Analys dagen efter: Och på KG intet nytt   Leave a comment

image

Söndagsmackans goodie-bag är tveklöst det finaste på hela KG den här förmiddagen.

Tränare Mikael Stahre vänder sig om under den ”brunch”, som efter genomförd träning intas utanför Markan på Kamratgården. Materialare Berra med flera nickar instämmande när hälsningen ropas ut.
– Det var inget helmuntert gäng som körde morgonträning idag precis, men ändå ett gäng.

Nej, och med all rätt. Gårdagens debacle på Myresjöarena till trots, det är ett samlat lag som intar KG, om än ovanligt dämpat. Inte mycket till hälsningar eller högjutt tjoande noteras. Inte som efter förra helgens bravader… och samma sak där – inte konstigt alls.

Ingen av förra helgens guldgubbar gick att känna igen under ligamatch 11 i ordningen. Match mot ett Öster, piskade att ta poäng. För Blåvitt sett över 90 minuter – ett rejält bottennapp och siffermässigt största förlusten hittills.

En olycklig stund, redan i matchens inledning, ska snabbt visa sig sätta markören för resten av matchen. Att försvarsgeneral Mattias Bjärsmyr skadar sig och vad det nu ser ut som – blir borta från spel uppemot en månad, det på grund av en bristning i låret, det ger en fingervisning om vart laget nu hamnat, sen Bjärsmyr tillträde för runt ett halvår sen. Vi har i Bjärsmyr en tänkande försvarsspelare, som vid gårdagens uttåg lämnar över sin ”taktikpinne” till i princip… ingen alls.

Kvar på planen, efter Hjalmar Jonssons inhopp, finns en samling spelande försvarsspelare, men inget mer. Ingen styr, leder och känner av hur spelets vindar far, utan det spelas på kort och gott. På gott och ont, igår mest ont.

Då Öster sätter press, stãller om och letar efter ytor att utnyttja i Blåvitts box, faller Kjetil Waehler och gänget med honom, ned i John Alvbåges knä. En fast situation är allt som behövs. Pang.1-0.

Om det första målet, om än aningens motvilligt, går att kãnna igen, är det andra målet mer talande för hur viktig Mattias Bjärsmyr är för årets IFK Göteborg. Ingen äger helhetskollen vid Östers omställning. Kjetil Waehler missar själv avslut på mål, och är därför olyckligt längst upp i plan när Öster sätter full fart framåt. Fyra mot tre och ytan som Bjärsmyr vanligtvis äger och ständigt bevakar finns plötsligt där. Men med en stor skillnad – utan regissören själv på plats. Pang. 2-0. Ridå. Respass hem till KG. God natt.

Det går naturligtvis att fokusera på Tobias Hys’ens oturliga skada, vad den nu är? Likaså Adam Johanssons uttåg ur matchen, domarfadäsen i slutet på första halvlek… men jag gör inte det. Inte idag. Blåvitt stod själva för en blek insats och uppträde därefter. Allt vi såg på plats mot Djurgårdens IF var som bortblåst. Cuphattar i guld svävade fortfarande ovanför var och ens huvud på plan. Det räcker så.

Det blir därför speciellt försvarets komposition som fångar upp min vilja att lãgga analys, om än även det, för dagen motvilligt. Och någonstans i allt detta… det är väl inte för inte, som det så passande heter – Ett lag är aldrig starkare än sin svagaste länk.

Att den länken stavas Mattias Bjärsmyr visste vi redan, och mer tydligt än efter gårdagens svidande förlust mot Öster, kan det knappast bli.

Nu väntar ett par veckors speluppehåll, åtminstone för de flesta av lagets spelare och ledare. Bra så. Bara att ladda batterier och komma igen, som det brukar heta. Passande om än aningens oroande, med tanke på periodens stora avbräck…

Och ett Europa-spel utan Bjärs. Går det ens att genomföra? Tveksamt. Mycket tveksamt.

Fortsättning följer folks…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: