Underskattning. Underskattning. Underskattning.   Leave a comment

Det är alltid vanskligt att tätt inpå en svidande förlust ge sig på någon slags analys. Helst om målet är att på ett nyanserat sätt försöka skapa balans i en redan kantrad skuta. Extra jävlig blir sen uppgiften om det handlar om förlust i en premiärmatch.
Lägg sen till: Allsvenskan och IFK Göteborg i samma mening och vem som helst inser det rent vansinniga i att ens ta sig an ett självmordsuppdrag av den storleken. Men att ge sig på att uppleva en premiärmatch för IFK Göteborg, innebär samtidigt att vara redo. Redo att glädjas. Redo att lida. Så även idag. På självaste skämtdagen för året till råga på allt. ”April, april…” Om det bara vore så enkelt, så oskyldigt.
Så är det nu inte alls. Inte på något sätt.

Låt mig välja nivå och inriktning på följande dragning. Att återge allt på ett sakligt sätt är nämligen ett lönlöst företag. Att däremot välja ut något specifikt, något som kan bli bättre, utvecklas och åtgärdas och genast ökar möjligheterna – att bidra till något vettigt. Det är värt ett försök i alla fall.

Jag tänker hålla mig strikt till ett område, fokusera på ett enda ord, även om det råkar vara ett ord som återkommer minst tre gånger på raken. Ordet är:

Underskattning!

1. Erik Lund och resten av dagens försvar.

Erik Lund ska ännu en gång hamna i strålkastarljuset, eller i klistret om man så önskar. Det är precis som under den där hemska halvleken 2009. Även om det den gången var en högerflank som skulle försvaras och utmanaren hette Mutumba. Att Syrianskas tränare i paus drog till med en ”Stahre” och toksatsade med sitt ex-blåvita nyfõrvärv Lawal Ismail, mot just Erik Lund, ter sig närmast ironiskt och det på flera sätt samtidigt. Dels ska ytterligare en före detta blåvit spelare straffa oss hårt. Dels med hjälp av vår nya tränares list, att satsa allt mot… ja, ni fattar va? Uttrycket ”Att falla på eget grepp” blir här mer passande än vad jag egentligen har lust att erkänna. Här visar sig direkt två portioner underskattning. Dels genom Eriks agerande på, framför allt det förödande 2-1 målet. Ett felbeslut som ska visa sig bli ytterst kostsamt. Men också genom Blåvitts nya tränare, som kanske trots allt blev en aning hemmablind. Syrianska FC lurar och straffar Blåvitt, inte bara en,  utan två gånger inom loppet av några minuter. Erik Lund ska dessutom fortsätta spela… vilket tar oss till nästa punkt.

2. Tunn, tunnare, tunnast. Det handlar om Blåvitts premiär-backlinje.

Vi är många som oroats över den tunna backlinje som tagits fram under årets försäsong. Men om vi oroats tidigare, så är det ingenting emot den känsla som plötsligt infann sig efter gårdagens träningspass. Än värre blev det när truppen för dagens premiärmatch presenterades. Ni som läste min införrapport, noterade säkert hur mycket vikt som lades på just backlinjen. Med all rätt dessutom. Att åka iväg med en backlinje där lagets båda vänsterbackar, samt disponibla? Jonathan Azulay saknas och där David Moberg Karlsson istället ges en plats, är för mig ytterst märkligt. Bara en endaste liten skada på en av de befintliga försvararna, en endaste liten nedgång i prestation och möjligheten till ett flexibelt byte (som till exempel – Azulay eller Jakob in på mittbacken, Hjalle ut på vänstern, då Lund plockats av planen), är som bortblåst. Alltså, trodde verkligen någon att ett Syrianska på hemmaplan, i en premiäromgång dessutom, bara var att rulla ut, genom en snabbt komponerad trebackslinje? Här luktar det inte bara rostighet och orutin i beslutstagande, utan en rejält stinkande hög underskattning.

3. Bärande väggar som brast.

Inför årets försäsong var lagets nya tränare Mikael Stahre extra noggrann med att, om och om igen, informera alla om vikten av att bygga ett lag från grunden. Att allt lagbygge utgår ifrån ett stabilt försvar, menade Stahre, är grunden till allt. Ja, rent av en självklarhet i sammanhanget.Genom både värvningsperiod och träningsmatcher har det varit stort fokus på det ”nya offensiva Blåvitt”. Storlaget med ett återvunnet mittfält av klass. Med kapten Tobias Hys’en som stjärnan på topp… och så vidare. Riktigt tyst har det samtidigt varit, när det kommer till den grundläggande lagdelen, kittet i hela fundamentet – den bärande väggen, som jag själv väljer att kort och gott kalla försvar. Ännu en gång gör sig verkligheten påmind. Visst, vi enas alla om att det tar tid att spela ihop en backlinje, att vi måste visa tålamod… Men redan under försãsongen har det synts att det är lång väg kvar. Under matchen mot Lilleström skallade Emil Salomonsson och Kjetil Waehler ihop om samma boll. Två gånger! I dag blev det återigen tydligt att fundamentet i Stahres bygge av Blåvitt 2012 inte håller för trycket. Åtminstone inte fõr en motståndare som gång efter annan vinner boll på den gyllene mitten och sen bara öser på. Underskattning. Tyvärr men efter dagens debacle i Södertälje är ordet ett faktum. Vare sig vi vill eller inte.

MEN… Därmed inte sagt att allt hopp redan är ute för Blåvitt. Inte på något sätt. Både spelare och ledare fick uppleva och se ovanstående brister, liksom mycket annat som var bra, eller mindre bra.

MEN… Vi kommer igen. Vi reser oss åter. Enade och segervissa står vi där, när det om exakt en vecka vankas hemmapremiär mot Peking.

Sen ska vi ändå inte glömma att eftertänksamhet och analys är
grunden till allt konstruktivt förbättringsarbete. Det vet varje god ledare. Så jag är fortsatt positiv. Har fortsatt förtroende för vår nya tränare Mikael Stahre, liksom vårt nya gäng på planen.

Men allt kan bli bättre. Det om något står nu helt klart!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: