Avskedskrönikan – DMK lämnar IFK Göteborg   Leave a comment

DMK in action!

David Moberg Karlsson i full fart mot Malmö FF på Gamla Ullevi, våren 2013. Foto: Fredrik Aremyr

Det är med blandande känslor jag tar emot beskedet – att Blåvitts David Moberg Karlsson (DMK) lämnar för Premier-Leaugue klubben Sunderland.

Det är ett otroligt roligt steg för DMK att få ta, till en av världens absoluta toppligor och dessutom med en efterlämnad transfersumma till IFK Göteborg modell ”Big size”. Alla parter är därmed glada. En och annan förvånad journalist ses passsera i mediaflödet, en hel del förvånade supportrar. Men med handen på hjärtat – säkerligen även en mäkta förvånad 19-årig pojk från Mariestad. Vad som nu uppdagas är ett drömerbjudande få unga spelare idag kan säga nej till.

Så långt allt väl. 

Det ska sägas att jag följt David Moberg Karlsson på riktigt nära håll som spelare, ända sen den dag han anslöt till Eijlert Björkmans U-19 lag, sommaren 2010. Gothia Cup och en ung spenslig grabb som kliver rakt in i match på Heden. Kvick som få, spjuveraktig med fokus på box och målram. Ständigt på språng, som en vessla fylld av extra doser med energi. Kilandes igenom backlinje efter backlinje, till många motståndares förtret. Många är svordomarna som hörts över planen när DMK lämnat statister bakom sig, pangat bollen i mål, sprungit vidare efter långlinjen, med båda armarna utsträckta i segergest. Ojojoj. En sån målgörare!

Alla dessa mål. Sam Larsson och David Moberg Karlsson tillsammans med Andreas Pettersson i U-laget under 2011. Ett år fyllt av utlandsturneringar, ligaspel och landslagsspel. Första intervjun med Eijlert Björkman efter att DMK debuterat för U-21, senare i Allsvenskan, mot Djurgården… alla dessa lovord, jämförelser med Tobias Hysén, ännu fler lovord och superlativ, liksom ännu fler mål.

Under 2011 gör David Moberg Karlsson så mycket mål för U-laget att det till slut omvandlas till ren rutin. Frågan är inte längre om DMK ska ”måla”, utan i stället när och hur många mål han kommer att göra. Hat-trick, assists, mål, mål och åter mål. Ett fantastiskt facit av en lika fantastisk spelare. 

Sen kommer så debuten i A-laget. Fattas bara annat, menar den samlade expertisen som plötsligt fått upp ögonen för den unge anfallaren. Inhopp blir till längre pass i allsvenska matcher. Träningsläger inleder 2012, liksom 2013. DMK är med, gör bra ifrån sig och ser ut att växa in i sin roll som den nya spelaren bredvid Tobias Hysén. Men sett över säsongen går det trögt. Inte specifikt för DMK, utan för hela laget. 2012 är stundom en mardröm och sånt blir inte bra – Inte för laget, inte för enskilda spelare. Inte för DMK. 2012 slutar i tystnad och skam.

2013 börjar med träningsläger i Spanien, matcher på Valhalla och tidigt spel i Svenska Cupen. DMK börjar som resten av laget lyfta ordentligt, även om jag tycker mig se en spelare som sätter extremt stor press på sig själv. Likt som tidigare för Robin Söder, bidrar en till synes – stor inre press, ofta till frustration. Öppna mål missas allt oftare och det grovt värre. Det hängs med huvudet, det muttras, det ser överlag otroligt tungt ut. En period in i den begynnade allsvenska vårsäsongen lyfter det en aning, men allt för ofta fortsätter huvudet att hänga på David Moberg Karlsson. Ibland ända nere vid knäna. Just Robin Söder börjar komma i form och allt oftare hitta tillbaka till sitt forna spel. Speltid byts ut mellan de båda och vips hittas DMK allt som oftast på bänken. Knappt ett inhopp görs…

Småkrassligt, någon missad match och så – plötsligt kommer alltså ett första anbud från PL-klubben Sunderland. Vilken chans. Vilket break. Vilken möjlighet att få bryta mönster och få starta om på nytt – Kliva på in i nästa fas av karriären.

Men att en viss undran och oro över hur det ska gå, tenderar att nästla sig fast, när nu väl beskedet dimper ned som en bomb – att DMK ska lämna IFK Göteborg. Ja, så är det!

Nämnas ska att jag har följt Tobias Sana nära, sen han för ungefär ett år sen beslöt sig för att lämna Blåvitt för holländska Ajax. Det har varit en tuff resa för Sana. Närmast att likna som ett uppgång och fall, där en inledande positiv prövoperiod leder till en lång fas av ofrivilligt U-21 spel. Spel i en bortglömd liga, bland mängder av andra spelare, alla med en sak gemensamt – Att så fort som möjligt ta sig tillbaka! Tillbaka in i det stora ”riktiga” laget, och det till vilket pris som helst.

Alltså, jag är den första att lyckönska dig stort David! Du har en tuff resa framför dig, men du har förmågan, talangen och beslutsamheten för att lyckas ”big time”. Du gör definitivt rätt som tar chansen, men… glöm för allt i världen inte bort din hemvist på Kamratgården. Ditt hem. Din centrala plats på jorden. För att du en dag kommer igen, där framme någonstans, när det väl är dags – det tar jag för givet.

Winger, forward… whatever. Låt de kalla det vad de vill. Gör det du är och alltid varit bäst på David.

Goal. Goal. Goal.

Cheers DMK!

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: