IFK Göteborgs säsong 2013 är slut – Tack och hej med dig!   2 comments

DSC_0334

En ensam ryggtavla på en enastående målvakt och person där till. Över året en av de bästa, om inte landets bästa. Idag under egen förmåga, men samtidigt… ett par tabbar, ett mål mer insläppt. Lite på efterkälke, tappat grepp i allra sista minut – lite som säsong 2013 i stort.

Det är med blandade känslor som dörren till årets allsvenska säsong för IFK Göteborg nu slängs igen. På ett sätt oerhört skönt och med ett rätt hyfsat facit i hand ändå, inte minst vid ett jämförelseperspektiv med de tre föregående säsongerna. Ett rejält kliv uppåt – i allt. Det år då Spöket från 2009 äntligen kastades åt sidan. Ett år då organisation, kvalité och framtidsanda återigen präglar spelare, ledare och supportrar – på Kamratgården och Gamla Ullevi. Trots ett riktigt facedown-läge senaste månaden – sammantaget ett riktigt anständigt år. Tack för det!

Samtidigt är år 2013 allt annat än skönt. Riktigt oskönt om sanningen ska fram. Att inte räcka till, men med vissheten om att allt egentligen är bättre än vad det ser ut att vara… det är vånda. Förvisso det många andra lag lever med ständigt och jämnt. Men i IFK Göteborg har det alltid varit och kommer alltid att vara oacceptabelt.

Spelare som viker ned sig när det gäller som mest. Skador. Spelideér som plötsligt inte existerar. Självförtroenden som rasar, ledargestalter som lyser med sin frånvaro, uteblivet flyt – allt när det behövs som mest. Oskön jävla skit!

Däremot växer och frodas allting omkring föreningen IFK Göteborg. Besökssnittet på Gamla Ullevi går upp. Nytt Akademibygge tar föreningen rätt in i framtiden. U-lagssatsningen bär frukt och toppas till slut med ett makalöst fint SM-Guld, det för föreningens starka U-19 lag. Supporterföljen av rang till flertalet bortamatcher med Europa-matcherna mot Slovakiska Trencin som årets absoluta höjdpunkter. Inte minst den påtvingade bortaresan på Olympia. Vilken uppslutning. Va!

Att se nytillträde klubbdirektör Martin Kurtzwelly stå bland gormande blåvita supportrar på Olympia, iklädd klubbens smäckra respresentations-kavaj. Tjöta, leva sig in, heja på. Precis som alla oss andra! Det är en syn som gör mig oerhört stolt. Jag känner mig privilegierad att få vara del av något så jordnära och samtidigt så själsligt djupgående. Där ett lag med en fantastisk tradition och enorm back-katalog är i fokus – för en och för alla. Klubbdirektör eller ståplats-supporter, ung eller gammal. I år har känslan varit där igen. Känslan när så många förenas tillsammans. Just det tar jag mig med mig från år 2013. Lägg där till cup-finalen på Friends-Arena, liksom Änglarnas 40-års fest på Valand. Sen… ETT TUSEN Änglar på ett och samma Kamrattåg med destination Solna. Euforisk kamratskap.

Här tar det stopp… orden upphör.

Sportsligt däremot. Visst, cup-finalen på Friends. Vi som befann oss på ståplats när Pontus Farnerud dundrar in guld-straffen. Sanslöst. Sanslöst. Sanslöst. Hur ironisk kan sen inte fotbollens grymma verklighet visa sig vara. Att just Farnerud är den som ger IFK Göteborg en titel. Ett guld och en omedelbar Europa-biljett. Några månader senare ska samma blåvita hjälte bokstavligen vittra sönder framför oss alla. Smärta, sprutor och en i grunden slutkörd kropp.

Vad är nu den titeln värd? En förtidspensionerad mästare.

Jag har skrivit mycket om Farnerud på senaste tiden. Mer än om någon annan spelare på länge faktiskt. Kanske i förberedande syfte, i ett slags ”lugnet före stormen” tillstånd. Någonstans medveten om vad det hela är på väg att landa. Hannes Stiller är en sak, liksom David Moberg Karlsson. Det är alltid trist när bra spelare och fina människor slutar i vår föreningen, men det är tidens gång. En spelare börjar – en spelare slutar.

Men i fall #21. Det är så nära sorg det går att komma i den värld vi känner som fotbollens/livets vagga. Då har jag ändå suttit nära ett flertal spelare, det i timmar under slutintervjuer för Supporterklubben Änglarna. Jag har sett tårar komma nedför kinderna på Stefan Selakovic, väntat in Sebastian Eriksson när orden inte längre finns kvar. Om Pontus Farnerud skulle ta den stolen, på Kamratgården nu, snart… nej, fan vet om det skulle fungera.

Förbannande jävla klena människoskapelse. Skit är den. Bara skräp!

I övrigt…

Att stupa på slagfältet, inte nå ända fram i mål, vara sämst när det gäller… slitna klyschor använda i både tid och otid. Inte minst i höst. Jag hoppar helst över allt det där. Vi vet tillräckligt om allt det där som INTE fungerat, inte sant!

Det kommer ett nytt år folks! Nya spelare kommer att ansluta till vår redan erfarna trupp och en offensiv kommer garanterat att utvecklas ytterligare, Alven är kvar, liksom stora delar av lagets stabila försvar. Haglund och Jakob är kvar, åtminstone ett tag till, hoppas jag. Stahre är kvar. Det är bra. Bara att jobba vidare med andra ord. Ja, något åt det hållet i alla fall.

Nej, nästa år då jävlar…

Vi ses och hörs då – Tack och hej!

 

 

2 svar till “IFK Göteborgs säsong 2013 är slut – Tack och hej med dig!

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Grymt bra signoff-post Fredrik. Du lyfter fram allt det positiva på ett fantastiskt sätt och hjälper oss in i vintermörkret med nya förhoppningar om ett ännu bättre 2014!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: