare kastar ett knallskott som landar bara några meter bort från platsen där jag står på järnvägsgatan och fotograferar. Jag kände ett ringande i öronen och fick uppleva en jobbig smärta. Tids nog begav jag mig upp till arenan i hopp om att slippa möta både polis och supportrar. Jag trotsade min dåliga magkänsla inför matchen och hämtade ut min ackreditering med hoppet om att dagen skulle bli en succé, att vi på Olympia skulle få uppleva en mäktig start på Allsvenskan. När jag väl kom ut vid planen såg jag hur läktarna fylldes, supportrarna lyfte sina halsdukar i skyn när tonerna av ”På gator röda och blå” ljöd ur högtalarna och bortklacken stoltserade med sitt tifo. Lugnet höll i sig även om man kände hetsen som lagt sig över arenan. Jag hade innan avspark mottagit ett sms från en kompis där han berättade om ett slagsmål vid kärnan-trapporna. En Djurgårdare hade fått en flaska slagen i huvudet… men om det var en uppdiktad historia det var jag inte medveten om.

En bra bit in på första halvleken ser jag hur några utav bortasupportrarna lämnar läktaren, strax därefter utbryter det bråk, hets och rent våld mot poliserna bakom läktaren på Norra Stå. Det rycks i stängslet och polisen tvingas använda batong, därför kommer ljudet av två knallskott. Jag kände då en panik i kroppen och lämnade då planen för att gå till arenans pressrum där jag bestämde mig för att dricka lite vatten och lugna ner mig. När jag väl bestämmer mig för att gå ut igen så hör jag hur några Djurgårdare står och bråkar med publikvärdarna. Vad tjafset handlade om hann jag aldrig uppfatta, men strax därefter kommer en kille springandes in på Djurgårdsläktaren och skriker ”DOM DÖDADE HONOM, DOM DÖDADE HONOM, HAN ÄR DÖD!” Jag förstår snabbt vad allting handlar om och börjar gå bort från Norra stå för att nå min kompis som befann sig vid sittplatsläktaren på motsatt sida från där jag gick ut. Jag ser hur två djurgårdssupportrar står bakom målet och gråter.

Ytterligare en har fallit offer för fotbollsvåldet.

När jag väl kommer fram till min kompis och berättar vad som har hänt får vi syn på supportern som tagit sig förbi ordningsvakter, poliser och publikvärdar. Han springer ohindrat bort mot Helsingborgssupportrarna. Därefter eskalerar kaoset. Det skanderas ”MÖRDARE” på läktarna och planen fylls med arga, förstörda och upprörda supportrar. Flaggor bränns upp, små oskyldiga bollkallar hotas, och Djurgårdarna river så mycket de bara kan inne på Olympia. De tar sig förbi poliserna ytterligare en gång och börjar angripa sittplatspubliken. Ett slagsmål var på väg att utbryta och jag, med flera, hamnade i mitten av allt kaos. Jag satte mig ner på marken i ren panik och chock men blev sedan uppdragen på läktaren av en annan fotograf och en polis. Det var dags att lämna.

Vi stod och blev vittne till en ren sorg.

När arenan väl har utrymts möter jag blickarna av en förstörd personal på vägen mot pressrummet. Man såg tydligt sorgen i deras ögon och kände samma tomhet i kroppen som vad de gjorde. Sånt här skall inte få hända. Efter matchens avbrott, då situationen lugnat ner sig var vi några stycken som valde att gå ner till platsen där dödsmisshandeln ägt rum. På platsen stod det Djurgårdare med tårar i ögonen och en sorg i hjärtat. På marken framför dem låg det halsdukar i olika färger, matchbiljetter från dagen, tröjor och ett överflöd av blommor. Det var en plats fylld med känslor. Det var en plats där någon tidigare legat och kämpat för sitt liv för att han ansågs ha fel färg på tröjan. Det var en plats där vi alla stod enade och kände samma sorg.

Färgerna har inte längre någon betydelse.

 

I morgon är det premiär i Solna mellan AIK – IFK Göteborg. Även det klassas som en högriskmatch. En match där det förväntas ske sammandrabbningar, våldsamt agerande av supportrar och bråk. Jag ber er, ni som redan nu är i Stockholm eller åker upp i morgon – bevisa att ni åker dit för fotbollens skull. För passionen för ert lags skull och inte minst – för att ni älskar att vara en del av det positiva inom fotbollens kultur. Åk upp utan att känna något hat eller utan att känna något behov av att hetsa och ställa till med problem. Visa för de utomstående att det är exakt så här fotbollen skall vara – full med kärlek för sitt lag. En kärlek för sporten och ett enormt stöd på läktarna. Håll en tyst minut och hedra de två som har blivit offer för våldet.

Låt det få ett avslut här.

Stå emot våldet och förhindra det som sker på gatorna i våra städer och på våra arenor, för det är inte acceptabelt. Folk brukar säga att fotbollen inte är på liv och död, utan att det är viktigare än så, men det är dags att inse att hetsen mellan supportrar och detta ständiga hat inte är värt det om folk mister livet. Tänk på den lilla pojken i morgon som skall gå på sin första fotbollsmatch, eller på barnfamiljen som vill få en rolig gemensam upplevelse i form av sport. Tänk på supportrarna som verkligen reser land och rike runt för fotbollen och sitt lag. Är det värt att förstöra för dem? Är det värt att sätta negativa spår hos barnen, där fotboll är synonymt med våld, slagsmål och knallskott? Lägg en tanke på att du är förebilden för nästa generation på våra läktare. Hat föder hat, men kärlek föder även kärlek.

Det är NU vi måste visa att det här inte är okej. Låt det inte kräva fler liv för att folk ska inse. Sluta hata och…

VISA ATT FOTBOLL OCH VÅLD INTE HÖR IHOP!

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: