Ärkeängeln 2012 – Ett leende signerat Jakob Johansson   Leave a comment

image

Foto: Fredrik Aremyr

Så rättvist. Så stort. Så rätt. Jakob Johansson är årets ärkeängel 2012.

För de flesta unga spelare är det stort att bara få chansen att ta en plats i ett allsvenskt A-lag. Att sen få kliva in i IFK Göteborgs A-lag. Att få chansen att ta en plats och räknas in i A-truppen för att sen, om det vill sig riktigt väl, få chansen i en startelva… det är och förblir för de flesta unga spelare i Sverige – endast en dröm. Inte mer än så.

Att därifrån ha förmågan att ta chansen när den väl bjuds. Gång efter annan kämpa för att åter få chansen. Om och om igen. Börja om. Ta en plats. Lyckas. Ta en plats. Misslyckas. Inte få chansen… få chansen igen. Ta den. Misslyckas…

Att under sex hela säsonger pendla mellan att få och att ta. Mellan att lyckas och att misslyckas, för att till slut, långt långt senare lyftas fram i offentlighetens ljus, få ett erkännande som årets viktigaste blåvita spelare – ett erkännande satt av supportrar. Det är oerhört stort. Näst intill ofattbart.

Att se Jakob Johansson glida in, ett tag efter utsatt startid av Supporterklubben Änglarnas årsmöte. Se honom smyga sig in i möteslokalen Ill Professore, på ”Jakobvis” stabilt, men ändå till synes lite försynt… det är något speciellt i sig, bara det.

När sen namnet Jakob Johansson läses upp av Änglarnas ordförande Mathias Schwarz, att då få se Jakob stiga upp på ett provisoriskt upphöjdt podie. Ta emot den klassiskt inramade tavlan med karikatyrporträtt och signatur. Bevittna mötets applåder och jubel när tavla och blommor lämnas över. Se fotoblixtar lysa upp Jakobs profil. Vem hade i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig ett scenario som detta, om så bara för ett år sen?

När jag under intervjutillfälle två med Jakob, följer upp ett tidigare samtal (genomfört under sommmaren 2011), är det jultid. Platsen är Blåvittshopen. Jakob har ännu inte träffat Blåvitts nya tränare Mikael Stahre. Han har precis genomgått ett antal mindre operationer. Han har bara hunnit med ett kortare samtal med sportchef Håkan Mild. Jakob vet vid tillfället inte om han kommer att få spela i A-truppen 2012, än mindre på vilken position han i så fall kommer att tillträda.

Jakob visar i vanlig ordning inga tecken på oro eller missnöje, varken gentemot IFK Göteborg, enskilda konkurrerande spelare, eller Håkan Mild. Inte heller hyser han något agg mot alla de anonyma röster som i samma veva öppet dömer ut honom som ett skämt. Ett misslyckande. En oduglig spelare ovärdig att spela i en blåvit tröja 2012. Jakob låter sig inte beröras. Han svarar på frågor. Han ser framåt. Han ler.

Det är ännu en gång med ett leende på läpparna som Jakob, den här speciella lördagen i februari 2013, tackar och bockar mot publiken. Jag står själv där, mittemot Jakob, med ett leende på läpparna. Jag bara tittar, njuter och ler.

Du fick din revanch Jakob. Du fick dessutom det största erkännade en blåvit spelare kan få. Du fick pris som årets viktigaste spelare. Utdelat och framtaget av supportrarnas inre krets i Änglarna.

Ibland är det gudagott att leva, inte sant Jacob!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: