Reflektioner över årets blåvita säsong och dagens möte mot Häcken   Leave a comment

DSC_2402

Den här killen är att betrakta som del av en sista lösning på en säsong, som efter att ha varit av absolut bästa slag, kommit av sig fullständigt. Lasse Vibe besitter nämligen det där lilla extra – krutet på flanken. Den flank som varit död så länge. Sen har det kommit ytterligare ett tillskott till klubben i veckan… kanske för att befästa motsatt flank? Tja, om inte annat för att skapa en hälsosam konkurrens, i en miljö som liksom högersidan, fallit pladask till marken. Foto: Fredrik Aremyr.

Det finns både för- och nackdelar med att ha seriespel under sommarens hetaste månad. Åtminstone het rent vädermässigt. Det här är nämligen en säsong som hackats upp o det grövsta, bland annat med ett europa-spel 20 mil hemifrån. Där ett annat mästerskap tar platsen och där kontinuitet och förberedelse knappt går att tala om. En ytterligare effekt går därtill att syna – tappet av balans mellan hemma- och bortamatcher. En fullt pågående säsong utan en enda hemmamatch på en hel månad. Klart att det stör!

Sen upplever IFK Göteborg samtidigt en av de massivaste skadeperioderna på lång tid, där spelare som värvats speciellt för att höja nivån på särskilt utsatta positioner bara försvinner. Mattias Bjärsmyr som försvinner två gånger om, en förlust av gigantiska mått. En frånvaro få lag med sikte på toppskiktet klarar, oavsett liga. Lägg där till kompanjon Kjetil Waehler – ett helt inkört försvarspar är bara puts väck.

Att sen se Ludwig Augstinsson kämpa sig tillbaka efter en maxad otursskada, samtidigt som Pontus Farnerud, Blåvitts vassaste spelare sen Niclas Alexandersson gyllene dagar i blåvit tröja… nej, det är för mycket. För mycket rent spelmässigt, för mycket för själen i ett lag med både yttre- och inre press på sig.

Men allt det där vet vi egentligen.

Ursäkter, ja kanske…

Blåvitt är inte det enda laget i ligan som har fått dras med skadebekymmer eller förluster på nyckelpositioner. Tabell-klättrande lag som Elfsborg, ja även gnetande Gnaget har känt av olika motgångar under hela säsongen. Motgångar som i ärlighetens namn Blåvitt helt saknat. Tills för en månad sen.

Lustigt kan tyckas, men det är så fotbollen ser ut och lever. Den andas helt annan luft än den övriga världen och lever bokstavligen sitt liv därefter. Både under delar av en säsong, som under varje enskild match. Hur kan någon skydda sig mot allt det här? Går det ens att tala om garantier och skydd i en så föränderlig tillvaro som elitfotboll är? Tveksamt.

Med allt ovanstående ihop-samlat och dokumenterat, går det trots allt att skönja en förändring – från totalt dödläge till progressiv nystart. Matchen mot Helsingborg bjuder på en offensiv fotboll av sällan skådat slag. Blåvitts första halvtimme är en urladdning som knappt synts till på Gamla Ullevi sen invigningen mot Djurgården 2009. Helsingborg är på sin höjd statister på plan, då spelare som Robin Söder och allsvenskt debuterande Lasse Vibe dundrar fram som i tunga kaskader. Som en militär övermakt mot ett bondegille – helt utan sans. Totalitärt ta mig fan!

DET tar vi med oss in i dagens match – In i resten av den allsvenska säsongen.

Resten av föregående match däremot kan vi glömma. Nog för att domarmissarna haglar fritt under en stor del av matchen, men Blåvitts defensiva uppställning och den så kallade strategin för en motattack är tyvärr bara ett endaste haveri. John Alvbåge, annars under året så lyckosam, närmast briljant i sitt agerande, ser till slut uppgiven ut. Det går helt enkelt inte att rädda ett läge som senast mot Helsingborg. Fotboll är trots allt en lagsport. Det får aldrig glömmas bort.

Inför dagens uppgift – då IFK Göteborg tar emot gästande BK Häcken, infinner sig långt ifrån en festtillställning ala storderby i stan. Orsaken är enklast möjliga:

Det är nämligen bara en endaste sak som gäller –  Att ta tre poäng!

Annars…

Ja, annars ligger IFK Göteborg ordentligt pyrt till och chansen på ytterligare en titel för i år är att betrakta som avhängd.

Gårdagens vinst för AIK, samt Malmö FFs möjlighet att idag ta poäng mot Halmstad, placerar kniven mot Blåvitts strupe, framför allt tabell-mässigt. Notera då även att Helsingborg, med tre vinstmatcher tillgodo inför dagens nyckelmatch – har en match mindre spelad.

Idag handlar det i mina ögon om – att vinna eller försvinna!

BK Häcken har inför dagens match färskt europaspel i benen. Flera ordinarie spelare är därför borta ur truppen (lägg därtill Rene Makondele som är avstängd i dagens match). De resonemang jag tagit del av under dagen talar om detsamma – ett Häcken som satsar på just Europaspel och därför vilar nyckelspelare i dagens möte på Gamla Ullevi. Nya förmågor får därmed chansen, något som i och för sig inte behöver betyda en blåvit promenadseger. Snarare tvärtom. Här möter IFK Göteborg nya unga spelare som vill visa upp sig inne på Gamla Ullevi och bokstavligen – ta chansen. Den typen av spelare ska alltid tas på allvar. Det kan annars lätt bli åka av…

Till vår fördel är att stabile mittback Kjetil Waehler är tillbaka i laget. Pontus Farnerud används, vad jag väntar mig, från start. Dessutom finns ytterligare ett nyförvärv av offensiv karaktär i laget och på bänken från start (något annat har jag svårt att tänka mig), nämligen före detta Öster IFs bäste spelare Darijan Bojanic. Ett inhopp därremot, där Sam Larsson lämnar vänsterytter-positon i andra halvlek, det borde vara högst rimligt. Spännande!

Vinna eller försvinna alltså.

Överdrivet? Kanske, kanske inte.

Orealistiskt? Inte alls.

Allt så långt sagt.

Bara en sak kvar då, som så många gånger förut…

Vi kör!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: